Dagens integrationsdebatt, i vilken FP missar ett skrytläge

Folkpartiet har i dag smattrat ut lite punkter hämtade ur ett nytt integrationspolitiskt program på DN Debatt. Programmet må vara nytt, men kompotten känns snarare nygammal. Lite språkkrav och språkutbildningsinsatser, lite bidrag och motprestationer, lite arbetsmarknadspolitik och lite yrkespraktik. På det hela taget inga ögonbrynshöjare.

Diskussionen om problemet med retroaktiv föräldrapenning tangeras även här, men ägnas för få rader för att man ska kunna utläsa exakt hur FP:s konkreta förslag är utformat. För den händelse att förslaget ännu inte är helt utmejslat rekommenderas folkpartisterna en titt på det förslag som centerkvinnorna skissar på. Alla Allianspartier verkar medvetna om problemet och har vid olika tillfällen diskuterat frågan, men centerkvinnornas förslag förefaller än så länge vara det mest detaljerade. Här föreslås 360 av föräldraförsäkringens 480 dagar förfalla vid barnets tvåårsdag. Ett klokt undantag föreslås dock bekräfta regeln, nämligen adoptivbarn, där anknytningen måste få ta sin tid oavsett ålder. Här ska således de 480 dagarna gälla från och med adoptionens början.

Det är en rimlig konstruktion som kan utgöra en del i försöken att komma åt det faktum att utrikes födda kvinnor är den grupp som står längst ifrån arbetsmarknaden.

Det är dock inte något mirakelfix – fler faktorer spelar in…

Kommuner har en förmåga att göra vad som är bäst för den kommunala budgeten. Häromdagen rapporterade exempelvis DN om hur allt fler kommuner väljer att anställa arbetslösa under en begränsad tid för att på så sätt kvalificera dem för a-kassa och få bort dem ur den kommunala utgiftsposten försörjningsstöd. Man skickar helt enkelt notan till den stat som pytsar in pengar i arbetslöshetsförsäkringen. Det tillvägagångssättet känns igen även på andra områden.

I utredningen Förmån och fälla – nyanländas uttag av föräldrapenning (SOU 2012:9) beskrivs att många kommuner har som praxis att hänvisa nyanlända till föräldrapenning hellre än att bevilja dem socialbidrag:

”Vid en ansökan om kompletterande försörjningsstöd från en familj med ett fyraårigt barn där mamman deltar i sfi, men saknar inkomst” har fyra av tio kommuner svarat att de skulle uppmana kvinnan att avbryta undervisningen för att istället ta ut föräldrapenning på heltid.”

Andra kommuner uppger liknande praxis i likartade situationer. I dylika lägen har en nyanländ inga möjligheter att protestera. Man gör förstås det man uppmanas till – hur missriktat det än låter att lämna språkundervisningen för att bara hänga hemma.

Det är inte bara kommunal praxis som ställer till det. Utredningen beskriver även det faktum att kommunerna enligt Socialtjänstlagen (2001:453) är skyldiga att ge personer socialbidrag om de inte klarar sin försörjning själva. Det betyder i sin tur att en person som ansöker om försörjningsstöd är skyldig att först söka andra former av ersättningar – exempelvis föräldrapenning.

Utredningen skriver att:

”Enligt Socialstyrelsens stöd för rättstillämpning och handläggning av ekonomiskt bistånd ska en person inte kunna avstå från föräldrapenning för att i stället få ekonomiskt bistånd (Socialstyrelsen, 2003). Socialstyrelsen anger samtidigt att en sökande av försörjningsstöd inte ska behöva ha använt samtliga 480 föräldrapenningdagar för att beviljas försörjningsstöd.”

Ni ser den onda cirkeln här va?

Att vara hemma med föräldrapenning istället för att gå på SFI eller liknande innebär inte bara att den egna möjligheten till arbetsmarknadsintegration försenas, det kan också betyda att de barn man är hemma missar flera år på förskolan – med allt vad det innebär av försenad språkinhämtning etcetera. Samma risk löper nyanlända barn om köerna till förskolan är långa, vilket även det tas upp som faktor i utredningen.

Vid en första anblick är väntetider i barnomsorgen inte ett stort problem i den svenska välfärden. Utredningen skriver:

”Majoriteten (82 procent) av de barn som år 2010 stod i kö för förskola fick en plats vid önskat placeringsdatum. För resterande barn var väntetiden efter önskat placeringsdatum i genomsnitt 17 dagar (KOLADA).”

Ingen större fara, kan tyckas. Men väntetidsproblematik uppstår ändå eftersom emigranter inte har för vana att anlända till Sverige lagom till läsårsplaneringen, utan droppa in lite nu och då. Lite beroende på när man kommer kan väntetiderna ändå bli långa, vilket i sin tur påverkar hur andra etableringsinsatser även för föräldrarna faller ut.

Givet detta perspektiv är det nästan märkligt att folkpartisterna i sin debattartikel glömmer att påpeka och skryta över att just den bollen har de faktiskt redan satt i rullning. I sitt nyhetsbrev häromveckan berättade Nyamko Sabuni om hur det vid ett regeringssammanträde beslutats om att utreda frågan om ”Förskoleplats i tid”. I kommittédirektiven nämns särskilt att:

”erbjudande om förskoleplats i lagstadgad tid är också en förutsättning för att nyanlända invandrare som ska etablera sig på arbetsmarknaden (…) ska kunna delta fullt ut i aktiviteter och studier”.

Gott så. Detta om integrationsdebatten idag. Det blir säkert fler tillfällen…