Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Datorfestivalen Dreamhack pågår för fullt i Jönköping och i nyhetsflödet hittar vi en fingervisning om konsekvenserna av årets FRA-debatt. När Försvarets Radioanstalt besöker och håller föreläsning på Dreamhack i syfte att kanske hitta rekryter bland unga datorkunniga blir de utbuade.

Det skrattar många sarkastiskt åt, men det är faktiskt inte särskilt roligt alls. På Dreamhack sitter många unga it-kunniga och presumtiva framtida FRA-anställda. Det är därför FRA åker dit.

Signalspaning och dylik verksamhet till hjälp för landets säkerhet är definitivt inget att bua åt och man får hoppas att det inte är verksamheten i sig som Dreamhack-besökarna buar åt. Men, faktum kvarstår. Årets debatt har repat FRA:s trovärdighet rejält.

Myndighetens generaldirektör Ingvar Åkesson fick ofta själv, på grund av regeringens ovilja att ta debatten, gå ut och försvara sig själv och lagförslaget. Resultatet blev inget vidare. En debatt där ena parten är bakbunden av verksamhetens sekretesser blir inte det. I vårens och sommarens hantering av frågan gjorde regeringen FRA en björntjänst.

Kanske har man från FRA:s sida inte uppfattat vidden av engagemanget i integritetsfrågorna. Då hade man sannolikt inte begett sig till en mässa där en ny krypteringsburk för hemmabruk lanseras. Kryptoburken är alltså en anordning som förenklar användningen av kryptoteknik för att skydda den personliga integriteten på nätet. Vad heter produkten? Jo, den heter Ingvar.

Arkiv

Sanna Rayman
Sanna Rayman

Svenskt Näringsliv har ganska nyligen lanserat sajten Företagsamheten, som jag först i dag hittar till och det är en glad överraskning. Det är en snygg, matig och informationsspäckad sida där man kan hitta mängder av information om näringslivets historia i Sverige, om en mängd svenska entreprenörer genom tiderna och om en mängd av våra mest kända och anrika företag.

Spana in Edsbyverkens historia och märk särskilt bilden där 1955 års Miss Universum, Hillevi Rombin, poserar med verkens pinnstol. Eller läs på om Johan Petter Åhlén, Clas Ohlson, Carlos Zoéga och andra namn som möter oss dagligen.

Det är, kort sagt, folkbildning. Och sådant behövs på området företagsamhet – som sällan får en framträdande roll i skolans läroböcker i historia.

Sanna Rayman

I nya numret av Fokus listar Mårten Blomkvist för- och nackdelar med bion och även om man kan hålla med om nackdelarna, så är de uppräknade fördelarna ändå mer övertygande. För mig har de ständiga spådomarna om bions död alltid känts lite, tja, Kassandra. Jag tror inte på dem.

Visst är det enklare att vara hemma och visst växer tv-skärmarna i omfång. Men varje gång man får tummarna ur och faktiskt kilar iväg till biografen så är det ju alltid med samma slutsats: Jag borde göra det här oftare.

Ett nöje som inger den känslan hos människor dör inte i första taget.

Per Gudmundson

Apropå terrorism kan det vara värt att notera den unga socialdemokratins radikalisering. Inte så att de utvecklas i terroristisk riktning, inte alls. Men däremot finns ett obehagligt vurmande för terrorister.

I nya numret av Tvärdrag, som är SSU:s idépolitiska tidskrift, handlar flera artiklar om terrorismen. Alla är lyckligtvis inte helt bindgalna, men här är ett exempel på hur det låter:

”Ulrike Meinhof kämpade ständigt och fram till sin död mot orättvisor. Det kunde vara det orättvisa och felaktiga i upprustningen, kriget i Vietnam, att (tidigare) nazister var verksamma på höga samhällspositioner, hur barn behandlades i det västtyska samhället. Hennes kamp fortsatte som gömd bankrånare, revolutionär som flytt till Amman, som torterad fånge. Ulrike kämpade på olika sätt och ända in i döden.”

Per Gudmundson

Med anledning av terrordåden i Bombay, behandlar fredagens huvudledare den nya teknikens roll, både för terroristerna och för den drabbade befolkningen. Några sajter och webbtjänster har utmärkt sig under det senaste dygnet.

För det första finns det skäl att tro att attackerna i Bombay betyder genombrottet för mikrobloggande. Den som surfar in på Twitter.com och tittar på flödet #mumbai, eller något av de andra med motsvarande relevans, kommer aldrig mer att tvivla på att mikrobloggandet kan fylla en funktion. Det är inte så att folk sitter hypnotiserade vid sina mobiltelefoner utan anledning –Twitterflödet har under dygnet överträffat reguljära nyhetsbyråer i bredd och snabbhet. Dessutom har kontakter förmedlats, och svåra pressetiska problem behandlats. Inte illa för en kommunikationsform vars idé är att meddelandena måste vara kortare än 140 tecken.

