Annons

Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

I SvD 17/12 skrev Claes Arvidsson att fallet Ersson manar till öppenhet om Stasi:  ”Marianne Ersson har med namn pekats ut som Stasi-agent i Expressen, något som hon själv betecknar som ’befängt’. SvD har nu med Erssons tillåtelse och Säpos välsignelse läst hennes akt och enligt denna saknas stöd för anklagelsen (16/12).

Professor Birgitta Almgren som har skrivit boken Inte bara spioner… kontrar med att SvD inte har haft tillgång till samma material om agent Nr 6 som hon. Saken kan dock inte föras vidare eftersom Almgren enligt en dom i Regeringsrätten har tystnadsplikt.”

Så långt ledaren.

I en replik skriver Stasiforskaren Dr Helmut Müller-Enbergs att den svenska regeringen har en nyckelroll i försöken att bringa klarhet om Stasisverksamhet i Sverige. Det handlar om att få tillgång till Rosenholzkartoteket:

Är en kvinna som i Säpos arkiv betecknas som Nr 6 agent för Stasi? En skrivelse från Stasiarkivet i Berlin ger inget svar på den frågan. Och kommer förmodligen inte heller att kunna ge något svar, eftersom Rosenholz-kartotekskort för svenska medborgare, som har upprättats av DDR:s utlandsspionage, befinner sig i USA, närmare bestämt hos den amerikanska säkerhetstjänsten CIA. Med hjälp av dessa kartotekskort skulle man lätt kunna  söka i Stasiarkivet efter bevarade dokument.

I den mån detta redan var möjligt i Stasiarkivet har Birgitta Almgren fått Stasidokument som rör personer verksamma i Sverige, som ju framgår av hennes bok Inte bara spioner … Men om Nr 6 har Birgitta Almgren inte fått några Stasidokument, eftersom inga hittills har hittats. Därför skriver hon inte heller något.

Vi vet i dagsläget bara att Säpo fört upp Nr 6 i kategorin Medgivit uppdrag. Dessutom vet vi att Säpo räknat in henne i antalet misstänkta som medgivit uppdrag. Om Säpo idag säger att det är fel, då är det Säpos eget fel. Först genom avlyssning av hennes telefon visade det sig att den svenska militära underrättelsetjänsten använde henne som sin agent. I hennes akt noterade Säpo därför – som Birgitta Almgren skriver – att i maj avmagnetiserades 84 inspelade band och 154 sidor ur hennes akt förstördes. Om detta vet vi idag tack vare rapporten om Säpos akter i Inte bara spioner…(Sic!)

Det finns inte mycket kvar av dokumenten från Ministerium der Staatssicherheit, DDR:s säkerhetsministerium. De flesta akterna förstördes 1989/1990. Stasiakterna som trots allt räddats har ännu inte på långa vägar har hunnit rekonstrueras och katalogiseras. Hittills har endast hälften gåtts igenom, något som inte är förvånande med tanke på de 111 hyllkilometer dokument som finns i arkivet. Vad beträffar de sönderrivna akterna som förvaras i 16 000 stora papperssäckar har nu några hundra akter rekonstruerats. Det är ett tidsödande arbete som kommer att ta långt över ett årtionde.

Ständigt kommer nya överraskningar, till och med i Stasiarkivet. Först i år blev arkivets personalombudsman avslöjad som Stasiagent. Ändå hade han – som varje medarbetare på myndigheten – kontrollerats i nästan 20 år.  Man hade inte hittat något belastande – först i år hittade man hans Stasiakt.

På grund av dessa omständigheter står det i varje meddelande från Stasiarkivet BStU, myndigheten för Stasidokumentens bevarande, att information i dagsläget endast kan lämnas avseende de dokument som hittats fram till aktuellt datum. Därför uppmanas frågeställaren att inom två år åter ställa en fråga till Stasiarkivet om under tiden nya dokument hittats och om dessa varit sönderrivna, om de åter hopklistrats.

Slutligen får man inte glömma att även fler östtyska underrättelsetjänster opererade i utlandet, och om dem har Stasiarkivet inga handlingar: det gäller exempelvis Stasis militära underrättelsetjänst Verwaltung Aufklärung inom Ministeriet för Nationellt försvar och och den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB.

Slutligen: Säpo har inte tillgång till alla Stasidokument i Rosenholz, som amerikanska underrättelsetjänsten CIA förvaltar och som rör svenska medborgare. För att på ett tillförlitligt sätt kunna belysa Sveriges historia under kalla kriget borde Säpo och svenska regeringen i eget intresse vända sig till CIA så att Stasis kartotekskort för svenska medborgare blir tillgängligt.

Dr Helmut Müller-Enbergs

Adjungerad professor, Department of History, Center for Koldkrigsstudier, Odense, Syddansk Universitet

Vetenskaplig medarbetare vid Stasiarkivet, BStU, den tyska myndigheten för Stasidokumentens bevarande

Arkiv