Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Efter att under ett år ha hyllat regeringens arbetslinje och näst intill geniförklarat Fredrik Reinfeldt och Anders Borg byter Expressens ledarsida fot i dag, och PM Nilsson förklarar varför det har varit ett förödande misstag att göra det lönsammare att jobba jämfört med att inte arbeta. Det går nämligen på tvärs mot starka socialdemokratiska värderingar.

Regeringen begår alltså två ohyggliga misstag: 1) Den driver borgerlig politik fast den är borgerlig. 2) Den gör som Expressen säger.

Reinfeldt & Borg överöses med mer eller mindre goda råd så här vid årets slut. (Ja, även från yours truly.) En del kan de nog behandla med aningen lättare hand än andra.

Arkiv

PJ Anders Linder

Det är mycket värdefullt att centerns partisekreterare Anders Flanking tar debatten med Byggnads Hans Tilly och kritiserar hans grovt motbjudande parallell mellan trafficking och fri rörlighet för byggnadsarbetare inom Europa. Det vore skamligt om Tillys grova jargong fick stå oemotsagd.

Här finns ett utmärkt tillfälle att tydliggöra skillnaden mellan en öppen och liberal inställning till Europa och en räddhågsen, aggressiv fruktan för kontakter över gränserna. Synd bara att Flanking inte har fått sällskap i debatten av fler företrädare för Alliansen – för i sakfrågan är det Tilly som står isolerad.

PJ Anders Linder

Som ledarskribent
deltar du i SvD:s opinionsbildning genom att kommentera aktuell politik
och samhällsfrågor i tiden. Du vet att det behövs både gedigna artiklar
i papperstidningen och snabba giftpilar på bloggen för att helheten ska
bli bra.

Du har genuint intresse för internet och vill vara med och utveckla ledarjournalistiken i våra olika kanaler.

Du
bryr dig om vad som händer både i Sverige och utomlands. Du kan jobba
självständigt, du vet att arbete på redaktion innebär mycket mer än
själva skrivandet och du trivs med det dagliga kommenterandets tempo.

Ansökan och meritförteckning skickar du till pj.anders.linder@svd.se senast den 4 januari 2008.

Per Gudmundson

En hög talesman för al Qaida har sagt att terroristorganisationen ligger bakom mordet på Benazir Bhutto.

”Vi likviderade USA:s mest värdefulla tillgång som har sagt sig vilja besegra de heliga krigarna”, ska al Qaidas talesman i Afghanistan, Mustafa Abu Al-Yazid, ha sagt när han ringde upp nyhetsbyrån Andkronos International (AKI) från okänd plats.

AKI skriver också
att det antas att beslutet att mörda Benazir Bhutto fattades av al Qaidas andreman Ayman al-Zawahiri i oktober – samma månad Bhutto undkom det attentat som dödade nästan 150 personer.

Dödskommandon ska ha upprättats för att mörda Bhutto, med stöd ifrån inhemska pakistanska terrorister.

Al Yazid har fungerat som al Qaidas befälhavare i Afghanistan sedan maj månad, skriver säkerhetspolitiska bloggen Long War Journal, som också nämner några av de inhemska terroristorganisationer som fungerar som förlängd arm åt al Qaida inne i Pakistan: Lashkar-e-Jhangavi (varifrån Bhuttos mördare ska ha kommit, enligt AKI), Jaish-e-Mohammed och Lashkar-e-Taiba. Men Long War Journal tror inte att terroristerna har kunnat genomföra dådet själva – det är inte osannolikt att de fått hjälp av sympatisörer inom säkerhetstjänst eller militär, menar man.

The Blotter, ABC News säkerhetspolitiska blogg, skriver att amerikansk säkerhetstjänst försöker verifiera huruvida AKI:s uppgifter stämmer. Vidare påpekas att flera försökt ta på sig skulden via diverse debattfora på nätet.

