Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

Valet 2010 vanns av Moderaterna, i praktiken på en enda fråga – behovet av balans i de offentliga finanserna, skriver Timbros Marcus Uvell på DN Debatt. Han menar att det finns ett idémässigt vaccum i borgerlig politik.

(Läs gärna den avhoppade M-riksdagsledamoten Rolf K Nilssons beskrivning av tillståndet i ett parti där det varken finns plats för liberala och konservativa ideologer).

”Borgerlig politik är mer än budgetbalans, och den svenska borgerligheten är större än de borgerliga partierna. Här finns i dag ett slags idémässigt vacuum, en svaghet hos den borgerlighet som framstår som så stark. För att skapa genuint stöd hos väljarna, och lägga grunden för en bestående borgerlig dominans i Sverige, krävs något helt annat.

Uvell pekar på två utmaningar.

Den första utmaningen är att de borgerliga partierna måste vilja och våga driva sina kärnfrågor. Paradoxen är nämligen att för stora delar av borgerlighetens agenda finns ett mycket brett politiskt stöd, men att detta stöd inte egentligen togs till vara i valrörelsen.”

”Den andra utmaningen vilar inte främst på partierna utan på den bredare borgerligheten, till vilken Timbro hör: Alliansens politiska landvinningar måste nu följas upp med insatser som bryter sönder vänsterns dominans i svenskt samhällsliv i stort.

Utan att vara det minsta konspiratorisk kan man konstatera att mycket långa maktinnehav av det slag Socialdemokraterna haft i Sverige är skadliga för samhällsdebatten. När den politiska makten under allt för lång tid domineras av ett enskilt parti sker en gradvis och oftast omedveten anpassning av samhällslivet för att passa maktens agenda.”

Arkiv

Maria Eriksson

Det verkar som att det hela faktiskt kokar ner till att det var oljebolaget Shell som var problemet. Johannes Forssberg i Expressen skriver:

”En miljöpolitiker som låter sig bortbjudas av dem [Shell] är lika trovärdig som en justitieminister som åker på motorcykelsemester med Hells Angels, om inte mindre.”

En fyndig formulering, va? Men allvarligt talat: det är helt orimligt att göra en jämförelse mellan ett företag som ganska många svenskar tankar bensin hos varje dag och organiserad brottslighet.

Forssberg och alla andra är givetvis i sin fulla rätt att ogilla oljebolag i allmänhet och Shell i synnerhet, men låt oss i så fall ta den debatten. Den har trots allt ganska lite att göra med riksdagsledamöternas resor.

Claes Arvidsson

Sveriges Bostadsrättsbildare har låtit SKOP undersöka hur det gått med ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter i Stockholms ytterstadsområden. Bra, kan det konstateras. Och det är bra eftersom hyresrätten är totalt dominerande.

”Nio av tio boende uppger att det har blivit bättre stämning i huset efter ombildningen, att de är nöjda med styrelsen i sin förening och att ombildningen har varit bra för deras privatekonomi. En klar majoritet säger att huset har rustats upp efter ombildningen.

76 procent har inga planer på att sälja. De som kan tänka sig att flytta är främst unga personer som vill byta bostad av naturliga skäl som familjebildning.”

Mot bakgrund av undersökningen och de positiva samhällseffekter som uppnås med ett mer blandat utbud av boendeformer föreslår Bostadsrättsbildarna att röstreglerna för ombildning ska bli mindre hårda.

Den frågan passar jag gärna vidare till Stockholmsalliansen i Stadshuset.

Maria Eriksson

Exakt vad är det som anses problematiskt med Arkelstens resa
till Frankrike. Det kan finnas ett problem, men det är bra att reda ut exakt vad det består i eftersom frågan har
betydelse för vad riksdagsledamöter rent generellt borde eller inte borde göra.

Antingen är det själva det faktum att Shell, och till
exempel inte riksdagen, betalade resan. Flyg till Frankrike och två
hotellnätter – är det det vi talar om? Det är förstås en acceptabel ståndpunkt att folkvalda aldrig ska låta sig bjudas på en lunch, en resa eller något annat. Däremot är det tveksamt om någon enda av de 349 verkligen följer detta bud.

