Bra skrivet. Det finns mer att läsa om svensk förskola och hemmaföräldrar här

http://hemmaforaldrar.se/stress_hos_barn__per_kageson.htm

Drömmen är att en rik man skall betala.

En sådan omröstning på en nätsite är förstås inte statistiskt signifikant på något sätt. T.ex. lär man ju ha en överrepresentation av personer som har möjlighet att surfa på nätet och diskutera familjefrågor och vilka kan det vara förutom de som redan är hemmafruar….? Arbetslösa och sjukskrivna lär vara vanligare än genomsnittet kan jag tänka mig.

En intressant fråga är som skrivs ovan vem som betalar. Jag tvivar starkt på att 53% av männen hade svarat att de skulle vilja försörja en hemmafru.

Familjelivs medlemmar är kanske inte de skarpaste knivarna i lådan. Vill ha en bra bild av WT-Sveriges problem och glädjeämnen i livet är Familjeliv en utmärkt källa. Vill man ha kontakt med de lite smartare och framgångsrikare stratorna i samhället är Familjeliv inte direkt den bästa kanalen.

”Medborgarna är sina egna sociala ingenjörer.”

Att få växa upp i ett hem med sin mamma hemma,var en fantastisk upplevelse, som vi fem barn fick under 50 talet.Är ofattbart svårt att förklara för nutidens föräldrar..Rättvist eller inte? Denna eviga fråga som hänger som en ”tyngd runt halsen” och skapar inte ”happy skilsmässor för barn”-” bara happy ending”för oss män.Det råder alltid ? i vårt lilla land en obalans mellan könen pga minoritet av vänsterjournalister som med Marx i en handen och penna i andra ska tala om för oss vanliga människor hur vi ska leva våra liv på det ena eller andra sättet.Politikerna mest sossar har med stöd av dessa flummiga mest från socialhögskolan, tankar höjt skatter som ska delas ut som bidrag och skapat ett lågutbildat kvinnosamhälle i kommunerna.Som jobbar smed vikariat inom vården och skolan:Dåliga löner och inga utvecklingsmöjligheter blev denna politik som fortfarande gäller i vårt land att pga av en minoritet vänster journalister..Alliansen är på rätt väg med sänkta skatter,rut och rot som ger oss alla större valfrihet..    

Nej, drömmen är att barnen skall må bra!!

Det är många som jag känner som absolut inte kan tänka sig att vara hemma något extra år med barnen, eftersom de tycker att det är jobbigt och tråkigt. Barnet skall skolas in på förskolan så snart som möjligt (12 månaders ålder). Det ÄR ett jobb att vara hemma med barnen! VARFÖR skall staten ta hand om våra små barn och VARFÖR anses jag som förälder bara vara ”nyttig” om jag lämnar bort mitt barn??

HUR skall vi på något sätt kunna kräva av föräldrar ett slags föräldraansvar för det äldre barnet/ungdomen när det har tagits om hand av ”mamma staten” från späd ålder?? 

Tänker också på alla de föräldrar som lämnar bort det äldre syskonet (2-3 år) till dagis, medans de är hemma med den nyfödda. De är ju bara en kostnad. Varför inte låta det äldre få vara hemma och lära känna sitt syskon? Det är faktiskt ganska många föräldrar som INTE vill och tycker att det är jobbigt. 

Så VARFÖR sparka på de föräldrar som verkligen vill ta ansvar och anser att deras barn är det bästa som finns!!!??

Det handlar inte om att vara hemma för evigt. Det handlar om några få, men väldigt viktiga år! Det handlar om våra BARNS bästa!!

