Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

Försvarsminister Sten Tolgfors och ÖB Sverker Göranson sken båda som solen i Karlstad när Försvarsmakten i dag tog farväl av värnplikten vid en ceremoni på Stockholms slott. Flottans musikkår i flotta vita uniformer spelade och högvakten i blått marscherade. Det var festligt.

ÖB talade om de fina åren med värnplikten, men hävdade att numera så ingår Sverige i ett lag och därför duger inte värnplikten längre. Nästan i nästa ögonblick prisade han dock de förband som nu är på plats i Kosovo, Adenviken och i Afghanistan…

Tyvärr är det mer än symboliskt att ÖB bara talade om långt-bort-i-stan-doktrinen.

Efter 109 år försvinner alltså värnplikten. Påpassligt har tidskriften Soldat & Teknik kommit ut med ett nostalginummer om beredskapsåren, Draken, Kalixlinjen m m. Synd bara att numret inte tar upp det hemliga svenska militära samarbetet med Natoländer – ett välkänt faktum som ändå har svårt att tränga igenom neutralitetsmytologin.

Expressens ledarredaktion verkar Pingsten redan ha infallit och man skriver i hänryckta ordalag om hur förträffligt avskaffandet av värnplikten är. Trots att pliktsystemet producerar toppförband anser man på Expressen att plikten är omodern. Till bilden hör förstås att yrkesförsvaret passar bättre in i deras vision av att den nationella dimensionen av försvarspolitiken: Försvaret av Sverige är också omodernt.

DN-kultur (30/6) har givit plats åt Expressens tidigare politiske redaktör PM Nilsson som beskriver värnplikten närmast i termer av ett modernt slaveri.

Det kan jämföras med Försvarsmaktens mätning av opinionen hos den sista kullen värnpliktiga. Opinionspejlingen omfattar 2328 värnpliktiga och av dessa har 92 procent svarat. Rekordmånga är för att göra försvarsministern och ÖB ledsna.

Bara 28 procent vill införa yrkesförsvar (det som går under det officiella namnet frivilligförsvar). 2008 var det 36 procent och om man går tillbaka till 2004/05 var det hela 47 procent som ville avskaffa värnplikten.

Av det tillfrågade vill 56 procent behålla plikten.

94 procent svarade att de gjorde lumpen av egen fri vilja.

Arkiv

Per Gudmundson

I vissa utlännings- och medborgarskapsärenden granskar Säkerhetspolisen om personen i fråga kan tänkas utgöra ett hot mot rikets säkerhet. Det kan röra sig om misstankar om exempelvis terrorism, som behöver utredas.

Säkerhetspolisen kontrollerar då den misstänktes bakgrund, och lämnar ibland rekommendationen till Migrationsverket, som är den instans som fattar besluten, att avslå ansökan om uppehållstillstånd eller medborgarskap.

Visserligen är det sällsynt att personen i fråga kan avvisas ur landet, men utredningen innebär ändock en insats för säkerheten, då man kan förebygga och förhindra eventuella hot.

Av oklara anledningar är denna del av Säkerhetspolisens arbete dock krympande.

I Säkerhetspolisens nyss utgivna årsrapport för 2009
redogörs de senaste siffrorna för säkerhetsärendena.

”2009 granskade säkerhetspolisen cirka 680 av de 24200 asylansökningar som gjordes. Av dessa utreddes 69 på djupet. I yttranden till Migrationsverket förordades att ansökan borde avslås i 6 fall.”

Sex avslag – kanske aktiva terrorister – förra året, alltså. En varannan månad. Är det mycket eller lite?

Jämför med de föregående åren. 2008 granskades 800 av 24400 asylansökningar, varav 237 djupgående, vilket ledde till rekommenderade avslag i 4 fall. 2007 granskades 1200 av 36200 asylansökningar, i 121 fall djupare, vilket gav 14 rekommenderade avslag. 2006 granskades cirka 1000 av 24000 asylärenden, varav 140 djupgående, vilket gav 25 föreslagna avslag.

Säkerhetspolisen tycks ha gått från en nivå på runt 1000 granskningar, och långt över 100 djupgående undersökningar, per år, till runt 700 per år. Det är inte otänkbart att denna nedgång också avspeglar sig i upptäkterna av hotfulla personer.

2006 fann Säkerhetspolisen en säkerhetsrisk varannan vecka, ungefär, och idag finner man en varannan månad.

Det kan finnas en rad förklaringar. Strömmen av asylsökande ser olika ut från år till år. Migrationsverkets kortade handläggningstider och schablonmässiga hantering av asylsökande från enskilda regioner kan spela in. Men det kan också vara så att Säkerhetspolisen prioriterat ner granskningen av asylanter till förmån för annan verksamhet.

