Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

Uppdatering: Enligt uppgift finns det en krånglig teknisk förklaring till nedanstående text som fritar s från eventuellt ansvar. Det ska röra sig om något slags ompekning.

Dagens roligaste story
kommer så klart från internet. Bloggen Bent har upptäckt att någon eller några som huserar inom socialdemokratins innersta väggar har registrerat domännamnet borgarsvin.se. Där kommer säkert att publiceras många nyanserade prov den på sansade och lågmälda retorik som är utmärkande för det goda demokratiska samtalet.

Bloggen Bent skriver:

”Socialdemokraternas IP-adress är 217.114.81.10, och på den
IP-adressen återfinner man t.ex. S-kvinnor.se och socialdemokraterna.se
likväl som sap.se. Dessutom finns det en blogg-adress
(som redirectas till WordPress) där bl.a. Anders Ygeman bloggar. Det är
idel sosse på den IP-adressen, och inget annat. Jo, en sak till finns
det – en domän till. Borgarsvin.se

Domainreport: http://borgarsvin.se
state: active
domain: borgarsvin.se
holder: thosde0702-00004
admin-c: –
tech-c: loopia0702-00002
billing-c: loopia0702-00007
created: 2006-03-21
modified: 2007-03-16
expires: 2008-03-21
nserver: ns3.loopia.se
nserver: ns4.loopia.se
dnssec: unsigned delegation
status: ok

Jag utgår ifrån att Socialdemokraterna har en utomordentligt bra
förklaring till varför den domänen ligger på deras IP-nummer som i
övrigt huserar sidor från de högsta hönsen inom socialdemokratin?”

Arkiv

Per Gudmundson

Säkerhetspolisens utredning omkring de för terrorismfinansiering misstänkta männen har lett till en del huvudbry – det är svårt att veta vad som krävs för att få till stånd fällande domar i dessa mål, där det ju finns få prejudikat. Men riktigt så svårt som ledarbloggen skrev i går kanske det inte är. En av författarna till den artikel i Jane’s intelligence review som ledarbloggen tipsade om i går har mejlat och sagt att tidigare rättsfall snarast ger vid handen att åklagaren inte behöver binda de skickade pengarna till ett specifikt brott. Kan man väl bevisa uppsåtet att skicka pengar till ”särskilt allvarlig brottslighet” så behöver man kanske inte binda pengarna till ett visst dåd.

”På
sidan 59-61 i domen [i Ansar al Islam-fallet] står att läsa att rätten inte gör bedömningen att
det är nödvändigt att fastställa eller bevisa kopplingen mellan
insamling/eventuella transaktioner och ett specifikt terrorattentat.
Det räcker att fastställa att pengar har hanterats med direkt uppsåt
att pengarna skulle användas till ‘särskilt allvarlig brottslighet’.
Om de verkligen gjort det är således mindre väsentligt. För att
citera tingsrättsdomen: ‘Som tingsrätten anfört inledningsvis krävs
inte för ansvar för förberedelse till terroristbrott att
gärningsmännens uppsåt avser en viss bestämd gärning’.

Just den delen
av rättens bedömning är troligen en av de viktigaste slutsatserna av
processen. Den får anses vara av särskilt stor betydelse för framtida
anti-terrorarbete då det sista ledet i finansieringsverksamheten,
nämligen att pengarna som överförts verkligen använts till att
finansiera terrorism, ofta är mycket svårt att bevisa. De specifika
terrorattentaten är således inte en avgörande faktor vare sig för en
fällande dom eller gripanden även om de säkert ofta är en förklaring
till varför specifika utredningar initieras.”

Maria Abrahamsson

I förra veckan hade Justitieutskottet utfrågning om den organiserade brottsligheten. Bakgrunden var diskussionen före jul om behovet av ett svenskt FBI. Alltså en nationell specialstyrka motsvarande 200-300 poliser, att sätta in mot den grova, organiserade och alltmer maffialiknande brottsligheten som har etablerat sig i de större städerna.

