Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

Jag tycker om sill men bara därför vill jag inte att alla ska tvingas äta sill. Med humor avväpnade Göran Hägglund kritiska frågor från Anna Hedenmo och Mats Knutson om kvotering av föräldraförsäkringen (det tvång som De rödgröna vill men ännu inte vågar införa).

För att leda ett parti som balanserar på gränsen till att åka ut ur riksdagen var KD-ledaren avspänd i SVT:s partiledarutfrågning. Trygg. För att sammanfatta var budskapet att ”jag gör ett bra jobb som socialminister”.

Han påminde om att kömiljarden har blivit rena mirakelmedicinen för att korta köerna. Den förra S-regeringen hade inte ens en susning om hur långa köerna var. Samtidigt har reformeringen av sjukförsäkringen gjort att Sverige har blivit mycket friskare.

Och pensionärerna fick förstås sitt.

Ingen verkar vilja andas om att kejsaren inte är fullt så påklädd som det påstås. Som de båda ekonomerna Helena Svaleryd och Daniel Waldenström påpekat på DN-debatt:

”Diskussionen om straffbeskattning av pensionärerna är i grunden felaktig. I själva verket beskattas löntagare hårdare än pensionärer i Sverige. Anledningen är arbetsgivar¬avgifterna, av vilka till exempel den allmänna löneavgiften betraktas som en ren skatt. Påståendet att pensionärer är missgynnade stämmer därför inte.”

Det är inte överdrivet mycket, för att uttryck det milt, idédebatt i valrörelsen. KD är det stora undantaget. Med ”verklighetens folk” höjde man adrenalinnivån på den kulturradikala kanten, men det verkligt viktiga är frågeställning om var politikens gränser ska gå.

Visserligen är inte KD, som Knutson och Hedenmo gav rikliga exempel på, Guds bästa barn när det gäller att hålla de politiska klåfingrarna borta, men desto modigare att våga inleda debatten. Och den är viktigt. Det är början till berättelsen om det borgerliga Sverige.

Arkiv

Claes Arvidsson

Demokrati i Putinland. Häromdagen rapporterade Kalle Knivilä på sin blogg om hur premiärminister Putin ser på demonstrationsfriheten. En batong i skallen var det som utlovades. Och han håller sitt löfte.

Den 31:a i varje månad med 31 dagar genomförs demonstrationer i Ryssland för demokrati och yttrandefrihet (i paragraf 31 i den ryska konstitutionen garanteras medborgarnas mötesfrihet). I dag i Moskva slogs manifestationen som vanligt ned av polis och säkerhetsstyrkor. Ett 70-tal demonstranter greps.

På hemmaplan undrar jag var Alliansen har i skallen.

Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter har frågat riksdagspartierna hur de vill göra med demokratibiståndet till Ryssland (stöd som förmedlas till bland annat människorättsorganisationer, oberoende journalister och enskilda organisationer inom det civila samhället).

Tyvärr är de rödgröna, ja i alla fall S och MP (V vet inte) mer positiva än allianspartierna till att öka biståndet. 2004-2006 uppgick det till 100 miljoner årligen, sänktes sedan till 10 miljoner och ligger nu på 38 miljoner.

Sanna Rayman

I förra veckan meddelade Alliansen att de vill sänka restaurangmomsen från 25 till 12 procent nästa mandatperiod, om det ekonomiska läget så tillåter. Hotell- och restaurangfackets ordförande Ella Niia var kritisk.

– Det finns inget som stöder slutsatsen att det blir fler jobb, sade hon och hänvisade till forskning om sänkt arbetsgivaravgift för unga. Varför hon pratade om arbetsgivaravgifter när ämnet var moms är oklart.

I dag föreslog De rödgröna sänkt restaurangmoms i sitt manifest. Niias kommentar?

”Det finns en logik i att det är samma skattesats när du slår dig ner på en restaurang och äter som när du köper med dig maten hem. Därför har vi länge sagt att vi tycker att skattesatserna ska harmoniseras.”

Well. Länge och länge. Ni var rätt negativa förra veckan…

Nå. För skams skull upprepar Ella Niia att sänkt moms inte säkert leder till fler jobb. Däremot tror hon att det kan ”få en effekt på svartarbetet inom branschen”.