Det är i så fall illavarslande.

Sanna Rayman

TT meddelar att den utredning om socialförsäkringssystemen som tillsattes i våras nu är försedd med en parlamentarisk kommitté.

Redan förut har ordföranden, Moderaternas Ulf Kristersson, varit känd. Nu får han sällskap av ledamöterna Gunnar Axén (M), Anna König Jerlmyr (M), Erik Ullenhag (FP), Fredrick Federley (C), Emma Henriksson (KD), Sonia Karlsson (S), Stefan Löfven (S), Matilda Ernkrans (S), Gunvor G Ericson (MP) och LiseLotte Olsson (V) samt av huvudsekreteraren Irene Wennemo, tidigare på LO.

Utredningen har suttit långt inne, givet att regeringen faktiskt utlovade en sådan i förra valrörelsen, men nu är den i gång. Väntan på översikten av våra trygghetssystem, resonemangen kring möjlig samordning och andra – nåja – högtflygande planer blir emellertid lång. Först i maj 2013 ska uppdraget redovisas.

Förvisso inte överdrivet lång tid givet det komplicerade ämnet, men man kan säga att det ändå är tur att en del förändringar gjorts redan under mandatperioden. Utan dem hade det blivit en strapats för socialförsäkringarna fram till 2013.

Nu finns det nytänkta ramar att bygga på, färdiga skelett att finjustera och modeller att utvärdera. Men, lätt blir det säkert inte. Ett lycka till är på sin plats.

Claes Arvidsson

Moderaterna presenterar i dag ett upprop för ett bättre företagsklimat. Det gör man på hemsidan Flerjobb.se.

Det är alltid en början. Men gärna lite mer action från Reinfeldt och Borg också.

Per Gudmundson

56,5 miljoner kronor på fyra år. Så ser representationskontot ut på Fiskeriverket, avslöjar TV4 Nyheterna i samarbete med Miljöaktuellt. År 2009 enbart hamnade representationssaldot på 17,8 miljoner kronor.

Det ska till en viss flit för att åstadkomma de beloppen.

Fiskeriverket har ungefär 360 anställda. Per person brände man alltså drygt 49 000 kronor förra året.

Den naturliga följdfrågan
är hur många fiskare som dessa 360 anställda (placerade på 13 orter) har att administrera. Enligt Fiskeriverkets hemsida finns 1 807 licensierade yrkesfiskare fördelade på 1 479 fiskebåtar.

Man kan således konstatera att varje anställd på Fiskeriverket har 5 fiskare att behandla. Vilket kan verka lite oproportionerligt. Kanske är det den siffran som är den riktiga skandalen?

Men även om de 1 807 yrkesfiskarna nöjer sig med förrätt, varmrätt och en halv flaska vin kan de, givet att varje Fiskeriverksanställd blott har 950 kronor per vecka att representera för, ändå bara räkna med att få gå på krogen 10 gånger per år på skattebetalarnas pengar.

Snålt, kan tyckas.

Enligt Fiskeriverket handlar det dock inte bara om middagar.

– Merparten av kostnaden är för resor vi
är ålagda att göra, säger Fiskeriverkets generaldirektör Axel Wenblad till Expressen.

Men han är nog torsk efter det här avslöjandet.

Sanna Rayman

I dagens tidning ger jag regeringen en känga, inte för att de avskaffar preskriptionstiden för grova brott, men däremot för att de låter lagen gälla retroaktivt. Det är inte första gången vi skäller om den saken, men tyvärr har varken vår eller Advokatsamfundets kritik bitit på justitieminister Ask med flera i Alliansen. Man har kört sitt race, tvärt emot vad utredningen rådde till.

Nästan roligt, om det inte vore för de tråkiga omständigheterna, är att Piratpartiets Rick Falkvinge nu ser ut att ha fått bingo på sin lilla bingobricka bestående av grundläggande rättsprinciper som Alliansen på ett eller annat sätt har struntat i.

Askbingo, kallar Falkvinge spelet och det är sannerligen ingen hedersutmärkelse för justitieministern. Den enda trösten är onekligen, som PP-ledaren skriver, ”att Thomas Bodström är ÄNNU värre. Hur det nu är möjligt”…

Sanna Rayman

I dagens tidning drar jag linjer mellan höga krav i öst och väst. Material girls finns överallt, även om äktenskapsmarknaderna skiljer sig åt. I Kina är alltså valmöjligheterna för kvinnor för närvarande många, sett till mängden män. I USA, om vi talar den afroamerikanska äktenskapsmarknaden, bidrar snedfördelningen i hur fängelserna befolkas faktiskt till motsatt situation.

