Inlägg som är en björntjänst

På ledarsidan i dag nämner jag några mer eller mindre avsiktliga felaktigheter som av oklar anledning blivit del i debatten om de nya sjukförsäkringsreglerna och resonerar kring varför Alliansen inte biter ifrån i de fall där man har all anledning att göra det. Att saker blev fel med reglerna innebär ju inte att man i reformdebatten måste klä skott för människors missnöje med helt andra delar av eller brister i sjukförsäkringssystemet.

I gårdagens tidning fanns ytterligare exempel på dylika felaktigheter. På Brännpunkt hävdade ett antal debattörer att förändringarna i reglerna har gjorts för att, tja, tysta det kyrkliga Påskupproret mot sjukförsäkringsreglerna.

Påståendet faller förstås på sin egen orimlighet eftersom Ulf Kristerssons översyn av reformen påbörjades innan vi hört ett knyst om att något Påskuppror fanns.

På samma sätt finns det skäl att misstro debattörernas påstående om att ”samtliga” av de personer som lämnat sjukförsäkringen är för sjuka för ”något som helst på arbetsmarknaden förekommande arbete”. Att debattörerna i fråga verkligen skulle ha på fötterna för ett sådant påstående förefaller högst otroligt, milt uttryckt.

Sammantaget är artikeln exempel på just den sortens inlägg som bara gör den här debatten och den här frågan en björntjänst. Ingen motsäger att det har blivit fel med reglerna, men den här sortens debattinlägg för inte frågan framåt ett dugg. Ett vitalare sätt att göra det vore väl om debattörerna berättade vad som fattas i de aviserade förändringarna och argumenterade för sin ståndpunkt. Nu blir det bara ett anande och insinuerande om onda avsikter samt en slutsats som är att allt som har gjorts eller görs bör stoppas. Det är ingen vidare idé med tanke på hur den svenska statistiken sett ut i åratal. Att någonting behövde göras är nog de flesta överens om.