Enpartikommunen, finns den?

Följer ni Starke man på SVT? Där avbildas den arketypiska enpartikommunen med humor och sälta.

Finns den i verkligheten? Läs Jens Runnberg i Falu-Kuriren om hur det var att jobba i det socialdemokratiska Borlänge.

Vid ett minnesvärt tillfälle, som jag berättat om tidigare, tog S-kvinnorna
ett icke-sanktionerat politiskt initiativ. De hade studerat förhållandena i
Kiruna och föreslog fullmäktige att Borlänge med den mallen skulle införa
sextimmarsdag på försök i ett hemtjänstområde.

Kommunstyrelesordföranden Georg Karlsson (S) såg finurlig ut (det gjorde han
alltid) när han gick upp i talarstolen och förklarade att han inte kunde
förorda något sådant. Varpå samtliga S-kvinnor röstade emot sin egen motion.

Det var anmärkningsvärt i sig, men mer anmärkningsvärt var att de antagligen
inte förstod frågan när jag ringde dem dagen därpå och undrade varför de
röstat som de gjort: ”Vadå? Georg sade ju hur vi skulle rösta?”)

För så var det i Borlänge.

För att travestera en skämtteckning om Charles de Gaulle så kunde man tänka
sig Georg Karlsson lyfta telefonluren och svara ”Borlänge? Ja, det är
jag.”