Förvisso är det långtifrån lika slående som i Kina, men icke desto mindre är det manliga utbudet på den afroamerikanska äktenskapsmarknaden lite snålare tilltaget. Vilket i viss mån kan förklara behovet av den sortens låtgenre som uppstod under 90-talet där hit efter hit uppmanade kvinnor att inte acceptera vilka fasoner som helst.

I alla händelser var det en fin liten våg den där genren. Därför firar vi denna söndag i betala-mina-räkningar-genrens ära genom en smärre kavalkad. Det är nödvändigt att börja med Destiny’s Childs Bills bills bills.

TLCs No Scrubs är en klassiker, som för övrigt också fick ett elakt svar i form av Sporty Thievz parodiversion No Pigeons.

Jay-Z:s Can I Get A… är en strålande kombination av båda genrerna i ett..

Och slutligen. Det går ju inte att göra kavalkad på ett tema som detta utan att inkludera the Material Girl herself, Madonna (tyvärr ej inbäddbar), samt drottningen hon hedrade i sin video, Marilyn Monroe…

PJ Anders Linder

I dag skriver jag krönika om den statliga inkomstskatten. Här kan man ladda ned en färsk rapport från Sacos Eva Löfbom, som visar att statsskattens bidrag till fördelningspolitiken är helt marginellt. Även om hela statsskatten försvann och vi gick över till rak proportionell inkomstskatt – plattskatt – skulle vi ha en av EU:s 2-3 jämnaste standardfördelningar. Just do it!

Här (gå till seminariet den 31 maj) hittar man professor Peter Birch Sørensens, chefekonom vid Danmarks centralbank, ESO-rapport om det svenska skattesystemet. Bland mycket annat förordar han att man avskaffar värnskatten, eftersom den ger starkt försämrade incitament för produktiva insatser och sannolikt kostar statskassan mer än den drar in.

Statsskatten drar in ca 40 miljarder till statskassan, och det måste förstås hanteras vid ett avskaffande – men Löfbom visar att det inte finns några rimliga fördelningspolitiska skäl för skatten. Om man nu inte tycker att det är rimligt med ren oginhet, förstås.

Claes Arvidsson

Ta av dig kläderna så att jag kan se om du passar för jobbet. Den uppmaningen fick en kvinnlig sökande av en albansk minister. Tråkigt nog för minister Pango filmades episoden och han fick omedelbart avsked när den offentliggjordes.

Pango stämde dock den tv-station som hade sänt inslaget och rätten ger honom rätt (och 400 000 euro i skadestånd). Domskälet är att tv-stationen hade fått tag på videon på ett olagligt sätt.

Ett annat färskt exempel på att pressfriheten inte alla gånger är vad den borde vara i det nya Europa är att Rumäniens försvarsråd utpekat medierna som ett nationellt säkerhetshot – vid sidan av terrorism, korruption och organiserad brottslighet. Skälet är att medierna genomför kampanjer som smutskastar statliga institutioner och sprider falsk information.

Vägen är knagglig, men i jämförelse med pressofriheten under kommunismen är den rena autostradan.

Per Gudmundson

Utrikesminister Carl Bildt får hård kritik i en debattartikel i Wall Street Journal i dag. Inte för gamla styrelseposter och annat som hetsar upp svenska debattörer – utan för att han antas vara en bromskloss när det gäller sanktioner mot Iran. Artikeln, skriven av Emanuele Ottolenghi vid The Foundation for Defense of Democracies, benar land för land upp varför EU har så svårt att komma till handling när det gäller kraftåtgärder mot Iran.

Översatt i all hast:

Slutligen, Sverige. Dess ekonomiska engagemang inne i Iran må vara blygsamt, men att döma av källor i diplomatkretsar tycks Sveriges utrikesminister Carl Bildt fortfarande vara sur över att inte ha blivit utsedd till att bli EU:s utrikespolitiska chef. EU-diplomater säger att Bildt har sinkat processen av ren trots. Det är också värt att notera att Sverige, under sitt EU-ordförandeskap, vägrade att skriva under på ens den mildaste sanktion när Iran arresterade personal på Storbritanniens ambassad i Teheran. Sveriges ambassadör var också en av den blott handfull västliga diplomater som iddes närvara vid installationen av Mahmoud Ahmadinejad förra året. Och trots Sveriges generella stöd till FN på snart sagt varje annan fråga, har Bildt faktiskt kritiserat de senaste FN-sanktionerna mot Iran.