Rasistisk konst mot rasism

Är Makode Lindes tårtperformance stötande? Tvivelsutan. Innehåller den rasism/rasistiska stereotyper? Absolut. Ska vi stanna där? Nej, det tycker jag inte.

Min egen uppfattning är att detta var ett lyckat performanceverk. Inte för att det var provocerande, provokationer är inte intressanta om de ”bara” skapar upprörelse. Men den här provokationen har, åtminstone i mitt tycke, skapat viktiga och intressanta debatter mellan människor och väckt stora mängder tankar och insikter i en given fråga. Det måste vara här, inte i svaret på frågan om kakan eller tillställningen ”är rasistisk” som vi söker svaret på konstverkets kvalitet. Att Makode Linde reproducerat rasistiska symboler är sant, men räcker det som kritik när hans syfte med att göra det var att få människor att begrunda dem?
Jag tycker nog inte det. Frågan måste ju vara om man anser att konstnären uppnått något mer än bara att såra folk. Och det får man nog säga att han har.

 

I filmklippet av händelsen har Linde lyckats skapa ett imponerande otäckt koncentrat av rasismen. Med tämligen enkla medel (som kräver en vildhjärna till upphovsman dock) lyckas han styra åskådarens tankar på ett imponerande sätt. Associationerna spänner vitt över tid och rum, våldet och smärtan ständigt där. Såväl historiska oförrätter mot Afrika som dagens mer subtila rasism lyckas på något sätt fylla verket.

Däremot är det sannerligen inte lättsmält, det medgives.

Johan Lundberg på Axess skrev häromdagen att:

”Tårtan framstår som lika osmaklig och har lika litet med konst att göra vare sig den är gjord av en konstnär som har marinerats i den institutionella konstteorin som om den har skapats av en rasistisk organisation.”

Den synen begriper jag inte. Lika mycket som jag står på Axess sida när de gentemot kulturradikalistiskt lagd vänster hävdar den figurativa och vackra konstens självklara plats bland uppskattade genrer måste jag här ställa mig i opposition till Lundberg. Skulle frånvaron av osmaklighet vara ett krav på konst? Det är ingen liten del av konsthistorien man vill ta ifrån konst-status i så fall. Därtill på grunder som mest handlar om hur plåtmagad man är för dagen.

Lundberg utvecklade dock det senare sin syn i ännu en bloggpost där han än tydligare attackerade verket just för dess rasistiska uttryck. Återigen, jag motsäger inte att verket reproducerar rasistiska stereotyper och föreställningar. Men ibland krävs det kanske att man visar rasism för att kunna påtala den. Detta verkar åtminstone vara Makode Lindes egen uppfattning.

 

De flesta som kommenterar det numera riksbekanta tårtkalaset tar konstnären i försvar och polemiserar mot Afrosvenskarnas Riksförbund, som egentligen inte diskuterar konstverket, utan har riktat sig direkt mot kulturminister Lena Adelsohn Liljerot med krav på hennes avgång på grund av hennes deltagande i performanceverket.

Att göra Afrosvenskarnas Riksförbund till motpart i debatten är emellertid ganska, tja, billigt. Visst är det lite fånigt av dem att kräva kulturministerns avgång? Vad skulle hon ha gjort? Och inte tror de väl att hennes artiga deltagande i ett obehagligt verk kan användas som ”bevis” för att hon skulle vara rasistisk? Som de överreagerar!

Allt det där är ju giltiga poänger, men kom igen. Det faktum att riksförbundet reagerar våldsamt är väl ändå inte särskilt obegripligt? Är det inte ganska magstarkt att avkräva dem självdistans och humor inför verket? Skulle man inte rentav kunna säga att vi alla i debatten gör vad de tårtätande museibesökarna gjorde, nämligen koncentrerar oss på debatten och teoretiserandet, skrattar bort ”överreaktioner” och ignorerar att någon kanske har ont av den där konsten?

Jo, lite. Och den dimensionen bör vi inte vifta bort. Det bör inte Makode Linde heller. Den här sortens provokationer kan såra och kan göra illa och även om vi sannerligen inte bör lova människor eller grupper att de ska kunna vandra genom samhällslivet utan att bli sårade så ska vi heller inte frånta dem upplevelsen av ledsnad eller kränkthet eller skratta åt dem när det händer.

Detta gäller alldeles särskilt i känsliga frågor som den om rasism. På samma gång som vi måste kunna försvara en Makode Lindes eller en Lars Vilks rätt att trumma fram sina budskap på provocerande och okänsliga sätt, bör vi ha tillräcklig empati i kroppen för att förstå reaktionerna som sedan följer. Man kan uppskatta debatten Linde har väckt och ändå begripa Afrosvenskarnas riksförbunds ilska.

 

Visa kommentarer (0 st)

Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chefredaktör SvD.se Läs reglerna i sin helhet

Kommentarer inaktiverade.

LEDARE

Stapelanställningar när Las fick vara kvar

När M avskrev Las som ett problem lades grunden för stapelanställningar.

Brännpunkt

”Stöd utvecklingen
i Kurdistanregionen”

Brännpunkt

FP: ”Sverige bör erkänna en självständighetsförklaring.”

”Sverige bör verka
för flytt av nästa VM”

Brännpunkt

”Frånta Ryssland fotbolls-VM 2018.”

”Behovet att utvärdera systemet uppenbart”

Brännpunkt

”Regler driver företag i konkurs.”

”Branschen måste ta
itu med id-kapning”

Brännpunkt

”För svårt för drabbade att hindra blufflån.”

Ledare

Extremvänstern hotar demokratin

LEDARE

De som motarbetar demokratin, genom hot, våld och mötesstörningar, anser själva att de försvarar demokratin.

Dödsbud når oss åter från Lampedusa

LEDARE

Det stängda fort Europa har åter skördat människooffer.

Slutet för politiska nämndemän

LEDARE

Systemet med politiskt tillsatta nämndemän är i grunden fel och fungerar inte.

De äldre har rätt till ordet kränkt

LEDARE

Inte värdigt vårt samhälle att brott mot äldre ökar och en bråkdel klaras upp.

Putins fallenhet
för förödelse

LEDARE

Ukrainas sak borde vara EU:s sak, men är det verkligen så?

Viktig signal i kampen mot könsstympning

LEDARE

Bistånd är bra men inte tillräckligt för att motverka könsstympning.