Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Maria Ludvigsson

Maria Ludvigsson

Var tredje kommun har infört valfrihetssystemet (reglerat med LOV) och ytterligare 69 kommuner har beslutat att införa det. Det är långt ifrån bara borgerliga kommuner som beslutat tillåta privata alternativ. Även i kommuner där Vänsterpartiet, som nationellt helst vill se förbud mot valfrihetssystemet, är en del av majoriteten praktiseras numer LOV.

Konkurrensverket har undersökt LOV-kommunernas verksamhet och konstaterar att:

”Valfrihetsreformen har så här långt varit en framgång. Fler brukare har möjlighet att göra egna val, till exempel vem som ska utföra hemtjänst.” (Konkurrensverkets generaldirektör Dan Sjöblom)

Verkets uppdrag fortsätter och härnäst ska man bland annat studera vilka inträdeshinder som finns för nya aktörer. En tydlig signal att valfrihetsreformerna kommer att fortsätta.

 

 

Arkiv

Johan Ingerö

I dag är det Floridas tur att rösta om vilken republikan som ska få äran att utmana president Barack Obama i november. Efter att ha förlorat stort i South Carolina har Mitt Romney åter lyckats segla upp som flockledare, medan huvudkonkurrenten Newt Gingrichs kampanj tycks ha säckat ihop för tredje – och kanske sista – gången.

Om Romney vinner så innebär det att han cementerar sin position som favorit, en position som han för bara någon dryg vecka sedan var när att tappa. Gingrich behöver vinna så många röster som möjligt, för att inte ramla ur väljarnas (och inte minst mediernas) blickfång. Men det är också en kamp mot tiden. De båda övriga kandidaterna, den moralkonservative ex-senatorn Rick Santorum och den libertarianske kongressmannen Ron Paul, gör inga särskilt allvarliga försök att vinna i Florida. Båda har dragit vidare till de två av de delstater som står näst i kö, Missouri och Colorado.

Ju längre de båda håller ut, desto sämre för Newt Gingrich. De allra flesta av Santorums anhängare, och många av Pauls, lär i valet mellan Romney och Gingrich föredra den senare. Men som läget nu ser ut är det konservativa blocket splittrat, medan de mer moderata republikanerna nu endast har Romney kvar att rösta på. Så länge spelplanen rymmer dessa fyra talar allt för Romney. Men om en av, eller  båda, de mindre kandidaterna ger upp så får Gingrich en reell chans att bli de konservativa gruppernas enda fanbärare, och då kan det bli svettigt för Romney. Mycket talar därför för att kampen kommer att fortsätta med oförminskad styrka fram till åtminstone den 6 mars, då den så kallade supertisdagen (med tio delstater på spel) äger rum.

Slutligen ett tips: Den som vill läsa mer på svenska om denna komplicerade men spännande process bör absolut avlägga regelbundna besök på den USA-blogg som Mathias Sundin sedan många år driver.

Daniel Persson

Utbildningsminister Jan Björklund är i farten igen. När stora delar av regeringen mest förefaller ägna sig åt att hitta nya sätt att ingenting göra är åtminstone Björklund ständigt aktiv. Det är bra. Många reformer har genomförts för att få den svenska skolan på fötter men det finns mycket som återstår. På tapeten just nu står övningsskolor. Det vill säga skolor som som väljs ut av varje högskola och sedan tar emot ett stort antal lärarstudenter.

Konceptet är inte nytt utan har förekommit ett bra tag i Finland. Övningsskolorna benämns med jämna mellanrum som en viktig del av våra östliga grannars framgångar i utbildningshänseende.

Förslaget ska utredas omgående och ett underlag presenteras senast i juni. Björklund hoppas att Stockholms universitet ska vara i gång med verksamheten snart och att det är infört i hela landet om tre – fyra år.

Det är ett bra initiativ och det är lätt att se fördelarna. Just praktiken är en del av lärarutbildningen som har fått mycket kritik. Samtidigt spelar den väldigt stor roll för hur väl lärarna sedan fungerar i yrkeslivet. Dagens utmaningar i klassrummen handlar inte enbart om hur man bäst får 13-åringar att förstå vitsen med periodiska systemet utan även hur man får pli på en klass där nationalälvarna tävlar med Angry Birds om uppmärksamheten och där miljön är allmänt stökig när lärarna inte automatiskt åtnjuter ens elevernas respekt.

