’Ryssarna betraktar oss som amerikaner’

Numera känns det som om en stor militär konflikt inte riktigt har skildrats förrän Michael J Totten har varit på plats. Häromdagen gjorde han en kort men glimrande skildring i City Journal av georgiska flyktingar från Gori, som han mött i Tblisi.

Ett utdrag (min övers):

’Såg ni egentligen några ryssar’, frågade jag, ’eller lämnade ni innan de kom?’

’De kom och frågade oss efter vin, men först blev vi tvingade att dricka av det själva för att bevisa att vinet inte var förgiftat. Sedan drack de upp vinet själva. Och sedan sa de åt oss att sticka så fort som möjligt; annars skulle de döda oss. Ryssarna letade efter vem som helst som hade en soldat i hushållet. Om någon hade en georgisk soldat i hemmet så brände de ner huset omedelbart.’

Hennes make hade stannat kvar, och ankommit till Tblisi strax före mig. ’Han försökte skydda huset och marken’, förklarade hon. ’Efteråt ville han åka därifrån, men han var omringad av ryssar. Det var omöjligt. Han höll sig gömd undan ryssarna ute i plantagerna, ifall de skulle sätta eld på huset. Han vandrade omkring och när han ändå stötte ihop med ryska soldater bestämde han sig att det var omöjligt att stanna. De ryska soldaterna ropade på honom och frågade vart han skulle – om han skulle till den amerikanska sidan.’

’Sa ryssarna det till honom?’, frågade jag.

’Min make sa att han skulle ta sig till sin familj’, berättade hon. ’Och ryssarna frågade igen om han skulle gå till den amerikanska sidan.’

’Så ryssarna ser er som den amerikanska sidan, trots att det inte finns några amerikaner här?’

’Ja’, svarade hon. ’För att vår väg är demokrati.’