Annons

Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

Håkan Juholt har slutat att be om ursäkt för sina ”affärer”. Nu handlar allt om att tala politik. Det är förstås ett inslag i den pågående
skademinimeringen och försöken att få grepp om ett sönderfallande parti. Samtidigt är det välkommet att fokus inte bara ligger på
Juholts person och den svarta fars som pågår i partier, utan även på den politik och färdriktning som han vill att Socialdemokraterna ska erbjuda väljarna
i hopp om att få forma Sverige.

Ingen har ju kunnat undgå att bilda sig en uppfattning om Juholts personliga kvaliteter men vart och varthädan är mycket mer oklart. Efter att ha
såpat banan för Mona Sahlin halkade han sedan själv in som hennes efterträdare. Därefter har han mest varit upptagen med att försöka motbevisa att det
personliga inte är politik.

Juholts artikel på Brännpunkt är utmärkt konsumentupplysning för den som vill få inblick i partiledarens ideologiska förankring. Den tar vid
där hans installationstal slutade och demonstrerar en världsuppfattning med rötter i det som jag brukar kalla det långa sjuttiotalet och som finns
beskriven i min bok Olof  Palme – Med verkligheten som fiende.

Visserligen återstår det för S att med konkreta förslag klä på de fyra politikområden som Juholt pekar ut som centrala (utbildning, arbete,
medborgarvärde och framtidsinvesteringar), men artikeln är avslöjande och tydlig när det gäller den underliggande synen både på politikens uppgift och
hur den svenska verkligheten ser ut.

I Juholts Sverige råder ett slags djungelns lag där medborgarna strider mot varandra för att roffa åt sig de godbitar välfärdsektorn erbjuder. I Juholts Sverige fungerar inte ”infrastrukturen” (tåg, sjukvård, sjukförsäkring medicin, bostäder osv). Underförstått är felet den nuvarande regeringens, men klädsamt nog ”erkänner” han att S också har varit med om att avreglera en del av politikområdena.

Kring Juholt finns en air av att det var bättre förr. Men gick tågen i tid på den tiden?  Var tillgängligheten inom vården högre? Var äldreomsorg med offentligt monopol bättre än den som erbjuds idag.

Knappast. Det är ju inte heller så att som Juholt vill locka oss att tro att politiken har abdikerat. Styrningen sker på annat sätt. Det Juholt
vill är att låta politiken återigen styra och ställa på ett mer direkt sätt.

Skola, dagis, äldreomsorg är några områden där medborgarna har myndighetsförklarats. I Juholts ideologiska kosmos är det detsamma som att
det fria valet har minskat. Hans dröm är att återge oss det fria valet genom att låta politiken bestämma mer. Vår frihet ökar om Juholt får bestämma åt oss.

Det är rena mardrömmen.

Arkiv