I processen att lära sig detta är praktiken oerhört viktig. Att samla kunskap och kompetens på några ställen och ge lärarstudenterna bättre möjligheter att lära sig dessa viktiga aspekter av hantverket är sunt. Men som Björklund säger till Ekot när han får frågan om det inte finns en risk att skolorna blir för dåliga:

”Jag tror det är tvärtom, att de här skolorna kommer att ha en kraftsamling i pedagogisk utveckling och en kraftsamling av yrkesskickliga lärare som inga andra skolor kommer att ha. I Finland som har sådana här skolor är det väldigt populärt bland föräldrar att sätta sina elever i de här övningsskolorna som står under lärarhögskolornas överinseende.”

Det finns nästan en poäng i att skolorna inte attraherar alltför studieintresserade elever. Klasser som består av enkom denna typ av elever tenderar att inte erbjuda en lika rik problemflora. Nu menar jag inte att lärarpraktiken bör påminna om skärselden, men studenterna tjänar heller inte på att drillas i en miljö som inte påminner om åtminstone den genomsnittliga. Det återstår dock att se hur Thomas Perssons, utbildningsdirektör i Stockholm, förslag ser ut. Än är det bara att vänta.

Sanna Rayman

”Hej skattebetalare! Hur känner du inför det faktum att en del av dina och våra gemensamma pengar subventionerar verksamheter som den här?”

 

Med denna kommentar postade en vän på Facebook länken till French Maid Service i Sverige, den länk som just nu far som en löpeld genom de sociala medierna. På Twitter postades samma länk, okommenterad och som varandes ett faktum, av bland annat en ledarskribentskollega på Aftonbladet och många andra mediepersoner med mängder av följare. Som i sin tur postade länken vidare. Fan vet hur många svenskar som just nu lever i föreställningen att man kan köpa hem en liten dammvippeförsedd stripposering via nämnda företag och göra skatteavdrag för det.

 

Det kan man förstås inte. Företaget finns inte, det är en fejk, sannolikt avsedd att fungera lite som dirty campaign mot rut-avdraget. Men att företaget inte finns är inte bevis nog, invänder alla de som postat länken som bevis för Alliansens allmänna uschlighet. Frågan är ju om detta företag skulle kunna finnas och om vi då skulle kunna göra avdrag för denna tjänst. För i så fall är ju Alliansen uschlig ändå, som banat väg för sån här eventuell skit som skulle kunna finnas.

 

Okej. Låt oss ha den stora skulle kunna-debatten. Skulle det kunna hända??

Ett bra sätt att kontrollera saken är att ringa Skatteverket, så det gjorde jag. Pia Blank Thörnroos är rättslig expert på skatteverket och hade redan pratat med SVT när jag ringde. (Grattis till er kampanjmakare som skapade sajten!) Och nej, French Maid Service i Sverige skulle inte godkännas för rut-avdrag. Den tjänsten är snarare att betrakta som posering eller liknande, säger hon.

 

Däremot är det förstås svårt för Pia Blank Thörnroos att säga att aldrig någonsin, aldrig någonstans skulle det kunna hända – i den meningen att Skatteverket inte har ett helt regelverk kring vad anställda i städbranschen får och inte får ha på sig. ”Kläder kan vi ju inte lägga oss i”, konstaterar hon. (Det är ur denna lilla källa vänstern kommer ösa när denna sajt blir nyhet och debatt…)

Men, säger jag, när det som i detta fall, är uppenbart att affärsidén näppeligen är städningen, utan kläderna på städerskan. Då är avdrag tveksamt?

Ja, säger Pia Blank Thörnroos.

 

Frågan vi ska ställa oss, när vi nu leker skulle kunna-leken, är alltså: Om ett företag sålde städtjänster med städerskor iförda små heta french maid-outfits, skulle någon enda människa kunna uppfatta städningen – inte kläderna – som kärnverksamheten och affärsidén? Det tror inte jag.

