Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

Vad kallar man en man som är dömd krigsförbrytare, torterare, bankrånare, och polismördare med bakgrund i nynazismen? Ondskan personifierad?

Inte om man jobbar för Folkets Hus-rörelsen i Storuman. Där upplåter Folkets Hus lokalerna till en utställning, arrangerad av Ankarsunds intresseförening, av Jackie Arklövs måleri, berättar Västerbottens Folkblad.

Utställningen möts av häpnadsväckande förståelse.

Det moderata kommunalrådet Gunnar Åström säger till tidningen att han helt säkert ska gå på Jackie Arklövs utställning därför att han inte visste ”att han kunde måla”, och att ”man måste tänka positiva tankar också”.

Ankarsunds intresseförenings Hans Edlund säger till Aftonbladet att man ”vill visa att han har en annan, positiv sida”.

Jag vill anmäla avvikande mening. Jag har oerhört svårt att se det positiva i att man låter en gammal nazist och krigsförbrytare ställa ut storsvenska bataljmålningar. I mina ögon är utställningen ett symptom på två saker:

För det första har vi i Sverige en fullkomligt snedvriden syn på brottslingen som offer för olyckliga omständigheter: åsikten att innerst inne i varje krigsförbrytare bor det ett missförstått barn. Men jag är ledsen att säga det: kriminalvården fungerar inte. Att Jackie Arklöv som terapi får måla krig istället för att utöva det låter i själva verket som en parodi på psykologernas galnaste period.

För det andra har vi (efter postmodernismen, kanske?) förlorat insikten att konst faktiskt betyder något, och att Jackie Arklövs ”tavlor inspirerade av medeltida krig och soldatliv” är en reflektion av det tankegods Arklöv tidigare manifesterat i nazism och krigsförbrytelser. Varför detta tankegods ska finna uttryck i Folkets Hus är ett mysterium.

Det finns en föreställning om att vi som tvivlar på kriminalvårdens möjligheter, och kanske snarare har ett perspektiv som går ut på att försöka hålla brottslingar borta från deras tilltänkta offer, står för en omodern kriminalpolitik.

Men Jackie Arklövs terapi är inte modern. Den är barock.

Arkiv

Per Gudmundson

I senaste numret av SJ:s gratistidning Kupé listar Mona Sahlin de enligt henne tre viktigaste politiska frågorna:

”1. Likställ äktenskapen helt oavsett kön.

2. Stoppa utförsäljningen av hyreslägenheterna.

3. Massiv utbyggnad av vindkraften.”

Menar hon allvar? Är jobben inte ens med på topp tre? Skolan? Vården?

Claes Arvidsson

Det planerade bygget av ett kallbadhus med hotell (125 meter i diameter och 11 meter högt ) är ett bra exempel på att roliga idéer kan vara helt värdelösa. En krater i Riddarfjärden – det blir resultatet om Axén Olins badbalja förverkligas. Nej, tack.

Det är inte konstigt att bygget har börjat väcka protest. En rad namnkunniga Stockholmare skriver följande till stadsbyggnadsnämnden:

Riddarfjärden i Stockholm speglar stadens 700-åriga historia. Varje stympning av detta vatten är ett ingrepp värre än de beryktade rivningarna av Klara, sår som Stockholm aldrig helt hämtat sig från. Riddarfjärden är unik i världen, en spektakulär tillgång och en omistlig del av stockholmarnas gemensamma offentliga rum. Den får inte under några omständigheter bebyggas!

Just så.

Claes Arvidsson

I en bloggkommentar till direktiven för utredningen om ny lärarutbildning citerade jag gillande Lärarförbundets välkomnande av att lärare i de tidiga årskurserna ska få en gedigen utbildning i läs-, skriv och matematikinlärning.

Men det var Lärarnas Riksförbund som stod för uttalandet.

Från Lärarförbundet, som organiserar de flesta av dessa lärare, har det däremot inte hörts några glada utrop över satsningen.

Claes Arvidsson

Glädjen över EU:s godkännande av nätspriten blev kortvarig för importörerna. Skatteverket har koll och skickar nu ut betalningsanvisningar med hot om straffavgift på en tusenlapp om den svenska skatten inte betalas.

Det är udda att inom EU behöva skatta (väldigt mycket) för produkter som redan är skattade i inköpslandet. Men mer udda än dubbelbeskattningen är förstås statens försäljningsmonopol på vin och sprit.

Claes Arvidsson

I den svenska skolan är inte självklarheter alltid självklara.
Smaka på det här: ”Särskilt glädjande är det att lärare i de tidiga årskurserna får en gedigen utbildning i läs-, skriv och matematikinlärning.”

Lärarförbundets kommentar till de utredningsdirektiv för en ny lärarutbildning som utbildningsminister Lars Leijonborg presenterade i går, säger egentligen det mesta om läget. Lärarna är skolans viktigaste resurs, men de som blir lärare kommer dåligt rustade till jobbet.

Kritiken mot utbildningens kvalitet har varit massiv. Högskoleverket har samma uppfattning som lärarstudenterna. Det är för dåligt och för slappt. Många hoppar av. Andelen som har lärarutbildning som förstahandsval sjunker.

