Ledarbloggen

Ledarredaktionen

Ledarredaktionen

Med anledning av ledaren Facket vill att det blir färre taxijobb (11/5), har följande kommentar inkommit:

I en ledare i SvD den 11:e maj skriver Erik Hagström att bättre moral och hårdare kontroller skulle vara en bättre lösning än att till en viss del återreglera taxibranschen och framförallt allt att kräva kollektivavtal vid offentliga upphandlingar. Vår fråga till dig är, hur ska moral och kontroller kunna förbättra vår situation?

Ekots undersökning inom taxibranschen är inte unik. Transportarbetarförbundet gjorde en liknande undersökning år 2013 där fler än 1000 taxiförare besvarade frågor kring sina arbetstider och löner. Enligt den undersökningen var den genomsnittliga arbetstiden 190 timmar i hela landet. Det är mer än 20 timmars övertid varje månad, vilket bryter mot arbetstidslagen eftersom man passerar den tillåtna maxgränsen på 200 timmar på ett år.

Ekots undersökning bekräftar att läget inte har blivit bättre, snarare tvärtom – det har blivit sämre. Även Taxi för Bättre Villkor, som är en sammanslutning av taxiförare, gjorde en undersökning i början av detta år och vi fick samma resultat. Taxiförare tvingas arbeta långt fler timmar än vad arbetstidslagen tillåter för att kunna överleva ekonomiskt.

Den största anledningen till detta fenomen är överetableringen i de större städerna, och den existerar i allra högsta grad trots att Svenska Taxiförbundet har förnekat dess existens i flera år och hävdar att det är något de inte känner till. Utbudet av taxibilar idag är långt mycket högre än efterfrågan och det finns ingen annan marknad där man gör så. Vilket annat företag skulle låta utbudet överstiga efterfrågan då de riskerar ekonomiska problem. Varför skulle taxibranschen vara annorlunda?

Ett bevis på överetableringen är ett meddelande som en beställningscentral i Stockholm gick ut med till sina taxiförare en fredagskväll i början av januari i år. De bad 400 av 500 förare att åka hem för att det inte fanns tillräckligt med bokningar till alla. Denna händelse är inte unik, så här ser det ut varje dag, i hela landet.

Förutom att det inte finns tillräckligt med bokningar till alla, så finns det ett annat stort problem – de offentliga upphandlingarna kring färdtjänst, sjukresor och skolskjutsar. Lägst bud vinner och ingen skänker ens en tanke på hur lite taxiförarna får i ersättning när de kör en resa som är finansierad av skattebetalarnas pengar. Man brukar säga att dessa resor utgör i snitt 50% av alla resorna som en taxiförare tilldelas.

Låt oss ta ett räkneexempel. En taxiförare kör privatkunder till 50% av sin schemalagda tid, ca 80 timmar, och får in 12 000 kr före skatt. Därefter kör han/hon resten av heltiden på färdtjänst, ytterligare ca 80 timmar. Det skulle ge ytterligare 4000 kr före skatt eftersom de låga priserna i anbuden ger upp till 67% lägre inkomster. Resultatet blir 16 000 före skatt! En inkomst man inte kan leva på. Det säger sig självt att man måste jobba ytterligare minst 80 timmar för att komma över 20 000, det vill säga 240 timmar arbetstid.

Detta är den bistra sanningen när lönen för de som saknar kollektivavtal baseras på rak provision. Tyvärr så blir timmarna allt fler eftersom många arbetslösa utbildas till taxiförare och fyller på en redan mättad marknad. Man skickar ut unga till en anställning där man varken har rätt till semesterersättning, pension, sjukersättning eller föräldraledighet bara för att man vill ge dem ett jobb, ett jobb som inte har någon framtid.

Resultatet visar man tydligt i P1:s radiodokumentär ”Taxikungen” där man får följa med Hamza och hans vardag där han knappt får träffa sin familj på grund av sitt jobb. Facket vill inte att det ska bli färre jobb. Facket vill att det ska bli tryggare jobb för taxiförarna. På så sätt får även kunder som åker med det tryggare. Framförallt de inom färdtjänsten som behöver en utökad service men som idag inte kan få det på grund av trötta och stressade taxiförare som jobbar fler timmar än vad de är lediga. Varje dag. Året om.

