Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

I kväll är det Halloween, och landet kommer att krylla av spöken och häxor. Vissa förfasas över att svenskarna tagit högtiden till sitt hjärta så snabbt – men det är inte så konstigt givet att vi alltid fascinerats av det ockulta.

En av Sveriges tidigaste filmframgångar utnyttjade detta fenomen. Benjamin Christensens ”chockumentär” Häxan från 1922 producerades av Svensk Filmindustri, men spelades in i Danmark. Den anses vara en av stumfilmstidens mest originella skapelser.

Sverige hade en otroligt stark position i filmbranschen långt innan någon statlig filmpolitik överhuvudtaget formulerats. Marknaden såg till att det gjordes bra film, utan filmkonsulenter eller smakdomare. Det är lite som med dataspelsbranschen i dag. Sverige hävdar sig förvånansvärt bra, trots (eller tack vare) avsaknad av en nationell tv-spelspolitik.

Häxan är ett i raden av exempel på att kulturen inte dör bara för att den tillverkas på den öppna marknaden. Tvärtom skulle den nog aldrig blivit gjord under andra förhållanden.

Hela filmen Häxan finns på YouTube, passande nog modernt musiklagd med sjuttiotalets hårdaste skräckrockare Black Sabbath (som för övrigt också är exempel på kultur utan kulturpolitik). Filmen passar ypperligt på Halloweenkvällen.

Men var varnad. Det är en långfilm, uppdelad i elva YouTubeklipp. Du kan bli fast längre än du tänkte dig. Sådan är Häxans kraft.


Ledarbloggens övriga Youtubiana hittar du här
.

Arkiv

Sanna Rayman

Det är föga förvånande att s nu störtdyker nedåt i mätningarna. Visst har Mona Sahlin och mp:s språkrör åkt tåg till Göteborg tillsammans, men det räcker liksom inte hela vägen fram. Inte när det främsta budskapet alltjämt är att a-kassan ska återställas. Förvisso samsades detta budskap med en vag antydan från Sahlin om att staten kanske borde ta över Volvo om Ford kursar, men de flesta är realistiska nog att förstå att detta knappast löser något. Åtminstone inte om man verkligen vill att människor ska ha jobb det vill säga.

Samtidigt som börserna rusat än hit och än dit så har Mona Sahlin riktat strålkastarljuset, nej, röntgenlamporna mot sitt eget partis små sprickor och tumörer. Det är klart att alla partier har sina blessyrer, men det är sällan klokt att göra dem till huvudnumret.

Det gjorde hon förstås inte heller. Men andra gjorde det mot henne, vilket blev än klarare i går när Nalin Pekgul gav sin version av den turbulenta s-hösten. Pekgul menar att Sahlin helt klart hade sin partistyrelses mandat att förenas i samarbete med mp och blev därför förvånad över vad som hände när samarbetet offentliggjorts:

–Plötsligt gick folk, som inte sagt ett ord på partistyrelsen, ut och sade ”Det här är fel”. Det var som att de tänkte ”Nu är kritiken mot Mona Sahlin igång, nu kan vi krossa henne”.

Pekgul menar nog väl när hon går ut och ger sin version. Nalin Pekgul är en politiker som går på magkänslan och sällan taktiserar eller tänker strategiskt innan hon gör sina utspel. Men ändå slutar allting i att även hennes förklaringar skadar Sahlin. Nu vet vi inte bara att det finns en stark splittring inom s, vi vet också att partiledaren har back stabbers ständigt redo för hugg alldeles inpå sig.

På lite längre håll ser alltihop förstås bara rörigt ut. Hittills har s kunnat leva högt på att väljarna haft fritt spelrum för fantasier om vad socialdemokratin är och kan tänkas vara. Ingen har vetat säkert.

Nu, när man försöker ge en del svar om alternativet visar det sig att alternativet självt inte riktigt är överens om vilket alternativ man egentligen vill vara. Och där man är överens har man ofta lånat och inspirerats av Alliansen.

Dock har man misslyckats med att skaffa själva huvudingrediensen, att vara enig och att verkligen vilja vara tillsammans. Det ser väljarna och då är det inte så konstigt att socialdemokraterna dyker i mätningarna.

Budskapet från väljarna är klart – återkom när ni vet vilka ni är och vad ni vill!

Patrick Krassen

När jag tog körkort gick det bra att ta körlektioner privat i den mån man ville – handledaren behövde bara ha haft körkort ostraffat ett antal år.

