Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

På onsdag klubbar riksdagen det fjärde steget i jobbskatteavdraget. Och oppositionen hatar det, oaktat att det ger en vanlig knegare med 22000 kronor i månaden en årlig skattesänkning på 2712 kronor – och skapar jobb.

I en höstens budgetdebatt sade exempelvis Ulla Andersson, Vänsterpartiets ekonomiskpolitiska talesman/person, att ”Varje miljard som ni har delat ut till era rika kompisar är 1 miljard mindre till jobb.” Hon menade att ”oförsvarliga skattesänkningar för redan rika” är ”ett ineffektivt sätt att skapa jobb.” För dyrt, sade hon. ”Enligt era egna beräkningar kostar varje jobb 1 miljon kronor. Det
finns bättre och effektivare åtgärder som ger två till tre gånger
bättre utfall.”

Så vad kostar då ett jobb med rödgrön politik?
I ett telegram i Dagens Nyheter summeras ett aktuellt förslag. De rödgröna vill ta fem miljarder kronor av Vattenfalls vinster och skapa en fond.

”Vid en presskonferens på måndagsförmiddagen uppgav oppositionens
partiledare att de tror att den nya riskkapitalfonden kan hjälpa till
att skapa mellan 3.000 till 5.000 nya jobb på tre års sikt.”

Få se nu.
Fem miljarder för tre till fem tusen jobb. Det ger en kostnad på 1-1,7 miljoner kronor per arbetstillfälle. Låter knappast som ”bättre och effektivare”, eller?

Arkiv

Per Gudmundson

Det har på kort tid nästan blivit en sanning att Sverige skulle ha högre social rörlighet än USA. Tunga socialdemokratiska debattörer (Aftonbladet, Dagens Arena) likaväl som s-politiker för fram TCO-ekonomen Daniel Linds slutsatser från boken Mellan dröm och verklighet (Premiss Förlag). Men Linds slutsatser är inte självklara.

I går skrev Andreas Bergh, doktor i nationalekonomi, på ledarsidan om detta. För den som är intresserad av källmaterialet till Berghs påpekanden så har han själv lagt upp en förträfflig källförteckning med länkar på sin blogg Berghs betraktelser.

Per Gudmundson

Vad händer om något borgerligt parti hamnar under 4-procentsspärren i nästa val? Ja, då är det ajöss till alla tankar på en borgerlig regering. Därför driver SvD:s ledarsida linjen att de borgerliga borde bilda en valallians och alltså gå till val 2010 under gemensam partibeteckning. Så sent som i lördags skrev Thomas Gür en kolumn om frågan.

Men det är inte bara oberoende moderata tyckare som anser att frågeställningen bör tas på allvar. På Magasinet Neos blogg skriver latteliberalen och doktoranden i statsvetenskap Svend Dahl, som annars ofta kan läsas på Expressens ledarsida, om behovet av en valallians. Ett utdrag:

”Sedan valet 2006 har moderata partiaktivister
börjar förhålla sig till regeringsmakten med en självklarhet som
närmast för tankarna till socialdemokraterna. I ganska stor
utsträckning tycks det också gälla aktivisterna i de andra
allianspartierna. Den mentala bilden av borgerliga regeringar som
historiska undantag tycks med andra ord ha försvunnit.

Med tanke
på detta är det faktiskt underligt att de borgerliga partierna inte tar
förutsättningarna för att bli omvalda på större allvar.

Medan
vi alla har varit upptagna av att fundera över sverigedemokraternas
framfart i opinionsundersökningarna är det få som uppmärksammat
kristdemokraternas och centerns närkontakt med fyraprocentspärren. Ett
lika stort hot mot en fortsatt borgerlig fyrpartiregering som ett
oklart parlamentariskt läge är ju faktiskt att kristdemokraterna eller
centern, eller rentav båda, åker ur.

Det enklaste sättet att
gardera sig mot detta vore förstås att bilda en valallians, som gör att
de fyra partiernas röster tekniskt sett räknas som röster på ett enda
parti.”

Precis.

Per Gudmundson

Konkurrensen är förvisso hård, men man undrar om inte nedanstående är det knäppaste läsarbrevet ledarredaktionen har fått. I korthet går det ut på att ledarredaktionen erbjuds plats på den Ark som ska rädda delar av mänskligheten från undergången, mot att ledarsidan bara erbjuder lite utrymme.

