Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Johan Wennström

Johan Wennström

Konsteleven Anna Odell dömdes idag till böter för våldsamt motstånd och oredligt förfarande, ett slags bedrägeri. Hon hittades till synes olycklig och självmordsbenägen på Liljeholmsbron i Stockholm och kördes av polis till S:t Görans psykmottagning.

På sjukhuset och under färden dit skrek, spottade och sparkade hon för att försöka bli fri, enligt tingsrätten. I efterhand har det alltså visat sig att alltsammans var skådespeleri, ett konstprojekt.

Fint och viktigt, eller bara cyniskt? Hur det än må vara är det helt i sin ordning att Odell fälls. Hennes advokat, Claes Borgström, har antytt att det bör finnas en straffrättslig ”specialzon” för konstnärer. Men det håller inte. Lagen gäller lika för alla och envar.

Domen ska nog inte heller uppfattas som att samhället sluter sig mot utmanande konstformer. Snarare är den en markering mot ansvarsflykt. Varsågod att ställa till med bråk i konstens namn, men ta då också konsekvenserna!

Arkiv

Johan Wennström

Debatten om Donald Boströms vida uppmärksammade artikel i Aftonbladet har fortsatt under den senaste tiden. Och historien om den 19-årige Bilal Ahmed Ghanem som sköts av israelisk militär och fördes bort i en arméhelikoter, enligt Boström möjligen till en israelisk operationssal för att få sina organ utplockade, har flera gånger beskrivits på nytt.

Som Ledarbloggen tidigare har berättat trädde Bilals familj nyligen fram i Jerusalem Post. I intervjun förnekade de att man vid tiden för händelsen anklagat Israel för organstöld.

Idag har tevekanalen Al-Jazeera gjort ett eget inslag med familjen i vilket de säger samma sak. Dessutom berättar de nu att pojken sköts ihjäl och var död när han fördes bort. Och som det redan har påpekats av den medicinska expertisen kan man inte använda organ från människor som har dödats i strid.

Claes Arvidsson

I morgon, den 1 september, är det 70 år sedan Nazityskland
anföll Polen från väster. Den 17 september angreps Polen av Sovjetunionen från
öster. Polen delades i enlighet med ett hemligt tilläggsprotokoll till
Molotov-Ribbentroppakten.

Andra världskrigets inledning uppmärksammas vid en ceremoni
i Gdansk och bland deltagarna finns även Rysslands premiärminister Vladimir
Putin
. Inför morgondagen skriver Putin i den polska dagstidningen Gazeta
Wyborcza att det finns goda skäl att fördöma pakten. Han beskriver den som
omoralisk.

Utmärkt, kan det tyckas. Men liksom gångna tiders berömmande
ledare i Pravda finns det ett odnaka – ”men” – en bit in texten.

Enligt Putin blev pakten av den 23 augusti 1939 ett nödvändigt
ont som en följd av Münchenavtalet den 30 september 1938. I linje med sovjetisk
historieskrivning hävdar Putin att München satte punkt för möjligheten till en
gemensam front mot nazismen.

En artikel från BBC News redogör för den verkliga bakgrunden.
Vid ett politbyråsammanträde den 19 augusti 1939 sade Stalin att kriget var
nära förestående och att utgången var avhängig vilken strategisk position som
Sovjetunionen intog.

Om Sovjet valde en allians med Storbritannien och Frankrike
(som utfärdat en försvarsgaranti för Polen) skulle Hitler tvingas ge upp sina
anspråk på Polen. Om man istället valde att ingå en pakt med Nazityskland var
det oundvikligt att Storbritannien och Frankrike drogs in i kriget.

Han säger vidare vid politbyråmötet den 19 augusti att
Sovjetunionen ska säkerställa att Nazityskland kan strida så länge som möjligt
för att därmed utmatta och förstöra Storbritannien och Frankrike.

”Vår position är att ställa oss neutrala, men samtidigt
bistå Tyskland ekonomiskt med råvaror och livsmedel. Det är viktigt för oss att
kriget fortsätter så länge som möjligt för att båda sidor ska göra slut på sina
styrkor.”

Stalin räknade helt tydligt inte med möjligheten att
Nazityskland skulle kunna anfalla Sovjetunionen.

Efter undertecknande av Molotov-Ribbentroppakten (som då
antogs bara vara en icke-angreppspakt) förklarade han vid ett möte med
ordföranden för den kommunistiska internationalen (Comintern) att Hitler genom
sitt agerade underminerade det kapitalistiska systemet (även Hitler varken förstod
eller önskade det).

Han skrev också till kommunistpartier utanför Sovjetunionen
och betonade att det strider mot de kommunistiska principerna att rädda den
brittisk-franska imperialismen. Däremot utesluter de inte alls en temporär
allians med vår gemensamma fiende, fascismen.

Så mycket för Putins påstående om att en allians med
Frankrike och Storbritannien var utesluten på grund av Münchenavtalet. Syftet
med Molotov-Ribbentroppakten var att störta den rådande ordningen och bygga ut
den sovjetiska. Samma ambition som Nazityskland hade.

Återstår dock att se om artikeln håller eller om BBC har fel – nu hävdas det nämligen i diskussionen om artikeln att uppgifterna inte skulle vara korrekta. Det lär väl redas ut, men tyvärr inte i tid till ceremonin.

Per Gudmundson

Carl Bildt och Charlotte Perelli sammanstrålade på scenen under Moderaternas arbetsstämma, och sjöng Fyra bugg och en Coca-Cola.

Om nu sjöng är rätt ord.

På sin blogg kommenterar Perelli stämmofesten.