Eller så handlar det om att Arkelsten under resan har blivit
utsatt för påverkan. Att hennes medverkan skulle minska förtroendet för
henne som politiker när det gäller frågor som han ha betydelse för Shell. Och
nu bör man förstås hålla i minnet att detta var ett tvådagarsprogram,
antagligen ett bland väldigt många seminarier Arkelsten deltog i det året.

Men
ok, om det är ett problem att riksdagsledamöter har någon form av koppling till
olika intressen: Innebär det i så fall att en riksdagsledamot från Norrbotten borde
anses jävig när debatten handlar om infrastruktursatsningar i Norrbotten?

Eller att den som har arbetat inom försvaret eller
byggindustrin ska misstänkliggöras när den uttalar sig om frågor som rör
försvaret eller byggindustrin? Eller att den som är kyrkligt aktiv är
diskvalificerad att syssla med samfundsfrågor?

Tvärtom anses ofta detta som meriterande.

Eller handlar det om att det var ett oljebolag? Och att ”bjudresa”
gör sig bättre i en tidningsrubrik än ”särintresse”?

PJ Anders Linder

Jag vet att man inte borde bli förvånad. Men ändå. I dag har Expressen rubriken ”Här orkar Arkelsten inte längre” på sin förstasida och inne i tidningen får man se en bild, tagen med teleobjektiv genom ett fönster, av hur en ledsen moderat partisekreterare tröstas av en kollega.

Det hade varit mycket ärligare med en rak, triumferande rubrik på ettan: ”Yes!! Vi fick henne att gråta.”

Expressen, not their finest hour.

Per Gudmundson

Moderaterna får den högsta noteringen någonsin i dagens opinionsmätning från DN/Synovate. I förhållande till valresultatet går Moderaterna fram 5,1 procentenheter till 35,2 procent.

Moderaternas ökning – tillräckligt stor för att anses vara statistiskt säkerställd – motsvaras på oppositionssidan av en framgång för Miljöpartiet, som stiger 2,1 procentenheter till till 9,4 procent. Dessa förändringar är de enda som är statistiskt säkerställda i mätningen.

Moderaternas framrusning kan förklaras av att de väljare som stödröstade på andra borgerliga partier nu återvänder. Den tesen stärks av att Kristdemokraterna hamnar under spärren i mätningen, på 3,8 procent, och att Centerpartiet blott får 5,3 procent. Folkpartiet landar på 7,8 procent.

Socialdemokraterna får 28,4 och Vänsterpartiet hamnar på 4,2 procent. Sverigedemokraterna backar till 4,6 procent.

Alliansens ledning är så stark att den består även om Kristdemokraterna hamnar utanför riksdagen.

Maria Eriksson

Shell är inte vilken lanthandel som helst, kommenterar Gustav Fridolin (MP) i P1 Morgon Sofia Arkelstens Shellresa. Varmed vi ska förstå att det här minsann inte är något litet trevligt företag
som gör saker utan att förvänta sig något i gengäld.

Själv däremot har Fridolin åkt på en resa för att studera
biståndsarbete i RFSU:s regi. Då var det inga problem; det är ju ”skillnad
på folkrörelser och bolag”, menar han.

Vad Fridolin syftar på i det här fallet är oklart. Han kan
knappast mena att RFSU inte är beroende av politiska beslut och offentliga
anslag.

2005 motionerade till exempel samme Fridolin om just mer stöd till
organisationer ”såsom RFSU”: ”För att de sexualpolitiska organisationerna i
fortsättningen ska kunna bedriva ett effektivt och långsiktigt arbete […]måste
det finnas ett permanent och starkt stöd till organisationernas basverksamhet.”

Om det var före eller efter resan framgår dock inte av riksdagsprotokollet.

Per Gudmundson

Socialdemokraterna köpte reklam för 72 miljoner kronor under riksdagsvalets slutfas i augusti och september. Det berättar Dagens Media, som har låtit Sifo reklammätningar beräkna partiernas satsningar under valrörelsen, utifrån vad annonsplats normalt kostar.

