Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

När det blev känt att ungdomsförbundet Sveriges Unga Muslimer (SUM) bjudit in Abdullah Hakim Quick till sin stora ungdomskonferens väckte protester. Quick har predikat
att judar är ”smuts” och att det enda rätta straffet för homosexualitet
är döden.

Eftersom det inte var första gången SUM erbjudit plattform åt tvivelaktiga predikanter skrev SvD att SUM stod inför ett vägval.

”Antingen bokar man av Quick, utreder den egna organisationens
förhållningssätt till minoriteter och blir en fortsatt legitim rörelse. Eller
så förvandlar man landets största muslimska ungdomsorganisation till en
extrem sekt – och blir behandlad som en sådan.”

Nu har SUM bokat av Quick.
”Både vi och han hoppas att detta beslut lindrar den polemik och de
motsättningar som tyvärr uppstått”, skriver SUM i ett pressmeddelande. Istället kommer nu den omtalat moderate Suhaib Webb som dragplåster.

SUM har gjort rätt. Sveriges största muslimska ungdomsorganisation ska inte bjuda in jude- och böghatare. Man kan förvisso fråga sig varför organisationen inte tog till sig kritiken tidigare, och istället skyllde på att man var utsatt för en kampanj ifrån ”muslimfientliga krafter” – precis som om svenska HBT-aktivister vore kända som rasister. Men nu har SUM hur som helst fattat rätt beslut, och ska ha beröm för det.

Arkiv

Sanna Rayman

På Neobloggen uppmärksammas jag om att Spendrups har fällts för att sprida sanningar. Mattias Svensson vidarebefordrar en dom från Konsumentombudsmannen, i vilken följande står att läsa:

”Rubrikens avsikt, särskilt mot bakgrund av att annonsen var införd under högsommaren 2009, kan tvärtom på goda grunder förmodas vara att Spendrups vill förmedla budskapet att konsumtion av kall öl hör ihop med varma sommardagar. Bildens utformning, en nedisad/frostig ölflaska på en bädd av isbitar, i kombination med rubriken bekräftar och förstärker ytterligare detta budskap.”

Och så spred sig en känsla av trygghet i min kropp.

Tack staten. Tack.

Sanna Rayman

I nästa Korseld har vi EU-minister Birgitta Ohlsson som gäst. Några frågor ni har som vi kanske inte har tänkt på? Ge dem genast till oss! Mejla eller tipsa i kommentarsfältet här nedan!

PJ Anders Linder

Miljöpartiets valmanifest är ett märkligt mellanting. Det är inte ett högtflygande idédokument men inte heller ett realistiskt förslag till politik för den kommande mandatperioden.

Det är en önskelista.

MP räknar upp en rad olika önskvärda satsningar och ambitioner. En del av dem är sympatiska, en del av känns väldigt främmande för den som har borgerliga värderingar. Men bara på 2-3 punkter finns idéer om hur allting ska betalas: höjda miljöskatter, skatt på lastbilstransporter. Men hur långt räcker det, när utgiftsposterna är mångdubbelt fler?

Jämför man med MP:s budgetalternativ från i höstas nämns ingenting om de stora skattehöjningarna på arbete som man då föreslog. Antingen mörkar man dem eller så har man tänkt om, men då räcker resurserna ännu sämre.

Valmanifestet är MP:s sista stora stund i frihet. Snart är det samordning med S och V som gäller över hela linjen. Partiet kunde ha använt den friheten på ett lite seriösare sätt.

PJ Anders Linder

Oförutsedda konsekvenser är ett av de vanligaste fenomenen i politiken. Beslutsfattare ger sig in och styr, uppfyllda av ädla avsikter, men trots att de bara vill väl går det alldeles tvärtom i verkligheten. Jag vet inte hur många gånger man har fått uppleva detta och tycker att det borde ha stämt till eftertanke och ödmjukhet vid det här laget. Men icke.