Justitieministern tyckte så illa om idén att hon gjorde sig av med dess främste talesman, rikspolischefen Stefan Strömberg. I stället uppdrogs åt berörda myndigheter att samarbeta bort problemet. Hur det närmare ska gå till fick utskottet inget svar på. De utfrågade myndighetscheferna vågade inte ens ta det bannlysta ordet i sin mun.

En som har anledning att beklaga frånvaron av en polisstyrka med kraft att sätta dit de kriminella element som är på väg att rota sig här är den välkände stockholmskrögaren Melker Andersson. Fyra månader har gått sedan hans restaurang Grill på Drottninggatan i Stockholm totalförstördes i en brand. Mordbrand, enligt polisen.
I DN berättar Andersson att det känns som om han får veta saker sist av alla och att han inte har fått något stöd eller polishjälp alls. Efter dådet har han varit orolig, rent av rädd, för sin egen familjens säkerhet.

Vem sätter med eld på en krog? Det kan röra sig om en pyroman eller en gäst som upplever sig ha blivit kränkt och tänder på som hämnd. Ett mer sannolikt motiv är pengar. Krogägare uppvaktas av råbarkade typer, ofta med kopplingar till MC-gäng, och avkrävs åtskilliga tusen i månaden för ”beskydd”. Nekar de kan det börja brinna. Men Melker Andersson har inte fått något sådant hot.
Försäkringsbedrägeri är ett annat motiv. Andersson antyder att polisen vid deras första möte efter förödelsen undrade över något i den vägen. Men nej, Melker Andersson spelar i krogbranschens seriös division.

Återstår ett femte skäl till att någon en mörk novembernatt krossar ett av populära Grills krogfönster och kastar in ”en sådan där cocktailbomb”: En ledtråd kan finnas bland de kriterier som används för att definiera vad som är organiserad brottslighet. Med tanke på hur tuff konkurrensen i Stockholms krogvärld är ligger kriteriet ”strävan efter vinning eller makt” nära till hands som förklaring.

Redan i rapporten Organiserad brottslighet i Sverige 2005 drog Rikspolisen slutsatsen att personer eller syndikat, som har som affärsidé att begå brott som de kan tjäna storkovan på, också gärna äger eller på andra sätt ser till att få kontroll över restauranger.

Sedan årsskiftet har polisen rätt att använda hemlig rumsavlyssning vid misstanke om grov brottslighet och kan sätta in teleavlyssning redan innan ett brott har begåtts. Vid sidan av ”myndighetssamverkan” har justitieministern uppenbarligen stor tilltro till dessa nya vapen i kampen mot den grova organiserade brottsligheten. Men vad hjälper det om polisen saknar både misstänkta och spaningsuppslag. I själva verket tycks fallet Grill bara bekräfta behovet av ett svensk FBI.

Maria Abrahamsson

Tankesmedjan Den nya välfärden vill starta en konkurrent till Pressombudsmannen. Den mutmisstänkte och sparkade TV4-journalisten Trond Sefastsson har fått ansvaret för projektet.
– Det är som att göra en pedofil till daghemsföreståndare, säger kriminologen Leif GW Persson till Resumé.
Lysande! Jag skulle inte ha kunnat uttryckt det mer träffsäkert själv.

Per Gudmundson

För ungefär ett år sedan skrev Klas Kärrstrand och Michael Jonsson en hyggligt kort men belysande artikel i Jane’s intelligence review om Sveriges problem med att tackla terrorismfinansiering. Här finns både historisk bakgrund, genomgång av de mest kända fallen samt en fingervisning om var Sveriges system brister.