Näst mest pengar, enligt beräkningen, lade Moderaterna: 54 miljoner kronor. Folkpartiet satsade 33 miljoner, Centerpartiet 31, Kristdemokraterna 17, Miljöpartiet 16, Sverigedemokraterna 8, och Vänsterpartiet 7 miljoner kronor.

Till detta kan räknas de koalitionsgemensamma satsningarna. Alliansen lade 11 miljoner och De rödgröna satsade 4 miljoner kronor.

Partierna utan riksdagsplats köpte inte mycket reklam. Feministiskt initiativ lade 278.000 kronor och Piratpartiet 275.000 kronor.

Beräkningarna avser bruttobelopp, uträknade utifrån normalpriser för annonser och reklamsnuttar i traditionella medier, och räknar alltså inte in internet, och tar heller inte hänsyn till de eventuella rabatter som partierna kan ha förhandlat sig till. Siffrorna är med andra ord uppskattningar.

Man kan fråga sig vad partierna egentligen får ut av satsningarna. Den som tog sig tid att jämföra beloppen ovan med exempelvis utvecklingen i opinionsläget mellan den 1 augusti och valdagen, skulle få svårt att hitta något som helst mönster.

Möjligen kan man hitta ett mönster gällande partistöd och reklamkronor. De partier som inte får stöd, som FI och PP, gör heller inte mycket reklam. De partier som kasserar in mest, gör mest reklam. Man kan undra vem det är som betalar.

Per Gudmundson

Personkryssen har spelat större roll i årets val än i det förra, rapporterar Dagens Samhälle. Fler politiker i år än tidigare har kryssen att tacka för sin plats i riksdag, kommun- och landstingsfullmäktige. Närmare bestämt 50 procent fler.

274 personer kryssades in kommunalt, att jämföra med 177 i förra valet. 91 personer kom in i landstingsfullmäktige med hjälp av kryssen, att jämföra med 66 förra valet. Och 11 riksdagsledamöter blev invalda tack vare kryssen, mot 7 i förra valet.

Men ändå. 11 av 349, det är inte så särskilt mycket. Spärrarna borde sänkas, så att kryssen får större betydelse. Låt väljarna bestämma!

Per Gudmundson

Den alltid klurige mediebranschreportern Rolf van den Brink har dissekerat den emblematiska bild som De rödgröna storsatsade med i valrörelsen. Bilden på de stajlade partiledarna vid snabbtåget.

Hans referat gör en lätt förstummad.

Vi kan säga så här: termen folkrörelsearbete känns väldigt avlägsen. Den äkthet som väljarna önskar att partierna ska stå för – den tycks man helt ha glömt bort.

Efter att ha läst van den Brinks referat är alla känslor av förvåning över att De rödgröna kollapsat som bortblåsta. Men bilden säger allt.

”Den tog en månad att producera av reklambyrån Svensson. Tåget är påhittat och byggt på bildkombinationer av rymdskepp och tåg
3d-modellerat av Sweet Studio. Elledningarna i luften är autentiska och
kommer från Södertälje Södra. Stensättningen på perrongen är
3D-modellerad.

Partiledarna är fotograferade en och en av fotograf Kalle Gustafsson
förmedlad av agenten Skarp. Ambitionen var att producera de bästa
partiledarbilderna någonsin. Mona, Lars, Peter och Maria kläddes ‘statsmannamässigt’ med märkeskläder, dock inget överdrivet extravagant.
Lars Ohly skulle bära en röd slips. Men han ville inte. ‘Den var inte
han’.

Andreas på Bildinstitutet bearbetade bilderna. Även 3d-folk från Finland
var inblandade. De sammanfogades sedan till en gruppbild som skulle ge
känslan av att ett rockband som anlänt med ett jetplan. Betraktaren
skulle också intrycket att partiledargruppen under allvar och
målmedvetet går framåt.

Byrån fick laborera mycket med personporträtten. Testpersoner läste in
olika saker i partiledarnas blickar. Efter fotograferingen fick
partiledarna behålla kläderna. Flera av partiledarna bar kläderna även
senare i valrörelsen.”

Läs alltihop hos Dagens Media.