Vi tar det säkra före det osäkra och publicerar hela brevet, i avidentifierat skick:

Lucifer är i Stockholm

Mitt namn är XXX.

Jag är tillfälligt i Stockholm.

På min högra hand står JHWH och på min vänstra YAH. Mina blodådror skriver guds namn och detta är tecknet för dig att slutet är nära för detta globala samhälle och för de utvalda väntar en ny världsordning.


Jag vet att många av er tror att ni blivit lovade en plats i säkerhet undan döds-strålningen 2012-12-21 av NWO.

Låt mig försäkra dig, du har blivit vilseledd!


Det finns endast EN väg ut ur det helvete som kommer och den är genom mig och den plan jag fått till mig.
Läs och begrunda den!

Nu kommer jag att hjälpa Michelle och Barack Obama att peka ut var de skall bygga sin ark. Det blir i östra sydamerika. Varje ark rymmer 144.000 individer och närmaste ark för dig är i berget Kinnekulle nära min hemort Vara.

Nästa ark kommer att vara i Afrika och den är bokad till familjen Rothschild som bekostar alla arker.

Detta innebär att svenska journalister är helt beroende av min goda vilja att släppa in er i min ark Q1.


Som du förstår, så kan jag inte ljuga för dig, och därför vill jag tala om redan nu vad som gäller för dig!

Jag är förbannad på svenska journalister och myndigheter som i många fall medvetet ljugit om ”vaccinet” och svininfluensan. Jag vet att många sålt sin själ för att behålla sitt arbete. Dessutom är endel av er lovade en plats i skydd 2012 och detta håller ni tyst om både utåt och inför era egna kollegor.

Jag kan inte respektera ett sådant beteende!


Om någon av er i den svenska journalistkåren och bland politiker vill överleva dagen då jorden passerar den galaktiska ekvatorn med gigantisk dödsstrålning då jordens magnetfält försvinner tillfälligt, och den flod som följer på polskiftet när Nibiru, som är åtta gånger större än jorden linjar upp sig med vår planet, solen och centrum av galaxen, så kräver jag någon form av samarbete och uppoffring av dig personligen. Du måste förtjäna min äkta vänskap om du vill ha skydd!

Detta är mitt erbjudande och skyldighet att rapportera till dig i tid.


Det är jag som är toppstenen i ”New World Order” och det är en tidsfråga innan hela världen vet om det.

Den nya ordern från mig till alla ”satans lakejer” är att vi måste ge alla människor en chans att överleva 2012-12-21.

Ingen skall behöva dö ovetandes som ett slaktat lamm!


Nu finns en plan som täcker in HELA mänskligheten! Jag kallar den swEden2012 och nästa år, 2010 blir ”Lucifers år” som Arthur C Clarke förutsåg. Se filmen:

http://www.youtube.com/watch?v=nMV2iGEgi8c

Vi behöver tillsammans erbjuda en strategi som ger människor en möjlighet att arbeta gratis för sin överlevnad, samtidigt som människor som inte vill får möjlighet att leva i förnekelse in i döden.

Jag har erbjudit alla mina vänner att köpa gårdar runt Vara-trakten som ligger i närheten av Kinnekulle för att vi skall bli oberoende av mat den sista tiden och slippa få ett ransonerings-chip insprutat i handen.

Alla pengar kommer bli värdelösa. Alla fastigheter blir osäljbara. Mat och skydd blir högsta prioritet.


Ni som bidrar till mitt arbete och gör det enklare för mig i media kommer få sin plats i Q1 och dessutom få bo behagligt i lantlig miljö medan amerikansk och rysk elit-trupp röjer i Stockholm i jakt på plundrare och milis.

Kontakta mig snarast om vad du kan göra för swEden2012, tiden är knapp!

Per Gudmundson

Det är svårt att få en överblick av den skandal som har briserat i veckan, då synnerligen graverande mejlkonversationer mellan klimatforskare, koder och mätserier läckt ut till allmän beskådan.

Newsmill skriver dock Ingemar Nordin, professor i vetenskapsteori vid Linköpings universitet, begripligt och överskådligt.

Att det hela är en skandal kan inte förnekas. Frågan är vilka slutsatser som ska dras. Oavsett märkligheterna som försiggått är det ju fortfarande självklart att skadliga utsläpp bör reduceras.