Leijonborgs beställning av mer ämneskunskaper är välkommen. Detsamma gäller utredningens uppgift att lägga förslag om en återgång till flera olika lärarexamina i stället för dagens enda. Det är sällan som en storlek passar alla – och den passar särskilt illa för något som i realiteten är olika jobb.

Claes Arvidsson

Socialdemokraterna gillar inte jobbavdraget med inkomstskattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare som infördes vid årsskiftet. Skälet är enkelt. Det har fel fördelningsprofil för ett parti som trivs bäst med att utmåla alliansregeringen som de rikas gynnare.

Så tanklöst har oppositionen skällt på besluten att avskaffa förmögenhetsskatten respektive fastighetsskatten. Att förmögenhetsskatten drivit kapital (och därmed indirekt jobb) ut ur landet har inte spelat någon roll. Inte heller att den principiellt orättvisa fastighetskatten har drivit folk från hus och hem.

Nu har finansminister Anders Borg gett oppositionen något nytt att bita i – och oss andra att glädjas åt. Den 1 januari 2008 släpper Borg loss den andra delen av jobbavdraget. Det handlar om en sänkning i storleksordningen 8,5 – 10,8 miljarder. Allt under förutsättning att statens finanser är fortsatt goda.

Låt det bli en följetong. Jobbdraget ska stimulera och öka sysselsättningen. Samma motiv finns för att avskaffa den en gång tillfälliga värnskatten. Utbildning måste löna sig.

Lisa Bjurwald

Det är tillräckligt avskyvärt när rättsväsendet istället för att skydda våldtagna kvinnor uppmärksammar deras ”sexiga” klädsel på ett sätt som skuldbelägger offret, inte gärningsmannen. Men att anklaga en 10-årig flicka för samma sak? Då närmar vi oss det ofattbara.

Men tydligen har trenden för stringtrosor och minitoppar på småflickor lyckats förvirra vissa vuxna, som borde veta oändligt mycket bättre.

I Storbritannien har en pedofil just dömts till endast ett par månaders fängelse för att ha våldtagit en 10-årig flicka, en flicka som enligt domaren ”klädde sig utmanande” – och, underförstått, själv lockade till sig förövaren. Detta har med rätta utlöst ett ramaskri, liksom det faktum att domaren under rättegången hänvisade till flickan som ”den unga kvinnan”.

Vilka signaler sänder domen till allmänheten?

Pedofiler, välkomna att utnyttja barn utklädda i mammas vuxenkläder. Mammor, klä på era döttrar ordentligt, annars får de skylla sig själva – även om de knappt tappat mjölktänderna.

Per Gudmundson

Det har diskuterats mycket om värdet av att politikerna bloggar. Jag börjar luta mot att det bästa med företeelsen är att allmänheten nu får ta del av ganska avancerad mediekritik, direkt från hästens mun, så att säga, och själva bedöma vem de ska tro på.

För några dagar sedan skrev Departementet, alltså bloggen som drivs av Maud Olofssons stab, om hur TV4-Nyheterna slarvat.

”Inslaget presenteras som TV4 nyheternas stora granskning och exemplifieras med bostadssituationen i Upplands Väsby. Inslaget är överlag kritiskt till regeringens förändringar. Hyresgästen Sofia Larsson kläcker ur sig en välformulerad sågning av regeringen och Odell på perfekta 23 tv sekunder.

Någonstans där börjar jag ana ugglor i mossen. Det räcker med snabb google sökning för att ta reda på bakgrunden. Sofia Larsson är inte bara hyresgäst i Upplands Väsby utan också högsta ansvariga tjänsteman på jagvillhabostad.nu. Ett politiskt nätverk som drivs bland annat av hyresgästföreningen.

Oturligt nog glömde TV4 att berätta det i inslaget.”

I dag ger Carl Bildt på Alla Dessa Dagar sin syn på hur KU-anmälningar uppkommer.

”Så ser jag att radions Eko-redaktion lyckats hetsa socialdemokraterna
till att KU-anmäla mig en gång till. Nu blir det inte förrän nästa år,
men det hindrar inte att jag ser fram mot möjligheten att åter komma
dit och tala om hur det faktiskt är.”

Politikerbloggarna ger flera nyanser till verklighetsbilden. Rätt eller fel får, som sagt, läsaren avgöra.

Per Ericson

Att satsa på cykelsäkerhet kan vara ett sätt att utsätta cyklister för fara, enligt en aktuell studie. Åtminstone om man skrämmer människor så pass att många slutar att cykla.

Det tycks vara så att ju färre cyklisterna är desto större är risken att de blir påkörda av bilar.

”Om det finns en ständig ström av cyklister är
motoristerna förberedda och väntar tills det finns ett hål i
cykelflödet innan de svänger. En ensam cyklist löper större risk att
inte bli sedd innan det är för sent,” säger Ian Fiddies som skrivit
uppsatsen tillsammans med Liv Markström, båda studenter vid
Kulturgeografiska institutionen vid Handelshögskolan vid Göteborgs
universitet.

Säkerhet är knepigt. Att vilja väl är inte alltid tillräckligt. Och att skrämmas är sällan en bra idé.