Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Storstadsväljarna är Socialdemokraternas nyckel till valseger nästa år sägs det. Därför har de tagit fram en rapport, som presenterades på S-kongressen igår. Att döma av Ekots rapportering är Socialdemokratin mycket mycket sugen på att vinna valet:

”Enligt rapporten har det blivit för stort fokus på samhällets allra svagaste. Men i själva verket finns trygghetssystemen i första hand till för den stora grupp människor som befinner sig i samhällets mitt. Människor som varken är utblottade eller riktigt rika. Enligt rapporten är det i första hand dem som Socialdemokraterna ska vända sig till.”

Jahaja. Det är ju i alla fall ärligt. S har förlorat medelklassen och uppvisar en tydlig medvetenhet om detta. Men när S i Stockholm ger sig ut på friarstråt tillsammans med sina rödgröna kumpaner är det med en blomsterkvast bestående av höjd skatt med 60 öre.

Inte nog med att detta är en rejäl höjning, Stockholmsoppositionen visar dessutom sedvanlig släpphänthet när det gäller att handskas med skattepengar. För prioriteringen i satsningarna är inte de svagaste eller mest behövande. Prioriteringen är snarare definierad utifrån de rödgrönas röstbehov allena.

Hur ska man annars tolka en svepande satsning som ”två timmars icke biståndsbedömd hemtjänst för alla över 75”? Hushållsnära tjänster är man emot. Men i huvudstaden, som trots allt inte är renons på välbärgade 75-åringar, så hittar de rödgröna på gratis sådana – till alla oavsett behov!

Det andas inte omsorg om skattemedlen direkt. Men så är det här med att vinna Stockholm svårt, förstås. Exakt hur svårt får vi veta av Carin Jämtin i Ekot:

”det finns inte en lösning eller ett recept. Det är inte som att göra en sockerkaka utan det är en massa olika politikområden. De sammanfattas i att vi måste visa vart vi är på väg.”

Ack ack. Och inte finns den smidiga produkten Shake’n’bake kvar i butikerna heller. Knepigt.

Arkiv

Sanna Rayman

Om man bara ska följa en enda kanal av rapportering från S-kongressen bör det vara Expressens ledarsidas twitterflöde. Förstklassigt!

Sanna Rayman

Nedskräpning är dåligt. Kanske inte något banbrytande påstående, de flesta håller säkert med. Men igen: nedskräpning är jättedåligt. Det åskådliggörs med all oönskvärd tydlighet i fotografen Chris Jordan bilder på albatrossungar med magarna fulla av sådant som vi tanklöst slänger ifrån oss till havs.

Åsynen av detta borde stämma till eftertanke hos alla med hjärta. Du skall icke skräpa ned!

Tipstacket går till Oscar Swartz, en för övrigt nyss utcheckad pirataktivist, något som mången pirat lär sörja.

Sanna Rayman

Google News är i och för sig helt värdelöst, så värnandet av denna tjänst i sig kan nån annan få ägna sig åt. Men det tyska lagförslaget om att kräva betalt för länkning på nätet till nyhets- och medieföretags sajter är dumt så att klockorna stannar.

Att nyhets- och medieföretag hejar på är obegripligt. En del företag förtjänar kort sagt att gå under. Strukturomvandling heter det visst.

Sanna Rayman

”Högern har landet i ett strypgrepp. Vad är det bästa vi kan göra åt situationen? Förmodligen partaja.”

Tweeten är Ali Esbatis, men formuleringen kommer från nylanserade klubben Popvänstern, som har premiär nästa vecka på Pet Sounds Bar. Panelprat i högerbashformat följs av DJ:s och mingel. Lätt att vi kommer! With bells on!

Per Gudmundson

Avslöjandet att Jan Guillou utförde uppdrag åt KGB på 1960-talet leder tankarna till en svunnen tid av hemliga möten på rökiga krogar, fala kvinnor med dolda motiv och sofistikerade sovjetiska underrättelsemän.

Men det kalla kriget var på riktigt, och satte skräck både i Västvärlden och bakom järnridån. Spionaget var omfattande, och såväl affärsidkare som tjänstemän varnades för suspekta kontakter.

