Replik: Flygvapnet såg helikopterrånarna

Varför är man inte generellt mer uppmärksam på främmande flygande föremål i Stockholms luftrum? Det frågade SvD på ledarsidan i går.

Det är pinsamt nog att dessa rånare med en dånande helikopter obehindrat kunde ta luftrummet i anspråk för att genomföra en brottslig operation av närmast militär natur. Men hur pinsamt, och potentiellt fruktansvärt, kommer det inte att bli när en helikopter eller ett flygplan, utan att någon ingriper, används för exempelvis en terrorattack?

Svaret är dessvärre enkelt, skriver Peter Neppelberg, major i flygvapnet och stridsledningsexpert.

BRISTERNA I FEM PUNKTER

* Brist på styrning och samordning av våra myndigheter samt att man inte tagit lärdom av 11/9.

* ”Verktygen” nyttjas inte optimalt, d v s den fungerande civila och militära radarkedjan med centraler som täcker merparten av riket och som finns upprättad 24 timmar om dygnet.

* Presentationssystem för ”civila myndigheter” av det samlade luftläget används inte. LULIS, är utvecklat och inköpt av Räddningsverket men ”malpåseställt” när invasionsförsvaret avvecklades.

* Luftfartsverket har inte lagt några ”reella” begränsningar på flygning över våra storstäder, Stockholm, Göteborg och Malmö av ”privatflyget”.

* Luftfartsverkets ledningscentraler ACC använder inte primärradarstationer längre utan förlitar sig i princip enbart på sekundärradar

UTAN TRANSPONDER SYNS MAN INTE

Flygkontrollen över det svenska luftrummet över 2900 m utövas av Luftfartsverket som utfärdar regler och bestämmelser. Det undre luftrummet under 2900 m är ”fritt”, d v s var och en flyger på eget bevåg med egen uppföljning.

Av tradition har Försvarsmaktens roll varit att värna territorialgränsen för intrång av främmande makt, d v s flygvapnets stridsledningscentraler målföljer och identifierar det som passerar våra gränser samt vid behov startar de incidentberedskapsflygplan som finns tillgängliga i huvudsak under dygnets ljusa timmar.

Underlag för identifiering är färdplaner från den civila flygtrafikledningen. Alla flygplan som flyger i den ”kontrollerade luften” över 2900 m skall lämna färdplan, t ex SAS 1234 från Arlanda-Köpenhamn. För det s k ”privatflyget” råder ingen färdplansskyldighet i det lägre luftrummet förutom om man skall passera territorialvattengränsen. Man kan därför hyra en Cessna på Bromma och starta och sedan i princip flyga hur man vill runt Storstockholm på ”lägre höjder” förutom närmast flygplatserna Arlanda, Bromma och Uppsala där det finns ett krav på att man skall ha transponderkod tillslagen i flygmaskinen och följa flygledarnas anvisningar.

Luftfartsverket använder numera inte primärradarstationer av ”klassisk typ” (exempelvis den som benämns ”golfbollen” vid Bällsta) och som sänder ut en radarpuls ”som studsar” mot flygplanet och bildar ett eko på en radarskärm. Man nyttjar i princip enbart sekundärradar som frågar flygplanet ”vem är du?”. Flygplan i linjefart med transponder svarar med en kod som är förutbestämd enligt färdplan t ex 2455 och presenterar sin position på flygtrafikledningens radarskärmar. Är man kapad ändrar piloterna kod till 7500. Slår piloten av transponderkoden ”så syns man inte” i LFV centraler eller på utrustning i dess torn.

Det var just det som hände den 11/9 över New York, syns du inte finns du inte.

I flygvapnets stridsledningscentraler är grunden målföljning på primärradarstationer. ”Lede fi” förväntas knappast att annonsera sin ankomst med att ha transponder till. Sekundärradar används som komplement och dess huvudsakliga syfte är att nyttjas som identifieringsgrund.

STRIDSLEDNINGSCENTRALEN MÅLFÖLJDE HELIKOPTERN

Strax före kl 0500 startar den stulna helikoptern från Norrtälje och syns på flygvapnets radarstationer i kustbandet med bedömd höjd hundra meter. I ansvarig stridsledningscentral startar målföljning och identifiering påbörjas. Ingen färdplan finns distribuerad från LFV ATCC vid Arlanda. Eftersom inte flygplanet flyger österut mot Åland och skall passera territorialvattengränsen efterforskas ingen färdplan.

Flygplanet med kurs mot Stockholm uppträder på ett helt normalt sätt och kan vara av typ ambulanshelikopter, helikopter för kraftledningskontroll etc. Att transponderkod inte visas är normalt då man flyger på höjder under 100 m i Stockholms skärgård då närmaste sekundärradar är placerad vid Gottröra.

Helikoptern åsätts identiteten ”Förmodad Civil utan färdplan”, vilket är en standardidentitet för allt ”privatflyg som rör sig över land”.

Informationen om planet presenteras i stridsledningscentralen och på Högkvarterets ”Air Operation Center” AOC utan att någon åtgärd vidtas. Händelsen är ju helt normal. Målföljningen upphör och symboler töms någonstans vid Södermalm

Eftersom flygplanet inte har ”transponder till” presenteras det inte på Arlanda ATCC. När flygplanet kommer ner till Lidingö borde flygplanet slagit till transponder och anmält sig för Bromma tornet Så sker som bekant inte. En fråga är om Brommatornet var bemannat. Det stänger vissa tider och ansvaret övertas då av Arlanda ATCC.

Efter den genomförda kuppen startar helikoptern söderut och flyger extremt lågt och genomför någon form av cirkelflygning mot norr. Den syns enbart interimistiskt på militär radarstation som står i kustbandet vilket inte är ovanligt runt Stockholm och dess omgivningar. Det är som bekant bitvis bergigt (radarskugga).

PÅMINNER OM 11/9

Händelsen påminner om 11/9 genom att ett luftfartyg tog sig hela vägen fram till ett mål utan att ”någon” noterade det. I New York, Paris och många andra storstäder är civil flygtrafik i dag kraftigt begränsat. För det ”privatflyg” som ändock tillåts flyga ställs krav på att ha giltig färdplan och fungerande transponderutrustning för identifiering. Så icke i Sverige.

Att inte ha fungerande rutiner runt våra storstäder samt att underlåta att nyttja de ”gamla” primärradarstationerna som Bällsta, Allingsås och Romele är direkt förödande för trovärdigheten om att upprätta ”flygsäkra” Storstadsområden.

Vem vet när någon kommer på idén att störta ett flygplan lastat med sprängämne mot Konserhuset eller Stadshuset den 10 dec inför all världens Tv-kameror. Blotta tanken på konsekvenserna avskräcker.

DET HÄR KAN VI GÖRA:

* Inför regleringar av ”privatflyget”, åtminstone runt våra storstäder.

* Nyttja flygvapnets stridsledningscentraler som har underlag både från militära och civila radarstationer för att distribuera det samlade luftläget LULIS, via FM/P2-sändarna eller via IP, till civila myndigheter som länsalarmeringscentraler och polismyndigheter. Då finns åtminstone en rimlig chans att samordna verksamheten så att vi kan försvåra eller i bästa fall undvika händelser likt ovan.

Sist men inte minst. Det här kan vi åtgärda redan IDAG med befintliga system.

Peter Neppelberg