Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

”Nu bygger vi järnväg för morgondagen.” Med den hurtiga slutklämmen avslutade infrastrukturminister Åsa Torstensson den klent besatta presskonferensen om trafiklösning för Stockholms fjärr- och pendeltågstrafik. Regeringens beslut blev att ge klartecken till Citybanan. Det är ett dåligt beslut.

1. Stockholm behöver ökad spårkapacitet. Men med den sex kilometer långa tunneln är Citybanan ett högriskprojekt som kan sluta på samma sätt som Hallandsås, som en förskräckelse utan ände.

2. Dessutom är Citybanan är dyr. Den har redan drabbats av kostnadsfördyrningar på fem miljarder kronor, och den nu uppskattade slutnotan på 16 miljarder kronor är inte definitiv.

3. Lägg därtill att tunneldjupet leder till mycket trist travande för resenärerna, att den drar med sig allvarliga säkerhetsproblem och att ett tågstopp i kan leda till proppbildning i trafiken.

Jag tycker att det summerar till en enda rimlig slutsats: Citybanan borde inte byggas färdig.

Arkiv

Claes Arvidsson

SvT:s satsning Ballar av stål stjäl återigen rubrikutrymme. Efter vattenattacken mot Reinfeldt och fejkade stölder har det nu kommit fram att programmakarna ägnat sig åt allvarliga trakasserier mot några privatpersoner. De blev rädda.

Strixchefen Robert Aschberg, som producerar programmet, tar det hela med ro: ”det fanns inte något att vara rädd för, men rädsla är inte alltid något rationellt.” Det är en av de konstigaste bortförklaringar som jag har hört på länge. Utan kunskap om bakgrunden är det förstås synnerligen rationellt att bli skrämd.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har tagit initiativ till en bred genomlysning av Sveriges radio och tv. En utgångspunkt måste vara en bärkraftig idé om vad public service är i en medievärld som numera ser radikalt annorlunda ut. Men en sak är säker Ballar av stål är inte public service utan en otjänst mot allmänheten.

PJ Anders Linder

Dumpa vårdnadsbidraget så kan vi samtala om familjepolitiken, skriver Mona Sahlin (Brännpunkt 30/5). Vilket i klartext betyder: de borgerliga bör dumpa sin familjepolitik och ställa upp på vår.

Men vårdnadsbidraget är hela Alliansens familjepolitik, vad Sahlin än vill antyda. I den familjepolitiska uppgörelsen, som presenterades tre veckor före valet, har vårdnadsbidraget ett eget avsnitt. I regeringsförklaringen ger Fredrik Reinfeldt klart besked om att de kommuner som önskar ska få möjlighet att inrätta vårdnadsbidrag. Alliansen är tydlig med att det allmänna ska visa respekt för familjernas val.

Det där med respekt är däremot inte Mona Sahlins starka sida. I sin artikel staplar hon skällsord på varandra – ”omodernt”, ”bakåtsträvande”, ”föråldrat” – och tycks i upphetsningen glömma att det är svenska mammor och pappor hon talar om.
Varken Göran Hägglund eller Fredrik Reinfeldt vill att det ska bli obligatoriskt med vårdnadsbidrag, vare sig för kommuner eller familjer. Det handlar om att öka människors handlingsfrihet. Bara familjer som anser att barnen mår bra av lite mer tid i hemmiljö kommer att ta vårdnadsbidraget i anspråk.

Mona Sahlin må tro att de är de borgerliga partierna hon hånar. I själva verket är det Sveriges föräldrar. Om de får frihet att välja kommer de att välja fel. Föräldrarna är inte tillräckligt medvetna och moderna för s-ledarens smak; så fort de får chansen tänker de på barn och familj i stället för arbetsutbudet och den matematiska jämställdheten.

Erfarenheten är tydlig. I sin tänkvärda bok Tid för barn (SNS, 2005) konstaterar författaren Per Kågeson att 70 procent av småbarnsföräldrarna nappade på det vårdnadsbidrag som infördes av de borgerliga 1994 men som bara fick dansa en sommar innan socialdemokraterna tog över och satte stopp. Sju familjer av tio! Och då ska man komma ihåg att det vårdnadsbidraget var mycket lågt. Det finns ingen stark antidagisopinion hos svenska folket, men många är skeptiska till att dagis är den bästa miljön för 12-13 månaders barn. Ett vårdnadsbidrag, om än ganska lågt, kan ge välkommen respit till begränsad kostnad.

Alliansen bör genomföra vad man lovat, men sedan är det läge att tänka mer långsiktigt och fritt. Hur ser en verkligt nytänkande familjepolitik ut? En som respekterar både fostraransvar och yrkesarbete – och som bygger på en grundläggande insikt: Att drömmen om heltidsarbete och heltidsdagis lika för alla är en förlegad politikerdröm och inte en medborgardröm som hör framtiden till.

Per Gudmundson

Biståndsminister Gunilla Carlsson (m) håller i dag tal om viktiga aspekter av omläggningen av biståndspolitiken.

Inför Utrikespolitiska Institutet gör Carlsson upp med en hel del gamla föreställningar. Flera utsnitt av anförandet är värda att citera. Det är, som det heter, stark tobak.

”De av er som hört mig tidigare vet att jag gärna citerar min pappa. Glöm inte, brukade han säga, mest pengar vinner inte. Och så är det.”

”I vissa afrikanska länder svarar idag biståndet för närmare hälften av BNP efter 40 år av utvecklingssamarbete. Om det vore så att bistånd kunde utgöra tungan på vågen när det gäller att få fart på ett lands utveckling då hade vi också sett exempel på det.”