Vi inom Taxi för Bättre Villkor anser inte att bättre moral och hårdare kontroller är lösningen på de problem som existerar oavsett vad Hagström skriver. Problem som förnekas till fullo av Svenska Taxiförbundet och taxikungen Rolf Karlsson. Karlsson menar att det inte finns några som jobbar enligt de förhållandena som vi redovisar – skandalöst låga löner, ingen semesterersättning, ingen tjänstepension, ingen sjukersättning eller föräldraledighet. Vi anser inte heller att sänkta skatter och bättre villkor för åkarna skulle lösa den akuta situationen vi har idag.

Att rörelsemarginalen ligger på 1,6 procent är inte för att utgifterna är för höga, utan det är intäkterna som är för låga. Att minska överetableringen resulterar i att färre bilar är ute samtidigt och därmed får man högre täckning per bil och högre intäkter, detta gynnar alla seriösa taxibolag och framförallt taxiförarna. Ett sätt att nå detta, är att sätta krav på kollektivavtal vid de offentliga upphandlingarna. Detta skulle leda till att taxibranschen självsaneras, precis som i alla andra branscher. Varför låta olönsamhet överleva med hjälp av bidrag? Kollektivavtal är en rättighet för alla, även för oss inom taxi och varför ska vi vara utan den rättigheten?

Michael Estwik, taxiförare

Ragnar Malmquist, taxiförare

Elisabeth Henriksson, taxiförare

Iwan Karlsson, taxiförare

Jessica Uljons, taxiförare

Anders Jämthagen, taxiförare

Roger Iversen, taxiförare

Ulf Eliasson, taxiförare

 

Erik Hagström svarar: Det jag vände mig emot, var problembeskrivningen i Sveriges radios granskning av taxibranschen, och några av de förslag fördes fram i samband med den. Det mest långtgående förslaget framfördes av ordföranden för Transportarbetareförbundet med sin önskan om återreglering av taximarknaden. Det finns problem inom taxibranschen, bland annat med fusk. Men att den stora skurken är avregleringen från 1990 stämmer inte. Problemet är att många uppenbarligen inte följer de lagar och regler som finns. I det hänseendet är moralaspekten central.

Fackförbundet, som vill se krav på kollektivavtal för hela branschen, har bara en anslutningsgrad på cirka 10 procent. Att de inte talar i alla taxiförares intresse framgår även tydligt eftersom ordföranden vill införa ”ett regleringssystem som gör att man inte kan få ut hur många bilar som helst”. Med bilar menas chaufförer. I stället för att låta kunderna avgöra hur många bilar det bör finnas, ska politiker och byråkrater styra över det. Alltså klassisk marknadsreglering, som på gammalt och välkänt manér inte skulle slå väl ut. Transportarbetareförbundet är dessvärre inte det första exemplet på fackförbund som vill stänga marknader i syfte att skydda sina egna. Att förbundet är helt öppet med detta är förvisso ärligt.

I stället för återreglering vore det bättre att se till att de lagar och regler som finns efterföljs. Mycket tyder på att Polismyndigheten inte kontrollerar taxametrar och vilotidsböcker i tillräckligt stor utsträckning. Av artikelrepliken att döma är frånvaro av kollektivavtal lika med fusk och utnyttjande. Enligt Företagarna har endast cirka 40 procent av de minsta företagen i Sverige kollektivavtal. En förklaring är att kollektivavtalen är framförhandlade utifrån de stora företagens utgångspunkter. Ungefär fyra av fem taxiåkerier har bara något enstaka fordon och som mest ett fåtal anställda.

De många taxichaufförer som inte har kollektivavtal omfattas av arbetstidsavtalet, vilket bland annat reglerar hur mycket man får jobba varje månad. Nu tycks det dock vara så att Arbetsmiljöverket, som har tillsynsansvaret, inte prioriterar kontroller i taxibranschen. Sveriges radios granskning kan säkert leda till något gott, exempelvis att kontrollmyndigheterna får upp ögonen för branschen. För övrigt är bättre kontroller redan på gång då lagstiftning om obligatoriska redovisningscentraler träder i kraft nästa år, vilket kommer att försvåra för oseriösa aktörer. Det är en bättre lösning än att straffa ut chaufförer, oavsett om de sköter sig eller inte, bara för att de inte har kollektivavtal och gör exakt som facket dikterar.

Arkiv

Fler bloggar