För det tredje ska man fråga sig om de kvinnor som A) är medlemmar på familjeliv.se och B) orkar svara på en enkät är representativa. Känns inte som att lika många orkar bry sig som roddar ett 8-5 jobb och är småbarnsföräldrar som sådana som enbart är småbarnsföräldrar/föräldralediga

Här är en lycklig hemmamamma/hemmafru. :-)

Vi har valt att leva lite enklare (inga dyra prylar, dyra hobbies e t c) för att jag ska kunna göra det roligaste och mest givande jag vet och som vi känner är det bästa för våra barn. Så litar jag mer på min man och mina egna förmågor än statens. När Maria ogillar tanken på att staten ska betala kalaset så fattar jag ingenting, vet hon inte hur mycket en förskoleplats kostar?
Nej, vi som tar hand om våra barn själva vi får inte mycket eller ingenting för det från staten medan de som väljer att självförverkliga sig på någon arbetsplats får sina barns förskoleplatser subventionerade även av oss. Min man är egenföretagare och betalar enorma summor i skatt som vi inte får del av knappt. Men VI betalar också för att de som har sina barn på förskola ska kunna ha det. Så är det…

Du gör helt rätt! Ta vara på dessa viktiga år :-).

Vill bara tillägga att jag inte gillar ordet ”hemmafruar” eftersom jag känner en hel del pappor som också är hemma med barn vore ordet hemmaföräldrar bättre, då det även inkluderar dem :-)

Vad är mest avstressande för en mamma?
Att hon är lugn och trygg eftersom hon vet att vi tillsammans tar hand om våra medborgare?
Eller att hon måste amma och leta jobb samtidigt? Hon kanske rent av är hemma och städar hos någon annan mamma som råkar ha en man med högre lön…

Jag är själv nybliven gudfar och försöker hjälpa till med matlagning, städning och annat som vi förr i världen hjälptes åt med mellan generationerna.
På den tiden man hade tid och allt inte handlade om pengar utan om att man gemensamt hjälpte till för nästkommande generations skull.

Många av dagens unga har minimal ersättning och en arbetsmarknad som är svår att ta sig in i.
Lägg där till att det blir allt svårare att få a-kassa, socialbidrag och att studera vidare.
Hur ska då dagens unga våga skaffa barn när dom inte vet hur verkligheten kommer se ut ens när ungen är 2 år?
Hur mycket stress är allt detta värt?
Är det inte billigare att ha friska stressfria mammor som kan ge sina småbarn en lugn och stressfri miljö i hemmet?

När började vi i Sverige bara tänka på oss själva så till den milda grad att vi började hacka på låginkomsttagarna?
Var det när vi gick med i EU och började jämföra oss med andra länder?
Eller var det när de nya Moderaterna misstänkliggjorde alla som gick på a-kassa och bidrag.

Eftersom tvåinkomstfamiljer alltid betalar mindre i skatt än eninkomstfamiljer gör, i varje inkomstläge, samt får köpa barnomsorg till ca 8 procent av produktionskostnaden (resten betalas av skattekollektivet), är det dubbelarbetande med barn i förskolan som gynnas skattemässigt, medan hemmafrufamiljer kläms åt så att de hamnar under existensminimum.

Det förhåller sig alltså precis tvärt om med gynnandet och betalandet mot vad du Hanson & artikelskribenten tror.

Läs mer @ http://www.barnensratt.se/

Du kan ha rätt i att männen inte vill försörja hemmafruar hela livet men de är nog villiga att så göra under småbarnsåren. Men då vill de också slippa att, under nämnda år, betala mer i skatt än motsvarande tvåinkomstfamiljer gör samt slippa att, via skatten, betala för deras kommunala barnomsorg, en tjänst som de själva inte utnyttjar.

Läs mer @ http://www.barnensratt.se/ !

Jag får gratulera till ditt uppenbarligen goda självförtroende, men undrar vad din slutsats blir av undersökningen. Skall åsiktsyttringen ignoreras eftersom du tycker att den kommer från Untermenschen?

Om svaret blir ”ja” uppstår följdfrågan: ”Hur demokratiskt sinnad är du egentligen?”

”Ja”.

Det bästa vore om statens omfång minimerades eftersom man då skulle få leva sitt liv som man ville och ”demokratiska” (läs:majoritet som förtrycker minoritet) vals betydelse skulle bli minimal.

Vad är ditt alias på Familjeliv?

Johansson: Dagens småbarnsföräldrar kan finna det tråkigt & jobbigt att vara hemma eftersom så få andra är det; de kan lätt känna sig socialt isolerade.

