Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Den är lika årligen återkommande som kvällstidningarnas farliga födelsemärken och insändarsidornas hundbajssäsong – diskussionen om skolavslutningar i kyrkan. I går ägnade Studio Ett en stund åt denna säsongsdebatt och de beslut och regler som Skolinspektionen följer i frågan. Av inslagen att döma finns det vissa hållpunkter som gör en skolavslutning i en kyrka okej eller ej, som till exempel att valet av en kyrka är mer okej om en annan, tillräckligt stor lokal saknas eller om man alltid har hållit avslutningar i kyrkan. Det är inte okej med böner och välsignelser, men Den blomstertid nu kommer finner nåd i Skolinspektionens ögon.

 

På det hela taget låter väl Skollinspektionens avvägningar rimliga. Det lär hur som haver inte förändra eller förta barnens upplevelse av sin avslutning särskilt mycket om de blir utan välsignelse. Men samtidigt förefaller hela den här debatten så vansinnigt överdriven, ja nästan gripen ur luften. Varför gnatar vi det här vareviga år, trots att nästan all rapportering låter ungefär som tjejerna som intervjuas av Ekot – nämligen ganska obekymrade inför hela problemställningen?

 

Andreas Johansson Heinö är inne på samma spår i en läsvärd bloggpost där han bland annat frågar sig om det ens är rimligt att vi skapar regler och förhållningssätt utifrån det tiotal föräldrar som lyft ärenden som dessa till Skolinspektionen. Gör vi inte bara detta pyttelilla fåtal till representanter för en tänkt besvärad och kränkt grupp som knappt ens finns?

 

”När Ekot lyfter frågan idag ramas den in som ”mer aktuell ju fler barn med andra trosuppfattningar som har börjat skolan”. Men var finns evidensen för detta? Från olika håll antyds att detta skulle vara en svensk tradition som av stora grupper invandrare skulle upplevas som något exkluderande eller negativt.

Totalt har Skolinspektionen behandlat ungefär tio ärenden där enskilda föräldrar har riktat kritik mot en skola. Det är svårt att se att vi här har något jätteproblem. Det är betydligt mer allvarligt om Skolinspektionen och skolpolitiker vägleds av en grumlig föreställning att barn med muslimska föräldrar skulle bli kränkta av en skolavslutning i en kristen kyrka.

 

Läs hela bloggposten här.

 

 

Arkiv

Claes Arvidsson

Irans ”president” Mahmoud Ahmadinejad uppträder nu också som väderexpert. Det råder torrväder i Iran och i ett uttalande den 19 maj säger sig  Ahmadinejad ha kommit på varför.

Molnen har tömts på regn innan de når Iran – och det är européerna som gör det. Medvetet. För att skada Iran, kan man tänka. Snacka om att göra väder.

”Presidenten” lovar dock att medelst lämpliga juridiska åtgärder ta i tu med saken.

Per Gudmundson

Håkan Juholt är ingen beundrare av skatteavdraget för de hushållsnära tjänsterna. Hans egen formulering är närmast nedlåtande vad gäller vissa jobb: ”Jag är övertygad om att Sverige aldrig kan bli ett rikt land om vi skattesubventionerar att vi går ut med hundar, att vi bäddar varandras sängar och att vi klipper varandras hår”.

Men avdraget skapar jobb, inte minst för människor som traditionellt har svårt att komma in på arbetsmarknaden. LO-tidningen har ett läsvärt reportage om företaget Städsällskapet och dess vd Jennifer Lind. Missa inte den.

PJ Anders Linder

”Det har stormat” om kungen heter det när medierna ska sammanfatta de senaste veckornas upphetsade rapportering. En alternativ verklighetsbeskrivning är att (vissa) medier har sett till att det stormat kring kungen. Utifrån minst sagt osäkra utgångspunkter har man producerat en flod av misstänkliggöranden, guilt by association-resonemang och har du-slutat-slå-din-fru-liknande frågor.

Vad vi verkligen fått veta är att en av kungens kompisar har tagit kontakt med suspekta figurer ur undre världen. Syftet förblir dock oklart. Det har också talats om bilder där kungen ska figurera, men dem har varken allmänhet eller kungahus har fått se, vilket naturligtvis inte har hindrat en rad kommentatorer från att kräva kommentarer.

Alltså. En väldig mediestorm har piskats upp därför att en person som kungen känner har visat bristande omdöme, och därför att en person med minst sagt bristande trovärdighet har hävdat att han har ett saftigt bildmaterial där kungen ingår.