Wikipedia har varit enastående. Terrordådets egen sida har bräckt de flesta gamla mediers faktarutor – och dessutom haft snabbare uppdatering.

Fotosajten Flickr.com har fungerat hyfsat som alternativ bildbyrå. Titta på Vinus bilder från ett terrordrabbat Bombay.

Geotaggningen startade snabbt. Spana in Google Maps, eller som det integreras på den snabbt ihopslängda hjälpsajten Help Mumbai, där allmänheten snabbt kunde hitta nödnummer, donationskonton och annat praktiskt.

Bloggen Mumbai Help, specialiserad på olyckor i området, har publicerat myndigheternas namnlistor på offer. Observera hur kommentarsfälten används för att knyta kontakter mellan exempelvis journalister och lokalbefolkning.

Den som vill ha fler ingångar än ovanstående kan kolla in Wireds krigsteknologiblogg Danger Room, varifrån idén till min artikel kom.

Men det finns en baksida också, med den nya tekniken. Naturligtvis kommer Twitter snart även att bli ett verktyg för bråkmakare. Under upploppen i Paris förorter använde det bråkande slöddret sms för att koordinera och varna (vilket även det svarta blocket i den svenska vänstern brukar göra under inhemska kravaller). Nästa gång blir det Twitter.

I ledarartikeln beskriver jag hur terroristerna bygger allt mer komplexa informationsnätverk. Ett utspel från somaliska Shabaab utgör exempel på hur viktigt det är för dessa rörelser att kontrollera informationsflödet; det går att läsa på engelska här, och på arabiska här (ett forum där de flesta officiella terroristkommunikéer förr eller senare hamnar, för övrigt).

Slutligen. Artikeln nämner avhandlingen The Quranic Concept of War, av brigadgeneral SK Malik. Den finns naturligtvis också på nätet, utlagd av bloggaren Marisa Urgo på utmärkta Making Sense of Jihad.

Per Gudmundson

Peter Wolodarski kommer att bli politisk redaktör på Dagens Nyheter och därmed chef för ledarredaktionen, meddelar samma tidning.

Vi på konkurrentredaktionen jublar över valet. Vi är bittra, förstås, över att inte besitta samma underbarnskvaliteter som Wolodarski – född 1978 – men oerhört glada över att kunna få sporras av så kvalificerat motstånd i framtiden. Peter Wolodarski är rätt pojkvasker på rätt plats, om nu Bonniers mål är att skaka liv på ledarsidan.

Sanna Rayman

Regeringen är splittrad i biståndsfrågan, utropar riksdagsledamoten Bodil Ceballos i ett pressmeddelande, med anledning av dagens artikel på DN Debatt från Gunilla Carlsson och Per Schlingmann.

Visst. Regeringen är splittrad i många frågor. Man är inte enig om hur fildelningslagen ska se ut heller. Bland annat.

Idag drar Mona Sahlin upp linjerna för en socialdemokratisk räddningsplan på Brännpunkt. Vänsterpartiet å sin sida ska presentera en egen räddningsplan med stimulansåtgärder i Riksdagen. Under tiden åker Sahlin till Norrköping med mp:s språkrör och presenterar en gemensam spårtrafikssatsning – utan Lars Ohly.

Visst. Alliansen är inte ense om allt hela tiden. Men till skillnad från oppositionen så kan regeringspartierna både prata med varandra och åka tåg tillsammans. Apropå splittring.

Sanna Rayman

För någon vecka sedan skrev jag om vanvården på äldreboendet i Halmstad. Det inlägget får jag fortfarande mängder av mail om. Det är helt uppenbart en viktig fråga som sätter i gång många tankar.

Detsamma upplevde sannolikt SVT Debatt som hade ett avsnitt om saken i förra veckan, vilket i sin tur genererade så mycket reaktioner att man körde ett program till i samma ämne nu i tisdags.

Det finns mycket att säga, många vinklar och förmodligen ett behov av att tänka ännu lite bredare kring vad vi vill ha av äldrevården – och vad det är rimligt att förvänta sig. Ett oerhört bra inlägg i den här debatten publicerar Expressen idag, där Calle Schulman vänder den kritiska udden inåt, mot oss själva. Hans text är, för att parafrasera Tage Danielssons julsaga, förbanne mig det finaste jag läst sedan jag konfirmerades. Läs!

Sanna Rayman

DN rapporterar och UNT:s blogg kommenterar tomhetskänslan, eller post election-depressionen som Barack Obamas anhängare nu upplever efter att valet är vunnet.

Skönt är det väl då att man inte investerade några större känslor i någondera kandidaten. Nu behöver man inte göra så mycket mer än luta sig tillbaka och – än så länge – förnöjas över att Obama hittills inte pekat ut några hårdföra frihandelsmotståndare i sitt team.

I alla händelser påminde DN:s artikel mig om satirsajten The Onions likartade analys av Obamiternas hälsa, bara några dagar efter valet.


Obama Win Causes Obsessive Supporters To Realize How Empty Their Lives Are