Annons

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

När Fredrik Reinfeldt talade vid M-stämman förra året ägnade han en stund åt att raljera över Socialdemokraternas ovilja att visa korten och berätta vilket regeringsalternativ man egentligen hade för avsikt att erbjuda väljarna. Det löd som följer:

”Vet ni vad som händer om man inte har förberett sig? Ja, då är man oförberedd. Då börjar man inte med att ta fram allt som man nu ska göra. Då börjar man med att ’Oj då, vi måste förhandla. Och har nån hittat de där skisserna vi hade’. Sedan får man sitta genom nätterna och så märker man att ’vi tycker ju inte alls samma saker, ni vill ju göra mycket annat som inte vi vill och nu måste vi tydligen närma oss varandra’. Och sedan ska man inför en häpnad omvärld, häpnade medarbetare och en häpnad befolkning meddela att ’allt det där ni hörde att vi sa, ja, det blev faktiskt något annat.’ (…)

Det kommer alltså bli dyrt. Det kommer bli dåligt. Det kommer ta mycket längre tid. Det är vad som händer om man inte har förberett sig.”

 

I blindo lovade Stefan Löfven talmannen att han hade ett stabilt regeringsalternativ och goda möjligheter att få igenom en budget. Detta, mer så än valresultatet, gav honom uppdraget att bilda en regering. Men han klarade inte av att fullfölja sitt löfte. Budgeten föll och det gör därmed också Stefan Löfven.

Löfven skrädde inte orden vid presskonferensen nyss. Utan omsvep anklagar han Alliansen för att inte leva upp till sitt löfte att släppa fram ett större block. Det stämmer inte. Alliansen har släppt fram Löfven, trots att hans regeringsalternativ inte består av det större blocket utan endast av S och MP, dvs en regering som i väljarstöd räknat är mindre än Alliansen.

 

Löfven agerar nu oerhört oklokt och väljer att gå till extra val, istället för att söka blocköverskridande samarbeten. Några sådana initiativ är inte aktuella, förklarade han purket vid presskonferensen och tillade att ”Den tiden verkar vara förbi”. Med detta menade han förstås Alliansens ointresse av att förhandla i tisdags natt. Det är en med förlov sagt klen ursäkt. Löfven vet mycket väl att alla hans inviter hittills har varit med armbågen. Först envisades han med att uppfordrande vifta åt Centerpartiet och Folkpartiet, en inbjudan som också krävde att de skulle svika Alliansen. Igår bjöd han förvisso in hela Alliansen, men upplägget då var att de var välkomna in för att företa sig lite nattligt petande i en budget som han snickrat med MP och V. Smakligare förhandlingslägen har man sett.

En fälld budget och en avgång från Löfvens sida hade i nuläget rensat förhandlingsbordet och gjort förutsättningarna för en ärligt menad inbjudan bättre. Istället stänger Löfven nu dessa dörrar och går på full konfrontation. Det är oerhört märkligt och tyder på att statsministern helt enkelt saknar is i magen. Den omtalade förhandlingsvanan framstår allt mer som en skröna. Och när Löfven under presskonferensen börjar kampanjsvamla om de rödgrönas marginella skattesänkning för pensionärer griper man efter skämskudden. Är det ett omtugg av detta som S och MP tror ska stoppa SD:s framfart? Herregud.

Och som grädde på moset berättar Löfven och Gustav Fridolin att S och MP även i den kommande valrörelsen ämnar ha skilda valkampanjer – trots att de kampanjar med samma budgetförslag. Ja, du hörde rätt. Det som nyss fällts.

”Det kommer alltså bli dyrt. Det kommer bli dåligt. Det kommer ta mycket längre tid. Det är vad som händer om man inte har förberett sig.”

 

Arkiv