Annons

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

En kakofoni av elakt fjortisfnittrande har utbrutit på nätet och ett You Tube-klipp av jordbruksminister Eskil Erlandsson far som en yster studsboll mellan bloggarna. Erlandsson har, i en debatt med anledning av en interpellation från Monica Green (s), lagt ut texten kring att det skulle bli en gränsdragningsproblematik om vi vill förbjuda tidelag. Efter en stunds debatt kände sig Erlandsson tvungen att i klartext förklara för de övriga debattörerna vad han menade med gränsdragningsproblematiken – genom att ta ett par exempel, vilka alltså utgör klippet.

Hi hi och hö hö, ”det var värst så initierat det där lät”, påpekar nu alla insinuant – från höger till vänster – och fortsätter inte sällan med att med emfas förklara att det ju herregud min skapare är alldeles galet självklart att sexuellt utnyttjande av djur ska vara olagligt.

Jo, få tycker väl något annat, säkert inte heller jordbruksministern. Men vad han inför döva öron försökte förklara är att det faktiskt inte är så lätt som det låter. Därtill har vi redan en lagstiftning som förbjuder att man orsakar djur fysiskt eller psykiskt lidande.

Att lagstifta emot sexuellt utnyttjande är mer en symbolisk lagstiftning än något som skulle hjälpa fler djur. Många goda själar i riksdagen skulle få sova gott ett par nätter och känna att de gjort stoor nytta, trots att de förmodligen inte skulle ha tillfört mycket alls till djurens fromma.

Enligt nedlagda Djurskyddsmyndigheten uppgår antalet fall i Sverige till cirka 220 stycken – räknat från 1970-talet. Erlandsson påpekade i debatten att det i de allra flesta fall inte handlar om något sexuellt utnyttjande, utan om fall där djur helt enkelt skadas och torteras i vad som inte kan ses som annat än djurmisshandel (av det slag som får åtminstone mig att plötsligt överväga att vi återupplivar steglingen som straff).

Dock. Sådan ondska finns det alltså redan lagstiftning emot. Vidare, när det faktiskt handlar om incidenter som kan misstänkas vara sprungna ur zoofili (av ovan 220 tros det vara ett tiotal, max), så är det mycket ovanligt att det ens finns någon misstänkt förövare att tillämpa en ny lag emot. De är helt enkelt inte särskilt öppna med sina förehavanden och tas sällan på bar gärning. Och även om ett sådant ertappande skulle ske så är nuvarande lagar tillräckliga för att fälla.

Men ingen vill höra talas om Erlandssons funderingar kring gränsdragning. De avfärdas som befängda och han hånas och misstänkliggörs trots att de exemplifierande frågor som han ställde i riksdagen faktiskt är fullt befogade. Vad ska ingå som straffbara sexuella övergrepp på djur? Hur kan Monica Green med flera veta när ett djur blivit ”kränkt”? Hon föreslog i debatten att Eskil Erlandsson skulle resa till Norge och studera den lagstiftning som de just nu arbetar med. Intressant i sammanhanget är dock att den norska debatten i frågan väcktes i början av 2000-talet – mycket på grund av Sverige.

I insomnade P1-programmet ”Vår grundade mening” rapporterades i juni 2006 om hur en mediemyt framgångsrikt odlades fram under tjugohundratalets början. Siffror helt utan vetenskaplig grund florerade om att hundratals djur våldtogs, till döds sa en del, här i landet årligen. Riksdagspolitikerna greppade frågan med bestämdhet. I diskussionen trängdes debattörer från såväl höger och vänster block och krävde stopp för det ökande djursexet. Utanför lagstiftande rum startades upprop och namnlistor mot djursex. Ibland dök pedofiler upp som jämförelseunderlag, exakt varför vet nog ingen.

Jag rekommenderar starkt att Erlandssons belackare lyssnar på programmet. Där ställs bland annat en relevant fråga som idag kan riktas till alla de som nu mobbar Erlandsson med argument som är kliniskt befriade från exempel och konkreta föreställningar i ämnet:

– Hur tänker ni kring hästaveln? Är just de tafsningarna sanktionerade övergrepp?

Har man sagt A får man minsann stå ut med och respektera att någon säger B samt förväntar sig ett C. Ingen lagstiftning är utan gränsdragningar, så skratta inte åt den som tar sig an en väckt debatt med någon sorts seriositet utöver viljan att kapa åt sig titeln årets djurvän.

Arkiv