Att denne mediestorm existerar blir sedan beviset för att monarki är ett hopplöst förlegat system. Vilket skulle bevisas. Det är svårt att komma runt det faktum som Kent Asp visar i sin stora journaliststudie från 2005: att vad monarkin beträffar är den svenska journalistkåren långt mer fientligt inställd än Vänsterpartiets väljarkår.

Nu har kungen dementerat klart och entydigt. Ska man ifrågasätta den dementin krävs hårda och tydliga bevis. Det duger inte att koka mer soppa på spik.

Claes Arvidsson

För Sverigedemokraterna kommer invandring och utlänningar på första plats i politiken. Sedan dröjer det innan det kommer något alls. SD har dock politik för andra frågor. Också denna bör skärskådas, inte minst eftersom det fördjupar bilden av partiet.

Med några ögonblicksbilder från EU-nämnden kastar dess ordförande Carl B Hamilton (FP) i en Brännpunktsartikel ljus över var SD står i några centrala utrikespolitiska frågor i EU. Det är svårt att inte bli mörkrädd.

Konkret handlar det om ställningstaganden i EU-nämnden om Doharundan, inventering av mänskliga rättigheter, stöd till försoningsprocessen efter det ryska blixtkriget mot Georgien.

Det där med ökad frihandel är inte så viktigt för SD. Om Doharundan skulle gå i mål finns det risk för ”snedvriden konkurrens som kan komma att hota arbetstillfällen”.

Det där med mänskliga rättigheter i andra länder är inte så viktigt för SD, som i stället menar att ”vi måste faktiskt acceptera att det finns vissa kulturella skillnader mellan länderna” och särskilt om det finns kommersiella fördelar att hämta.

Det där med stöd till Rysslands grannländer avfärdas med ord som att ”ge lite mänskligt stöd till motparten och exponera litet demokrati”. EU ska inte ”störa en supermakt som är stark både militärt och ekonomiskt”.

SD i tre punkter:
* Klassisk protektionism – motsatsen till vad som har gjort Sverige rikt.
* Mänskliga rättigheter – för SD är det inte ett universellt värde.
* Ryssland – Inte ens de baltiska staterna kan säkert räkna med stöd från SD.

Sanna Rayman

I sig är det väl inte fel att som politiker föreslå eller fundera över vidgade möjligheter till inhemsk adoption. Men den eventuella rimligheten i en sådan tanke (om det nu ens kan tänkas finnas ett underlag som skulle göra en sådan verksamhet möjlig etcetera) förbleknar fullständigt inför det språkbruk som KD:s Gunilla Gomér nyssens valde för att lansera sina tankar. Till SVT säger denna västsvenska som följer:

– Inhemsk adoption finns inte. Däremot finns det många svenska par som importerar barn från utlandet.

 

Import av barn. Fint uttryckt, verkligen! Och vilken fin dag Gomér valde för sitt utspel sen! Samma dag som KD-ledaren Göran Hägglund håller presskonferens om KD:s framtid och lägger ut texten om att satsa mer på barn och unga gör hans partikamrat utspel och talar om barn som vore de lastpallar med mobiltelefonskomponenter eller något liknande.

Det märks att KD har ett riksting på gång – många vill höras – alla hörs inte på så värst lyckade vis…

 

Sanna Rayman

– Jag förstår verkligen inte vad det är som sker just nu, är nyckelfrasen när Mona Sahlin ”bryter tystnaden” i en intervju i DN i dag.

Hon talar bara om Libyeninsatsen, men de orden är onekligen en sammanfattning som skulle kunna beskriva mer av vad som skett inom Socialdemokratin på senare tid än bara flip-floppandet i just denna fråga. En förbryllad rynka i pannan har blivit den främsta looken för hur vi möter allehanda nyheter som emanerar från partihögkvarteret på Sveavägen och Sahlin verkar på den punkten inte förvånas mindre än någon annan.

 

Frånsett just Libyeninsatsen avhåller sig Sahlin dock från att – alltför tydligt – recensera sin efterträdare, men det är svårt att inte läsa mellan raderna när hon räknar upp vilka hon har kontakt med 0ch räknar som vänner och inte. På samma sätt är det tydligt vem hon sympatiserar med när hon ger Juholts klantiga kommentarer av Thomas Bodströms bok en släng av sleven, även om det blir lätt obegripligt när hon börjar hitta på liknelser om fotbollslag med bara Zlatan:

– Jag har långtifrån läst allt som sagts. Men jag tycker att Håkan uttryckte sig lite taskigt om att Thomas har spelat fotboll längre än han hållit på med politik.