Ett utdrag (tyvärr finns ingen tid att översätta):

”Following the 11 September 2001 attacks on the US, Sweden
has increased its efforts to combat money laundering and terrorist
financing. However, evaluations have repeatedly identified shortcomings in
its financial regulatory system. A joint study commissioned in 2005 by all
the agencies working with combating money laundering in Sweden
estimated that in 2003 an equivalent of USD140 million or more was
transferred out of Sweden
via alternative money transmitters, beyond the control of Swedish
financial regulatory organs. This was also how Berzengi and Abdulla
transferred some of the funds they collected to Iraq.
The Financial Supervisory Agency’s unit for dealing with anti-money
laundering and combating the financing of terrorism (AML/CFT) was badly
undermanned at the time and did not have the right to carry out
unannounced onsite inspections to such alternative money transmitters,
making the risk of legal consequences fairly negligible.

An extensive evaluation of the AML/CFT regulatory framework by the
Financial Action Task Force published in February 2006 arrived at similar
conclusions. Sweden
was only fully compliant with six of the 40 recommendations and was found
to be non-compliant with the important recommendation on wire transfers.
The number of prosecutions on charges of money laundering is also
surprisingly low: three in 2004 and 14 in 2005. These findings were echoed
by a recently released report from the Swedish Financial Supervisory
Agency (Finansinspektionen), in which the Swedish banking sector is found
to be the sector closest to live up to its obligations in terms of
combating money laundering and terrorist financing. Other financial
sectors were criticised for their failure in that regard.

However, recently Swedish authorities have increased their efforts to
combat money” laundering and terrorist financing significantly.”

Per Gudmundson

Norsk press rapporterar att de gripna i Norge är somalier, och säger alltså precis som SvD att de gripna misstänkta för terrorismfinansiering har kopplingar till Somalia. Som alltid ska man förstås vara försiktig i att spekulera i vad det aktuella brottsfallet kan röra. Men om, säger om, de tre gripna i Sverige och de tre gripna i Norge är misstänkta för att ha samlat in pengar till och förberett terroristbrott i Somalia blir fallet gissningsvis ganska svårt att vinna för Säkerhetspolisen.

I Sverige har en (1) fällande dom avkunnats vad gäller finansiering av terroristbrott. Då gällde det personer som samlat in pengar till Ansar al Islam, som stod för blodiga terrordåd i norra, kurdiska Irak. Förundersökningen var enormt omfattande, eftersom man för att kunna styrka brott måste kunna knyta pengarna till ett specifikt dåd, och dessutom styrka avsikten hos finansiärerna.

Rimligen är det ännu svårare att knyta pengar till brott i ett så kaosartat land som Somalia. Men det finns fler svårigheter, inte minst när det gäller uppsåtet.

Inte sällan, nuförtiden, har terroristorganisationer också en social verksamhet som en finansiär kan hävda att pengarna var ämnade att gå till. Således har misstänkt finansiering av Hamas inte lett till åtal i Sverige, eftersom det inte gått att styrka att pengarna gått till kassamraketer eller självmordsbombare, utan likaväl kan ha hamnat hos ett av organisationens daghem. Argumentet mot detta – att pengar till organisationens daghem frigör medel som därmed kan användas till terrorism – må vara sant, men har inte befunnits tillräckligt enligt svensk syn.

Att svenska pengar skickats till Somalia finns väl dokumenterat. En FN-rapport uppskattade att man i Norden under ett par månaders tid samlade in 300000 dollar till Islamiska Domstolarnas Förbund i Somalia, till exempel. Men ingen av denna finansiering har bedömts vara terroristbrott. Visserligen hade Islamiska Domstolarnas Förbund mer eller mindre lösa förbindelser med element i al Qaida, men att stödja rörelsen som sådan (som hade omfattande sociala program och dessutom en stabiliserande inverkan på landet) har inte ansetts kriminellt – i vilket fall har inte de dokumenterade fallen lett till några åtal. Och man kan vidare utan att försköna konstatera att de flesta som stött Islamiska Domstolarna ifrån Sverige har gjort det för att de ansett att Domstolarna har varit den enda kraft som kunnat rädda Somalia från krig och terror – motsatsen till brottsligt uppsåt, kan tyckas.

