Annons

Ledarbloggen

Naomi Abramowicz

Naomi Abramowicz

I går var det premiär för en av Sveriges Radios stora satsningar inför valet 2014: P1 Debatt.

Temat var ”Hur mycket rasism tål Sverige?”. Programledare var Alexandra Pascalidou. Scenen var ett fullsatt Kulturhus i Stockholm. Ett stort antal gäster var inbjudna för att diskutera rasism. En av dem var debattören Alice Teodorescu.

När turen kom till henne påpekade hon att begreppet rasism används för frikostigt. Hon ställde sig skeptisk till att det finns strukturell rasism i Sverige, något som hade diskuterats flitigt i programmet. I stället menade hon att vi lever i ett tolerant land.

Programledaren Pascalidou svarade med att beskriva Teodorescu med följande ordalydelse: ”Jag ska berätta för våra lyssnare runtom i landet att du är väldigt vacker, väldigt välklädd. Du är akademiker, vit, kristen, europé. Då kanske man har en världsbild där rasismen inte är en vardaglig upplevelse, eller ett sår eller ett trauma som man bär med sig?”

Pascalidous grepp var nedlåtande och inte minst, vilket Teodorescu själv påpekade, rasistiskt. Debattinlägget bedömdes inte efter dess giltighet, utan efter Teodorescus hudfärg. Det spelade mindre roll att hon i egenskap av debattör har inriktat sig på bland annat dessa frågor. Hon diskvalificerades eftersom att hon var ”vit, europé och kristen” (enligt Pascalidous logik borde det ha varit intressant att berätta för lyssnarna att Teodorescu är född i Rumänien, men det nämndes inte).

Dessvärre har fixeringen vid ras och hudfärg blivit allt vanligare i den antirasistiska diskursen. I dag föreslogs exempelvis i en artikel på DN Debatt att Sverige bör föra befolkningsstatistik över människor beroende på deras hudfärg. Varför? För att komma till rätta med rasismen mot afrosvenskar.

Antirasisterna menar väl. Men deras valda metod är fel. De utgår från rasisternas världsbild, och använder sig av samma språk. De låter människor reduceras till yttre attribut såsom hudfärg och ras, precis som rasisterna gör. Även om uppsåtet är gott påverkas det antirasistiska samtalet i en olycklig riktning. Antirasisterna skapar precis det samhälle som man säger sig motarbeta: ett samhälle som är uppdelat i svart och vitt, vi och dom.

Frågan i SR:s programsatsning var felställd. I stället borde man ha diskuterat hur mycket rastänkande Sverige tål.

Alice Teodorescu skriver själv om detta på SVT Debatt.

Arkiv