Åhå. Hur då, om man får fråga?

Sanna Rayman

Maxtaxan var en riktig valvinnare. Ett S i rockärmen i valet 98, om man säger så. Nu försöker De rödgröna göra om tricket genom att utlova sänkt maxtaxa. Det kan nog fungera en bit, men maxtaxan nu är inte vad den var då.

Dåförtiden innebar maxtaxan en avsevärd lättnad för Sveriges barnfamiljer. Idag skulle inte ens en nollmaxtaxa innebära samma ekonomiska lyft. Den första maxtaxan sätter så att säga krokben för den andra maxtaxereformens slagkraft. Och förslaget är inte enbart beroende av De rödgröna själva, man litar också till att kommunerna vill vara med och betala kakan.

Dock har De rödgröna andra familjepolitiska förslag som kan tänkas tilltala. Förslaget som kom redan häromveckan, som innebär att även barn till föräldralediga eller arbetslösa ska ha rätt till mer tid på dagis kan säkerligen röna framgångar. Det är dock talande för De rödgrönas formsvacka att de varit så dåliga på att sälja in förslaget.

En märklighet på området familjepolitik är att De rödgröna plötsligt inte har lyckats enas om föräldraförsäkringen. Det är lite konstigt. Socialdemokraterna har kongressbeslut på en tredelning, MP är inne på samma linje (även om de också vill förlänga). Så sent som i maj rapporterades det att trion var nära ett gemensamt förslag. Nu är de oeniga i stället.

Vad hände där? Har Vänsterpartiet, som vill dela rakt av, vägrat en tredelning? Det låter konstigt. En tredelning är ju ändå ett steg på vägen mot den tudelning de vill ha. Eller har månne Sahlin har gjort en Persson och gått på tvärs med sitt parti eftersom hon vet att kvoterad föräldraförsäkring helt enkelt inte är något som vinner val?

Oavsett vilket är De rödgrönas förhoppning sannolikt att frågan i och med detta försvinner ut ur valrörelsen. De har gett sitt besked och beskedet är Vi får väl se.

Sanna Rayman

Okej. När omtanken om socialdemokratin kommer från SvD:s ledarsida lär den väl knappast tas som välmenad. Jag inser det. Men ändå. Jag börjar bli uppriktigt oroad för S. Inte för att jag önskar mig att de vinner – då hade jag inte suttit och skrivit där jag gör. Men den demokratiska spänsten kräver att det finns flera vettiga alternativ. Och på sistone har vi sett alltför många utspel från S och De rödgröna som…ja, som ärligt talat funkar bäst som underlag för skämt.

Dagens skojsighet är att De rödgröna föreslår skärpta regler för företagen avseende jämställdhet. Alla företag ska åläggas att redovisa en jämställdhetsplan varje år. Och det duger inte att kopiera planen från föregående år, förklarar Veronica Palm i Ekot. Då blir det böter.

Alliansen gick till val på att förenkla för företagen. Därför har kraven lättats upp under mandatperioden. De rödgröna går nu till val på mer krångel. Och dessutom ger de upphov till oändliga mängder skämt om det lustiga i att enmansföretag ska skriva jämställdhetsplaner.

Vad är det som pågår? Varför arbetar S med sådan frenesi på att framstå som regerings-o-fähiga? Ena dagen är det butlers, nästa ska de stänga amerikanska baser. Kärnkraften, vars vikt för basindustrin knappast är en nyhet för S, låter man liksom glida iväg. Förbifarten, som man i likhet med alla stockholmare vill ha, likaså. Och så vidare.

Socialdemokraterna är, mätningsras till trots, ett parti med såpass lång och seriös tradition att det borde vara en smal sak för partiet att skilja på trams och vettig politik. Ändå gör man inte det. Det bekymrar mig. Den demokratiska spänsten kräver som sagt att det finns flera alternativ. Och just nu framstår det allt mer som om det bara finns ett. Det är på sikt ohållbart.