”Om någon nu trodde att politikerna är torra, kan jag bara säga att ack
så fel ni har. Vilket drag, har sällan skådat något sådant på en sådan
här typ av tillställning. Jag menar i positiv bemärkelse, absolut ingen
fylla eller liknande, utan bara såå trevliga människor som verkligen
bjöd på sig själva och var med och sjöng allsång när jag underhöll dem
så jag trodde taket skulle lyfta! Vilken upplevelse! Det glömmer jag
aldrig!”

Johan Wennström

Göran Hägglund far nu med full fart fram över Internet. En blogg har upprättats och en gammal Facebook-profil har fått nytt liv. Och det ser faktiskt ut som att han gör det mesta för egen maskin. Utmärkt. Verklighetens folk bloggar trots allt inte med hjälp av spökskrivare.

På tal om verklighetens folk. Kd-ledaren har även öppnat ett konto på mikrobloggen Twitter. Hans första inlägg löd: ”Blev just en Twittermänniska”.

Men då inställer sig frågan: Är det inte huvudsakligen genuspedagoger och teaterregissörer som twittrar? Absolut inte, svarar Hägglund, ”men också här lär det förekomma ett och annat performancevrål ;-)”.

Sommarens hetaste debatt har precis gått online.

Claes Arvidsson

Just nu inleds en liten ceremoni på Anders Borgs tjänsterum.
I gåva från Anders Chydenius sällskapet ska Borg få ett inramat foto av
Chydenius (1729-1803), som brukar kallas för den svenska (och finländska)
liberalismens fader.

Han gjorde viktiga insatser för ökad press- och religionsfrihet,
men särskilt ska hans idéer om frihandel och kapitalismens välståndsskapande
förmåga lyftas fram. Chydenius var en föregångare till Adam Smith.

Det känns bra att Borg ska ha Chydenius blickande ned på
sig. Finansministern har ju tendens att tänka nationalekonomi i termer av
empiriskt verifierbara forskningsrapporter och Chydenius kan påminna honom om
principerna.

Per Gudmundson

I Azerbajdzjan slår regimen ner på de aktiva i oppositionsrörelsen OL! och i synnerhet mot de två bloggare som drivit gäck med statsmakten genom att ordna en presskonferens med en åsna.

På presskonferensen hyllade åsnan den azeriska regimen. ”Det finns enorma möjligheter för åsnor i Azerbajdzjan. Om man är tillräckligt mycket åsna kan man gå hur långt som helst här”.

Det gillades inte. Bloggarna Emin Milli och Adnan Hajizada sitter nu fängslade på mycket vaga grunder, vilket bland annat utrikesminister Carl Bildt noterat och protesterat mot.

Läs mer om saken hos bloggen Blind höna – och om vad du kan göra för att stötta de fängslade i Azerbajdzjan.

PJ Anders Linder

Ekot har gått igenom alla färska opinionsmätningar och konstaterar att de rödgröna leder med några procentenheter i genomsnitt. Tack vare Miljöpartiets framgångar har försprånget ökat en aning; det var ännu lite jämnare i början av sommaren.

Vad har hänt? En gissning: Det har varit stiltje i debatten. Oppositionen har egentligen inte synts till. Politiken har bestått av att regeringen har lagt förslag, som har bedömts och kritiserats i medierna. Det påminner om hur läget var fram till krisen förra hösten: Regeringen var ensam på scen och debatten blev recension av en parti i stället för jämförelse mellan två parter.

Gissning: Om några veckor lägger regeringen sin budget och S, MP och V ska dsamla sig till ett motförslag. Då vägs plötsligt de båda lagen med samma våg igen och då blir det bra mycket tyngre för de rödgröna.

PJ Anders Linder

Som om det inte var nog med elände för premiärminister Taro Aso och hans liberaldemokratiska parti har det i valrörelsens elfte timme kommit nya siffror om arbetslösheten. Den är nu uppe i 5,7 procent. Det låter kanske inte så mycket i härdade europeiska öron, men för japanska förhållanden är det riktigt illa.

Dessutom faller priserna. I juli var de 2,2 procent lägre än för ett år sedan. Det väcker hemska minnen från Japans stagnerade 1990-tal, då människor avstod från att konsumera och ekonomin aldrig fick fart eftersom man hela tiden trodde att det man var ute efter skulle bli ännu billigare nästa månad.

Nu går ekonomin dåligt, LDP-politikerna verkar helt ha tappat greppet och det finns en opposition som känns möjlig för många i den djupt konservativa valmanskåren att rösta på, till skillnad från den tid då LDP bara hade socialister och kommunister att tampas med. Det spekuleras i hur stort LDP-nederlaget ska bli i valet i morgon. Exakt kan man förstås inte veta, men låt mig förutspå storleksklassen: sumo.

Claes Arvidsson

Finlands borgerliga regering våndas – liksom den svenska
alliansregeringen – över den ökade arbetslösheten. I budgeten ingår ett
sysselsättningspaket på 220 miljoner euro. För att finansiera satsningen skär
man bland annat ned på den planerade ökningen av biståndsanslaget, från 64
miljoner euro till 4 miljoner euro.

I Finland ser man på biståndet som ett politikområde bland
andra. På den här sidan Östersjön är det höjden av politisk inkorrekthet. Sverige har ett enprocentsmål för biståndet, som under de goda åren har drivit upp
biståndet till nivåer där Sida har haft svårt att göra av med dem på vettigt
sätt.

Nu får samma konstiga konstruktion till konsekvens att Gunilla Carlsson kommer
att få mindre pengar i budgeten – i alla fall om regeringen är konsekvent.

Men som sagt, i Finland ökar anslaget även i dystertid. Utan enprocentsmål