Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

Var inte ledsen över att klimatkonferensen i Köpenhamn slutade med att nya förhandlingar ska börja. Det skriver Björn Lomborg i Financial Times. Att det inte blev ett bindande avtal ger världen möjlighet att göra rätt saker för att lösa klimatkrisen och det är att få ned kostnaderna för alternativa energikällor.

Lomborg är chef för tankesmedjan Copenhagen Consensus Centre och författare till

Cool It och The Skeptical Environmentalist.

Arkiv

Johan Wennström

Höstens stora modefenomen bland dem som ogillar politisk frihet och västerländsk demokrati var, som bekant, de tjusiga Mao-glasögonen. Det blev ju svår åtgång på de röda retro-glasögonen i samband med Forum för levande historias utställning om folkmordet i det kommunistiska Kambodja.

Men tabloiden New York Post upplyser oss om att totalitära krafter inför vårsäsongen vänder blicken mot en ny pryl: Jihad Jockeys. Bakgrunden är att bombmannen Umar Farouk Abdulmutallab gömde sina sprängmedel i kalsongerna. Insydd i underkläderna fanns en bomb som var kraftig nog för att sänka flight 253.

Jihad Jockeys, eller intressanta varianter på samma plagg, kan alltså bli populära. Tyvärr.

PJ Anders Linder

Redan i går skulle vi ha lagt ut länkar till talen vid Svenska Akademiens högtidssammankomst den 20 december. Tyvärr blev det inte så, vilket vi ber om ursäkt för.Men bättre sent än aldrig:

Per Wästbergs direktörstal.

Lotta Lotass inträdestal.

Per Wästbergs svarstal.

Ständige sekreterarens Peter Englund föredragning.

Per Gudmundson

I går var det ett år sedan Operation Cast Lead – Israels militära operation mot Hamas i Gaza – inleddes. Detta har uppmärksammats på en rad håll. Motiven för den militära operationen har dock inte alltid framträtt klart.

På den nya sajten 2922 sömnlösa nätter ger den ideella föreningen Svensk Israelinformation en faktaspäckad bakgrund.

Här finns en del man inte ofta hör. Siffran 2292, exempelvis. Det är de åtta år, fast i antalet nätter, då Israeler besköts av Hamas raketer innan Cast Lead.

Claes Arvidsson

I dagens SvD skriver jag om de svenska soldaterna i Afghanistan. En julhälsning kan skickas till Masar-e-Sharif på FS18:s anhörigblogg swecon-afghanistan.blogspot.com.

Claes Arvidsson

Efter beskedet om Saabs nedläggning kritiserar Vänsterpartiets Lars Ohly den borgerliga regeringen.

Statsminister Reinfeldt borde ha ringt president Obama för att med ett samtal rädda Saab.

Men nu när det är för sent att med ett telefonsamtal rädda Saab gör Ohly tummen ned för näringsminister Olofssons halva miljard för att underlätta för de Saab-anställda att hitta nya jobb.

Med Lars Ohly som näringsminister skulle det ha blivit andra bullar. Det skulle blir en framtidssatsning på investeringar i vägar och järnvägar tillsammans med en utbyggd offentlig sektor.

Om industrijobb för ingenjörer och verkstadsarbetare har Ohly inget att säga.

Det är så att säga en föraning om vad som lurar bakom hörnet med rödgrön näringspolitik. De satsar sitt politiska kapital på företag som ska läggas ned men är negativa till företag som kan växa. I stället väntar den nya rödlätta varianten av planekonomi:

Hej, det är Lars Ohly…

Per Gudmundson

Ohederliga svenska debattörer har försökt få det till att det var Fredrik Reinfeldts eller det svenska EU-ordförandeskapets fel att COP15 i Köpenhamn inte nådde längre än det gjorde. Men skulden ska läggas där den hör hemma. I den brittiska vänsterlutande dagstidningen The Guardian berättar den inflytelserike miljöjournalisten Mark Lynas om sina intryck inifrån förhandlingsrummet.

”Köpenhamn var en katastrof. Om så mycket är alla överens. Men sanningen om vad som egentligen hände riskerar att förloras i all smutskastning och spinn. Sanningen är den här: Kina sabbade samtalen, förödmjukade avsiktligen Obama, och insisterade på en undermålig ‘uppgörelse’ så att Västledarna skulle behöva komma hem med skulden vilande på sina axlar. Hur vet jag detta? För att jag var med i rummet och såg det hända.”

Varefter Lynas redogör insiktsfullt om hur Kinas maktspel systematiskt krossade Obamas, Merckels, Reinfeldts, ja, alla västliga ledares ambitioner, med hjälp av bland andra Sudan. Läs alltihop!

(Upphittat via Sänd mina rötter regn)

Claes Arvidsson

Kylan har kommit efter hetta under klimatmötet i Köpenhamn. Climategate vållarfortsatt debatt bland annat med ett inlägg av Per-Axel Janzon i Journalisten om just journalisters förhållningssätt till politiserad vetenskap.

Oavsett var man landar i fråga temperaturhöjningen finns det mycket att lära av Climategate. Så här skriver Janzon:

Kanske att vi måste vara lika ifrågasättande mot forskare som vi är mot politiker. Speciellt när det handlar om ett så politiserat och toppstyrt forskningsområde som klimatologi där den vetenskapliga debatten nästan havererat under trycket av kravet på konsensus.

Vi måste våga fråga vad forskarna stödjer sig på. Ofta får vi höra: ”Nästan alla forskare är överens om att…”

Numera svarar jag alltid att det där att vara överens inte räcker som bevis.

Vetenskapliga tvister kan inte avgöras genom handuppräckning. I så fall hade Galileo Galileis världsbild aldrig haft en chans.

Per Gudmundson

Delar av ledarredaktionen deltog igår i SvD:s rimstuga för att hjälpa läsekretsen med klapproblemen. Tyvärr var det ingen som mejlade in med någon förfrågan om rim till Thomas Bodströms roman Idealisten som ljudbok.

Ifall någon av ledarbloggens läsare dock tänkt ge bort detta alster i julklapp, här kommer det:

Klotband, pocket eller i en Kindle?
Bodström läses bäst med ögonbindel.

Sanna Rayman

Vid gårdagens pressträff frågade en journalist Cristina Husmark Pehrsson hur hon ”tänkte kring” att många av de som utförsäkras vid årsskiftet blivit ”uppskrämda och oroliga” av reformerna i sjukförsäkringen.

Ungefär då tänkte jag att jag verkligen skulle avsky att vara minister. För då måste man hålla tungan rätt i mun och inte svara något syrligt, typ:

– Jag tänker att det är ju väldigt synd att ni skrämde upp dem så väldigt.

Så sade förstås inte socialförsäkringsministern. I stället fick hon återigen poängtera att tanken med reformerna hela tiden har varit att få ett system där människor inte placeras helt utanför och glöms bort.

Idag ställer riksdagsledamoten Tomas Tobé en öppen fråga på sin blogg, med anledning av det socialdemokratiska språkbruket i debatten kring sjukförsäkringen. Han skriver:

Min fråga är om Socialdemokraterna på fullaste allvar menar att en övergång till ett introduktionsprogram på Arbetsförmedlingen, där alla deltar efter egen förmåga med fullt aktivitetsstöd, är att beskriva som en stupstock? Vet Palm och Sahlin vad en stupstock är? Det är ett medeltida avrättningsverktyg...

Dessvärre vet nog både Veronica Palm och Mona Sahlin vad en stupstock är.

Man får anta att syftet med språkbruket är att skrämma folk halvt från vettet.