Ledarredaktionen
Följande är en replik från Jytte Guteland.
Det är med förvåning jag läser Sanna Raymans ledare den 23/9. Att valrörelsen haft svagt fokus på utrikespolitiken håller jag med om, men det höga tonläget och attackerna mot socialdemokraternas utrikes- och säkerhetspolitisk handlar kanske mer om skribentens egen upprördhet efter moderaternas kollaps. Jag kan förstå viljan att styra eftermälet efter ledande ministrar som Carl Bildt, men angreppet mot socialdemokraternas utrikespolitiska agerande känns krystat.
Stefan Löfven ägnade som bekant en stor del av sitt sommartal åt utrikespolitiken, och att socialdemokraterna vill stärka försvaret är ingen hemlighet. Vi har varit tydliga i de frågor Sanna Rayman tar upp. Socialdemokraterna vill se ett resolut FN-mandat för en internationell militär insats mot IS-terrorn. Vi kan inte stillasittande se på när svenskar strider med nazister i Ukraina eller med IS i Syrien/Irak. Vi vill därför kriminalisera deltagande i väpnade konflikter som vi demokratiskt inte sanktionerat. Detta markerades tydligt av vår partiordförande i exempelvis SVT:s partiledarutfrågning den 30/8. Vidare utgår jag från att SvD:s ledarsida följer Europaparlamentets arbete och de resolutioner som vi har antagit den senaste tiden om såväl Ukraina som Irak och Syrien.
Min artikel på SVT Opinion recenserar en längre period av borgerlig utrikespolitik och tar upp några av de händelser som har varit aktuella de senaste åtta åren. Jag skriver att regeringen Reinfeldt har saknat en tydlig utrikespolitik, den har istället varit spretig, kanske beroende på att folkpartister och moderater har så olika agendor. Carl Bildt själv har många gånger stått i centrum för skandaler och arbetet för nedrustning och mänskliga rättigheter har inte på samma sätt som tidigare varit centralt. Jag illustrerar detta i artikeln bland annat genom att påminna om det stora tillfälle Sverige hade när Barack Obama besökte Sverige som gick så totalt förlorat. De höga brösttonerna från ledarsidan kan enbart förklaras av den sorg som den borgerliga alliansens vänner känner när projektet rämnar och dess förgrundsfigurer lämnar en efter en.
SVAR
Min upprördhet över valet är liten och ryktena om Moderaternas kollaps överdriven, här finns inga skäl till oro. Inte heller har jag någon anledning att styra regeringens eftermäle. Det jag ifrågasätter är Gutelands prioriteringar. Inte heller hennes recension fokuserar på huvudsaker. Att recensera åtta års utrikespolitik och ägna stora delar av sin ”recension” åt att kritisera Carl Bildts aktieinnehav är, om för att använda internetlingo en smula Off Topic och tyder kanske mer på tomgång än utrikespolitiskt engagemang. Att ensidigt klaga på drönare i samma text, bara veckor efter att drönare har använts i attacker mot IS för att hjälpa människor fast på Sinjarberget, framstår också som lite tondövt.
Det är sant att såväl Stefan Löfven som Europaparlamentet har sagt och gjort bra saker av utrikespolitisk vikt. Just därför förvånade Gutelands text om ny utrikespolitik lite extra, i det att den avvek från detta.
Sanna Rayman