Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Gustaf Almkvist

Gustaf Almkvist

Det är inte bara i Sverige som humaniora har problem. I ett lätt polemiskt men tankeväckande inlägg på webbtidskriften Slate presenterar den amerikanske professorn i engelska William Pannapacker sina förslag på förändringar som måste till för att humaniora ska komma fötter i USA. Det är med andra ord inte bara i Sverige som det råder krisstämning.

Pannapacker är tidvis skoningslös. Den enda han skulle kunna rekommendera att gå en forskarutbildning inom humaniora är den som antingen är ekonomiskt oberoende, har en mamma som är rektor för ett ledande universitet eller behöver titeln för att avancera i ett område där man redan är etablerad. I det sistnämnda fallet är Pannapacker dock tveksam. En masterexamen räcker nog gott, menar han.

Hans förslag till lösningar är givetvis anpassade till amerikanska förhållanden. Pannapacker tycks heller inte slås av tanken att humaniora, som jag påstod i min ledare om humaniora för några veckor sedan, har djupare problem än de rent ekonomiska och organisatoriska. Men det är i många avseenden tankeväckande läsning, som visar att påfallande många av humanioras problem är internationella. Alla som bryr sig om det som Pannapacker kallar ”the life of the mind” har ett ansvar för att debatten fortsätter.

Arkiv

Benjamin Katzeff Silberstein

Välfungerande stater drabbas inte av svält. Det visar katastrofen på Afrikas horn, vilket jag konstaterade i en text förra veckan. Men i skrivande stund finns ett annat aktuellt och illustrativt exempel som visar hungerns politiska karaktär.

Många svenskar tillbringar hösten och vintern med att längta efter sommarmånaderna. Men för koreaner på båda sidor om den militariserade gränsen betyder sommar massiva regn och lamslagna städer snarare än sol, bad och vila. Sydkoreas huvudstad har drabbats av kraftiga översvämningar och jordras. Runt 59 personer beräknas ha mist livet, fler offer är säkert att vänta.

Men hur allvarliga konsekvenserna än är för Sydkorea så kan man nästan alltid vara säker på en sak: naturkatastrofer drabbar Nordkorea hårdare. När 2007 års regnsäsong drog in över halvön förlorade 300 000 nordkoreaner sina hem. Hundratals dog och långt fler rapporterades som saknade. I Sydkorea var en av de mest märkbara effekterna av regnandet att priserna på matolja steg då fler valde att stanna hemma och laga mat. Sådana är kontrasterna på Koreahalvön, mellan den sargade planekonomin i norr och marknadsekonomin i syd.

Det handlar alltså inte om väderskillnader, utan snarare om skillnader i system. Nordkoreas energibrist har tvingat fram en massiv avskogning, som syftat till att möta de centrala planernas mål. Den som besöker Sydkoreas gräns mot Nordkorea noterar snabbt hur tomma kullarna är på andra sidan, samtidigt som de är slående lummiga i syd. Detta kan till och med ses via Google Maps. Avskogningen har också skett i syfte att skapa mer jordbruksmark. Nordkorea består till ungefär 75 procent av just kullar som är rika på mineraler, men som erbjuder dåliga förutsättningar för odling av mat.

Kim Il Sung beordrade en gång i tiden det bergiga landets bönder att utnyttja fler kullar för odling, och i den absoluta diktaturen vågar ingen ifrågasätta den Store ledarens order. Men när inte tillräckligt många trädrötter finns för att suga upp de massiva regnen blir jorden alltför tung. Då den rasar förstörs stora delar av den planerade skörden.

Då följer matbrist, så länge inte omvärldens bistånd helt förmår täcka upp förlusterna. Trycket ökar på smuggelhandeln mellan Kina och Nordkorea, och flyktförsöken ökar också. Åtminstone 2007 försökte regimen sätta stopp genom att sätta upp nya stängsel längs gränsen mot Kina. Jag är beredd att satsa ganska många nordkoreanska won på att samma sak sker senare i år.

Benjamin Katzeff Silberstein

En hel värld sörjer terrorismens offer i Norge. Sverigedemokraten Erik Hellsborn valde dock kort efter attentatet att skylla terrorn på mångkulturen, och stod fast vid att han inte på något sätt skäms för att han och Anders Behring Breivik tillhör samma ideologiska familj. Att sådana röster finns inom ett svenskt riksdagsparti skrämmer.

Efter en terrorattack som den i Norge är det fel att försöka plocka politiska poäng i ett känsligt läge. Men detta handlar om någonting annat. Den djupt obehagliga sida som Sverigedemokraterna visat upp genom Hellsborn måste fram i ljuset.

Per Gudmundson

Bilderna från Oslo är hjärtslitande. Bråte och splitter ligger överallt. Folk gråter. Flera personer har dödats, och många är skadade.

Explosionen på fredagseftermiddagen försatte centrala Oslo i kaos. En rad viktiga politiska funktioner drabbades. Oljedepartementet sattes i brand.

När en bomb exploderar i regeringskvarteret, med en sprängkraft som skadar omgivande byggnader och blåser ut fönster flera hundra meter bort, är det oerhört allvarligt. Det är inte enbart ett attentat mot den politiska ledningen av landet. Det är ett angrepp på Norge.

Per Gudmundson

Man ska förstås inte vara onödigt pessimistisk, men tyvärr är det väl inte helt osannolikt att ett av Afrikas närmaste framtida krig blir om gränsen mellan det nya Sydsudan och Sudan. Därför kan det finnas all anledning att se hur denna gränsdragning nu håller på att materialiseras. En av Sveriges urbloggare, Stefan Geens, visar på sin kartblogg Ogle Earth, hur Google Earth spelar in.