De gripna kan för övrigt bedriva Hawala-verksamhet. Man ska komma ihåg att informella penningförmedlingar är de enda sätt som står till buds för en exilsomalier som vill skicka en slant till sin familj. Förekomsten av informell penningförmedling till Somalia är livsnödvändig för de stackars somalierna som levt i femton års kaos och inbördeskrig. I ett mycket uppmärksammat fall för några år sedan terrorstämplades tre somaliesvenskar just för att de bedrivit informell penningförmedling till Somalia – och för den terrorstämplingen kunde man inte precis presentera rimlig bevisning. Terrorstämplingen hävdes sedermera.

Flera svensksomalier är högt uppsatta i en somalisk politisk oppositionsgrupp som heter ARS – Alliance for the Re-liberation of Somalia. Bland annat en av de gripna i Sverige. Visserligen har denna grupp förespråkat väpnat motstånd mot de etiopiska trupper som ockuperar delar av Somalia på den somaliska interimsregeringens begäran, men gruppen bedriver inte själv sådan väpnad kamp, varför medlemskap där eller stöd till dem inte kan betraktas som terrorismfinansiering.

Det finns dock
grupper i Somalia som rimligen kan betraktas som terrorister. Den hårdföra ungdomsorganisationen inom Islamiska Domstolarnas Förbund – Shabaab – är en sådan grupp. Men här finns åter samma uppsåtsproblem som när det gäller Domstolarna själva: hur kan man bevisa att pengarna skulle gå till terroristverksamhet och inte till Domstolarnas sociala program?

Al Qaida har funnits, och finns sannolikt fortfarande i Somalia. Men precis som vilka vettiga människor som helst, har al Qaida konstaterat att Somalia är en svår plats att jobba på. Att svenskar eller norrmän skulle lyckats förmedla pengar till de få medlemmarna i al Qaida i Somalia låter ganska otroligt.

Slutsatsen blir rimligen att Säkerhetspolisen antingen har bevisning utöver det normala, eller varit det norska PST behjälpligt, eller helt enkelt vill föregripa eller avskräcka från brott utan att egentligen ha tillräckliga bevis för domstolsprövning.

Uppdatering:

Kanske är det inte riktigt så svårt som texten ovan antyder. Läs ”Säpo behöver inte knyta pengarna till specifikt brott”.

Per Gudmundson

Man undrar var gränsen går. När är medborgarna helt omyndigförklarade? Så här många varningar följer numera med när man köper en cigarettändare.

Tändaren är alltså farlig i högsta allmänhet, farlig för barn, eldfarlig samt farlig att placera i solen. Och detta förväntas man inte veta, eller?

Per Gudmundson

William F Buckley jr har avlidit vid 82 års ålder. Hans betydelse för den amerikanska konservativa rörelsen går inte riktigt att beskriva rättvist, men dödsrunan i The New York Times gör ett gott försök. Tidskriften han grundade, National Review, kommer garanterat att fyllas med läsvärda texter den närmaste tiden för den som vill förstå hur den konservativa rörelsen i USA förändrades under andra halvan av nittonhundratalet.

Per Gudmundson

Proportionalitet är ett nyckelord för dem som kritiserar Israels bruk av militära medel. Men vad är ett proportionerligt militärt svar på en självmordsbombning i Dimona eller en kassamraket över Sderot? I dag dödades en israelisk student som satt i sin bil utan för Sapir College i Sderot när omring trettio kassamraketer slog ner i och omkring staden. Hamas sägs ha tagit på sig ansvaret.

I Wall Street Journal kommenterar Bret Stephens med ett rakblads skärpa retoriken om proportionalitet, och konstaterar att det inte finns något proportionerligt svar på de 2500 kassamraketer som regnat ner över Israel alltsedan den andra intifadan inleddes.

