Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

I fredags bevistade jag en duell mellan Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt i Sveriges Radio (och kommenterade det hela med Aftonbladets Anders Lindberg efteråt).

Det var en bra debatt. Både Löfven och Reinfeldt tillät sig att släppa lite på försöken att överträffa varandra i statsmannamässigt gravallvar och svinga lite hårdare mot varandra. Det blev roligt, både för oss som lyssnade, men också – inbillar jag mig – för duellanterna själva. Det blir mer nerv och mer driv i debatten om man inte bara passar på varandra och försöker lägga sig precis intill den andre.

 

Jag gick därifrån ganska upprymd och med lite mer valpepp än jag hittills känt. Kvällens debatt ökade tyvärr inte på den, för nu var de båda statsministerkandidaterna åter tillbaka i det allvarsamma tonläget.

Segrare i debatten är inte helt lätt att tippa, jag misstänker att det var ganska jämnt. Reinfeldt framstår definitivt som mer stabil och påläst, men hans styrka är också hans svaghet i så måtto att det pålästa riskerar att trilla över i besserwissrighet. Emellanåt framstod Löfven därför som mer sympatisk än statsministern, exempelvis när Reinfeldt föreföll veta mer om Löfvens valmanifest än han själv.

 

Svårt för Löfven blir det framför allt i den fråga där det inte får bli svårt, nämligen jobbfrågan. Han har sina traineejobb, med vilka han tänker sysselsätta arbetslösa ungdomar i offentliga sektor, men de har inte mötts med hurrarop ens från hans egna läger. Den fackliga kritiken har inte varit nådig.

Därtill planerar Löfven att höja ungdomsarbetslösheten innan han sänker den igen med traineejobben. Först ska ju ett stort antal unga berövas de anställningar som kommit till tack vare sänkt krogmoms och sänkta arbetsgivaravgifter för unga. Risken är överhängande att många av dem inte kommer bli överlyckliga över att anvisas att utgöra generationsväxlingen i äldrevården.

 

Även avdelningen om klimat blev problematisk för Löfven som envist hävdar att S inte har några planer på att stänga några kärnkraftverk och att detta duger som besked. Men vi vet ju samtidigt vilka Löfven avser bilda regering med.

Med hänvisning till sina förhandlingserfarenheter i IF Metall försökte han göra troligt att han skulle kunna förhandlingskollra bort Miljöpartiet i kärnkraftsfrågan. Det var inte ett heltigenom trovärdigt argument, om man säger så…

 

Märkligast blev det emellertid under rubriken ”integration”. Det är inte fel att inkludera den, alls inte. Givet omständigheterna på migrationsfronten borde integrationsfrågan vara rätt het just nu. Vi vet att vi har mycket att göra på området, när det gäller alltifrån mottagande och boende till språkförmedling och inträde på arbetsmarknaden.

Ändå handlade det ingenting om dessa saker under rubriken integration. Istället tävlade Löfven och Reinfeldt om att berätta att migration och rörlighet är bra (vilket är helt sant, men ett tämligen ytligt konstaterande när rubriken är integration). Och när den biten var avklarad övergick de två partiledarna till att diskutera Sverigedemokraterna, vilket inte med bästa vilja kan anses vara ett samtal om integration. Det tråkiga är att även SVT verkade tycka att allt detta var det mest rimliga att prata om under den aktuella rubriken. Obegripligt.

Duellen i skymningen är avklarad, på söndag faller mörkret. Frågan är över vem ridån sänker sig.

Arkiv

Fler bloggar