Ett färskt exempel fick vi på Rapport i går kväll. Det gäller mackar i landsorten.

En gång på Perssontiden drev regeringen igenom att alla mackar ska erbjuda alternativa bränslen. Småmackar fick en nådatid men nu går den mot sin ände. Snart måste även de mindre mackarna ha pump för etanol (hur miljövänligt är nu det?) eller biogas med allt vad det innebär av investeringar och kostnader. 1100 mackar har begärt dispens och skulle de få nej hotas inte bara själva mackarna utan även annan verksamhet som ofta bedrivs i anslutning till drivmedelsförsäljningen.

I grön nit gör man det omöjligt för vanliga människor att bo på landsbygden.

Sanna Rayman

Ur diskussionen om de famösa lila kuverten har nu en debatt om sexköpslagen blommat. Den debatten är förstås inte ny, men givet att en översyn av lagstiftningen pågår blir förstås diskussionen särskilt intressant.

På Newsmill har två tänkvärda inlägg publicerats i dagarna. Det ena författat av Mårten Schultz och det andra av Rolf Hillegren. Läs!

Sanna Rayman

Liberala ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman har skrivit en klok och läsvärd artikel på Sourze, betitlad ”Sluta tjata om att Sverigedemokraterna har fel”. Den har en befriande o-hysterisk ton, som har varit rätt frånvarande i allt vad SD-debatt heter.

På liknande sätt kunde man i morse höra riksdagsledamoten Fredrick Federley debattera med Jimmie Åkesson i Sveriges radio. Även här slapp vi det där hysteriska tonläget som Åkessons motdebattörer vanligen har, vilket omedelbart brukar innebära att han med automatik går segrande ur striden.

Hur gick då morgonens debatt? Tja. Det finns ingen anledning att hymla, det var rätt jämnt. Federley mosade inte Åkesson och Åkesson mosade heller inte Federley. Värt att notera var att Åkesson har lagt sig till med en stundtals mjukare ton när han debatterar flykting- och invandringsfrågan. Lugnet behåller SD-ledaren alltid, det är nödvändigt.

Men i morse lade Åkesson ovanligt stor vikt vid att tala om integrationsproblematiken som ett problem som drabbar flyktingarna. Det där lär vi gissningsvis få se mer av när valåret fortskrider. Hur stor omtanke som ligger bakom den mjuka tonen är en annan femma.

Maria Eriksson

”Låt oss börja med det stora antal människor som lever på
mindre än 1 USD om dagen. För dem behövs inga hårklyverier om hur fattigdom ska
definieras.”, skriver signaturen Patrik, apropå EUs fattigdomsmått.

Jo, detta är ett annat problem med det här
fattigdomsbegreppet. Det är uppenbart att det är en milsvid skillnad mellan att
kallas fattig i Sverige, och att vara det i Somalia.

Rädda barnen har just nu en kampanj kallad Livets lotteri
där man ta en lott och se var i världen man ”föds”. Lotteriet utgår ifrån befolkningsstatistik
över världen och visar att det är högst osannolikt att födas i Sverige, däremot
är ”risken” stor att födas i ett utvecklingsland.
Detta är en slags variant på Rawls okunnighetens slöja – hur skulle du vilja att
världen såg ut om du inte visste vilken plats du skulle ha i den?Och då
framstår det som uppenbart att det viktigaste fortfarande är att minska den absoluta
fattigdomen.

Lyckligtvis finns det glädjande nyheter på det området.
Enligt en ny studie har andelen som lever på mindre än 1 USD om dagen minskat
drastiskt i Afrika söder om Sahara sedan mitten av 1990-talet. (Intressant att notera i grafen är för övrigt den tydliga korrelationen mellan ökad BNP och minskad
fattigdom.)

PJ Anders Linder

Fredrik Reinfeldt och Moderaterna klarar sig väldigt bra i två färska opinionsmätningar.