”Ska det ‘proportionerliga’ ställas i relation till avsikten hos dem som avfyrar kassamraketer – att sprida blind terror ibland civilbefolkningen? I så fall vore ett ‘proportionerligt’ israeliskt svar, kanske, att skjuta 2500 artillerigranater slumpmässigt över civila mål i Gazaremsan. Eller ska det proportionella gälla effekterna av kassamraketerna – en delikat utformad operation, öga för öga, med avsiktligt dödande av dussintals palestinier och stympning och traumatisering av flera hundra ytterligare?

Helt klart är det inte detta som proportionalitetens förespråkare tänker sig. Vad de egentligen menar är att Israel ska svara med återhållsamhet. Men bedömningarna av vad som är återhållsamt är subjektiva. Borde Israel klippa de enskilda Hamas-ledare som beordrar attackerna? EU-parlamentet antog i förra veckan en resolution som fördömer det riktade dödandet. Borde Israel använda strikt ekonomiska sanktioner för att straffa Hamas för kassamraketerna? Samma resolution fördömde vad den beskrev som kollektiv bestraffning av palestinier. Borde Israel försöka slå ut kassamraketerna genom begränsade militära räder? Dessa ger också den oförlåtliga bieffekten att många palestinska offer skulle krävas, vilka sägs vara oproportionerliga i förhållande till antalet israeler som skadats av kassamraketerna.

Sett i detta ljus har Israels rätt att försvara sig ingen praktisk tillämpning så länge det gäller Gaza.”

Samtidigt
tillkännager den stora israeliska dagstidningen Haaretz resultaten av en opinionsmätning där israeliska respondenter fått säga om de vill inleda direkta förhandlingar med Hamas. Utan djupare insikt i hur mätningen gått till kan man dock konstatera att en majoritet av israelerna vill förhandla med Hamas för att få till stånd en vapenvila och för att försöka få Hamas att utlämna den kidnappade israeliska soldaten Gilad Shalit.

Men problemet är ju inte att Israel saknar fredsvilja. Problemet är att hela Hamas existens och hela dess politiska mål bygger på viljan att staten Israel ska utplånas. Det är Hamas-politikerna som aldrig i sitt liv skulle kunna tänka sig att skaka hand med en jude. Tar man bort rörelsens krav på att utplåna Israel återstår inget. Det kan mycket väl finnas sansade enskilda politiker i Hamas, och det är helt sant att Hamas också har en omfattande social verksamhet, men det finns inget ‘moderat’ i Hamas ideologi. Varför skulle man förhandla med någon som har för avsikt att mörda en och saknar andra tankar?

Förhandlingar med Hamas
kommer inte att leda någonstans. Kritik av Hamas våldsapparat kommer inte att leda någonstans. De enda som kan bota regionen från farsoten Hamas är palestinierna själva, som måste överge våldsideologin och välja fredens, frihetens och demokratins väg. I väntan på det uppvaknandet är det inte ett dugg orimligt att Israel svarar ”oproportionerligt”.

PJ Anders Linder

Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand vill inte längre att Sverige ska lämna EU. Se det som en platsansökan.

I mp-ledningen är man ytterst sugen på regeringssamarbete med socialdemokratin efter valet 2010. Det hårda EU-motståndet är en av de största stötestenarna, så väck med det! I går kom också mp:s andra språkrör Peter Eriksson ut ur garderoben med EU-kavajen på och sade att han håller med Wetterstrand.

Nu är det inte säkert att partifolket låter sig imponeras av det. EU-motståndet är en av de bärande väggarna i det gröna partibygget, och det kan mycket väl bli nej i den medlemsomröstning som förutskickas.

Fast det kanske inte spelar så stor roll för språkrören. Genom sitt utspel har de visat sig vara EU-certifierade som personer, även om deras partimedlemmar vägrar att hänga med i svängarna. De har gjort sig regeringsfähiga: ja, i alla fall när det gäller Europa. Vad LO tycker om en koalitionspartner som vill ha statlig a-kassa, det är en annan historia.