När man idag ser propagandafilmerna från den tiden är det dock nästan så att man får en känsla av nostalgi (även om man inte ens var född på den tiden) på samma sätt som när man ser någon fin gammal rulle med Humphrey Bogart.

The Enemy Agent and You
producerades 1964 av det amerikanska försvarsdepartementet för att varna för spioner och värvningsförsök gentemot handelsresande och tjänstemän på uppdrag i Europa eller i Östblocket. I filmen dramatiseras autentiska spionfall, men producenten drar sig inte för att vräka på med thrillergenrens allra mest publikfriande beståndsdelar. Här finns förföriska kvinnor, sena kvällar på restaurang Rendez-Vous och ett rökigt jazzsoundtrack som hämtat från film noirens glansdagar.

Om det var så här det såg ut förstår man att Jan Guillou blev nyfiken.



PS: Detta är en del i ledarbloggens serie med Youtubiana. Varje vecka försöker vi guida till de bästa rörliga bilderna på nätet. Tipsa!

Claes Arvidsson

På Ledarbloggen har jag tidigare noterat att flygvapeninspektören Anders Silwer har satt ned foten i den infekterade frågan – det är ju rena kriget på Högkvarteret – om en gemensam lägescentral i Enköping. I en personlig PM varnar han för konsekvenserna om alternativet GLC/NOC väljs. Han är därmed ytterligare en i raden som gör tummen ned – och ett tungt namn kan man tycka.

Promemorian är lång men synnerligen läsvärd. Så skriver Anders Silwer:

HEMSTÄLLAN


Starta snarast ett MS för systemuppföljning av ledningssystemen inom luftstridskrafterna och återuppta systemsamordningen inom luftarenanan. C PROD

Återuppta arbetet med systemsamordning på FM nivå. C LEDS.

FÖRSLAG


Sammanför arbetet avseende drift och underhåll av ledningssystem med arbetet med GLC/NOC. Det finns många synergier mellan drift och underhåll av ledningssystem och framförallt NOC. C PROD.

Upprätta en gemensam lägescentral (GLC) i HKV på L 24 snarast för att med befintliga system göra en gemensam lägesbild. C INS

Ge C LSS i uppgift att snarast ta hela ansvaret för personalförsörjning av Strilbat. Uppgiften ska innefatta inventering av aktuellt läge och åtgärder för att rätta till personalutmaningarna inom Strilbat. C PROD

Inrätta en ledningssystemchef för varje arena som en tillika uppgift i syfte att under ledningssystemchefen stödja denne avseende kravställning inom varje arena. C INS

BAGKRUND


Planeringen inför GLC/NOC är komplicerad av många skäl. Jag har diskuterat frågan med ett flertal människor och efterhand bildat mig en egen uppfattning. Under arbetet med att sätta mig in i arbetet med GLC/NOC och drift och förvaltning av ledningssystem har självklart kunskap och insikt kommit fram längs vägen vilket förmedlas genom detta PM och med ett ytterligare fördjupat senare.

Det är helt nödvändigt att kompetensen taktisk ledning av luftstridskrafter kommer in i ovan nämnda arbete. Denna kompetens finns bara på ett fåtal händer eftersom vi inte övat luftstridskrafterna på denna nivå under flera år. Det är också viktigt att skilja denna kompetens från stridsledning av flygstridskrafter. Kompetensen stridsledning och luftbevakning av flygstridskrafter är troligen den som ligger närmast taktisk ledning av luftstridskrafter men dimensionen helhet och system av system är väsentligt viktigare för taktisk ledning av luftstridskrafter, vilket ger ett annat perspektiv.

Organisationen har inte övats alls i taktisk ledning av luftstridskrafter efter att ett flertal omorganiseringar av HKV samt att TOEM Strilbataljon arbetats om. Skaran av personal som kan diskutera denna fråga ökar dock nu inte minst efter genomförandet av övning Dagny II.

