KOMMENTAR: Tillväxtoberoende är ansvar

Kommentar från nätverket Steg 3:

I två nyligen publicerade ledartexter (1, 2) kallar Per Gudmundson viljan att skapa ett tillväxtoberoende samhälle ”människofientlig”. Hans ledare bygger dock på två allvarliga missuppfattningar.

För det första är inte BNP-tillväxt synonymt med utveckling. När Gudmundson påstår att den svenska spädbarnsdödligheten idag skulle vara tre gånger så hög om vi inte haft ökande BNP sedan 1980 blir det rentav löjligt. Naturligtvis kan även ett samhälle där ekonomin inte växer välja att lägga stora resurser på sjukvård och forskning. Människors kreativitet och innovationskraft är knappast heller avhängig en ständigt växande ekonomi.

För det andra är inte tillväxtoberoende det samma som tillväxtmotstånd. Att vilja ha ett samhälle som inte är beroende av ökande BNP är något fundamentalt annorlunda än att vilja ha ett samhälle utan tillväxt. Huruvida den ekonomiska tillväxten kommer att fortsätta – oavsett om vi har det som främsta mål eller inte – vet vi inte och ett samhälle där välfärden fungerar oberoende av om BNP ökar eller inte borde alla rimligtvis se som en fördel. Ett sådant tillväxtoberoende samhälle kan fortfarande redovisa tillväxt, även ekonomiskt, men det finns inte längre någon anledning att lägga så stor vikt vid detta.

Kanske är det på grund av gamla fördomar om miljörörelsen som Per Gudmundson och många andra förutsätter att tillväxtoberoende är det samma som tillväxtmotstånd. Men diskussionen om ekonomiskt tillväxt och hållbarhet handlar inte om något principiellt tillväxtmotstånd utan om att ta ansvar för framtiden. Runtom i världen diskuterar redan ledande politiker och forskare, inte minst ekonomer, andra mått på framsteg än just ekonomisk tillväxt. Det är inte heller en fråga som bara diskuteras bland miljöpartister, vänsterpartister eller miljöaktivister. Steg 3, det nätverk som vi representerar, samlar personer från nästan alla partier, även centerpartister, kristdemokrater och moderater, och från vitt skilda yrkesområden för att diskutera tillväxtens dilemman.

Diskussionen handlar ofta om svårigheten att kombinera växande BNP med långsiktig hållbarhet. På global nivå är ökad BNP benhårt kopplat till ökad resurs- och energianvändning och det finns hittills inte mycket som tyder på att detta samband börjat försvagas. Sverige påstås ofta vara det undantag som visar att det är möjligt att kombinera BNP-tillväxt med utsläppsminskningar, dvs att frikoppla tillväxten från ökande miljöpåverkan. Det påståendet vilar dock på väldigt lösa grunder, då man bara tar med de utsläpp som sker i Sverige, inte de utsläpp vår konsumtion orsakar i andra länder. Miljöproblemen orsakade av vår konsumtion har alltså fortsatt att öka i takt med Sveriges ekonomiska tillväxt. Detta har bland annat Naturvårdsverket belyst väldigt tydligt.

De åtgärder som krävs för att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle kan visa sig leda till utebliven tillväxt eller till och med ekonomisk nedväxt, även om det inte är något vi vet säkert. Poängen är dock att det borde spela mindre roll. De mål som vi verkligen bryr oss om, som att få mer välmående medborgare och ekosystem som fungerar även när våra barn blivit vuxna, bör tillåtas vara de övergripande målen för samhället medan vi låter BNP bli vad den blir. Vissa år kanske den ökar, vissa år står den still och vissa år kanske den minskar. Ett ensidigt fokus på BNP riskerar också att bromsa hållbarhetsarbetet då miljöåtgärder som kan påverka BNP negativt aldrig övervägs

Ett samhälle som gjort sig oberoende av ekonomisk tillväxt kan hantera olika tillväxtscenarion utan allvarliga negativa konsekvenser. Vi säger inte att det är enkelt att skapa ett sånt samhällssystem, men önskvärt vore det rimligtvis. Långvarig utebliven tillväxt kan att skapa tuffa utmaningar eftersom så mycket i vårt samhällssystem idag är uppbyggt runt antagandet om ständig ökning av BNP. Men just därför måste vi också tillåtas diskutera hur vi ska möta dessa utmaningar och börja bygga upp en beredskap för detta i god tid.

