Nordkoreas pinsamma misslyckande

Det Nordkoreanska projektet att skjuta upp en satellit, för det var det, och samtidigt provskjuta en långdistansrobot, för det var det också, gick inte så bra som somliga hade hoppats. Det som planerats som en hyllning till landets grundare Kim il Sung, för att fira att han skulle ha fyllt 100 år om han inte hade dött som den människa han var, blev mer en demonstration av vad landet inte är: det vill säga ett vapentekniskt framstående sådant.

Japan, Sydkorea och USA (samt för den delen stora delar av resten av världen) har varit väldigt upphetsade över uppskjutningen. För Sydkoreas och Japans del är det faktiskt svårt att förstå varför. Långdistansrobotar är liksom inte deras största bekymmer, det är däremot de mycket väl fungerande kort- och medeldistansrobotar som Nordkorea har. De är perfekta för att skicka mot just Sydkorea och Japan. Långdistansrobotar vore däremot något av ett hot mot USA och säg Indien om det vill sig riktigt illa.

Men, och det är ett stort men, uppskjutningen gav många svar som resten av världen är intresserade av. Nordkorea har aldrig haft långdistansrobotar som lämpar sig för militärt bruk. De har bara sina långsamma rackare som drivs med flytande bränsle. Inte helt optimalt. Nu vet vi också att de inte har lyckats få fram några nya fungerande långdistansrobotar. Tack, det tycker vi om.

Att misslyckas med att hedra Kim il Sung kan faktiskt vara straff nog. Vad finns det att vinna på att nu straffa Nordkorea ytterligare? Visst, de bröt mot internationell rätt och det är illa. Men faktum är att det gör många och vi kan låta det glida när det passar oss. Nu passar det ypperligt. Sätter vi hårt mot hårt nu retar vi bara upp Nordkoreas unge härskare och de andra i ledningen, och det till ingen nytta.

Om vi däremot är lite förstående, kanske erbjuder oss att skicka upp deras satelliter åt dem i en rimlig utsträckning om de låter bli att utveckla egna långdistansrobotar (framförallt låter bli att skaffa teknik för fast bränsle från Iran vilket vore en mycket beklaglig utveckling) kanske vi till och med kan få dem att sitta ner och prata kärnvapen igen. Vi kan gott skicka dit ett par säckar ris också om det är vad som krävs. Men att låta den här situationen eskalera bara för formalitetens skull är oansvarigt.

Visa kommentarer (461 st)

Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chefredaktör SvD.se Läs reglerna i sin helhet

Kontakta oss

Välkommen till debatten i SvD

Vi tar emot artiklar i aktuella ämnen. Artiklar som sänds till oss, ska enbart vara sända till Brännpunkt. Maxlängd är 5500 tecken, kortare går bra. Carina Stensson, redaktör, Carl-Johan Bilkenroth, biträdande redaktör. Mejla brannpunkt@svd.se

SD

Mer debatt om Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna skapar ofta rubriker. Följ debatten om partiet!

ÄLDREVÅRD

Privat eller kommunalt?

Äldrevården – kvalitet står mot kostnader. Följ debatten!

DÖDSHJÄLP

”Dödshjälp är ingen motsats till vård”

Ska man kunna få hjälp att dö? Eller är det ett steg i fel riktning? Följ debatten!

DIGITAL RADIO

”Digitalisering en ödesfråga”

Analog radio ska släckas. Följ debatten!

Mer debatt om gymnasieskolan

Obligatoriskt eller inte? Följ debatten!

Ledare

Regeringens ”satsningar”

LEDARE

Ger med ena handen, tar tillbaka med den andra.

Med näsa för Den goda människan

LEDARE

Hos vänstern aktiveras regleringsreflexen.

Fridolins visor

KÖRSVENNEN

Flyger över Väsby och Sundbyberg, fallera!

En historiskt
svag budget?

LEDARE

Löfven kan slå i full back när Alliansen skjuter på.

M tycks äntligen avtraumatiserade

LEDARE

Budgetdebatten i riksdagen var inte alls dum.

Små pengapåsar till kulturen

LEDARE

Inga sötebrödsdagar i kulturen framöver heller

Panik ersätter naiviteten

OP-ED

När krig i vår närhet blir en realitet.