Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Maria Eriksson

Maria Eriksson

Nej, det är nog få som behöver Iphone 4. Det var säkert få
som VERKLIGEN BEHÖVDE, som i ”mitt liv blir tomt och stympat utan”, Iphone 3 också. Men fortsätter man i
tangentens riktning kan man undra vad Anders Wijkman anser att vi verkligen
behöver. Vilka prylar behöver Anders Wijkman inte? Nåväl, jag går
inte in på det.

Men däremot kan man undra hur han får ihop detta utfall med sin övertygelse
om att mobiltelefonin spelar en enormt viktig roll i många utvecklingsländer.
För hur sannolikt är det att, vilket Wijkman hävdar, fler skulle ha tillgång
till mobil än till rent vatten i Afrika om det inte hade funnits early adopters i
till exempel Stockholm som är beredda att stå i kö ett dygn för Iphone 4? Om
man ska hårdra lite.

Och kan man dra någon slutsats av att mobiler säljs på en
någorlunda fri marknad, medan vatten oftast inte gör det? Kanske skulle det
behövas mer av Iphone-tänket i vattenbranschen, än tvärtom?

Visst kan man i det enskilda fallet tycka att det verkar
slöseri att köpa en pryl som är snarlik en som man redan har och som
fortfarande fungerar. Eller att varenda jädra telefonmärke ska ha en egen sorts laddare.

Fast utvecklingen mot fler prylar är inte entydig: de funktioner som finns i
Iphone 4 skulle man för bara ett par decennier sedan behövt närmast en resväska
för att släpa runt på: musikspelare, väckarklocka, tidtagarur, miniräknare,
telefon och så vidare. Hur miljövänligt var det?

Wijkman hittar dock ett korn när han pekar på att lägre skatt
på arbete skulle kunna ge en effektivare materialhantering. Ju dyrare arbete
är, desto mindre blir sannolikheten att vi lagar något istället för att slänga
och köpa nytt.

Dessutom styrs vår konsumtion mot produkter snarare än
tjänster. Det är inte bara Baumols fel att teknikprylar blir allt billigare
relativt olika tjänster. Höga skatter spelar också stor roll. I Påtvingad prylmani (Neo , nr 5 2006) redogör professor Magnus Henrekson för varför vi
köper en platt-TV – eller Iphone4? – fast vi hellre vill ha något annat. (Texten rekommenderas särskilt till dem som tror att ökad
tillväxt nödvändigtvis kräver högre konsumtion av prylar.)

Regleringar spelar också in. Medan det är fritt fram att köpa
en ny mobiltelefon är det inte lika fritt fram att köpa eller sälja en
hörapparat. Återigen är kopplingen till Wijkmans vattenexempel tydlig. Hur
många av de afrikaner som har en mobiltelefon, men inte rent vatten skulle
egentligen vilja lägga en slant på det senare? Och hur många av dem har
hindrats att göra det eftersom vattnet inte säljs på en fri marknad?

I det perspektivet är det rent trams att antyda att världens stora problem är några tekniknördar som skaffar sig Iphone 4.

Arkiv

Johan Wennström

I huvudledaren i dagens tidning diskuterar jag SvD:s undersökning om i vilken utsträckning stockholmare känner igen stadens ledande lokalpolitiker.

Jag råkade skriva ett ”en tredjedel” inte kan identifiera dem när det i själva verket är ”över hälften”, vilket nu är rättat i versionen här på webben.

Jag rasar mot mig själv.

Johan Wennström

Sanna Rayman

Jag vet inte på vilken dag som Gud skapade ungdomsförbunden, men jag tror att han var lite trött, så mot slutet av veckan är en god gissning. Dagens vaskardebatt bjuder nu på nya, ehrm, höjdpunkter när KDU:s Charlie Weimers levererar en analys på Aftonbladet Debatt. Det visar sig nämligen att bratsens vräkarkultur är – japp – sossarnas fel.

Man skulle kanske kunna tro att Svenskans ledarblogg är ett sådant forum som rentav skulle kunna välkomna dylik akrobatik-kritik. Men se då har man fel. Det finns mycket att kritisera Socialdemokraterna för. Just därför bör man inte ägna tid och plats åt att ta i från tårna i frågor som mest luktar hittepå.

Johan Folin

Niklas Holmgren vid Söderortspolisens grupp mot yrkes- och livsstilskriminella, SYL, uttalar sig i Dagens Nyheter om ett förslag som ska göra det enklare för polisen att konfiskera misstänkta förbrytares pengar och ägodelar.

Kortfattat så vill de ha omvänd bevisbörda.

”Som det ser ut i Sverige så ligger ingenting på den misstänka. Det är upp till oss på polisen att bevisa att ett brott har begåtts” säger Niklas Holmgren till Dagens Nyheter.

Visst är rättsstatens principer jobbiga? Polismaktens jobb vore mycket enklare om man kunde strunta i detaljer som oskuldspresumtion och rättvisa rättegångar.

Tyvärr är risken stor att Beatrice Ask tycker om idén. Det passar väl in med hennes förslag om strafföreläggande och färgglada kuvert till misstänkta förbrytare.

Sanna Rayman

För några veckor sedan skrev jag några rader om det här med ”vaskning” här på ledarbloggen. Nu nås jag, via Aftonbladet, av nyheten att det under Stockholmsveckan i Visby inte bara har skett vaskning av champagne, utan också så kallad hamburger-dumpning. Det vill säga att man beställer 50 burgare och sedan slänger 49 av dem.

Hmmm. Det låter misstänkt likt ett av de sisådär 300 vaskningsskämten jag hört under de gångna veckorna. I artikeln ringer man alltså upp en alkoholhandläggare, Jörgen Wiss, talar om för honom vad vaskning är och baserar sedan artikeln på hans synpunkter på fenomenet. Synpunkter som sammanfaller med vad ungefär varje vettig människa tycker om vaskning, nämligen att det är omoget och idiotiskt.