Men det känns angeläget att påpeka att den isoleringen är resultatet av en sedan slutet av 60-talet målmedvetet bedriven vänsterpolitik, som gått, & går, ut på att med ekonomiska och propagandiska piskor och morötter få ut kvinnorna på arbetsmarknaden och ungarna in på dagis.

Som Familjeliv.se:s undersökning visar är den odemokratisk, medan vi  i föreningen Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid (http://www.barnensratt.se/) kan visa att den oxå är fattigdomsbringande.

Bra, Malya!

Det är uppenbart att artikelskribenten är rädd för att om hemmafrutrenden växer kommer skattebetalarna att drabbas av än högre pålagor i ett läge där deras pålagor av det slaget redan är näst högst i världen.

Vad hon uppenbarligen inte inser, vilket du är inne på, är att redan nu tvingas eninkomstfamiljer via skatten att bidra till dubbelarbetande medel- & överklassfamiljers mkt högre levnadsstandard.

I Sverige tillämpas omvänd hänsyn till försörjningsbörda; den politiska avsikten är att hemmafamiljer & då särskilt hemmafruarna, ska klämmas åt ordentligt.

Läs mer @ http://www.barnensratt.se/ !

De svenska skatte- & bidragssystemen gynnar kraftigt dubbelarbetande medel- & överklassfamiljer och missgynnar lika kraftigt eninkomstfamiljer.

Att dessa outhärdliga orättvisor kan bestå beror enbart på att nämnda system har blivit så fragmenterade & komplexa att vanligt folk, sådana som besvarat Familjeliv.se:s enkät & kommenterar ovan stående ledarartikel här, inte har en chans att se helheten.

Läs mer @ http://www.barnensratt.se/ !

”de kan lätt känna sig socialt isolerade.” Det har du nog rätt i, fast även om man har vänner att umgås med så är det ett jätte jobb att vara hemma. Man har ett ansvar och måste vara tillgänglig dygnet-runt. Man kan inte vila sig, läsa en bok en timme eller ta lunchrast själv och strosa runt i affärer.

Att det var så tufft att vara hemma märkte jag först när jag började jobba :-). Barnen måste dock få tid med oss, de skall ju formas till harmoniska individer och man skall inte lämna bort en 12 månaders baby bara för att det är ”lättast” så :-)

Det kan som sagt bli en väldig skillnad, beroende på hur frågan ställs.

Om man med ”hemmafru” menar att man under några år tar ledigt eller jobbar mindre när barnen är små, är det nog ganska många som kan tänka sig att göra ett sådant val.

Om man med ”hemmafru” menar att man aldrig kommer att ta ett jobb utanför hemmet, utan bara ägna dig åt städ, disk, matlagning och barnpassning hela livet, är det säkert betydligt färre som skulle före dra detta.

Du skriver :”I couldn’t care less om människor hellre går hemma än skaffar sig ett jobb” …

Det är ett dygnet runt jobb att ha små barn….så det är ingenting som heter ”man går hemma”. Det är mer jobb än ett vanligt yrke…men du kanske inte själv har barn??

Förresten, hur säger man ”I couldn’t care less” på svenska? :) jag har annat modersmål och behöver förbättra min  svenska, så det vore bra om skribenter använder svenska istället för svengelska…..

Artikelförfattaren borde i högsta grad bry sig om skillnaderna mellan att vara hemma med barnen resp ha jobb på arbetsmarknaden. Hemmafrulivet räknas inte av staten. Där finns inga av de förmåner som tillkommer kvinnor som har jobb. Kolla den absoluta frånvaron av pensionspoäng för den hemmavarande. Inte helt sällsynt är skilsmässor: vad väntar då kvinnan som
valde hemmafrulivet? Intet. Lönsamma skilsmässor finns inte i Sverige för hemmavarande kvinnor. För dylikt för man bege sig till andra EU-länder.
Statistiken visar tvärtom att föräldraskap för kvinnor är att göra sig till loser på alla plan.

”Jag bryr mig inte det minsta” är väl en ungefärlig översättning. Ja, det vore bra om de skrev på svenska, det ser slappt ut att blanda. De sitter väl och läser utländska nyliberala tidningar hela dagarna till den grad att tankarna snurrar på engelska och sedan är väl den intellektuella ansträngningen för stor för att översätta ibland.

