Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

I GP skriver Bo Rothstein och försöker få upp Socialdemokraternas ögon för Sverigedemokraternas valframgångar och på vilket sätt S borde möta dem för att vinna tillbaka väljare från detta håll.

”Brännmärkning av de som stöder SD som rasister [har] inte fungerat”, konstaterar han och fortsätter: ”Beröringsskräcken, där varje diskussion om de reellt existerande problemen sorgfälligt undvikits för att detta skulle kunna gynna främlingsfientliga krafter, har visat sig vara svårt kontraproduktiv. Om inget görs i denna fråga kan SD mycket väl nå 20 procent i nästa val.”

Den risken borde få vilket parti som helst att vilja agera. Mandatfördelning är ett språk varje politiker förstår och för varje procent som går till SD återstår färre mandat för övriga att dela på. Enkel matematik.

 

Vilka är då Rothsteins tips? Jo, nummer ett är att han vill stänga de religiösa friskolorna. Det är ett förslag jag personligen kan sympatisera med på många sätt. Möten är viktiga om man önskar öka gemenskapsgraden i samhället. Men jag tror samtidigt att det råder stor kluvenhet inför detta. Det är inte en enkel reform att genomföra, debatten skulle bli hård och det är långtifrån självklart att resultatet kan mäta sig med ilskan som skulle skapas i processen.

Förslag nummer två och tre knyter an till en klassisk höger-vänster-träta. Rothstein lyfter fram vikten sysselsättningen och föreslår att den ska ökas med 1) ”mycket omfattande skattesubventioner” för att få ner lönekostnader för långtidsarbetslösa samt 2) genom arbete inom den offentliga sektorn för människor som inte kan få arbete på annat sätt och som ändå ska försörjas offentligt. Det senare påminner väldigt mycket om tanken med de traineejobb som Löfven talat om valrörelsen, men då i syfte att lösa framför allt ungdomsarbetslösheten. Förslaget har då dömts ut från fackligt håll. Det är tveksamt om det skulle fungera som en avlastning i vården och omsorgen om man ovanpå traineejobben lade ytterligare satsningar av samma karaktär. Handledning tar faktiskt både kraft och tid från ordinarie personal. Idén om omfattande skattesubventioner för lönekostnader är ju den klassiska åtgärden. Men redan idag har vi ju i integrationspolitiken åtgärder av denna art. Instegsjobben innebär att en arbetsgivare kan få 80 procent av lönen i bidrag, vilket väl får anses vara en omfattande skattesubvention.

 

Rothsteins fjärde idé är att vi ska införa ”absolut nolltolerans mot varje form av hedersrelaterat våld och förtryck”, vilket låter riktigt, men möjligen har det också ton av mer snack än verkstad. För att sätta kraft bakom orden lägger Rothstein därför till följande. ”Stäng ner alla bidrag till alla religiösa och kulturella organisationer som inte står på demokratins och jämställdhetens grund.” Det låter också rätt, men skulle förmodligen ge ganska beskedlig effekt, framför allt eftersom bedömningsuppgiften blir hopplös. De flesta organisationer svär demokratin och jämställdheten sin trohet, problemet är att alla inte följer sina stadgar lika bra – eller att vi har olika uppfattning om vad som är både demokratiskt och jämställt.

Femte och sista förslaget ut är ”krav på grundkunskaper i svenska språket för medborgarskap”, även känt som ”språktest”. Diskussionsvågorna om ett sådant har svallat höga ända sedan Folkpartisterna yppade ordet för sisådär tio år sedan. Språktest är nog bra, men det är inte så troligt att detta skulle vara ett avgörande redskap för att vinna tillbaka väljare från SD, vilket ju är Rothsteins huvudsyfte med artikeln.

 

När allt kommer omkring är det kanske detta syfte som är det vidare problemet inte bara hos Rothstein utan också i en bredare kontext. Politikerna jagar efter fel morot när frågan som ställs oftare är ”Vad ska vi göra för att stoppa SD?” än ”Vad ska vi göra för att öka integrationen?”. Det låter som att kampen mot SD kommer före kampen mot utanförskapet. Jag tror att många väljare saknar förtroende för den prioriteringen.

Arkiv