Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Eftermiddagen har jag ägnat åt att vara elev samt panelist hos RFSU som bjöd på sex- och samlevnadsundervisning med efterföljande debatt. Poängen är att driva den fråga som RFSU har drivit länge, det vill säga att sex- och samlevnad borde inkorporeras bättre som del i lärarutbildningen. Givet att ämnet har varit obligatoriskt i den svenska skolan i över 50 år verkar det rimligt.

Nu är det förvisso inte så att lärarna lämnas helt i sticket. Olika aspekter av sex- och samlevnad ingår redan nu i lärarutbildningen och resultaten av detta kan dyka upp såväl på en religionslektion som på en biologi-dito. Men det utspridda formatet gör ofta att helheten försvinner. Själv minns jag knappt någon sex- och samlevnadslektion från min skoltid. Det har förvisso inte hindrat mig, men visst, ett lite mer samlat grepp vore bra. Frågan är bara hur.

I paneldebatten hos RFSU, bestående av Ewa Björling (Handelsminister, M, docent Karolinska Institutet i HIV/AIDS), Gudrun Schyman (Talesperson, FI), Christer G Wennerholm (Ordförande Nationella rådet för HIV-prevention), Eva-Lis Sirén (Ordförande Lärarförbundet), Christer Hallerby (Statssekreterare, FP), Sonja Åström (2:e vice ordf. Lärarnas riksförbund), Maria Ferm (Språkrör Grön ungdom) samt undertecknad kom inte den frågans lösning så särskilt mycket längre.

För hur göra? Den vanligaste uppfattningen i panelen var att samtliga lärare bör utbildas i sex- och samlevnad. Det kan ju te sig vettigt att göra alla lärare rustade för ungdomens nyfikenhet. Samtidigt måste man vara medveten om att detta kommer ta en god portion av den tid som annars kunde läggas på att ge lärarna gedigna ämneskunskaper. Måste verkligen matteläraren också in i det här? Jag är skeptisk.

Hur stor portion tid som ska läggas på sex- och samlevnad i lärarnas utbildning kan man inte så noga veta, men sannolikt skiljer sig Ewa Björlings syn på vad som skulle ingå något från Gudrun Schymans. För den senares del ingår ett stort paket utbildning kring makt och ”brutna” könsroller. Utbildning som en del rentav skulle kalla politisk indoktrinering.

Det här är problemet i ett nötskal och det satte Schyman fingret på i seminariets sista skälvande minuter. Folk säger att det här är en ”känslig fråga”, konstaterade hon, ”men det gör de bara för att det finns en konflikt”.

Helt riktigt. Det finns en konflikt. När Grön ungdoms Maria Ferm förespråkar mer genuspedagogik i förskolorna som del i samma sjok av utbildning så är inte jag med på vagnen längre. Inte heller när jag får allt starkare vibbar av att Schyman vill ”bryta” bort alla könsroller tills all upptäckarglädje kring sexualiteten (som faktiskt kan vara nog som betjänt av lite könsroller) är nogsamt borttvättad.

Schyman erkänner den konflikten. Övriga politiker i panelen duckade den och fokuserade på att vara vagt eniga om behovet av mer sexkunskap på lärarutbildningen. Det är en lättjans enighet. Om den här diskussionen ska komma någonvart är det dags att prata om innehållet.

För övrigt finner jag det en smula konstigt att mina panelkolleger associerade följande saker till kondom: Ett bra skydd, mannens ansvar, svårt att få tag på, kan vara dyrt, måste på… etcetera

Inte för att vara sån, men, varför var det ingen mer än jag som gjorde den associationen som väl ändå måste vara den absolut vanligaste och mest omedelbara: det vill säga att vi alla helst slipper kondom?

Ingen ska inbilla mig något annat. Och jag tycker nog att det vore bra om denna insikt alltid bifogades försöken att uppmuntra ungdomar att använda kondom. För om vi inte erkänner detta framstår vi lätt som en smula oärliga. Det är aldrig en bra ingång när man försöker sig på att kommunicera med yngre generationer.

Arkiv