HEMSTÄLLAN


En systemsamordning på FM-nivå fanns tills för några år sedan där olika nya system som skulle in styrdes in via versionshantering och kravställdes för samfunktion. Ansvar för denna systemsamordning överfördes då till LEDS. Tyvärr har denna samordning endast genomförts på konceptnivån och inte på den nödvändiga detaljnivån, vilket resulterat i att ett antal ärenden fallit mellan stolar. Det är nödvändigt att C LEDS återupptar denna systemsamordning på detaljnivå.

Det är också helt nödvändigt att C PROD startar ett särskilt MS snarast för systemsamordning och uppföljning inom luftarenan. Ett sådant fanns tidigare men denna verksamhet har inte gjorts de senaste åren. Detta har inneburit att delar i system har nått sin livslängd vilket fått till följd att verksamheten har måst avbrytas. Vilka delsystem och funktioner detta innefattar anser jag sekretessbelagt varför de inte nämns. Den nuvarande situationen är dock inte bra eftersom det f n finns komponenter som kan nå end of life utan att vi har uppföljning på det.

FÖRSLAG


Samordningen mellan arbetet med GLC/NOC och den utredning avseende drift och underhåll av ledningssystem behöver samordnas mer både avseende tid och resultat. Flera av de riktlinjer som f n ligger till grund för arbetet med GLC/NOC är desamma som ligger till grund för arbetet avseende drift och underhåll av ledningssystem. Jag anser att om dessa två arbeten samordnades fullt ut skulle helt andra synergier framträda än de som f n diskuteras. Eftersom det i stort är 1000 anställda som berörs av drift och underhåll av ledningssystem kommer helt andra strukturer att framkomma än de som diskuteras just nu.

Det är min uppfattning att en sådan samordning skulle göra att det är enklare att klara ut vad som är operativa frågor, lägescentral respektive vad som är drift och underhåll av ledningssystem.

Grundat på erfarenheter av ledning av luftstridskrafter är min principiella syn på drift- och underhåll av ledningssytem, GLC, NOC samt strilbataljon följande:

Drift och underhåll av ledningssystem är en omfattande verksamhet som genomförs produktionen samt vid insats. Produktionen av detta ska vara så rationellt som möjligt. Populärt uttryckt är detta en verksamhet som handlar om att vidmakthålla ett ledningsnät och ett antal central samt att underhålla FM datorer på staber och förband. Gränsdragningen mellan vad som är kontorsstöd eller operativa/taktiska/stridstekniska ledningssystem är svårt att göra. Dock går det att dra gränser för vad som görs inom de stående förbanden och av stödproduktionen.

Drift och underhåll av ledningssystem är i stort detsamma som den verksamhet som ska göras i NOC eller styras av densamma, d v s ledning av ledningssystem. NOC blir då en del av den dagliga verksamheten avseende ledning av ledningssystem och leder driften och underhållet av ledningssystemen.

GLC (Gemensam LägesCentral) är en central som får underlag från olika arenor och funktioner och sammanställer denna till en gemensam lägesinformation (GLI) som distribueras till alla användare inom eller utom FM allt efter behov och behörighet.

Strilbataljonens funktion är att vara luftstridskrafternas förband för att genomföra luftbevakning, flygstridsledning, strilsambandsledning och förbandsledning av flygstridskrafternas insatsdivisioner.

Denna funktion är en integrerad del av flygstridskrafterna och förutsätter en omfattande kompetens bl a om flygstridskrafterna och hantering av flygtrafik, civil som militär. Hanteringen av civil och militär flygtrafik ställer särskilda krav på personal och materiel som leverantörer i det militära luftfartsystemet.

En gemensam lägescentral bör snarast inrättas i HKV med befintlig teknik. (De flesta system finns redan indragna till HKV). Syftet ska vara att få en gemensam lägesbild här och nu enligt principerna hellre än bäst och successiv utveckling med kontinuerlig förmågeleverans. Lägescentralen ska bemannas av personal från alla arenor och dessutom tjäna som användargrupp åt FMV vid utvecklande av ny teknik för gemensam lägesbild. Efterhand som ny teknik blir tillgänglig kan lägescentralen utvecklas och lägesbilden distribueras ut till användare inom och utom FM.