Vad gäller hemmafruar så tror jag allmänt att barn får en bättre uppfostran av sina föräldrar än av institutioner. Barnet får mer tid hemma än när det bara är ett barn i en stor grupp, föräldern är mer motiverad och uppmärksam. I allmänhet, som sagt, visst finns det dåliga föräldrar – och dåliga dagisfröknar.

Detta kanske inte är den viktigaste förklaringen, men kan absolut vara en delförklaring, till att våldsbrott som misshandlar och rån var mycket ovanligare på 50- och 60-talet. Att folk kunde lämna ytterdörren och cykeln olåst o.s.v. Är det verkligen framsteg att vi kommit så långt bort från det samhället?

Det ligger en oerhörd stress på kvinnorna idag att vara duktiga yrkeskvinnor och många tycker nog att en lugnare tillvaro som hemmafru kunde vara ett behagligare liv. Kvinnan skall utbilda sig, föda barn. fostra barn, ta hand om sina föräldrar och dessutom hemmet samtidigt som hon yrkesarbetar. En hart när omöjlig uppgift. En man med yrkesarbete kan sjävklart försörja sin hustru men behöver då en kompensation av mindre skatt för att klara uppgiften. Å andra sidan sparar samhället in barnomsorg och kostnaden för att så många kvinnor tvingas lämna yrkeslivet redan i före 50 eftersom de då känner av sin pressade livsituation med sjukdom som följd. Vi män sliter ut våra kvinnor och borde kunna unna dem ett något behagligare liv. Men även att kunna acceptera en något mindre ekonomisk konsumtionskapacitet för att lindra för vår livspartner.

I högtidliga sammanhang talas om att barnen är vår framtid – barnen är det viktigaste vi har osv osv. Men att en förälder då väljer att under några år vara hemma och ta hand om barnen och uppfostra dem är inte värt ett skvatt – bara ett försök att slippa undan sitt ansvar. T o m statsminster Reinfeldt ansåg i TV att dessa föräldrar var vilseförda av diverse dokussåpor där hemmafrurollen glamoriserades.Detta hade samhället inte råd med, enligt honom. D v s samhället  har inte råd med barn – är tydligen slutsatsen. I detta det nya moderata samhälle vi skönjar. Frågan är om vi har råd med dessa nya moderater?

”Av detta kan, för det första, konstateras att de tillfrågade antas vara enbart kvinnor. ”

Den naturliga frågan blir ju hur denna undersökning har gått till? Har det skett genom knapptryckning på sajten, på samma sätt som media brukar utföra sina ”undersökningar” och sedan hänvisa till hur ”läsarna” har röstat..?
Det är ju nämligen ingen hemlighet att det sitter en stor grupp män på nätet, varav många utger sig för att vara kvinnor. Inte minst på sajten Familjeliv. Det kan vara hysteriskt kul att läsa tex kommentarerna om sex, där det i många fall inte råder någon som helst tvekan om att det är män som skriver under kvinnliga nick. 

Jag vill veta att undersökningen är seriös, innan jag tror på att över hälften av 9000 tillfrågade mammor har en önskan om att vara hemmafruar utan egen inkomst. En ”djupintervju” med bara 5 av 9000 kvinnor..?

Min man (som är moderat) reagerade väldigt på det uttalandet (av Reinfeldt). Han tyckte att det var mycket, mycket dåligt av stadsministern. Vi jobbar ju inte för politikerna skull. Familjen är viktigare än samhället och staten. Reinfeldt har inte ett sk*t att göra med hur vi lever vårt liv. Livet är sååå mycket mer än att betala skatt??!! 
Tror politikerna på allvar att folk är dumma i huvudet? Tror de att vi har en ”Hollywoodfru” som förebild?? Snacka om att politikerna lever i en annan verklighet. Vi sätter våra nära och kära främst!

”Problemet” är följande. En man och en kvinna bestämmer sig för att skaffa gemensamma barn.

