Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Maria Abrahamsson

Maria Abrahamsson

I väntan på att socialdemokraterna ska formulera sin politik får medierna nöja sig med att analysera partiets höga opinionssiffror. Och medan Marita Ulvskog ägnade dagen åt spekulationer om ett regeringsskifte 2010, presenterade moderaterna riktlinjerna för sitt partis politik för jobb, välfärd och kunskap under nästa mandatperiod.
Då talar vi om sådant som ytterligare jobbavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter, lägre bolagsskatt, ännu tydligare arbetslinje, regelförenklingar för företagare, fler kvinnliga entreprenörer och satsningar på invandrare.
Idel valvinnarfrågor alltså. Just därför borde moderaternas tillsatta arbetsgrupp ha siktet inställt på att riktlinjerna ska bli till skarpa åtgärder inte efter utan före nästa val.

Arkiv

Maria Abrahamsson

Dagens opinionsmätning från DN/Synovate, hade jag klarat mig utan.
Jämfört med förra månadens mätning är Alliansens kräftgång inte säkerställd, men trenden är beklämmande tydlig.
Socialdemokraterna, vänstern och mp får 57,3 procent mot allianspartiernas 38,7. Moderaternas dipp ner till 21,6 procent har rent av Bosse Lundgren-varning, och då talar vi september 2003.
Regeringen har hittills misslyckats med att marknadsföra sina i flera avseenden bra och viktiga reformer. Ja. Men arbetslösheten sjunker, sjukskrivningarna blir färre och människor får mer pengar över i plånboken. Och väljarnas belöning uteblir.
Samtidigt som socialdemokraterna och Mona Sahlin utan att över huvud taget driva någon politik att tala om, är lika stora på egen hand (46,2 procent) som s, v och mp var tillsammans i valet 2006 (46,1).
Mest att förklara i dag, om ni frågar mig, har s-väljarna som i valet lade sin röst på Alliansen och nu återvänder hem med svansen mellan benen. Snälla, kan ni inte berätta vad Sahlin erbjuder i stället?

Claes Arvidsson

Runt om i Vasastan hänger det röda tygstycken ut från fönster och balkonger. Det är inte så illa som det verkar. I själva verket är det tvärtom. Ju mer rött, som jag ser desto bättre är det. Det rör sig om en protest mot planerna på att i anslutning till Citybanan bygga en galleria vid Odenplan.

Moderaterna i Norrmalms stadsdelnämnd gillar inte planerna på att göra småskaliga Odenplan till ett storslaget köpcentrum. Det gör inte jag heller. Tyvärr delas inte den uppfattningen av det moderata borgarrådet Mikael Söderlund.

I dag – inför Stadsbyggnadsnämndes möte om Odenplansgallerian – får han ta emot en protestlista med cirka 11 000 namnunderskrifter. Det är en opinionsyttring som han inte bör strunta i – inte minst eftersom det finns ett bättre alternativ. Flytta ut pendeltågsstationen till den nya stadsdel som växer fram kring Karolinska och låt galleriaplanen följa med!

Claes Arvidsson

Arbete ska löna sig bättre än bidrag. Det är ett av alliansregeringens bidrag till ett mer lönsamt Sverige. Men ska det inte också löna sig bättre för individen att skaffa sig en högre utbildning? Svaret från Anders Borg är nej. Tyvärr.

I dagsläget visar en OECD-rapport att av 11 undersökta länder har Sverige den näst lägsta så kallade utbildningspremien. Kvinnor med akademisk utbildning tjänar i genomsnitt 8 procent mer än kvinnor som inte har det. För männen är skillnaden 9 procent. Räknat som livslön är det inte någon vidare investering att satsa på utbildning.

Undersökningen understryker vikten av att ta bort värnskatten. Den har varit tillfällig sedan 1991.

PJ Anders Linder

De duktiga eleverna är inte lika duktiga längre, i alla fall läser de inte lika bra. I den stora internationella jämförelse av läsförståelse hos tioåringar som presenterades i eftermiddags ramlar Sverige ur elitserien och hamnar i division två.