TV4/Novus har undersökt väljarnas förtroende för Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Undersökningen visar att stödet överväger för statsministern med 47-29, medan misstron överväger för oppositionsledaren som noterar 19-52. Det är ett remarkabelt svagt resultat för ledaren för det största partiet i svensk politik, men det ligger väl i linje med vad DN/Synovate presenterade under den gångna helgen.

Ekot/Sifo har undersökt vilka frågorna som väljarna tycker är viktigast och hur partierna ligger till i respektive fråga. Resultatet i destillat: jobben är viktigast och Moderaterna är bäst i jobbfrågan. Fler slutsatser: S håller greppet om vård och omsorg. FP är kanonstarkt i utbildningspoltiken. MP förblir ett enfrågeparti men med ett väldigt stort stöd i sin enda fråga miljö/klimat. C och KD har problem med otydlighet i profilen. C matchar inte MP om miljön (jo i sak, men…) och KD får inte nog betalt för de många goda insatserna i socialpolitiken. Fast det senare skulle en bra valrörelse med mycket exponering kunna råda bot på. Det känns som att C har det svårast.

Sanna Rayman

Påminn mig om att aldrig kräva pudlar av politiker. Det enda som händer då är att de gör det – två ljusår för sent. Ungefär så känns det. Det här märkliga systemet med pudlande är egentligen bara ett otyg. För i samma stund som man nämner den där jycken är det i någon mening för sent för politikern att göra den. Kraven följer vanligen på en blind envishet som i sig undergräver förtroendet.

I pressmeddelandet refererar Ask till sina uttalanden under riksdagsseminariet i förra veckan. Jag förutsätter att pudeln gäller också de andra uttalanden hon gjorde när hon ifrågasattes dagen efter. För då tog hon inte chansen att backa, utan gjorde ont värre genom att antyda att det skulle finnas någon sorts samband mellan misstänkt sexköp och incestuösa övergrepp – en debattnivå som verkligen inte anstår en minister.

Ja, jag gör en pudel, säger nu Beatrice Ask. Och jag har ju bett om en, sedan i fredags. Jag borde väl vara nöjd. Men det är på vad – fjärde, femte, sjätte försöket? Okej. Jag bad om en pudel och fick väl åtminstone en halv och måste väl godta den. Men jag kan inte påstå att mitt förtroende för Beatrice Ask är särdeles mycket högre idag än i går. Omvändelser under galgen har ju den egenheten att de inte gör några djupare intryck.

Jag noterar att Thomas Bodström nu har tagit tillbaka sina krav på Asks avgång med följande ord:

– Hon får gärna sitta kvar. Det är en fördel för Socialdemokraterna, säger han.

Det går knappast att invända mot detta.

I övrigt skriver TT att Ask även i dagens pudel ”slår fast att sexköpare inte ska behandlas annorlunda än andra som begått brott”.

Det är lite svårt att tolka den meningen och det är inte heller ett direkt citat. Men det är värt att hålla liv i den frågan, inte minst för att fler än Ask – från partier på båda sidor blockgränsen – har hållit med Ask i denna fråga.

Och om detta fortfarande handlar om postgång i myndigheters kommunikation med medborgare som misstänks för brott så vill jag påpeka att den här debatten aldrig handlade om färgen gredelin.

Faktum är att just för att sexualbrott rymmer skam och stigmatisering finns det anledning att – tvärtom vad Ask tidigare har uttryckt – vara generös mot någon som misstänks. Det är av just den anledningen vi exempelvis sysslar med ”lyckta dörrar” i vissa rättegångar. Grundhållningen måste alltid vara att så länge en person bara är misstänkt så är han eller hon just bara misstänkt, men först och främst en medborgare som vi inte har någon anledning att göra livet extra besvärligt för eller jäklas med.

Det borde inte heller göras särskilt svårt i några handplockade fall för en medborgare att begära att få post till en annan adress än folkbokföringsadressen.

Vi talar ibland om likhet inför lagen, låt oss inte förväxla detta med likhet inför postgången.