I många fall har så kallade ”hemmafruar” a-kassa, sjukpenning och till och med sjukpension men utför ändå allt arbete i hemmet.

I de andra fallen, de ”verkliga” hemmafru-fallen” lever mamman och pappan på bara pappans inkomst. Problemet med detta scenario, liksom delvis i ovanstående, är att mamman tar hela den ekonomiska smällen. Hon förlorar SGI, a-kassa och pension, förutom karriärmöjligheter och löneutveckling. Pappan förlorar ingen pension, ingen SGI, ingen a-kassa och ingen löneutveckling. Det är märkligt, anser jag, att bara kvinnan ska förlora ekonomiskt på att bli mamma medan pappan inte skall förlora något alls på att bli pappa? Hur kommer det sig?

Det mest rättvisa hade varit att finna ett sätt att dela på den pensionsgrundande inkomsten.
Exempel:
Mamma tjänar 300 000 kronor om året
Pappa tjänar 300 000 kronor om året

Mamma slutar jobba och får tillgodoräkna sig hälften av pappans inkomst, dvs 150 000 kronor. Föräldrarna får således en pensionsgrundande inkomst om 150 000 kr var. De 150 000 kronor som ”förs över” från pappan till mamman skall vara pensionsgrundande och underlag för SGI och a-kassa.

Mamma går ner på deltid, 50%. Mamman får då tillgodoräkna sig hälften av sin ”tappade” lön från pappans lön, dvs 75000 kronor. Mamman har då en pensionsgrundande inkomst på 150 000 kr + 75000 kronor = 225 000 kr.
Pappan har då en pensionsgrundande inkomst på 300 000 kr -75000 kronor = 225 000 kr.
Rättvist, eller hur?

Undrar hur många pappor och män som skulle pusha för hemmafru-idealet om de fick vara med och ta den ekonomiska smällen på detta sätt?

Vad livet går ut på är att lära känna sig som individ och vad man har för behov. Ett av dessa kan mycket väl vara att stanna hemma med barnen en viss tid – så länge det inte fråntar någon annan rätten till det eller på annat sätt tar friheter över någon annans behov. Det är ibland lätt att man blandar ihop prestige (=viljandet) och de förutsättningar man har (=kunnandet; det praktiska och erfarenhetsmässiga).

Något som dock är intressant vad gäller borgerliga och socialister är avsaknad av insikt i att individen är en del av familjen, vilken är en del av samhället och staten. Det var individ tar sig för återspeglas på någon annan. När ‘jag:et’ övergår till ett ‘vi’ och var gränsen går till ett ‘de’ är dock lite luddigt. Människan är per definition ett flockdjur även om hon ibland försöker intala sig annat.

Jag kan dock hålla med om att politiker, särskilt på toppnivå, ofta har obefintlig förankring i faktiska ting och litar mer på siffror, både som aktion och reaktion på hur dessa utför sitt jobb. Tyvärr är detta något som kommer med på köpet inom modern demokrati – en anledning till att jag är manadokrat, och hoppas att fler kommer se fördelen med den sortens statsskick.

Du har aldrig tänkt tanken att mannen istället tar hälften av ansvaret med att fostra barn, ta hand om föräldrar och hemmet? Eller hur det kommer sig att män, som både yrkesarbetar och har hem, föräldrar och barn, inte sliter ut sig?

Men jag skall betala för att någon annan skall ta hand om deras barn? Storleksordningen 10 000 i månaden.

Detta handlar väl i mångt och mycket om hur produktiva vi anses vara. Någon som går hemma är i egentlig mening – i vart fall som traditionellpolitiker ser det – just inte produktiva och därmed arbetskraft till förfogande. Jag vill föreslå att arbetstiden skall styras efter föräldrarnas faktiska behov att vistas med sina barn och det gäller både kvinnor och män – ingen har en given roll som enbart försörjare eller att enbart bli försörjd.

Vi män är även duktiga på att slita ut oss för kvinnorna och våra familjer, så jag är inte helt på det klara med var du vill komma med det resonemanget. Ridderlighet i all ära men världen är mycket mer komplex än så. Det finns metoder att avlöna vad som i dagsläget utgör icke avlönat arbete, men det skulle kräva en kollektiv omvändning och att man vågar tänka i nya banor.