Låt mig ta ett övertydligt exempel som kanske illustrerar det hela bättre. Om jag sålde böcker gjorda av guld skulle Skatteverket rimligen beskatta dem som just guld, inte med bokmoms.

 

Jaja, säger flera som köpte hoaxen. Att så många går på fejken betyder väl också något? Att vi inte kunde skilja lögnen från verklighet, säger nog ändå något om samtiden. Nja, säger jag. Vi kan också vända på steken och säga att lögnens framgång säger något om dem som går på den…

Fejksajten French Maid Service i Sverige är vänsterns motsvarighet till illvilliga rövarhistorier av typen ”rika flyktingar som kör Mercedes”. Lögnen funkar eftersom det finns en målgrupp som VILL tro på den för att den bekräftar deras föreställningar om hur världen är beskaffad. I detta fallet världen som styrs av en galen borgerlighet som vill skattesubventionera poserande strippor.

Att man går på lurigheter kan man inte alltid hjälpa, visst.

Men om du gick på detta – eller ännu värre fattade hoaxen men glatt spred lögnerna ändå – bör du nog reflektera lite över om det inte skulle kunna skada samhällsdebatten att bidra till illvillig mytbildning?

 

Daniel Persson

Ledarsidans kolumnist Thomas Gür höll ett föredrag på temat ”Varför ungdomar bör läsa gamla döda filosofer” när MUF Stockholm invigde sitt nya bibliotek. Utifrån det föredraget har han skrivit ihop en artikel som nu går att läsa på Svensk Tidskrift. Där radar Gür upp fem goda anledningar för ungdomar och givetvis alla andra att ta till sig gamla döda filosofers tankar och ger en lång rad lästips under artikelns gång. Artikeln är en synnerligen god anledning att viga en liten stund av helgen åt läsning.

Daniel Persson

Arabförbundet har agerat över all förväntan i hanteringen av Syrien. Den kritik som förblir varaktig är att det har gått lite långsamt, men det är stora steg som har tagits. Att förbundet uppmanar al-Assad att avgå är stort och att man fört upp frågan till FN:s säkerhetsråd är bra. Frågan är nu om utvecklingen har gått så långt att Arabförbundet är mer förmögna att stoppa blodsutgjutelsen i Syrien än vad FN är. Ryssland och Kina har ju envist förvägrat alla initiativ om sanktioner mot Syrien förverkligande. Återstår att se om förnuftet segrar till slut eller om FN ännu en gång visar sig från sin sämsta sida.

Maria Ludvigsson

Tämligen färska siffror från SCB visar att allt färre LO-medlemmar sympatiserar med S. I november 2011 var det mindre än hälften (48,5) av LO:s medlemmar som skulle röstat på S om det varit val då.

Frågan borde ju infinna sig i LO Borgen på Norrmalm i Stockholm: Är det rimligt att LO:s ledning hänger ihop med ett parti som inte ens hälften av medlemmarna sympatiserar med? Är det för det första försvarligt mot de medlemmar som röstar på helt andra partier och är det, för det andra, verkligen rätt väg för LO för att vända den negativa medlemstrenden?

Medan en av fackets mest kända företrädare tar över Partiet kandiderar ett gäng andra personer för att ta över LO. Den som för tillfället sägs ligga bra till är Tobias Baudin, vice ordförande för Kommunal. Enligt Irene Wennemo har Baudin signalerat (det är finlir i politiken) att LO bör minska sitt umgänge med S.

Den så kallade exponentiella samtiden, att all förändring går allt snabbare, kan kanske komma att märkas även i Partiet och Facket. Förr än någon hade vågat hoppas.

Men verkligheten har sprungit om LO förr. Medlemsskaran speglas dåligt i LO-borgen och den traditionella internrekryteringen gör att uppdragen tillsätts av idel ombudsmän. Om dessa kan säkert sägas mycket, men det är väl knappast i den skaran arbetarrörelsen finner sina främsta förnyare.

Kanske kommer vi att se den paradoxala tillfälligheten att medan en fackpamp tar över Socialdemokraterna, kommer LO att inta en något friare roll?