Men sedan två år är det obligatoriskt med introduktionsutbildning för blivande handledare för privat övningskörning. De måste tillsammans med eleven gå en tre timmar lång introduktionsutbildning, som kostar 300-400 kr per handledare och samma summa per elev. Därefter meddelar länsstyrelsen handledartillstånd som gäller i fem år, rapporterar TT. Anledningen är att fler ”privatister” än trafikskoleutbildade kuggar vid uppkörningen eller teoriprovet.

Regleringen kan tyckas onödig. Klarar man uppkörningen så gör man det, klarar man den inte så får man försöka igen – och det ska vara samma villkor oavsett var man utbildat sig, eftersom det är körkortsaspirantens eget ansvar att inhämta de adekvata kunskaperna.

Om man är en familj där flera barn kommer vilja ta körkort inom de kommande åren kan man dock spara en slant genom att flera personer går handledningskursen samtidigt. Skälet till detta?

Vi måste ha ett tak för att inte skapa utrymme för svarta trafikskolor, säger Hans Mattsson, handläggare i körkortsfrågor på Vägverket.

Svart trafikskola. Inte visste jag att det var det vi ägnade oss åt när jag övningskörde med föräldrarna inför min uppkörning.

Patrick Krassen

Sverige saknar laglig grund för det som allmänt kallas ”undantagstillstånd”. Regeringen kan alltså inte sätta lagarna ur spel, även i händelse av kris, på det sätt som är möjligt i många andra länder.

Vissa kan mena att detta är en god sak; att det är en hämsko på statens möjlighet att inskränka individuella rättigheter. Men Riksrevisionens styrelse ser problem med detta för Sveriges krisberedskap, och förordar införande av undantagslagstiftning som ska ge regeringen möjlighet att ”regeringen bör ges möjlighet genom undantagslagstiftning att vid en
extrem situation utse en myndighet på nationell nivå som leder
samhällets operativa insatser”.

Nu är det ju inte så att vi helt saknar beredskapslagar i Sverige. Om man tänker sig ett scenario där regeringen på grund av ”sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig
utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller
krigsfara” utlyser högsta beredskap enligt lagen om totalförsvar och höjd beredskap, kan regeringen sedan besluta om beredskapslarm i enlighet med 23 § i förordningen om krisberedskap och höjd beredskap. Vid beredskapslarm träder ett antal lagar och förordningar i kraft, som bemyndigar regeringen att bland annat begränsa och reglera handeln till, från och inom landet, ta nyttjande av fastighet eller egendom i anspråk, ålägga produktion av egendom för statens räkning, förbjuda personer att lämna ett område de befinner sig i, införa hyres- och prisregleringar och tullar, föreskriva Riksbanken hur sedel- och myntutgivning ska ske och förbjuda fackliga stridsåtgärder.

Nu är det förvisso inte särskilt troligt att Sveriges regering skulle utnyttja denna möjlighet att bemyndiga sig själv att inskränka ett antal rättigheter och utöka sina egna befogenheter. Men det är värt att ha det i åtanke när man överväger nya lagar som skulle ge regeringen utökade befogenheter.

Per Gudmundson

Häromdagen kritiserade den slentrianvänstrande popartisten Timbuktu ”den ‘nya’ svenska modellen” som han menar ”är en hård marknadsekonomi i stil med USA”.

Jaha. Vi kan bara konstatera att Timbuktu på det privatekonomiska planet inte tycks ha något emot utvecklingen. Så här ser det ut på spelsajten ahabingo.com.

Och vi som trodde att The botten was nådd för Timbuktu. Men men. När man slår i där nere kan man ju alltid börja gräva.

Sanna Rayman

Integrationsbloggen har läst regeringens jubileumsskrift som firar 60-årsdagen av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och hittat ett litet guldkorn signerat Jonas Gardell:

Some years ago, a Norwegian humanist organisation applied for permission to, like Christian churches that ring their bells and Muslim mosques calling to prayer, shout over a

loudspeaker “There is no God! There is no God!” all over Oslo once a week.

I smile every time I hear that story.

Per Gudmundson

Att Vägverket lade upp hela intervjun med generaldirektör Ingemar Skogö på nätet innan SVT:s Uppdrag granskning om Förbifart Stockholm sänts vittnar om ett ganska lågt förtroende för hur programmet bruka klippa och klistra.