Kanske dags att återinföra sambeskattningen. Och lägga ner den psykologiska krigföringen mot moderskap, äktenskap och familjelycka. Vad kan vara viktigare än att ge nästa generation en bra start med trygghet och kärlek? Är utbildad personal bättre på sådant än en mor?? Bara i Sverige kan en sådan tanke tas på allvar. Och det beror inte på vår mentalitet i grund och botten, utan på den våldsamma attack mot alla borgerliga värden vi utsatts för sedan 1968.

Ursäkta? Dubbelarbetande medel- och överklassfamiljer betalar mycket mer skatt än eninkomstfamiljer (såvida de inte också är medel- och överklassfamiljer), både procentuellt och i absoluta tal. De som får mest tillbaka av systemet är låginkomstsingelhushåll.

Visst kunde jag ha uttryckt mig lite tydligare men trodde att jag inte behövde så göra med tanke på övriga kommentarer jag fällt till den aktuella artikeln.

Mitt budskap är alltså att en eninkomstfamilj alltid betalar mer i inkomstskatt än en tvåinkomstdito gör, vid samma sammanlagda inkomst, i varje inkomstläge. Dessutom får tvåinkomstfamiljer köpa barnomsorg till ca 8 procent av produktionskostnaden, en tjänst som eninkomstfamiljerna tvingas vara med & betala för, trots att de sällan utnyttjar den.

Hoppas att jag uttrycker mig tillräckligt tydligt denna gng.

Jag håller med om att den svenska statens omfång bör minskas så att medborgarna får mer svängrum själva.

Något konto på Familjeliv.se har jag inte.

Detta ditt påstående kan jag inte hålla med om. Tvärtom finner jag svenska medborgare varande hårt styrda av staten, inte minst på de område som diskuteras här.

Axessus: du tar orden ur munnen på mig! Jag hade oxå en sådan barndom & uppväxt som du beskriver. Jag säger som vår f d statsminister, Göran Person i TV-programmet ”Insamling för världens barn”, 00-11-19, på frågan vilket hans bästa barndomsminne är: ”Att mamma alltid fanns hemma när jag växte
upp!”

Tilläggas kan att Persson, inför valet två år tidigare, i det närmaste självsvåldigt, hade hittat på vallöftet ”maxtaxa i barnomsorgen” i röstköpande syfte, trots att han måste ha insett (han hade ju gjort tjänst som finansminister) att en sådan lösning skulle beröva ännu fler barn möjligheten att få växa upp hemma.

Läs mer @ http://www.barnensratt.se/ !

Fr Johansson: det är verkligen roligt för mig som man att konstatera hur överens jag kan vara med en kvinna. Jag håller med om allt du skriver om hur jobbigt det är att ta hand om små barn & hur ansvarsfullt det är. Jag har blivit påmind om den saken nu, vid mogen ålder, av mitt första barnbarns ankomst.

Här vill jag bara tillägga att den värdelöshet som många hemmaföräldrar känner sig betraktade som till stor del är en politiskt skapad synvilla uppstånden ur vår särbeskattning (som lämnar hemmaföräldern utan inkomstrelaterade förmåner) & de kraftiga skattesubventionerna till den kommunala barnomsorgen (som får omsorg hemma om säg 1,5 barn att se ut att vara värd knappt 2 000 kr i månaden trots att det kostar drygt 20 000 att ta hand om dem i förskolan.

Det politiska manipulerandet av folks familjeliv har gått alldeles för långt!

Det är väl bra att vi ensamstående fått vara med och försörja det uppväxande släktet när vi på ålderns höst blir lite krassliga och kan behöva lite bistånd.

Jag tycker nog att skulden för att hemmaföräldrarna nästan försvunnit samt att förvärvsarbetande kvinnor med barn nästan stressar ihjäl sig måste läggas på Sossarna och deras ”medbrottslingar V & Fp. Det var de tre partierna som drev igenom avskaffandet av sambeskattningen 1971 & införde allt kraftigare skattesubventioner till den kommunala barnomsorgen. Den kombinationen gjorde det omöjligt för för de flesta familjer att leva på en enda lön & ta hand om sina barn själva.

