Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Johan Ingerö

Johan Ingerö

För en tid sedan skrev jag på ledarsidan om vad jag tolkar som likheter mellan Håkan Juholt och det som i Storbritannien kommit att kallas Blue Labour. I dag fick jag något oväntat stöd från den förre kultur- och utbildningsministern Bengt Göransson (S), som skriver i Helsingsborgs Dagblad om Juholts tal.

”Jag var en av dem som lyssnade till Håkan Juholt i Västertorp. Att hans politiska motståndare ogillar det han sa är en sak, och de ska respekteras för sin kritiska hållning. Men han möttes med tillit av sina åhörare. Han uppträdde inte inför dem, han var uppenbart deras ledare. Svenska Dagbladets ledarskribent Johan Ingerö skriver – med viss spetsighet – att ”den mediala klassen hånskrattar men Juholt har under de gångna månaderna cementerat sin ställning” och har därmed stöd nog att hota alliansen även om han förlorar valet 2014. Hans resonemang stöder det jag skrev i en krönika när han just hade valts – att en process som omvärlden beskrev som sluten och odemokratisk i realiteten hade en bas bland partiets medlemmar.”

Här bör kanske tilläggas att jag inte alls delar uppfattningen om Socialdemokraternas partiledarval som ”öppet”, och jag tror nog att lejonparten av de socialdemokrater som inte uppnått Göranssons aktningsvärda ålder vill se en öppnare process nästa gång.

Men i sak bekräftar ändå Göransson, som måste betraktas som en auktoritet på området, att Juholt på ett helt annat sätt än Mona Sahlin representerar partibasen. Om detta stämmer – och det är jag säjker på att det gör – blir Juholt sannolikt än tuffare motståndare för Alliansen än vad hans företrädare lyckades bli.

Min ursprungliga analys står sig därmed fortfarande. Juholt må tidvis uppvisa pajastendenser, men han bör absolut inte underskattas.

Arkiv