Den gemensamma lägesbilden är skild från arenornas lägesbilder i så motto att arenornas lägesbilder föder den gemensamma lägesbilden som korrelerar dessa bilder och sänder ut en gemensam lägesbild. En viktig faktor i skillnaden är att varje taktisk chef behöver handlingsfrihet med hur och var denne utvecklar sina lägesbilder allt efter insatsernas förlopp minut för minut eller timme för timme. Varje taktisk chef kommer då över tiden att styra djupet i sina lägesbilder över tiden.

C LSS bör få uppgiften att via ett produktionsuppdrag att vara sammanhållande för att återupprätta personalförsörjningen avseende flygstridsledare, luftbevakare och strilsambandsl
edare. Grunden till detta är att det redan i samband med IML-beredningen av FMLS konstaterades att dessa personalkategorier är en gränssättande resurs för att en omstrukturering ska kunna lyckas. Verksamhetsanalysen konstaterade samma sak men tyvärr har andra prioriteringar gjort att ingenting har hänt för att fokusera på frågan och driva den framåt. Uppdraget ska innehålla hela kedjan av rekrytering och utbildning av nämnda kategorier. Eftersom vi befinner oss i ett sämre läge än när frågan identifierades måste detta ses i ett helhetsperspektiv.

Om de nyckeltal som gällt vid tidigare nedläggningar avseende flytt av personal är relevanta i detta fall, är det min bedömning att det inte går att följa nuvarande tidsplan för omstrukturering av strilorg med mindre än att stridsflygdivisionernas förmåga väsentligt måste ändras. Det finns under 2010 men framförallt 2011 och bortom inte stridsledningsresurser i tillräcklig omfattning. Kapaciteten kommer att vara oacceptabelt låg men detaljerna bedömer jag som sekretessbelagda.

En riktlinje i detta arbete ska vara att kvalitén på de som rekryteras till flygstridsledare inte ändras mer än avseende nivå och att en temporär nedgång kan accepteras avseende andelen officerare. I verksamhetsanalysen från 2008 anges att kvalitétskraven bör överses. Vad gäller förmågan hos personalen att ha de kvalitéer som krävs för att genomföra sitt arbete så är denna inte förhandlingsbar.

Utöver de kvalitéer som motsvarande personal har i andra länder så finns det ett unikum i Sverige. Detta har sin grund i att Sverige är det enda landet i världen med integrerat luftrum vilket ställer krav på att flygstridsledare separerar civil och militär flygtrafik. Det integrerade luftrummet innebär att FM får ett mycket bra luftrum att öva i samtidigt som den civila flygtrafiken över Sverige kan flyga direkt mellan flygplatser vilket spar tid och bränsle. Separationen mellan civil och militär flygtrafik är kritisk. Militär flygning är inte utan risker men en olycka som nog får betraktas som bland de absolut värsta är en kollision i luften mellan ett militärt flygplan och ett civilt passagerarplan. Flygstridsledarna tillsammans med LFV flygledare är de personalkategorier som genom sitt arbete ska se till att detta inte händer. Verksamhetsanalysen hanterar inte denna problemställning.

Ett förslag är att en ledningssystemchef inrättas för varje arena, underställda ledningssystemchefen, för att stödja med kravställning i respektive arena. Motivet är att kravställningar inom luftarenan inte tagits omhand de senaste åren vilket lett till nuvarande situation ovan och att vissa av de handlingsalternativ som tagits fram hade tjänat på en bättre kravställning och djupare kunskap inom arenan.

MIN SYN PÅ ETT ANTAL OMRÅDEN


Nedan följer några stycken om min syn på inom ett par områden. Avseende lednings- och lydnadsförhållanden för luftbevakningen och flygstridsledningen så är det en resurs för den flygtaktiske chefen att ha full handlingsfrihet med. En central ledning på högre taktisk nivå av luftstridskrafterna är nödvändigt för att bäst tillvarata deras inneboende möjligheter och optimera deras bidrag till uppfyllandet av de operativa målen.