Johan Wennström

Köttnäringen samlades i dag för att besluta om åtgärder för att förbättra tillsynen ute på landets gårdar. Djurrättsalliansens och Ekots avslöjande i veckan tyder trots allt på att något måste förändras på detta område. Och i stället för att slå ifrån sig tar köttindustrin alltså de problem som uppenbarat sig på några enskilda grisfarmar på stort allvar.

I min inkorg landade precis ett pressmeddelande från LRF som berättar att man inför ett nytt certifieringssystem.

Grisbönder måste i fortsättningen förbinda sig att låta sina gårdar genomgå särskilda kontroller av en oberoende tredje part. På så sätt får både grisföretagare och konsumenter ett kvitto på att djuren inte far illa.

Detta är en glad nyhet. Den visar att industrin anser att brott mot djurskyddslagstiftningen är lika motbjudande som vi andra. På måndag träffar köttnäringen dessutom jordbruksministern för att närmare diskutera det konkreta arbetet med att se till att djurskyddet alltid efterlevs.

Fortsätt så här! Det bästa industrin kan göra i nuläget är att hålla huvudet kallt och stärka sina rutiner. Att lägga sig på rygg och helt blotta strupen när anklagelserna om vanvård gäller knappt 90 gårdar av totalt 1500 skulle inte vara bra för konsumenternas förtroende.

Claes Arvidsson

Man bör rädda liv om man kan göra detta utan att skada någon, skriver professor Stellan Welin i en replik på Claes Arvidssons ledare om donationsfrämjande vård 25/1.

Självklart delar jag synsättet att det inte ska vara donation till varje pris. Men donation ska inte heller försvåras i onödan. Min inställning kan kort sammanfattas: Man bör rädda liv om man kan göra detta utan att skada någon.

Självklart ska alla vårdinsatser uteslutande vara för patientens skull – så länge det finns något att göra. När denna punkt (”the point of no return”) har passerats och patienten är djupt medvetslös och (antar vi) ligger i respirator och läkarna har tagit beslutet att fortsatt (kurativ) vård är meningslös, så menar jag att i den situationen är det etiskt acceptabelt att se om det finns något man kan göra för en annan patient.

I ett fall där det finns en stor hjärnblödning, så kan detta leda till att patienten avlider i total hjärninfarkt (hjärndöd) om patienten fortsätter att vårdas i respirator. Om respiratorn stängs, avlider patienten troligen av hjärtsvikt eller andningssvikt. I det ena fallet (fortsatt respiratorvård) KAN organdonation bli möjlig, i den andra inte. I det ena fallet får en annan människa en chans vid transplantation, vilket inte blir fallet om respirator stängs snabbt.

Det hör också till saken att många människor vill donera.

Sedan måste varje fall handläggas på ett riktigt sätt, man bör tala med de anhöriga. Snarast.

Om de anhöriga motsätter sig fortsatt respiratorvård för att möjliggöra donation, så kan vården avslutas och patienten avlider. Egentligen får de anhöriga inte bestämma om detta utan vidare men enligt nuvarande transplantationslag har de veto vid donation. Görs det troligt att patienten motsätter sig donation, så ska respiratorvården också avbrytas.

Ett problem med svensk lagstiftning är att man bara har med döden som en etiskt viktig punkt. Då finns det lagstiftning om hur man får fortsätta. Det är t ex inte tillåtet att se i donationsregistret innan döden inträtt. Hade det varit tillåtet vid ”the point of no return”, så hade onödig fortsatt respiratorvård kunnat undvikas. Det är möjligt att det gick galet till vid den händelse som refereras av Arvidsson, men det vet jag inget om.

Jag vill också ha nya riktlinjer men jag tror att det också behövs en översyn av transplantationslagen. Det var nog ingen som tänkte på att det skulle bli accepterat att avbryta behandling när den är utsiktslös. Detta är nu accepterad praxis – för ett antal år sedan skulle många i stället varit upprörda över avbrytandet – och detta bör återspeglas i vår lagstiftning.

För övrigt anser jag, som de flesta, att där lagen är oklar eller tiger, så måste etiken tala. Den säger entydigt att det kan vara rätt att fortsätta respiratorbehandling förbi ”the point of no return” för få en möjlig organdonation – under förutsättning att man snarast undersöker patientens och de anhörigas inställning till organdonation. Är de negativa så avbryter man vården.

Vad är det hemska som i så fall har hänt – endast att patienten har levt några timmar extra.

Det är dags att dämpa brösttonerna och börja samtala med varandra.

