Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

Debatten om opartiskhet inom public service har tagit fart på riktigt, och i samband med diskussionen om Soran Ismail har även andra frågeställningar kommit upp. Exempelvis cirkulerar det ett brev från en radiochef som varnar SR-medarbetare för att ta ut svängarna i sociala medier. Radiochefen påpekar: ”Detta gäller även när det handlar om ‘goda’ saker som mänskliga rättigheter, stå för människors lika värde och jämställdhet”.

Lars Ohly tillhör dem som har reagerat. Han skriver att ”SR varnar medarbetare från att ‘gilla’ mänskliga rättigheter. Public service har missförstått sitt uppdrag.”

Men det är Lars Ohly som missförstår.

Debatten om opartiskhet är komplex, och har pågått i många år. För några år sedan tog dock debatten ett stort steg framåt, när brittiska BBC, som är den enskilt mest inflytelserika public service-organisationen i världen, utredde opartiskhet. BBC-utredningen From Seesaw to Wagon Wheel: safeguarding impartiality in the 21st century tog frågeställningen till en helt ny nivå. Dels erkände BBC att de egna programmet hade haft problem med vänstervridning, vilket möjligen var unikt. Dels pekade man på djupa insikter om problemen även där de inte var uppenbara.

Sveriges Radio, ja hela public service i Sverige, är modellerat efter BBC. Självfallet har SR tagit del av den debatt om partiskhet som förts i Storbritannien (även om det tog tid – jag pushade på dem 2009).

En av de finaste insikterna handlade om opartiskhet inför ämnen som ”alla” är för, eller ”alla” är emot. De menade frågor som bistånd, miljö eller rasism, till exempel. Alla vill ju råda bot på svälten, eller bevara miljön, eller bekämpa rasismen.

”En mindre synlig risk som kräver särskild uppmärksamhet är när program påstås skildra en konsensus om ’det allmänna bästa’ eller dras in i kampanjande”, skrev BBC.

Saken är ju att även dessa frågor rymmer breda politiska spektra och djupa åsiktsklyftor.

Jag är anti-rasist och bejakar de mänskliga rättigheterna, men har möjligen andra definitioner än Lars Ohly. Om SR valde att gynna bara mitt perspektiv på sagda frågor skulle Ohly säkert tycka att SR vore partiskt.

Därför ska inte public service-anställda slentrianmässigt ”gilla” alla antirastiska kampanjer eller MR-diskussioner de springer över. Risken är mycket stor att de ger uttryck för politiska ställningstaganden.

Hela BBC-utredningen är värd att läsa. Nedan de tolv punkter som sammanfattar budskapet:

The 12 guiding principles included in the report are:

  • Impartiality is and should remain the hallmark of the BBC as the leading provider of information and entertainment in the United Kingdom, and as a pre-eminent broadcaster internationally. It is a legal requirement, but it should also be a source of pride.
  • Impartiality is an essential part of the BBC’s contract with its audience, which owns and funds the BBC. Because of that, the audience itself will often be a factor in determining impartiality.
  • Impartiality must continue to be applied to matters of party political or industrial controversy. But in today’s more diverse political, social and cultural landscape, it requires a wider and deeper application.
  • Impartiality involves breadth of view, and can be breached by omission. It is not necessarily to be found on the centre ground.
  • Impartiality is no excuse for insipid programming. It allows room for fair-minded, evidence-based judgments by senior journalists and documentary-makers, and for controversial, passionate and polemical arguments by contributors and writers.
  • Impartiality applies across all BBC platforms and all types of programme. No genre is exempt. But the way it is applied and assessed will vary in different genres.
  • Impartiality is most obviously at risk in areas of sharp public controversy. But there is a less visible risk, demanding particular vigilance, when programmes purport to reflect a consensus for ”the common good”, or become involved with campaigns.
  • Impartiality is often not easy. There is no template of wisdom which will eliminate fierce internal debate over difficult dilemmas. But the BBC’s journalistic expertise is an invaluable resource for all departments to draw on.
  • Impartiality can often be affected by the stance and experience of programme-makers, who need constantly to examine and challenge their own assumptions.
  • Impartiality requires the BBC to examine its own institutional values, and to assess the effect they have on its audiences.
  • Impartiality is a process, about which the BBC should be honest and transparent with its audience: this should permit greater boldness in its programming decisions. But impartiality can never be fully achieved to everyone’s satisfaction: the BBC should not be defensive about this but ready to acknowledge and correct significant breaches as and when they occur.
  • Impartiality is required of everyone involved in output. It applies as much to the most junior researcher as it does to the Director-General. But editors and executive producers must give a strong lead to their teams. They must ensure that the impartiality process begins at the conception of a programme and lasts throughout production: if left until the approval stage, it is usually too late.

Arkiv