Detta förutsätter en obruten och sammanhållen ledningskedja från den taktiske chefen C FTS (i rollen som Air Component Commander [ACC], Air Defence Commander [ADC] och Airspace Control Authority [ACA]) via den taktiska ledningsstaben (FTS A3, AOC) och stridsledningen (lägre taktisk ledning, Command and Reporting Centre, CRC [C2STRIC]) ut till enskild förbandschef i luften.

Luftbevakningen och flygstridsledningen är en integrerad del av flygstridskrafternas minuttaktiska ledning och förbandsledningen av stridsflygdivisionerna. Det är en väl beprövad erfarenhet under många år, och utgör en av grundpelarna i ett integrerat luftförsvar. De första intrycken efter Dagny II visar på att detta förhållande alltjämt gäller.

Den geografiska separationen mellan flygplanen och basförbanden relativt flygstridsledningsförbanden ger en chimär av att de är separerade men de är mycket starkt integrerade eftersom flyg- och basförbanden är helt beroende av flygstridsledningsförbanden för sin verksamhet i varje minut. Vidare innefattar strilbataljonen även stridsflygdivisionernas förbandsledning/uppföljning på ett rikstäckande plan och det finns bara en sådan för flygstridskrafterna. De kompetenser som behövs för att leda dessa förband vid insats är helt flygunika.

Denna förbandsledning är också ett svenskt avsteg från CJTF-konceptet för att kunna använda luftförsvaret mer effektivt genom att kunna flytta piloter och flygplan flexibelt mellan baser allt efter minutoperativt behov. De krav som detta ställer på ledningsorganisationen (Strilbataljonen) är helt flygunika och rör t ex planering av alternativa baser vilket kräver ingående kunskaper om flygtjänstbeslut. Verksamhetsanalysen berör inte denna förbandsledningsfunktion.

Personalen vid Strilskolan på LSS och Strilbataljonens luftbevaknings-, flygstridslednings- och strilsambandspersonal är i stort samma individer. D v s förslaget om att produktionsleda Strilbataljonen från LedR istället för LSS är en suboptimering. De ytterligare personalrader som kommer att behövas om denna delning görs finns inte i den personaltilldelning som utgör grund för LEDS personalspel. Strilbataljonen ska produktionsledas av samma chef som produktionsleder Strilskolan d v s C LSS. Produktionsledningen kan sedan sammanhållas av C LedR i en garnison där C LSS får stöd av C LedR avseende gemensamma funktioner.

Varje arena ska ha en sammanhållen arenastridsskola. LSS är den mest sammanhållna arenastridskolan i FM med integrerad utbildning, utveckling och insatser. LSS är också en arenastridsskola med en mycket väl sammanhållen och integrerad utvecklingsfunktionen för sin arena och består av en i jämförelse liten kader av personal. Den föreslagna splittringen av LSS där Strilskolan och Strilbataljonen går till LedR innebär att utvecklingen av flygstridskrafterna delas upp mellan LedR och LSS. De funktioner LSS då ska sammanhålla inom arenan blir då endast pilotutbildning samt brand och räddning. Detta är inte funktionellt för utvecklingen av flygstridskrafterna.

Johan Wennström

Dagstidningen The Independent publicerar i dag en opinionsundersökning som visar att David Camerons Toryparti håller ledningen över Labour. De konservativa har 40 procent av väljarstödet, Gordon Brown 27 procent. Maktskiftet ligger i luften.

Det kommer att krävas väldigt mycket för att Labour ska kunna vända trenden innan valet i maj nästa år. Kanske för mycket för att man ska orka med. Det stora Labournamnet David Miliband tycks redan ha börjat kampanja för ett nytt jobb som Europeiska unionens utrikesminister…

Dagens mätning visar också att 67 procent av brittiska väljare tycker att staten är för stor och måste rullas tillbaka, vilket är Camerons huvudbudskap i valrörelsen. Det lägger ytterligare lök på laxen för socialdemokraterna. För en mindre stat har hittills knappast varit Labours hjärtefråga.

