Annons

Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

Alexander Bard inledde med att förklara att han egentligen inte är liberal. Vilket kan tyckas som en märklig utgångspunkt i en debatt med rubriken ”Kampen om liberalismen”. Men med den obeskrivligt fritänkande Alexander Bard på ena sidan, och den mer rätlinjiga men ändå uppfinningsrike Johan Norberg på den andra, blev det en timme fylld av surpriser.

Gårdagens debattduell bidrog till att mejsla fram eventuella skillnader mellan en ny Liberati-liberalism och en mer bekant Timbro-liberalism. Och även om resonemangen kunde bli ganska fritt svävande blev det tydligt att liberalismen har ett ganska stort tält, och att det råder ett mycket gott humör däri. Och, kanske, att det spiller en hel del inne i tältet från dem man tänkte skulle pissa utåt, som Lyndon B Johnson skulle sagt om det var Alexander Bard och inte J Edgar Hoover han pratade om.

För Bard är det intressantaste
symbolfrågorna, vilka hos honom sträcker sig från rätten att prostituera sig till det trendiga antagandet att individer inte finns. Vilket får till följd att han kommer på kant med det Folkparti han faktiskt engagerat sig i – han sade att Folkpartister är dumma – men man får hoppas att både Bard och FP kan vara vidsynta nog att tolerera varandra, dock. Bards fria tankar är en tillgång.

För Johan Norberg är upplysningsideerna mer centrala. Och individbegreppet intakt, även om det ibland såg ut som att just Norbergs individ hade svårt att få någon syl i vädret när Bards vevade på.

Hur som helst
var det en uppiggande debatt, som går att se, eller höra, på webben. Humoristisk, vänlig, och visionär. Raka motsatsen, alltså, mot hur det ser ut i den vänster där falangerna jagar varandra, i Arenabråket, med tillmälen som ”sektvänster”.

Arkiv