Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Medier kan fördjupa en lågkonjunktur. Nog kan man känna att det finns fog för tanken när kurvor som rasar slås upp jämte stora svarta rubriker om kris och elände. Och som om inte känslan vore nog så finns det även forskning som säger samma sak.

Om detta är sant borde medier också kunna ”förgrunda” en lågkonjunktur. Dämpa den lite, förkorta den något eller åtminstone ta oss igenom den med lite bättre humör. Den slutsatsen verkar Aftonbladet ha dragit och kör nu kampanjenNu lyfter vi Sverige”, som går på tvärs med Littorins skitår och istället fokuserar på de ljusa sidorna, bland annat genom att lista var jobben finns och i vilka yrken.

Det är ett gott initiativ. Hopp om snar bättring behövs så här i varseltider. Det verkar också som om folket är på Aftonbladets sida. Ekot meddelar att då majoriteten av befolkningen fortfarande har kvar sina jobb och därmed shoppar som om krisen inte fanns.

Kanske är det så kriser ska hanteras. Frysas ut.

Vi ignorerar den tills den slutar larva sig – krisjäkeln.

Arkiv

Per Gudmundson

I nya numret av tidningen Vi, en tidning som bara blivit bättre och bättre de senaste åren, intervjuar Jenny Morelli författaren och litteraturvetardoktorn Nina Björk, vars konsumtionskritiska krönikor i Dagens Nyheter inte sällan får blodet att svalla.

Morelli konfronterar Björks antikapitalism, och Björk svarar med den ständigt återkommande naiva förmågan att blunda inför det uppenbara.

Men spädbarnsdödligheten har ju minskat med ökat välstånd tack vare kapitalismen.

– Jo, men varken du eller jag kan med bestämdhet säga hur livet på jorden hade sett ut med en annan ekonomisk ordning. Men vad vi vet är att kapitalismen inte skapar en rättvis fördelning och att den tvingar på oss att bete oss på ett sätt som någon annan bestämmer åt oss. Vi har ingen ekonomisk demokrati.”

Men faktum är att mänskligheten testat en rad andra ordningar, av vilka åtskilliga lever kvar än idag. Samtliga har visat sig ge sämre ekonomiskt utfall och lägre grad av frihet än det system Björk vill ifrågasätta. Man har testat socialistiskt slaveri, vilket fortfarande drabbar Nordkorea och Kuba, man har testat präststyre, vilket ännu plågar Iran och andra delar av den muslimskt dominerade världen, man har prövat sig fram med upplysta despoter, auktoritära monarker, kolonialistiska erövringsekonomier, korporativa stater, jägar- och samlarsamhällen, och rentav anarki, som i Somalia. Och mycket mer därtill. Och vi kan därför ”med bestämdhet säga hur livet på jorden hade sett ut med en annan ekonomisk ordning”. Men inte Björk, förstås. Litteraturvetenskap kanske inte längre kräver kunskaper i historia.

När Björk senare i intervjun ska förklara hennes egna idealsystem blir det ogenomtänkta, eller det genomtänkta men direkt socialistiska, än mer tydligt.

”– Om jag får drömma vill jag ha medborgarlön”, säger Björk.

Intervjuns höjdpunkt är dock när Björks höga hästar helt plötsligt ställs mot en vanlig medmänniska. Där blir det extremt tydligt hur nedlåtande Björks elitism är.

”Jag vill inte att alla ska gå på myten om att vi är fria. Jag vill inte att vi ska investera så mycket i vårt utseende. Visst: jag tror också att folk kan bli lyckliga av att operera brösten i ett samhälle där det anses fult att åldras. Men jag säger att den typen av samhälle inte leder till lycka.

Jag har opererat brösten.

– VA? Har du? Får jag se?

Nej, men är jag fördömd nu?

Ledarbloggen ska inte avslöja upplösningen. Tidningen Vi har blivit så bra att den bör köpas och läsas, inte minst för Jenny Morellis jättefina och varma intervju, men också för den fantastiska historien om Per Holknekt, som hade allt, brände det, men tog tillbaks det när han en dag slutligen insåg att han själv har makten över sitt liv.