S måste skärpa sig, annars kommer borgerligheten bli lika olidlig och hög på makt som S varit i decennier. Jag skulle ogilla det lika skarpt som jag har ogillat S:s maktfullkomlighet. Vill man ha makt ska man behöva kämpa för den. Det är inte fullt så ärorikt att segra tack vare motståndarens uselhet, om man säger så.

Per Gudmundson

Detta är en historisk dag. I dag presenterar De rödgröna sitt gemensamma valmanifest. Det dokumentet är historiskt inte för sitt innehåll, utan för att det är det yttersta tecknet på att en era är över. Den långa tid då Socialdemokraterna dominerade svensk politik är över. Från och med i dag är Socialdemokraterna verkligen ett parti bland andra, som går till val i koalition och med kompromisser.

Två opinionsmätningar styrker intrycken. I Aftonbladets/United Minds mätning får Socialdemokraterna det lägsta stödet någonsin: 27,3 procent. Det vore förstås ett bra resultat för vilket annat parti som helst, men för en socialdemokrati som i decennier snarast legat mellan 40 och 50 procent är det lågt. Alltså: S är nu ett parti bland andra. Moderaterna är två procentenheter större.

I Skop får Socialdemokraterna 30,0 procent. Och även här är Moderaterna större.

Det blåser tydlig alliansvind i opinionen. Alla mätinstitut får nu samma resultat: Alliansen leder, Moderaterna är största parti.

Dagens valmanifest får svårt att påverka den trenden. Men det är ett historiskt dokument ändå.

Per Gudmundson

Om man inte, som jag, har tillräckligt med hår för att behöva gå till frisören går man lätt miste om centrala delar av kulturlivet. Således var det en ren slump att jag nu noterat att två av landets ledande grabbmagasin – de två med lite mer kläder på omslagen – bägge har Fredrik Reinfeldt på omslagen.

Det är inte utan att det känns lite som att det har hänt något i samhället. Kan man sälja tidningar till grabbar med statsministern på omslaget? Är han verkligen så populär?

Café skriker ”Fredrik kör hårt!” på omslaget, med underrubriken ”statsministern om öl fotboll och Filippa”.

King är lite mer avvaktande.

Sanna Rayman

En gång köpte jag vitamintabletter på ICA till halva priset. De hade nämligen gått ut.

En annan gång köpte jag ett rör extra billiga brusvarianter innehållande allt en kvinna i fertil ålder kan önska sig. Ty de hade bara någon månad kvar, enligt bäst före-datum.

Ingen av dessa gånger blev det en nyhet i Ekot.

Claes Arvidsson

De rödgröna ska återinföra förmögenhetsskatten. Men så mycket mer eniga är de inte. En tvistefråga är hur den ska slå mot personer som äger bostadsrätter och villor. Enligt Mona Sahlin ska den återinföra förmögenhetsskatten inte drabba vanliga villor, men hon något besked om vad som menas med vanlig ges inte.

Däremot har Sahlin sagt att miljardärerna inte ska behöva ta en hel smäll – allt för att undvika att det blir en flyttskatt för de superrika. Så gjorde man tidigare och så vill man göra igen. (Samtidigt skulle man egentligen vilja avskaffa inkomstskattesänkningarna för vanliga inkomsttagare, jobbskatteavdragen, men man vågar inte).

Lars Ohly däremot vill att miljardärerna ska betala fullt ut. De gröna gör tummen ned för S-förslaget med miljardärstak, eftersom det mycket riktigt driver ut kapital ur landet.

Det ena säkra är att om Alliansen vinner så blir det inte heller i fortsättningen någon förmögenhetsskatt.

Claes Arvidsson

I al-Qaidas första engelskspråkiga magasin har man förstås en officiell dödslista på personer som ska mördas. Vad annars…

Listan innehåller nio personer vars brott består i att ha hånat profeten. Tre är danskar, alla förknippade med publiceringen av de danska karikatyrteckningarna av profeten Muhammed i Jyllands-Posten.

Terroristhotet är på allvar och tanken på att Afghanistan åter ska bli ett fäste för al-Qaida är inte precis lockande, men det är just vad som riskeras om De rödgröna får sin vilja igenom och den FN-insatsen avslutas.

För det är väl inte bara Sverige som ska ta hem sina trupper?