Steg 3 är ett partipolitiskt obundet nätverk men vi glädjer oss ändå åt att Miljöpartiet lyft denna viktiga fråga. Förhoppningsvis kan det leda till att det under kommande mandatperiod kan öppnas upp för en seriös och konstruktiv samhällsdiskussion om tillväxtens dilemma. Att motarbeta den diskussionen tycker vi verkar utvecklingsfientligt om något.

Robert Höglund och Johan Olsson från nätverket Steg 3.

– – – – – – – – – – – – –

Per Gudmundson svarar:

Jag har missuppfattat MP:s tillväxtkritik, skriver nätverket Steg 3. Mp är inte motståndare till ekonomisk tillväxt, de vill bara stå väl förberedda om tillväxten uteblir, menar Steg 3.

Tyvärr har Steg 3 otur med tajmingen. Igår skrev Lorentz Tovatt, språkrör för Grön Ungdom och kommunfullmäktigeledamot för Miljöpartiet i Stockholm, på DN Debatt att Miljöpartiet har hamnat snett med sitt tillväxtmotstånd. Det är ”dags att ändra riktning på den gröna systemkritiken”, skriver språkröret.

”Det finns framför allt två orsaker till att det behövs ett nytt fokus. För det första är det möjligt med framtida ekonomiskt tillväxt, utan att förstöra vår planet. När tillväxtkritiken först växte fram uppfattades det som omöjligt att ersätta det djupgrodda beroende av fossil energi som världen då befann sig i (och fortfarande befinner sig i). Men den nya tekniken har visat att vi faktiskt har tillräckligt mycket förnybar energi för att försörja oss alla, det gäller bara att vi bygger ut den tillräckligt snabbt. Vidare vet vi att ekonomin kan baseras till ännu större del på tillväxt av tjänstekonsumtion, något som till stora delar inte tär på planeten. För det andra ser vi nu exempel på länder och regioner som lyckats bryta korrelationen mellan ekonomisk tillväxt och ökade utsläpp. Sverige är ett sådant exempel.”

Uppenbarligen är det inte bara jag som har uppfattat att Miljöpartiet har varit tillväxtmotståndare. Nu vill alltså partiets eget ungdomsförbund att MP ska överge tillväxtmotståndet.

Den gröna rörelsen är mångfacetterad, så ingen bör vara förvånad över att det finns olika synsätt på vad MP:s politik innebär. Alla är inte lika mysiga och kramgoa som Steg 3. I en kommentar till ledarsidans artikel om tillväxtmotståndets kostnad i människoliv skriver den ”gröna” bloggen Cruel Crude, som drivs av redaktören för tidskriften Om Omställning, rakt ut vad omställningen till ett tillväxtlöst samhälle kommer att innebära. ”Tuffa prioriteringar kommer behöva göras och omställningsperioden blir inte enkel”, konstaterar bloggen:

”Det är inte lätt att acceptera och våga säga rakt ut vad slutet på ekonomisk tillväxt innebär. Ja, det kommer innebära att färre och färre svårt sjuka människor kan få vård …”

Så ser tillväxtmotståndets nakna ansikte ut. Och detta alltså i en text som berömmer Miljöpartiet för dess framsyn. I kommentarsfältet förtydligar författaren sig: ”Det är MP:s målsättning eller snarare dessa två motionärers målsättning att belysa frågan om nuvarande tillväxts inneboende omöjlighet. Att konsekvensen, oavsett anpassning eller ej, blir någon form av utrensning är givetvis ofrånkomligt och något som redan sker idag.”

Det är glädjande att varken MP eller Steg 3 går in i denna omställning med samma entusiasm som bloggaren ovan. Men bägge ser omställningen som nödvändig, med närmast religiös övertygelse. Om MP någon dag skriver samma sak som ungdomsförbundets språkrör kanske det finns skäl att tolka tillväxtkritiken som något annat än tillväxtmotstånd.