Paulina Neuding

Här har jag gått och trott att jag är helt sjukt konkurrenskraftig på arbetsmarknaden. Tydligen inte, får jag veta genom Aftonbladets kultursida i dag.

Det handlar om litteraturkanon, igen. Så här skriver Athena Farrokhzad (och kom ihåg det namnet, för det låter misstänkt osvenskt i sammanhanget):

Den som verkligen är mån om att stärka ’invandrarbarns’ position i samhället borde inte ge dem tillgång till en kanon, utan till kanonkritiskt tänkande. Förutom språkundervisning skulle dessa punkter kunna läggas till listan över deras rättigheter:
1) Rätten att slippa läslistor som gör dem till dammråttor i den vita mannens ordning,
2) Rätten till en historieundervisning som begripliggör varför de inte kommer att bli konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden
(min markering).

Det sista låter ju väldigt dystert, både för mig och Athena, förutsatt att hon också har invandrade föräldrar. Annars är det bara synd om mig.

Det hela får mig att undra:
1) Spelar det verkligen ingen roll vilka val vi gör – är vi ändå dömda till att inte vara konkurrenskraftiga?
2) Hur kommer det sig då att vi hamnade i den här debatten? Eller snarare – hur kommer det sig att både Athena och jag ändå gick till jobbet i morse? Det finns ju jobb som det är mindre konkurrens om.

Paulina Neuding

Lars Ohly uttalar sig till slut om sin favoritblogg i Expo.

Maria Abrahamsson

Snart kan det löna sig att hålla sig under flygresan. Irländska Ryanair, Europas största lågprisflyg, kan komma att ta betalt av passagerare som behöver gå på toaletten under flygning. Det meddelar företagets vd Michael O’Leary enligt TT-Reuters.

I mina öron låter det som en strålande idé för att få slut på okynnesrännandet. Varför inte införa en liknande avgift på tåg?

Sanna Rayman

Det har ju läckts en hel del från den Studiesociala utredningen, som hade sitt sista möte igår, vilket får antas innebära att den parlamentariska utredningen inte varit helt överens i alla frågor.

En av punkterna som kommit ut är att fribeloppet sannolikt höjs. Om detta verkar samtliga partier dessutom vara överens. Det är en god nyhet.

Lite mindre upplyftande är de signaler om att tiden för hur länge man ska få studera föreslås kortas från sex till fyra år – dock med möjlighet till förlängning i ytterligare två år. Det låter inte särskilt konstruktivt. Väldigt många utbildningar är längre än fyra år och det skulle bli en hel del beviljade förlängningar att administrera med ett sådant system.

Å andra sidan är det fullt möjligt att vi har fått en överdriven bild av förslaget. Det är ju liksom tanken med att läcka – att skapa yttre tryck som påverkar utredningens diskussioner. Återstår att se vad det blir i slutändan.

Sacos studentråds före detta ordförande Eva Westerberg resonerar kring saken, liksom TCO:s blogg.

Sanna Rayman

Härskarteknik är ett av de mest larviga begrepp som härjar den offentliga debatten. Vad härskarteknik egentligen är, är retoriska och/eller psykologiska grepp för att trycka ner någon annan i en diskussion. Sådana har funnits och använts i evigheter. Av män såväl som kvinnor och mot män såväl som kvinnor. Det är nyttigt att känna till och kunna se dem för alla som vill debattera.

Eftersom det finns lite könsroller därute så ingår dessa emellanåt i teknikerna. Liksom en hel massa andra faktorer som kan användas. Social status kan nyttjas som härskarteknik både genom att en debattör antyder att den andre är obildad, men också – vilket troligen är ännu vanligare eftersom hög status ofta ses med misstänksamhet – genom att den ene antyder att den andre är född med silverskeden i munnen och därmed inte begriper ett smack om världen. Till exempel.

Som kvinna har jag gott om kvinnliga härskartekniker mot män att välja mellan. (Och nej minsann, dessa tänker jag inte dela med mig av. Ni får väl hoppas att det sitter en norrman och filar på boken om dem, så får vi kanske snart en än mer ointressant debatt om saker vid sidan om debatten.)