Relativt sett går det fortfarande bra för de svenska eleverna. Men deras läsförståelse är klart lägre än för fem år sedan, och det är bara i England, Rumänien och Marocko som utvecklingen är svagare än hos oss. Sverige finns i den grupp som hamnar på 7-16:e plats, men för fem år sedan var vi världsklassens ljus.

Det är i toppen som tillbakagången sker. En lägre andel av eleverna är riktigt duktig på att ta till sig längre och mer komplicerade texter. (Att många läser massor av korta textbitar på nätet räcker inte.) Jag kan tänka mig att gymnasie- och universitetslärare noterar den saken med särskilt plågad min: bokläsning är och förblir kärnan i all högre utbildning.

Skolverket konstaterar i en kommentar att det alltför lite uppmärksamhet sannolikt har ägnats åt att sporra duktiga elever att inte bara läsa utan också reflektera över det lästa. Om inte de duktiga får rätt sorts stimulans är det inte säkert att de fortsätter att vara duktiga.

Undersökningen (Pirls 2006) ger Jan Björklund vatten på sin kvarn när det gäller lågstadiets stora betydelse och vikten av att lärarutbildningen ger högsta prioritet åt kunskap i att lära barnen att läsa. Men den knackar också på föräldrarnas axel: Blir det mest nät och tv nuförtiden? Eller tar ni er tid att läsa?

Maria Abrahamsson

– Jag tycker inte att man har vårdat utseende när halva håret är rött och halva svart och det står åt alla håll, säger Stefan Dinesson på Reklamfabriken i Fleninge till TT.

Dinesson är chef över Martin Persson som alltså har spökat ut sig på det viset, och nu hojtar hans fackförbund om brott mot allt vad lagar heter.
Hur kan man påstå något så dumt?

Arbetsgivare är inte förbjudna att ställa krav på vårdat utseende och vårdad klädsel hos sina anställda. Kan man som anställd inte acceptera det bör man inte tacka ja till jobbet, alternativt söka sig någon annanstans.

Paulina Neuding

”Unga invandrarkvinnor får det svårare på arbetsmarknaden”,
rapporterar DN i dag och citerar LO: ”Statliga nedskärningar skapar jobbproblem
för personer med utländsk bakgrund”.

Det är inte utan att man undrar – hur klarar sig
välutbildade invandrarkvinnor? Är det en alltför vågad gissning att en
invandrarkvinna med en universitetsexamen klarar sig bättre på arbetsmarknaden
än en infödd svensk man utan?

Det ger dagens DN i alla fall inget svar på, och det trots
att utbildning – inte etnicitet – är den enskilt viktigaste förklarande faktorn
när det kommer till ”utsatthet” på arbetsmarknaden. DN bidrar tydligen hellre till
bilden av svenskar med utländsk bakgrund som en enda homogen underklass.

Maria Abrahamsson

Mellan januari och oktober polisanmäldes totalt 67 969 misshandelsfall. Den största ökningen – nio procent – står krogvåldet för. Vid årets slut väntas till och med rekordåret 2006 ha passerats, då anmäldes hela 77 019 misshandelsbrott.

Statistiken som TT har tagit fram med hjälp av Brottsförebyggande rådet och som Ekot rapporterade om i dag är klart oroväckande. Parallellt med att allt fler svenskar misshandlas, företrädesvis yngre män som vistas utomhus, varnar Brå för att mörkertalet fortfarande är ”oerhört stort” vad gäller anmälningsstatistiken. I klartext innebär det att de anmälda misshandelsbrotten skulle ha varit ännu fler om inte de påpucklade, knivskurna och sparkade struntade i att gå till polisen.

Vårdchefen Sören Carlsson Sanz vid Södersjukhusets akutmottagning i Stockholm berättad i går (Ekot) att bara fyra misshandelsfall av tio anmäls. Rädsla för repressalier och polisens långa utredningstider, som ofta gör att en anmälan inte leder till något, uppges vara orsak till att 60 procent av dem som landar blödande på SÖS akutmottagning avstår från att besvära polisen. Tydligare kan knappast haveriet inom rättsapparaten beskrivas.

Misshandel är inget nonsensbrott. I normalfallet är straffet fängelse mellan sex månader och två år. Grova fall kan ge upp till tio års fängelse. Men så högt i straffskalan går domstolarna inte.

