Ledarbloggen

Daniel Persson

Daniel Persson

Det Nordkoreanska projektet att skjuta upp en satellit, för det var det, och samtidigt provskjuta en långdistansrobot, för det var det också, gick inte så bra som somliga hade hoppats. Det som planerats som en hyllning till landets grundare Kim il Sung, för att fira att han skulle ha fyllt 100 år om han inte hade dött som den människa han var, blev mer en demonstration av vad landet inte är: det vill säga ett vapentekniskt framstående sådant.

Japan, Sydkorea och USA (samt för den delen stora delar av resten av världen) har varit väldigt upphetsade över uppskjutningen. För Sydkoreas och Japans del är det faktiskt svårt att förstå varför. Långdistansrobotar är liksom inte deras största bekymmer, det är däremot de mycket väl fungerande kort- och medeldistansrobotar som Nordkorea har. De är perfekta för att skicka mot just Sydkorea och Japan. Långdistansrobotar vore däremot något av ett hot mot USA och säg Indien om det vill sig riktigt illa.

Men, och det är ett stort men, uppskjutningen gav många svar som resten av världen är intresserade av. Nordkorea har aldrig haft långdistansrobotar som lämpar sig för militärt bruk. De har bara sina långsamma rackare som drivs med flytande bränsle. Inte helt optimalt. Nu vet vi också att de inte har lyckats få fram några nya fungerande långdistansrobotar. Tack, det tycker vi om.

Att misslyckas med att hedra Kim il Sung kan faktiskt vara straff nog. Vad finns det att vinna på att nu straffa Nordkorea ytterligare? Visst, de bröt mot internationell rätt och det är illa. Men faktum är att det gör många och vi kan låta det glida när det passar oss. Nu passar det ypperligt. Sätter vi hårt mot hårt nu retar vi bara upp Nordkoreas unge härskare och de andra i ledningen, och det till ingen nytta.

Om vi däremot är lite förstående, kanske erbjuder oss att skicka upp deras satelliter åt dem i en rimlig utsträckning om de låter bli att utveckla egna långdistansrobotar (framförallt låter bli att skaffa teknik för fast bränsle från Iran vilket vore en mycket beklaglig utveckling) kanske vi till och med kan få dem att sitta ner och prata kärnvapen igen. Vi kan gott skicka dit ett par säckar ris också om det är vad som krävs. Men att låta den här situationen eskalera bara för formalitetens skull är oansvarigt.

Arkiv

Fler bloggar