Stellan Welin

Professor, medlem i Organisationen för organdonations etikråd

Sanna Rayman

Moderaterna gör idag ett integritetsutspel. Jag är måttligt imponerad. Det är, som Karl Sigfrid säger, ett ”tufft beting” för M att skaffa sig trovärdighet rörande integriteten. För även om det i sig inte är fel att intressera för skärpta insamlingsdisciplin och bättre gallring i de statliga registren, så är merparten av registren vi talar om inte särdeles kränkande.

Visst, det irriterar mig tolv gånger om året att CSN har mina adressuppgifter, men jag kan ta det. Det är rimligt. På samma sätt tror jag att människor som har varit statsanställda kan stå ut med att finnas i detta arkiv, att biodlare kan leva med att finnas med i länsstyrelsens rullor över biodlare samt att folk som är arbetslösa finner det uthärdligt att deras ärende inte bara ligger i huvudet på en enda handledare. Det är liksom inte så förskräckligt integritetskränkande.

Men okej, det är säkert bra att storstäda lite. Det finns gott om register av känslig karaktär också, rörande sjukdomar och annat. Men någonting säger mig att när Moderaterna lovar att ”minska volymen av personuppgifter i statliga register med 25 procent”, så är det långtifrån bombsäkert att det är i de känsligaste registren man kommer rensa mest. Man skulle komma rätt långt bara på att rycka alla postnummer ur premiepensionsregistret, liksom. Och breven skulle förmodligen komma fram ändå….

Men. När Moderaterna nu visar intresse för integriteten kan man ju alltid komma med några inspel som känns viktiga, så here we go:

Det här med samkörda patientjournaler känns inte bra. Låt inte en taskig personkemi med en enstaka läkare hänga med individen för all framtid. Har någon en gång kallat en patient besvärlig eller potentiellt hypokondrisk kommer framtida behandlande läkare alltid ta med det där i beaktande. En psykiskt instabil ungdomstid ska inte behöva aktualiseras vid varje läkarbesök.

Vi har redan sett prov på hur försäkringsbolag skaffar sig omfattande tillgång till privatpersoners uppgifter via fullmakter. Ju mer spridning av uppgifter, desto mindre integritet blir kvar. För vi ska inte inbilla oss att sån här information slängs. Din hälsa kan så småningom blir underlag för bedömning av dina barn, etc etc.

Samkörning över huvud taget bör hanteras med stor försiktighet. Datainspektionens Göran Gräslund har helt rätt när han ifrågasätter M-kritiken gällande bristen på överblick över vilka register som finns. Svenskarna är överlag grundligen registerförda på alla möjliga områden.

Det vi minst av allt vill ha är överblick eller samkörning av dessa detaljer. Så länge det spretar och inte hänger ihop finns åtminstone någon trygghet i tanken att det innebär en del jobb att bringa ordning i röran och göra en grundlig kartläggning av en person.

Hänsyn till integriteten bör vara främsta och högsta prioritet när det gäller PKU-registret. Biobanken i Huddinge bör hållas bakom lås och bom. Forskningssyfte, fine. Men alla som vill bör få gå ur och PKU-registret bör inte bli polisens redskap.

Annat är ju, som vanligt, att hålla emot när det gäller den ständigt tilltagande trafikdatalagringsivern och att – ja ni vet – göra om och rätt gällande FRA-lagen. Men det där tror jag att Moderaterna känner till att många tycker…

Claes Arvidsson

Jan Guillou intervjuas i Land (27/11) om boken Ordens makt och vanmakt – mitt skrivande liv. Han säger ”det går mängder av rykten och skvaller om hur det var 1968, men jag kan berätta hur det verkligen var”.

”Han ler när han säger att det inte är en historia som ska skrivas av omvända ångrare.

– De skriver memoarer för att bevisa vilka idioter de var förr och hur kloka de är nu.”

Nej, det är inte något för Jan Guillou.

Claes Arvidsson

TT rapporterar att Sveriges siste värnpliktige soldat har ryckt in. Och så är det. Tyvärr. I våras beslöt riksdagen att avskaffa värnplikten per den 1 juli 2010.

Riksdagen har också beslutat om att tillsätta en utredning om hur avveckling av pliktsystemet och uppbyggnaden av det nya yrkesförsvaret ska gå till.

Pliktutredningen vars förslag låg till grund för beslutet att sätta punkt för värnplikten ska behandlas av riksdagen i vår…