Från vänsterhåll ifrågasätts ofta nyttan med stängare straff med hänvisning till den kriminologiska forskningen. Precis som om den skulle vara värdeneutral, strikt vetenskaplig och befriad från allsköns ideologi.

Som framgår av Åklagarmyndighetens kartläggning från i våras av drygt 300 fällande domar för grov misshandel, lägger domstolarna sig regelmässigt på den nedre halvan av straffskalan. Genomsnittstraffet för att nästan misshandla en människa till döds är ynka 16 månaders fängelse, med villkorlig frigivning efter knappt 11 månader.
Så kan vi inte ha det. Särskilt inte som det i många fall bara är slumpen som skiljer en grov misshandel från ett fullbordat dråp eller mord.

Så bra då att Straffnivåutredningen har fram till den 30 april på sig att tänka ut hur domstolarna ska förmås att oftare använda den övre delen av straffskalan. Då kan det förhoppningsvis också bli mer meningsfullt för brottsoffer att anmäla hot och våld, och större anledning för polis och åklagare att ingripa och utreda misshandelsbrott.

Ledarredaktionen

Utvisa alla flyktingar som har smugglats till Sverige. Att ta emot dem är att ge grönt ljus till människosmuggling som metod. Det budskapet kommer via GT från Göran Johansson, kommunstyrelsens ordförande (s) i Göteborg.

Partikamraten Ilmar Reepalu i Malmö säger sig förstå Johanssons oro och efterlyser strängare behandling av papperslösa flyktingar.

Och sedan, enligt den svenska flyktingdebattens stränga koreografi, får dessa kommunalrådsskurkar i svarta hattar en omgång av de vithattade hjältarna från rikspolitiken:

”Socialdemokraterna ra(s)erar human flyktingpolitik”, skriver fp:s Ulf Nilsson. ”Okunnigt om flyktingpolitiken”, säger broderskaparna. Vänsterpartisten Kalle Larsson säger till dn.se att ”Göran Johansson ger dumheten ett socialdemokratiskt ansikte”.
Migrationsminister Tobias Billström väljer mindre bokstäver men konstaterar att Johanssons tanke strider mot Genèvekonventionen.

Och visst är det så. Rätten till enskild asylprövning i Sverige har inget att göra med på vilket sätt man har tagit sig hit. Göran Johanssons förslag kan inte förverkligas i dag och så bör det fortsätta att vara. Asylrätten ska värnas, och det bästa sättet att bekämpa människosmugglare är knappast att straffa dem som har betalat dyrt för att få deras hjälp.

Nu vore det inte så överraskande ifall den garvade Johansson är fullt medveten om rättsläget – men att han lägger sitt förslag i alla fall för att ge frågan om flyktingmottagandet ökad uppmärksamhet. Genom att vara så drastisk öppnar han för enkla avfärdanden, men det vore klokt av hans kritiker till vänster och höger att orka se längre än till de enkla poängerna och medge att det finns något att diskutera.

I år kommer cirka 20 000 flyktingar från Irak till Sverige. Vi tar emot fler än hela övriga EU. En hög andel får uppehållstillstånd och en hög andel av dessa söker sig till de tre storstäderna och Södertälje. Enligt GT tar nordöstra Göteborg emot fler Irakflyktingar än hela USA.

Att detta skapar stort tryck på bostadsmarknaden och den sociala omsorgen är inget skäl att neka asylberättigade asyl, men det är heller inget att bortse ifrån. Kommunpolitiker som Göran Johansson, Ilmar Reepalu och Anders Lago i Södertälje hanterar en laddad och komplicerad vardag och förtjänar annan respons än den misstänkliggörande.

Tobias Billström har hållit en bra linje hittills med balans mellan asylvärn och stramhet, och nu ska flyktingmottagandet utredas. Men det behövs mer. Dels inrikes, dels i kontakterna med EU och USA.

PJ Anders Linder

Ledarsidans kolumnist Roland Poirier Martinsson avslöjar för Kristianstadsbladet att han ska flytta från Texas till Sverige nästa sommar för att bygga upp ett nytt medieinstitut som en självständig enhet inom Timbro.