Per Gudmundson

Till slut, på det tredje försöket, hann mördarna i går ikapp den pakistanska oppositionsledaren Benazir Bhutto. Den 18 oktober detonerade en självmordsbombare flera sprängladdningar i sekundsnabb följd vid Bhuttos resväg till ett möte i Karachi. Närmare 150 personer mördades, men Bhutto undkom tack vare sitt bepansrade fordon och med hjälp av den mänskliga kedja som hennes partimedarbetare bildat just för att stävja självmordsbombare – 50 av dem miste livet. Så sent som i onsdags stoppades en femtonårig pojke (!) som försökte ta sig igenom avspärrningarna till ett valmöte, utrustad med en bomb av dynamit och spik. I går tog lyckan slut. Efter att Benazir Bhutto avslutat ett valmöte i Rawalpindi besköts hon och träffades i halsen och bröstet, varefter en självmordsbombare sprängde sin laddning och dödade ytterligare ett tjugotal personer.

Benazir Bhutto var personligen ganska försiktig med att peka ut vilka som låg bakom höstens attentat, men antydde att islamistiska extremister samarbetade med vissa element i regeringens närhet för att undanröja henne. President Pervez Musharraf, den före detta generalen som tog makten i en statskupp 1999, är förvisso ingen ängel, men han och myndigheterna har trovärdigt kunnat peka med hela handen mot al Qaida och dess likar, vars våldsrepertoar ju normalt inbegriper simultana sprängladdningar och självmordsbombningar i folksamlingar. Mycket talar för att Musharrafs män har rätt, hur korrupta de än är.

Pakistans framtid ser oändligt dyster ut. Den lilla låga av hopp om demokratins återinförande som kunnat skönjas flämtar av syrebrist. Men inte ens om parlamentsvalet (om det nu blir av) den 8 januari 2008 hålls enligt konstens alla regler kommer det grundläggande problemet att lösas. Visserligen skulle Bhuttos parti PPP (Pakistanska Folkpartiet) vinna en jordskredsseger, till tröst för Pakistans demokratiska krafter. Men oavsett vem som segrar kvarstår faktum att en stor del av befolkningen inte vill ha demokrati. De vill ha en gudsstat, och är beredda att slakta varje yttrandefrihetsförespråkare och kvinnosakskämpe som vägrar att böja sig.

De strider som
Musharraf fört med vänster hand för att rensa landet från talibaner och terrorister kommer efterträdaren att tvingas trappa upp. Det enda ljuset i mörkret är att det folkliga stödet för Pakistans kamp mot det besinningslösa våldet kommer att öka efter mordet på Bhutto. Hennes grav kommer för alltid att bära vittnesmål om att terrorismen främst inte är någon motståndsrörelse mot USA eller Väst, utan mot civilisationen som sådan. Den mördar fromma muslimer, självständiga kvinnor och socialdemokrater. Den mördar demokratin.

Frontlinjen i den striden – inte kampen mellan civilisationer utan kampen för civilisation – skär rakt igenom Pakistan, rakt igenom Rawalpandi där Benazir Bhutto mördades.

PJ Anders Linder

Björn Elmbrant
oroar sig för bristen på nyföretag och ser lösningen i att de statliga
pensionsfonderna ska bli djärva riskkapitalister i stället för
försiktiga penningplacerare. Rädslan för fondsocialism får inte styra,
skriver han uppfordrande.

Elmbrant har ju rätt i att det
skvalpar omkring väldigt många miljarder i de stora kollektiva
pensionssystemen, men därav följer inte att det vore bra med någon
sorts Meidner 2.0-modell där fonddirektörerna tar över nyföretagandet också.
Sverige har redan övernog med politiserat kapital.

Vad vi
behöver är pengar med mänskligt ansikte: sparade resurser hos individer
med vanliga jobb och vanliga inkomster. Om fler har pengar på banken
kan fler investera. Då får vi ett nyföretagarsverige. I motsats till
fondsocialismens sätta-sprätt-på-andras-pengar-samhälle.