Mycket riktigt anmäler Stockholms handelskammare nu programmet till Granskningsnämnden, och anklagar det för ensidighet. Ur anmälan:

”Förbifart
Stockholm är ett stort och komplicerat vägprojekt som utretts under
lång tid. Behovet av den är väl dokumenterad. Olika alternativ och
sträckningar har prövats noga innan alla inblandade parter (vägverk,
kommuner, landsting, länsstyrelse och regeringen) bestämt sig för en
lösning. Dessa överväganden redovisades inte i programmet. Det speglade
bara invändningar mot Förbifarten, inget om nyttan och behovet av den.
Av dem som intervjuades var alla motståndare till projektet utom
Vägverkets generaldirektör, Ingemar Skogö, och professorn i
trafikanalyser vid KTH, Jonas Eliasson. Intervjun med Jonas Eliasson
klipptes så att det framstod som om det bara fanns nackdelar med
Förbifarten, vilket inte stämmer alls med vad han sa. Detta har
bekräftats i efterföljande mailväxling mellan Eliasson och
Handelskammaren.”

Två reflektioner:
Att journalister granskar ensidigt får man nog räkna med. I synnerhet så kallad grävande journalistik utgår oftast från sin tes och försöker bevisa den. Få redaktioner resonerar som Robert Aschbergs Insider i TV3, om vilken han i dagens DN säger att ”om inte den första hypotesen för programmet håller så visar vi hur verkligheten ser ut ändå.” De flesta redaktioner lägger hellre ner projektet än säger emot sin ursprungliga tes. Och att UG skulle fällas i GRN är heller inte särskilt troligt. SVT:s jurister vet var gränsen går och hur man försvarar sig.

Men. Mångfalden på medieområdet gör att det är enklare än någonsin att bemöta vinklad journalistik. Vägverkets, ska vi kalla det pre-emptiva?, publicering visar på möjligheterna.

Per Gudmundson

Det är tur att det snart är helg, för annars skulle följande lästips bli svåra att förena med den heliga arbetslinjen. Sällan ser man så många långa och läsvärda texter på en dag.

Fria Moderata Studentförbundets tidskrift Svensk Linje finns i sin helhet på internet. Det nya numret innehåller massor med godis. Temat är 1968, och efter vårens och sommarens veritabla nostalgichock bland landets alla kulturkoftor kunde man tro att det skulle verka uttjatat, men så är det icke. Benjamin Katzeff Silberstein briljerar i två artiklar. Dels berättar han om de vänskapsförbund som svenska radikaler var aktiva i för att stödja diverse kommunistiska diktaturer, dels visar han hur FNL-rörelsen (och dess efterföljare) blev en veritabel plantskola för sveriges journalistkår. Ledarsidans egen Patrick Krassén redogör för proggen, och vidare skriver SvD:s gamle politiska chefredaktör Mats Johansson mycket läsvärt om tiden. Till detta skall läggas de sällsynt elaka och humoristiska ”bomberna” och mycket mer.

Det liberala samhällsmagasinet Neo har ett nytt nummer ute i handeln i veckan. På internet bjuder redaktionen på några smakprov. Tidningens tema är en djupdykning i de olika scenarier som kan uppstå om sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Noterbart är att PM Nilsson, tidigare politisk chefredaktör för liberala Expressen, kommer ut som förespråkare för att borgerligheten ska ta in sverigedemokraterna som regeringsunderlag (givet vissa förutsättningar).

Patrick Krassen

Rubrikens oxymoronska natur till trots är dagens besked från Pliktutredningen, att värnplikten görs frivillig och könsneutral, en god nyhet.

I praktiken har lumpen varit frivillig sedan länge – de möjliga skälen för att få slippa har blivit fler och alldagligare, i takt med att intresset för värnplikten också sjunkit. Det är gott att det nu också blir formellt frivilligt – och därmed inte längre straffbart att hoppa över mönstringen, får man hoppas. (2007 kallades 16 803 män till mönstring. Av dem fick 4 834 göra lumpen. 88 personer straffades för värnpliktsvägran, av dem sattes 15 i fängelse, enligt TT.)

Att plikten kan komma att återinföras vid ett allvarligt hot är både rimligt och logiskt. Och socialdemokraternas besked att de motsätter sig pliktens avskaffande idag ter sig mest som symboliskt. Man behöver inte vara försvarsexpert för att konstatera att tillgången på lågutbildad kanonmat – vilket de som bara gjort 60-dagarsvärnplikten i praktiken skulle vara – inte är det centrala för ett modernt försvar i ett land som inte befunnit sig i krig på 200 år, är medlem i EU och (förhoppningsvis) snart medlem i Nato.

Sanna Rayman

I presidentvalets periferi fortsätter Paris Hilton att kampanja för sig själv som USA:s nästa president…

…Och så har en amerikansk reklamklassiker följts upp. De Wazzup-gapande, Budweiserdrickande grabbarna sätter numera sitt hopp till Barack Obama…