Annons

Ledarbloggen

Johan Ingerö

Johan Ingerö

Mikael Wiehe har i decennier gnällt fram sånger på samma tema. Världen är orättvis, kapitalet förtrycker de fattiga. Tralalaaa pling plong, etc. Men idag spelar han en annan melodi.

Nyligen uppmärksammade jag här i bloggen att vår tjänstlediga ledarskribent Sanna Rayman och Peter Santesson har spelat in en satirvisa om Slussen, och om den ”rörelse” av kulturpersonligheter som uppenbarligen brinner för dess bevarande. Sången spreds som en löpeld i sociala medier och gjorde stor succé. Inte alls roligt tyckte Mikael Wiehe, vars musik Sanna och Peter lånade till sin satir. Nu kräver hans skivbolag United Stage Artists att sången omgående plockas bort från nätet, med hänvisning till att den ”kränker upphovsrätten”.

Någon som ser humorn här?

Låt mig annars förklara. Wiehe, som aktivt stöder den kubanska diktaturen och dess inskränkningar av såväl näringsfriheten som äganderätten, uppskattar inte att någon använder hans musik utan att betala för sig. Det där med gemensamt ägande förlorar tydligen sitt romantiska glimmer när den visar sig omfatta även dem som pläderar för det.

Mikael Wiehe har dessutom en lång historia av engagerat försvar för sin egen äganderätt. Redan 2008 gav han sig med liv och lust in i debatten om fildelningen, vilken ”degraderar musikerna till hjon” och berövar dem deras ”inkomster och stolthet”. Gott så, om det inte vore för att andras inkomster uppenbarligen inte var vatten värda för den grånade kommunisten.

Nåväl, även juridiskt är Wiehe med bolag möjligen ute och cyklar. Upphovsrätten medger enligt uppgift plagiering i parodisyfte, och Sannas och Peters  sång torde vara ett klockrent exempel på parodi.

Liksom för övrigt Wiehe själv.

(Mer om detta hos Sanna, Peter, Dibbuk och Isobel Hadley-Kamptz.

Arkiv