”Den exempellösa ökningen av biståndets volym ställer allt detta på sin spets. År 2000 var den så kallade biståndsramen 14 miljarder kronor. Idag, sju år senare, har biståndsramen vuxit till 30 miljarder. Det motsvarar, utan någon jämförelse i övrigt, den sammanlagda kostnaden för hela det svenska rättsväsendet.”

”Alla vi som arbetar med utvecklingssamarbete vet att behoven är oändliga. Därför är också de möjliga engagemangen och projekten oändliga. Men naturligtvis är det sunt förnuft att när det gäller frågan om var och hur vi ska bedriva samarbete alltid ha som utgångspunkt var vi kan göra störst nytta.”

”[E]ftersom fattiga länder ofta hålls nere i fattigdom på grund av faktorer som icke-demokratiskt styre eller korruption så hävdas ibland att vi måste acceptera att detta är en del av vår verklighet när vi arbetar i dessa länder. Jag tar avstånd från detta synsätt. För mig är det centralt att Sverige ställer tydliga krav på våra samarbetsländer vad gäller demokrati. Fattigdom får aldrig användas som en ursäkt för kränkningar av mänskliga rättigheter.”

”Nu bryter vi upp från den passiva utbetalningspolitik som tidigare gjorde biståndet till ett bihang i Arvfurstens palats. Alliansens utvecklingspolitik är en aktiv utvecklingspolitik, fullt integrerad i den svenska utrikespolitiken.”

Vi håller tummarna.

Claes Arvidsson

Fusket i Stockholms kollektivtrafik kostar 200 miljoner i uteblivna intäkter (och därtill ska förstås läggas kostnader för att motverka plankandet). Pengar som kunde användas t ex för att genomföra förbättringar – och det behövs ju.

Under parollen nolltolerans vill SL:s ordförande Christer Wennerholm (m) genomföra en rad åtgärder mot friåkarna. En av åtgärder utgörs av en höjning av straffavgiften från 800 kronor till 1 200 kronor. Socialdemokraterna i landstinget säger nej med hänvisning till att det är att ”sparka på dem som redan ligger” (har ni hört det förut?).

Till nejsägarna har nu också beslutande Vägverket sällat sig. Verket anser att det en straffavgift för tjuvåkning som är nästan dubbelt så dyr som ett 30-dagarskort är för mycket. För mycket? Man kan också säga att det blir mer lönsamt att göra rätt för sig.

SL gör helt rätt om man överklagar till regeringen.

PJ Anders Linder

Det kom ett mejl apropå EU och bantningen:

”Måste blivit strul på DG COM (Kommunikation, Margots direktorat). Har sliter vi alla i Bryssel for att kränga Roquefort, Bratwurst och Parma skinka och så går DG COM ut och pratar bantning.

Rent sabotage

Hälsningar från Bryssel.”

PJ Anders Linder

Det kom just ett TT-telegram om att européerna blir fetare och att EU-kommisionen vill ta krafttag mot den ökande övervikten.

Jodå, visst stämmer det att fetma är ett stort hälsoproblem.

Men vad i himlens namn har EU med saken att göra???

Claes Arvidsson

Med lite pompa och ståt har Sveriges nyaste ambassad invigts. Det är Svenska institutets chef Olle Wästberg som står bakom ambassaden i Second life, lekplatsen i nätvärlden där det mesta kan hända. Huset är en replik av snygga House of Sweden i Washington D C och spänner över allt från kända svenska konstverk till platta paket från Ikea. Rätt kul.

Ännu bättre vore om en virtuella ambassad i Second life också kunde Anders Finström och Simzar Parvandi en second chance.

Paret är gifta sedan i höstas. Simzar Parvandis då 18-åriga dotter beviljades uppehållstillstånd i Sverige 2004, men inte mamman. Nu kräver Migrationsverket att Simzar Parvandi ska resa till det gamla hemlandet Azerbajdzjan för att på nytt söka uppehållstillstånd. Ett krux är att paret menar att hon hotas till livet om hon återvänder, och ett annat är det inte finns något svenskt konsulat där att lämna ansökan till.

Allt är enligt reglementet. Men det blir inte mer rätt för det.

PJ Anders Linder

Det stora blir synligt i det lilla:

Senaste numret av Pockettidningen R handlar om avdraget för hushållsnära tjänster. Det uppskattas inte riktigt av R-arna, om man så säger. Ej heller av förbundssekreteraren Anders Bergsten i LO-förbundet Fastighets:

”Jag gör tummer ner! Vi ville att det skulle bli riktiga jobb till avtalsenliga löner. Här pratas det bara om F-skattesedlar.”

Här framträder de två motpolerna i LO:s föreställningsvärld: å ena sidan riktiga jobb med kollektivavtal, å andra sidan eget företagande. Det förra gott, det andra suspekt. Mona Sahlin kommer inte precis att sakna arbetsuppgifter, riktiga eller ej…..

PJ Anders Linder

Ett par vänliga läsare har påpekat att det inte står riktigt lika illa till med latinämnet i skolan, som jag gjort gällande här på bloggen. Det är visserligen bara en promille av eleverna som läser latin C, dvs fördjupar sig ordentligt, men det är betydligt fler än så som åtminstone prövar på ämnen med en introducerande kurs.

Rätt ska vara rätt. Fast det är klart att ”betydligt fler” betyder inte att vi är uppe i 50 procent. Eller fem…..