Wiss berättar i sin tur för Aftonbladet att han, flera gånger faktiskt, har hört talas om den så kallade hamburger-dumpningen. Vilket Bladet genast slår upp som den ”nya trenden”.

Nu undrar jag så här. Finns vaskning? Finns hamburger-dumpning? Eller har vi en urban myth av rang i knät? Är alltihop en enda stor klintbergare? Eller talar vi om en engångsföreteelse där nån unge med lite för mycket Jackass-mentalitet gjort nåt knäppt och startat ett rykte om vad bratsen i gemen gör nuförtiden?

Dela gärna med er av era nära vasken-upplevelser till mig, så reder vi ut det här gemensamt. Jag vill verkligen veta. För om vasking och hamburger-dumpning verkligen finns och är ett utbrett fenomen måste jag nog överväga någon form av depression eller landsflykt.

Sanna Rayman

Vilka avtal, fallskärmar och vilken trygghet som ska finnas för före detta statsråd kan förstås alltid diskuteras. För mycket, för lite? Ska man vänta lite innan man börjar jobba, i någon form av karens mellan makten och arbetsmarknaden? Det finns mycket att dryfta. Tråkigt nog dryftar vi det bara när någon får ut en sån där fallskärm och då alltid i termer av att det är något oerhört fel med den saken. Tydligen är statsrådsersättningarna okej – så länge de bara finns i teorin. Det är inte ett konstruktivt sätt att börja debatten.

Läs Mårten Schultz om Littorins ersättning.

Johan Wennström

I dagens SvD skriver jag om den amerikanske journalisten Jonathan Rauchs artikel om samkönade äktenskap och olika familjenormer i USA. Han tar sin utgångspunkt i Naomi Cahns och June Carbones nya bok Red Families v. Blue Families: Legal Polarization and the Creation of Culture (Oxford University Press 2010):

”The book is more detailed and nuanced than my brief treatment here can reflect, but I think it is not too far off the mark to summarize their thesis as follows: Blue and Red America – the predominantly socially liberal, Democratic areas and constituencies and the predominantly socially conservative, Republican areas and constituencies – are not just different politically but are on opposite ends of the sexual revolution. This, in part, is why they are so different politically.”

Läs hela saken här!

Maria Eriksson

En litet citat på facebook påminner om att det här med arbetslinjen inte är något nytt påfund:

Ur Lindbloms katekes från 1810: ”Hwad nytta medför arbetsamhet? Arbetsamhet befordrar helsa och wälstånd, hindra många tillfällen till synd, hjelper oss att emotstå onda begärelser, bidrager till tröst och sinnesstyrka under motgången.”

Eller i Anders Borgs tappning: det är viktigare att folk arbetar än att de super.

Johan Folin

Efter flera decenniers velande fram och tillbaka är första delen av filmatiseringen av Ayn Rands magnum opus Och världen skälvde färdiginspelad. Den som varit intresserad av tant Rands idéer men känt sig avskräckt av en tegelsten på 1200 sidor får snart en genväg. Om man vill kunna glänsa med att svara ”Nej, men jag har läst boken” på frågan ”Har du sett Och världen skälvde?” är det dags att öka. Boken hittar du här.

Sanna Rayman

Apropå min bloggpost igår om den rödgröna utrikespolitiken får jag ett mejl från en läsare som, då uppgörelsens innehåll var på tapeten, mejlade samtliga av de rödgröna partierna och frågade vad de egentligen menade eftersom buden och tolkningarna av uppgörelsedokumentet lät så olika från olika håll.

Intressant nog fick han nästan ett mer sammanhållet budskap från respektive partis brevsvarare än vad vi normalt får när vi tar del av partiledarnas och talespersonernas versioner.

Miljöpartiet svarade kort och koncist:

”Hej, och tack för ditt mejl.

Vi kommer arbeta för att USA:s militärbaser utanför landets gränser läggs ner.”

Vänsterpartiet svarade med fler ord, men ungefär samma innebörd:

”Hej,

Tack för ditt brev till Vänsterpartiet.

Delar av den rödgröna överenskommelsen ”Sveriges relationer med världens länder” har ett stort fokus på frågan om nedrustning – en fråga som berör alla tre rödgröna partier djupt. Detta gäller förstås bland annat diskussionen om Nordamerika som finns med i överenskommelsen, men inte bara den delen.


I överenskommelsen menas både militärbaser med och utan kärnvapen. Men som sagt, dock gäller det inte bara Nordamerikanska, men det är under den rubriken som just den diskussionen förs då USA idag är den enda kvarvarande militära supermakten och därför måste ta ledningen i det internationella nedrustningsarbetet (sid 20 i överenskommelsen). ”

Socialdemokraterna luddar till det något, även om de inte är lika oklara i sina brevsvar som när Mona Sahlin besvarar frågor om saken…

”Hej,

Tack för ditt mejl.

Det är rätt att det finns en överenskommelse mellan socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet med krav på insatser för nedrustning av kärnvapen i världen. Krav på avveckling av kärnvapen och militärbaser utan FN-mandat är riktat till USA då det är den enda stormakten.

Jag bilägger hela rapporten i en länk nedan.”

Frågan är varför Mona Sahlin och Urban Ahlin fortsätter att säga att överenskommelsen bara handlar om kärnvapen. Det står inte så i dokumentet och MP och V är uppenbart inte av den uppfattningen. Inte ens Socialdemokraternas brevsvarare verkar helt på det klara med vilket som gäller.

Och jag som alltid har trott att själva innebörden i ordet överenskommelse är att man måste vara överens…