Daniel Persson

Aftonbladets hemsida kan hågade läsa om en incident från inspelningen av Mot alla odds. Programledaren Natasha Illum Berg som ska vara Afrikas första kvinnliga licensierade storviltsjägare, tidigare sommarpratare i P1 samt Lundsbergalumn fick sitt vapen beslagtaget när expeditionen passerade gränsen till Namibia. Av relativt uppenbara skäl var hon allt annat än nöjd med situationen.

När Aftonbladet ber Daniel Lägersten, projektledaren på SVT, att berätta om vad som hände förklarar han att ”Vapnet är som hennes handväska”. Hur då? Om han hade sagt att vapnet för henne är som Margareth Thatchers handväska hade jag möjligtvis kunnat köpa det. Men nu är det ju enbart att förlöjliga en väldigt kompetent människa och det på ett helt poänglöst sätt. För inte kan väl SVT skylla på bristande mediaträning?

Maria Ludvigsson

Det kan vara så olika. Medan den svenska vänstern hellre vill se alla lika fattiga än ett tillstånd där alla får det bättre men inkomstskillnader ökar, vill det danska vänsterpartiet (Socialistisk Folkeparti) ta intryck av den svenska skattepolitiken med jobbskatteavdrag. Danmarks skatteminister Thor Möger Pedersen säger till tidningen Politiken:

”Regeringen er klar til at tage livtag med fattigdomsdiskussionen og øger gerne uligheden for at gøre det mere attraktivt at arbejde.”

När S är i kris och oppositionen har problem att finna en gemensam linje i många frågor, rekommenderas en inspirerande resa till Köbenhavn och Christiansborg.

Läs mer i Politiken eller på Reformbankens hemsida. Rekommenderas!

 

Claes Arvidsson

Chef Ledningsstaben och Högkvarteret Jan Salestrand gillar inte min beskrivning av en verksamhet ”kantad av skandaler” och hävdar att det i själva verket bara handlar om att jag stämplar skandal på sådant som jag ogillar (Ledarbloggen 25/1).

I min artikel Försvaret behöver en Lex Maria 18/1 ger jag två exempel: stridsledningen av flyget och helikopterförmågan.

Skandal är ett oprecist ord men för den som har följt turerna tror jag att ordet skandal är det närmast gripbara och direkt användbara. Detta är dock inget som Sahlestrand ens anser värt att kommentera, bara avfärda. Fast förstås, han har ju varit med om att fatta besluten.

Alla vet att listan dessutom skulle kunna göras mycket längre. Stort och smått.

Det finns en stor förbättringspotential och med min artikel ville jag lyfta några idéer om hur det skulle kunna gå till. Vi måste ju kunna prata om det.

Det är positivt – och en avspegling av försöken att komma ut – att Salestrand har bemödat sig att svara, men han säger nej tack till att öppna för en vidare diskussion kring de problemområden som jag berör. Tyvärr, men det är ganska typiskt.

Öppenhet, resultat och ansvar (ÖRA) är försvarsmaktens värdegrund har definierats som att efter fattat beslut ska det vara tyst i klassen. Bättre att beskriva det som lock för örat eller Försvarsmaktens motsvarighet till ”demokratiska centralism”.

På motsvarande sätt finns ett problem som uppstår när hela försvarsmaktsledningen görs ansvarig för beslut som berör frågor även utanför det egna ansvarsområdet. Det ligger nära till hands att tänka på begreppet ”återförsäkring” och ett uttunnat egenansvar.

Det förvånar ändå att Salestrand inte sätter någon större tilltro till införandet av en oberoende försvarsinspektion (vars motsvarighet i olika former nu finns på snart sagt alla områden och som t ex gör ett jättejobb med skolan). Tvärtom menar han att Försvarsmakten redan är hårdgranskad.

Så kanske det kan upplevas i Högkvarteret.

Men i medierna är inte försvarsmakten ett prioriterat område och få redaktioner har personal som regelmässigt följer försvaret. Det leder till ståhej kring frågor som reklamfilmer och klockinköp, men att problem som t ex Länk 16-lösningen för stridsledning av flyget hamnar under radarn.

Vi kan bara göra vårt bästa, skriver Salestrand. Jag är helt övertygad om att så också är fallet. Det utesluter inte att det går att göra saker bättre på Högkvarterat i dimensionerna personal, struktur och utvärdering.

Allt är inte i högsta karat.