Nu har Sten Tolgfors ägnat sig åt manlig härskarteknik när han kallat allianskollegerna

Cecilia Wikström (FP) och Solveig Zander (C) vid enbart förnamn. Förvisso är det klantigt att frångå den princip som råder i riksdagen om att alltid nämna ledamöterna med både för- och efternamn, men ärligt talat, var är Wikströms och Zanders sinne för nyanser? Är det rimligt att beskriva det inträffade på det sätt som de gör?

Stens användande av namnen Cecilia och Solveig är om jag förstår saken rätt ”oerhört oförskämt, ”en skymf”, ”ett lågvattenmärke”, ”oanständigt” samt ”ett totalt övertramp”. Det är också på det viset att om detta fruktansvärda hade drabbat en yngre tjej hade detta kunnat medföra att hon blev ”totalt tillintetgjord”. Turligt nog blev inte Cecilia Wikström det eftersom hon är ”ganska tuff”.

Nu undrar jag. Är riksdagen ett vadderat fäste för lättkränkta trygghetsnarkomaner eller vad är det frågan om? Vilka ord blir efter denna uppräkning över för att beskriva verkliga lågvattenmärken och övertramp? För mig känns det lite som om begreppet ”tillintetgjord” numera har upphört att existera.

Sanna Rayman

– Dom var inte beredda att rucka på sin överenskommelse om kärnkraften, säger Miljöpartiets Peter Eriksson DN.

– Det är uppenbart att regeringen inte hade det förhandlingsmandat i kärnkraftsfrågan som de påstod sig ha, skriver Maria Wetterstrand på sin blogg.

Men uppriktigt sagt. Trodde någon av de rödgröna att det var detta samtalen handlade om? Centerpartiet har nyss gjort en historisk omsvängning i en fråga som splittrat borgerligheten i åratal. Skulle man plötsligt backa tillbaka till de gamla låsta positionerna igen?

Vad man hoppades var förstås att Mona Sahlin skulle ha mod och styrka nog att övertala sina mindre samarbetspartners och i gengäld kanske förhandla till sig ännu mer av sol och vind, vilket Miljöpartiet förmodligen hade kunnat glädjas över.

Här fanns förhandlingsutrymmet och det utnyttjade inte oppositionen, utan förväntade sig att en enig Allians plötsligt skulle gå på de rödgrönas linje. Inte särskilt realistiskt, men inte heller särskilt förvånande.

Paulina Neuding

Observera favoriten under Lasses bildblogg uppe till höger.


Lars Ohlys favoritläsning på nätet är en blogg som bland annat Svenska kommittén mot antisemitism beskriver om otvetydigt antisemitisk. Det ger anledning att undra över Ohlys antirasistiska patos. I onsdags avslöjade Ohly att han tycker att all rasism är fel, och detsamma upprepar han i dag i Expressen. Men fortfarande inte ett ord om varför han är så förtjust i den där bloggen.

Mer om detta hos Karl Rydå på UNT.


Paulina Neuding

Sedan kriget bröt ut
i Gaza har det återigen visat sig att det finns en del klara skillnader i
demonstrationskultur mellan manifestationer till stöd för Israel och mot
Israel. Det har uppmärksammat tidigare, men många tycks ta för givet att Israelkritik
och våld liksom hör ihop.

Dennis Andersson,
initiativtagare till Stoppa matchen i Malmö berättar Ekot i dag om
förberedelserna inför demonstrationen på fredag: ”När protestaktionerna skulle börja organiseras lämnade några vänstergrupperingar mötet när det stod klart att det skulle bli en fredlig demonstration, berättar Dennis Andersson. Men nätverket Stoppa Matchen tänker inte förbjuda de autonoma vänstergrupperna från att gå i samma demonstrationståg,” rapporterar Ekot.

Nämnde jag förresten ett
två Malmöskolor i närheten av arenan håller stängt inför matchen? Man har gjort
den – av allt att döma riktiga – bedömningen att det inte går att garantera
elevernas och personalens säkerhet.