– Ett av de problem som partiet har är att det är alldeles för få som kommer in i politiken i vuxen ålder. Att Thomas säger saker som det blir debatt om är bra. Thomas är som Zlatan, tycker jag. Det vore hemskt med ett landslag med bara Zlatan men det är skönt att det finns en.

 

Också när Sahlin talar generellt om svårigheten att förändra S hör man att hennes bedömningar inte är så generella som de i förstone ger sken av. Hon talar inte bara om svårigheterna hon själv hade att förnya, det låter faktiskt lite som en dom över framtiden också:

– Vi är ett parti som är så gammalt och har så mycket traditioner och stora perioder bakom oss, och det är fortfarande väldigt många som vänder blickarna ditåt.

– Varje förändring ska emanera ur det som gjorde att vi var stora förr. Jag känner att det kommer aldrig att gå. Självbilden är sådan i partiet och då finns ett motstånd mot att förändra.

 

Och hon har ju rätt. Det finns ett motstånd mot förändring, det fick Sahlin bittert uppleva. Och just nu leder mannen som deltog i hennes avsättning partiet. En man som av en händelse sagt följande om det där med förnyelse:

– Jag är så satans trött på dessa närmast religiösa utropen på ”förnyelse”.

 

PJ Anders Linder

I söndagens elakaste krönika funderar Sydsvenskans Per T Ohlsson på Håkan Juholt och tv-serier. Vilken huvudfigur är det som den nye S-ledaren påminner om? Basil Fawlty? Nej. George Costanza i Seinfeldt? Nej. Utan… Marve Fleksnes. Mitt i prick! http://www.sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article1481645/Juholts-fataliteter.html

Per Gudmundson

Den som intresserades av måndagens ledarartikel om norsk invandringspolitik bör läsa dagens kolumn i Aftenposten av professorn i ekonomi Kjetil Storesletten. Den ger möjligen svar också på några aktuella svenska frågor.

Storesletten, som tidigare räknat på invandringens kostnader och intäkter även vad gäller Sverige, behandlar i kolumnen konflikten mellan välfärdsstat och fri rörlighet. Storesletten ställer frågan om Norge kan ha en liberal invandringspolitik och samtidigt stärka välfärdsstaten, och påvisar att det är helt fel att klumpa ihop alla invandrare till en grupp.

”Ja, vi kan ta inn innvandrere som søker et bedre liv og samtidig styrke den norske velferdsstaten gjennom et stort netto bidrag til statskassen. Sørg bare for å velge ut unge og høyt utdannede vestlige innvandrere. Men for lavt utdannede ikke-vestlige innvandrere må man nok se langt etter gevinsten for statskassen. Det finnes mange argument for å ta inn flere innvandrere, men netto bidrag er ikke et av dem.”

Sanna Rayman

De tio dagar som nyblivna föräldrar idag får tillsammans ska utökas till möjligheten att vara hemma tillsammans med ”nyfödingen” i trettio dagar. Det beslutade regeringen idag – i enlighet med såväl vallöfte som tidigare utredning på initiativ av S.

Det är en utmärkt förändring. Tio dagar är en ganska kort tid och många föräldrar upplever nog att de där första dagarna springer förbi. Möjligheten att i stället ta ut 30 samtidiga dagar innebär framför allt en betydligt bättre möjlighet för pappan att lära känna sitt nya barn innan han måste kasta sig in i arbetslivets ekorrhjul igen.

Detta är den sortens reform som alla gillar eftersom det är en uppenbar förbättring. Den ökar måttet av flexibilitet och frihet när det gäller hantering av föräldraledigheten, samtidigt som den ger nyblivna föräldrar en längre startsträcka tillsammans, vilket säkert känns tryggt. Det är bara från Försäkringskassan det gnisslar. Försäkringsdirektören Birgitta Målsäter berättar idag för SvD att de snabba puckarna kan innebära besvär för kassans hantering och därför föreslår man till regeringen att reformen bör dröja till årsskiftet 2012/2013 istället. Det önskemålet verkar myndigheten dock inte få gehör för.

Själv skulle jag gärna se att reformen trädde i kraft, tja, om en månad eller två. Men jag gissar att regeringen inte kommer bifalla mina önskemål heller..  :-)