Paulina Neuding

Bor det verkligen en egyptisk ande i jämtlänningen Sture
Johanssons kropp? Det är en frågan som 750 000 tv-tittare hittills har ställt sig.Christer Sturmark, ordförande för föreningen Humanisterna,
och Sara Larsson, tidningen Humanistens redaktör, tror inte det. De anser att
frågan aldrig riktigt utreddes i den dokumentär om Sture Johansson och hans
egyptiska ande som gick i SVT den 25 november. Därför anmäler de nu programmet
till Granskningsnämnden.

”Var i dokumentären, eller i förarbetet till denna, har
någon kontroll av sakuppgifter eller någon rimlighetedömning skett?
Konsulterades till exempel några experter som kunde bedöma Sture Johansson ur
ett psykiatriskt perspektiv?” skriver Sturmark och Larsson på Expressens
debattsida.

Själv tittade jag på programmet med ett öga och tänkte att
mannen som härbergerar en egyptisk ande eventuellt har en skruv lös. Men vad
ska man då säga om humanistfundamentalister som inte tål att människors
andlinga föreställningar och vanföreställningar visas i tv – utan kritiska
frågor, motbevisning eller föregående psykiatrisk utredning?

Paulina Neuding

Foto: Time Magazine


Det är inte och har aldrig varit en ära att utses till Times Person of the Year. Snarare är utmärkelsen ett nyktert erkännande av världen som den är och de mest inflytelserika individer och krafter som formar den. Så kommenterar tidskriften Time utmärkelsen av Vladimir Putin till årets person 2007. Motiveringen lyder: ”Med oförfärad envishet, en skarp vision av vad Ryssland ska vara och övertygad om att han förkroppsligar Moder Rysslands själv, har Putin åter satt Ryssland på kartan.”

Time bedriver nihilistisk journalistik, skriver den alltid läsvärde bloggaren Dick Erixon, och det är visserligen sant. Men tack vare den nyktra blicken har utmärkelsen sedan starten 1927 ofta gett stillbilder av historien mitt i språnget.

Förra året utsågs du, det vill säga vi, och den makt som vi utövar genom Internet. Stalin har utsetts två gånger, 1939 och 1942, och Adolf Hitler 1938. 1981 utsågs Lech Walesa, datorn året efter. Då hade Time rätt. Och tyvärr tyder det mesta på att rätt man vann i år också.

Claes Arvidsson

Alla vill finnas där det händer. Det är piggt av socialdemokraterna att lansera en blogg-talkshow på youtube, men lite trist att de två socialdemokratiska programledarna bara ska intervjua socialdemokrater.

Programledare är Nina Uesi och Jonas Morian som annars jobbar på Forum för levande historia.

Per Gudmundson

Allmänna arvsfonden är en märklig anakronism som Maria Abrahamsson skrev om i lördags.

”Fonden inrättades 1928 med enda syfte att lägga beslag på avlidnas
besparingar när arvingar saknades. För att fonden skulle få rejält med
inkomster avskaffades i samma veva arvsrätten för kusiner. Allt med den
officiella motiveringen att det fanns mer behjärtansvärda ändamål att
använda pengarna till än att låta dem tillfalla avlägsna släktingar.”

I dag ger Olle Wästberg några exempel, i sitt nyhetsbrev, på var pengarna hamnar.

”Annars kan strävsamma avlidna i sin himmel glädja sig åt att Ekerö Bike Park – en cykelanläggning på Ekerö – fått 367.500 kr för extremcykling med grenar som dirt, downhill och cross country.

Eller de 200.000 kr som gått till Snake City Grafitti för ett miljöprojekt som ska ‘utveckla metoder för unga graffitimålare att måla med giftfri färg’.

Föreningen Svea Sträng
– Ung utan Pung har fått 2,4 miljoner kr ‘för att ge skolpersonalen verktyg, inspiration och motivation att verka för en jämställd skola.’

Allmänna arvsfondens hemsida kan den nyfikne botanisera själv bland förmånstagarna.