Det man kan klandra de Nya Moderaterna för är att de inte vågar åtgärda problemen av rädsla för att förlora regeringsmakten.

Ända sedan slutet av 60-talet har den svenska familjepolitiken gått ut på att till varje pris få ut kvinnorna på arbetsmarknaden & deras barn in på dagis. De som införde fanskapet var Sossarna, V och Fp men det är alliansregeringen som numera förvaltar det.

Jag är inte ensamstående utan familjefar med två uppväxta barn. Vad jag ville poängtera till debattören som skrivit texten ovan och inte vill betala till de som stannar hemma är orättvisan i att de som placerar barnen på institution får ca 10 000/mån i bidrag medans de som vill/väljer att ta hand om dem själv inte får ett öre. Det går bra att betala till institutionsuppfostran men inte annars tydligen.

Ett alternativ är att ta bort all subvention av barnomsorg och ge ett skatteavdrag per barn istället så får familjerna göra som de vill. Definitivt rättvisare än i dag i vilket fall.

Det är ju inte den enda orättvisan när det gäller barn och barnomsorg. Vi har ju de ofrivilligt barnlösa också. De borde väl ha någon form av bidrag för detta status. Barnlösa kanske borde ha flerbarnstillägg så att de inte behöver känna sig så disktiminerade.

Oj, krigföring! Våldsam attack. Enligt Arkelsten är ju Moderaterna för jämställdhet, så även hon för ju en våldsam attack på borgliga värden. Dessutom Martin Luther King Jr, som kallade sig socialist och blev mördad 68, förde även han våldsam attack på borgliga värden.

Bara i Sverige kan kvinnor tjäna nästan lika mycket som män. Bara i Sverige är pappaledighet en konvention. Bara i Sverige anses det inte socialistiskt med fri utbildning, fri vård och fri tandvård, här ser vi det som hallmärken för ett civiliserat samhälle.

Större frihet för svenskarna börjar med sänkta skatter..

Här debatteras hemmafruar. Hemmafruar har ingen inkomst så någon ”frihet” ges inte åt dem, då de inte betalar skatt.

Mammor som stannar hemma har oftast ett jobb innan barnen kommer, och  får som du kanske vet? en f.p inkomst.Nyhet?Inkomst förre under efter som jag ser det.

Visst är det så att vara mammaledig alternativt vara ”hemmafru” dvs ta hand om sina barn och umgås med dem är ett otroligt svek mot kvinnans fria vilja, dagisen, samhället och den otroligt givande karriären i kassan på ICA-Maxi.. Suck.. Låt vuxna människor välja sina egna liv. De flesta hemmafruar som alltså kostar så ofantligt är uppenbart hemmahörande i ett hushåll som betalar mer skatt än genomsnittet. Anna Anka får väl vara hemmafru tills hon storknar. Ur skattesynpunkt så betalar nog Herr Anka mer skatt än vad frugan kostar samhället..

9 500 av 70 000 tillfrågade svarar i ett så fantastiskt selekterat urval som familjeliv. Ibland skulle man önska att alla rubriksättare och journalister skulle behöva läsa 7,5 poäng statistik.

Det värsta hotellfyndet är väl ”mayhemrummet” i New York, för 1-2 år sen. Blod över alla väggarna, verktyg,köttslamsor.Den chockade personalen ringde polisen, som i sin tur ryggade när dom tittade in. Hela mordkommissionen rusar dit där, polischefen har en stor presskonferens utanför hotellet inför massor av tv-kameror.Dit kommer ett förvånat gäng filmare. Blodet var fejk, ett dom spelade in en budgetskräck i hotellrummet.Polischefen blev till ett generalåtlöje för han var så snabb med presskonferensen, bland annat sa han: detta är den blodigaste och vidrigaste brottsplats han sett.

De e väl för packade för att komma ihåg sin packning!
/S

Tanten var väl en svärmor som nån ville bli av med för en stund, och hustrun glömdes väl för att mannen stuckit med älskarinnan ;)