Claes Arvidsson

Socialdemokratin måste genast ha en ny politik. Det skrev
Helene Hellmark Knutsson, Ilija Batljan, Anders Johansson och Niklas Nordström
DN-debatt den 24/8. Det var ett inspel inför den så kallade Jobbkongressen
men naturligtvis en maning till S i Stockholms stad att tänka nytt. Gemensamt
för de fyra är att de är S-politiker i kranskommuner till Stockholm.

Det centrala budskapet är att Socialdemokraterna saknar
förståelse för den livssituation som är stockholmarnas och att politiken blir
därefter. Inte så dynamisk. Inte bejakande av människors längtan och drömmar.
Det gör till exempel att bostadsrätt och villa i den praktiska politiken låter
som fula ord.

Det är mycket man vill göra upp med och då inte minst
”bilden av att Socialdemokrater alltid ser ett utrymme att höja skatten eller
införa en ny måste suddas ut”.

Att Carin Jämtins namn saknades bland de undertecknades
skara säger otroligt mycket om hur Socialdemokraterna i Stockholms stad mår.
Och jag gissar att Hellmark Knutsson m fl mår illa när de i går möttes av
Brännpunktsrubriken ”Vi höjer skatten med 60 öre”.

Höjd skatt är den bärande tanken i den överenskommelse som
Jämtin ingått med miljöpartiet och vänstern inför valet 2010. För en
normalinkomsttagare handlar det om typ 3 000 kronor som de rödgröna vill lägga
beslag på. Lägg därtill återinförd fastighetsskatt som kommer att slå hårt mot
normalvillor i Stockholm (kallas lyx av S) och det faktum att höjd skatt
dessutom väntar om Mona Sahlin får som hon vill.

Hellmark Knutsson m fl skriver att ”välfärden ska vara
effektiv och omfatta alla, utan att det alltid ska förutsätta högre skatter”.
Är det inte just den politiken som den borgerliga Stadshusalliansen står för?

Plus förstås att man också har ambitionen att vara så duktiga att skatten kan
sänkas.

Per Gudmundson

Vill man ha fred ska man skapa ekonomisk frihet. Det konstaterar Indra de Soysa, professor i statsvetenskap vid universitetet i Trondheim. Tillsammans med Institutt for fredsforskning i Oslo har hans forskargrupp mätt globaliseringens effekter på väpnade inrikeskonflikter.

Genom att utgå från det norska fredsforskningsinstitutet PRIO:s databas över konflikter från 1970 och framåt, och samköra denna med data över ekonomisk frihet, har man försökt avtäcka de samband som liberaler länge hävdat finns.

Resultatet må förvåna
alla från Helle till Naomi Klein, men borde ändock glädja. Professor De Soysa förklarar det i forskning.no.

– Våre resultater er klare og robuste: Jo høyere grad av økonomiske frihet, jo mindre er risikoen for indre konflikter.

– Studien viser faktisk at økonomisk frihet teller mer enn faktorer
som demokrati og godt styresett når det gjelder å forebygge væpnet
konflikt, sier de Soysa.

På samma sätt som en öppen och fri ekonomi – kapitalism – skapar fred, så göder en sluten ekonomi våld.

– En lukket økonomi, for eksempel med statlige monopoler, tvinger
entreprenørvirksomheten inn i skyggene. Vi får smugling, organisert
kriminalitet – eller væpnet opprør.

För Sverige eller Norge, som länge levt i fred, får forskningsresultaten ändå konsekvenser. Exempelvis borde våra biståndsinsatser bättre ta hänsyn till just detta. Professor Indra De Soysa:

– Tradisjonell bistand har verken gitt fred eller utvikling. Tvert
om kan bistanden stimulere en rentenistøkonomi som hemmer lønnsomme
investeringer.

– Dersom vi ønsker å bidra til fred og utvikling, bør vi heller
bidra til å bygge opp fungerende markeder som gjør det lønnsomt å
investere i produktiv virksomhet i stedet for i væpnet konflikt.

Lyckligtvis finns det politiker som förstått detta, som Johnny Munkhammar.