Minnesgoda läsare erinrar sig kanske att ledarsidan skrev om Stefan Geens insatser i det ”Första Googlekriget”. Vi håller tummarna för att Sudan inte blir föremål för det Andra.

Per Gudmundson

Efter finanskrisen har det blivit uppenbart hur viktigt det strama budgetregelverket har varit. Som ledarsidan påpekade i går så har internationella bedömare gång på gång lyft fram Sverige som förebild; se exempelvis Washington Post och The Economist.

Så vad händer när oppositionen börjar nagga regelverket i kanterna? Jo, investerarna börjar omedelbart dra öronen åt sig.

Nu skriver Bloomberg, en av världens riktigt tunga nyhetsbyråer inom finans, att Sveriges roll hotas.

”Swedish Haven Status at Risk in Budget Fight

Sweden risks damaging its status as a haven for international investors as opposition parties put up their biggest fight yet to block a key part of the minority government’s budget.

Prime Minister Fredrik Reinfeldt has staked the remaining three years of his term on further tax reductions after lowering income levies representing about 2 percent of annual economic output since 2006 and trimming payroll and corporate fees. The opposition, led by Social Democrat Hakan Juholt, has signaled it will reject the plan, which may provoke a new election and cut short a sitting government’s term for the first time since 1953.

‘The situation is precarious,’ said Jenny Madestam, a political scientist at Stockholm University. The government has ‘been caught by surprise,’ she said.

Sweden was one of two European Union countries to have a balanced budget or post a surplus last year — the other is Estonia — after delivering the bloc’s biggest economic rebound. That’s allowed the government to pursue tax cuts when much of the rest of Europe is trying to persuade voters to accept austerity packages. Juholt, who took over as party head in March, has derided lower taxes as ‘passive’ and is lobbying instead for more spending on infrastructure and welfare.”

Läs alltihop och tacka Håkan Juholt…

Benjamin Katzeff Silberstein

Torsdagens ledarsida berättade om hur Socialdemokraterna talar med kluven tunga i frågan om budgetramarna. Göran Hägglund (KD) är mycket kritisk till hur Waidelich säger en sak och Juholt en helt annan.

-Det är klart att det man säger inom landet måste stämma överens med vad man säger i andra sammanhang. Socialdemokraternas olika bud i den här frågan är inte förenliga, de måste förklara vad de egentligen menar. Både Juholts och Waidelichs syner kan inte gälla på samma gång. Sverige har inte råd med oklarhet i denna fråga.

Också miljöminister Andreas Carlgren (C) är kritisk.

-Särskilt för oss som var med och utarbetade budgetreglerna är det mycket förvånande, då var ju Socialdemokraterna samarbetsvilliga. Deras inställning verkar hafsigt påkommen.

Per Gudmundson

I dagens huvudledare berättar ledarsidan om de europeiska socialdemokraternas överenskommelse om att verka för att undanta statliga investeringar från budgetreglerna – alltså luckra upp budgetregelverket, vilket går på tvärs mot Socialdemokraternas retorik på hemmaplan. Denna Juholtska uppgörelse har såvitt känt inte slagits upp i Sverige.

Med ett undantag. En av Sveriges urbloggare, Bengt O Karlsson, skrev om saken häromdagen. Han har alltsedan bloggmediets födelse levererat bitska betraktelser om främst Europa och litteratur, och rekommenderas varmt av ledarredaktionen, trots att de politiska färgerna nog skiljer sig åt (exempelvis anser Bengt O att de europeiska socialisternas initiativ är av godo).

Hur som helst visar Bengt O att bloggosfären inte är helt borttwittrad. Läs!

Benjamin Katzeff Silberstein

Den antiisraeliska rörelsens kritik brukar ofta motiveras med omsorg om mänskliga rättigheter. Mycket talar emot att det faktiskt är detta som driver aktivismen. Exemplet Sodastream illustrerar detta tydligt. Företaget har fått kritik av Palestinagrupperna, bland andra, för att delar av tillverkningen hävdas ske inom en israelisk bosättning på Västbanken. Livsmedelskedjan Coop, som säljer produkter från Sodastream, ursäktar sig genom att hänvisa till att produktionen istället sker i Kina.

Då infinner sig genast frågan: Om det är fel att producera i en bosättning på Västbanken, är det då inte minst lika illa — eller värre — att göra det i diktaturen Kina? Kina fängslar dissidenter på regelbunden basis, håller världsrekord i antal avrättningar, förtrycker etniska minoritetsgrupper och gör sitt yttersta för att tysta kritiska pressröster. Men det är klart, att kritisera Israel är ju faktiskt ett mål i sig för vissa politiska aktivister. Då kan man ju inte låta detaljer som denna stå i vägen.

Gustaf Almkvist

Det senaste tre åren har inneburit enorma framsteg för Balkans möjligheter att komma vidare från 90-talets brutala och sönderslitande krig. Det började med att den forne bosnieserbiske presidenten Karadzic greps i Belgrad sommaren 2008. Nu tycks det ha intensifierats. I slutet av maj greps den ansvarige för Srebrenicamassakern, generalen Mladic, misstänkt för brott mot mänskligheten.

Efter det återstod bara Goran Hadzic, presidenten för den aldrig erkända serbokroatiska republik som existerade 1991-1995. Hadzic misstänks ha lett morden på en stor mängd icke-serber i Kroatien under kriget, och har sedan lyckats hålla sig gömd i Serbien.

Ända tills i natt. Nu är han gripen, och kommer med all sannolikhet utlämnas till Haagtribunalen. Det är en stor framgång för Serbien, som till slut har visat den politiska viljan att söka och göra upp med sitt mörka förflutna. Även om vägen till EU-medlemskap fortfarande är lång är de stora hindren nu borta.