X
Annons
X

Trädgårdsexperten

Agneta Ullenius

Agneta Ullenius

Fråga:

Jag fick för fem år sedan ett träd av en god vän. Det hette kejsarträd och kom från Kina. Han sade att det skulle vara lite ömtåligt, så jag har täckt och skyddat det noga. Det växer så det knakar men jag har ännu inte sett till några blommor. Jag har jämfört bladen på trädet med bilder från internet och vad jag kan se så är de identiska. Vad kan den uteblivna blomningen beror på? /Bengt Carlsson

Svar:

Oj, då hoppas jag att du bör i sydligaste Sverige. Ett kinesiskt kejsarträd, Paulownia tomentosa, är inte särskilt härdigt och brukar ofta frysa ner innan det hinner uppnå rätt ålder för blomning. De blommar inte alltid ens i växtzon ett. Jag skulle tro att det är ungefär som med blåregn, det vill säga att det krävs en mycket varm sommar för att trädet ska sätta knopp. Och sedan är risken stor att dessa ömtåliga knoppar fryser bort under vintern. Men jag vet att det finns ett kejsarträd i Visby, i Sällskapet De badande wännernas botaniska trädgård, som åtminstone har blommat en gång under 50 år. I södra Skåne brukar blommande kejsarträd hamna på bild i lokaltidningen. Men i Peking förekommer de som gatuträd och blommar redan i maj med stora trumpetliknande ljusvioletta blommor som påminner om fingerborgsblommor eller lejongap. Tidigare sorterades de också in i lejongapssläktet.

Eftersom ditt träd nu har klarat sig i fem år har det också blivit lite förvedat och för varje år som går kan det nog klara vinterkylan lite bättre. Kejsarträd växer snabbt och är dessutom lätta att föröka med frö så du kan säkert ha stor glädje av ditt träd även om det inte blommar.

Om bloggen

SvD har avslutat trädgårdsbloggen. Om du har en trådgårdsfråga kan du dock fortfarande hitta svar. Skriv in ditt problem i sökrutan på svd.se så kan du hitta lösningen genom de många frågor som publicerats genom åren.
Agneta Ullenius

Fråga:

Vårt hus är byggt under berget och där finns en bakgård mellan hus och berg, nästan som ett rum med två bergväggar. Där är skugga – utom några timmar om dagen sommartid, men också en ljuvlig plats när det är stekhett. Nu klättrar en hydrangea uppför berget, den står i en torvblocksrabatt och stortrivs. Vid dess fot växer myskmadra. I en annan liten torvblocksrabatt växer murgröna med ormört runt fötterna. Frågan är: Vad mera kan trivas? Fylligt och vintergrönt skulle passa i den litet italienska, men sparsmakade stilen. Vill ha både vårblomning och blommor sommar och höst samt växtlighet som klarar litet kallare vindar och utgör skydd. Vad skulle vi kunna ha? Buskar? Träd? Perenner? Klätterväxter? Det är inte stort. Marken är stenlagd med bergfallen sten och dräneringsgrus, så rabatt måste skapas.

/Catharina Göransson

Svar:

Det bästa är nog att fortsätta använda torvblock till planteringarna, gärna i kombination med någon sorts kantsten i samma färg och struktur som berget. Torvblocken ska vara naturella och ni kan forma till dem med såg och kniv att så de passar in i ert utrymme. Det finns mängder av så kallade lundväxter som skulle passa i era planteringar. Det handlar om växter som trivs i skugglägen och humusrik jord. Gör gärna en blandning av grov fibrig torvmull (okalkad), grus och lövkompost. Men först en varning för myskmadran. Den är klart ogräsbetonad och kan ta över helt i en rabatt med andra växter om den får fäste.

Här kommer några spännande växtförslag som jag bad trädgårdsmästare Folke Mattsson fundera fram för er räkning. Han är den som byggde upp Zetas Finsmakarens trädgård vid Kungens Kurva söder om Stockholm. Men själv vill han också beskriva sig som mannen som har tagit livet av flest växter i Sverige. Varför det? Jo, han har genom åren provodlat det mesta och vet därför av egen erfarenhet vilka växter som fungerar bäst i olika växtförhållanden.

Fantastiska växter för skuggigt läge:

Frilandsandiantum eller bergandiantum – tål djup skugga och är vackra hela säsongen. Det finns egentligen ingen tid då de ser trista ut, till skillnad från de flesta andra växter.

Sippruta – vackert ormbunksliknande bladverk och blåsippsliknade blommor.

Stort treblad, Trillium grandiflorum ’Snowbunting’ – fylldblommigt treblad som blommar tre gånger så lång tid som andra treblad. Har inga ståndare och pistiller så de står helt enkelt och väntar på att bli befruktade.

Vipprams – vacker från tidig vår till sen höst då den får en smörgul färg. Doftar också jättegott.

Fjärilslilja – stora rosavita blommor med mörka prickar i blombladen, mycket vacker.

Kaukasisk förgätmigej ’Jack Frost’ – för det silvermarmorerade bladverket. Får också små blå blommor på försommaren.

Trebladsspira, Gillenia trifoliata – fräsch växt med vitrosa stjärnliknande blommor och vacker höstfärg.

Fylld blodrot – kritvita blommor, riktig långblommare.

Linnea – trivs utmärkt planterad i torvblock.

Bergvallmo ’Lindholm’ – vackraste bergvallmon, nickar inte med blommorna utan visar upp dem.

Spansk ramonda – liten och blåblommande, påminner om saint paula.

Klockvippa ’Stoplight’ – gula blad med röda bladnerver, lyser upp i skuggiga lägen.

Ranzania – en raritet som finsmakare gärna samlar på. Finns garanterat inte i grannens trädgård. Ljust rosalila blommor. Brukar kallas Japans linnea.

Himalayaormbär, Paris polyphylla – rätt ovanlig växt med vackra gröna blommor, stilig från vår till höst.

Snöklocka – gärna sorten som heter ’Vernum’, äkta vara. Tidig och lågväxande.

Vit hundtandslilja – lyser upp fint i skuggan, stiligare än gula.

Kanadalilja – var beredd att plocka liljebaggar bara!

Bunkestarr – gulbladigt gräs, fräscht från vår till höst.

Gulstrimmigt hakonegräs – vackert tillsammans med blåbladiga funkian ’Halcyon’

Hosta ’Patriot’ – en annan funkia med gröna blad och vita bladkanter.

Klätterväxten skenhortensia, långt vackrare än klätterhortensia.

Purpurklockrosling – låg elegant buske med små klockor som hänger under grenarna, sällan högre än en meter. Sorten ’Debutante’ är den härdigaste av alla buskroslingar.

Glansbambu – finns i många sorter. Ni kanske vill välja en som inte blir så stor.

Balkantibast – vintergrön krypande buske, doftar ljuvligt.

Kanelrododendron – brunt bladverk, trivs bäst i djup skugga.

Paraplyrododendron – får exotiskt stora blad.

Skönrododendron – världens vackraste, enligt Folke. Silverbladig.

Idegran ’Jack’s Golden’ – med lysande gula barr.

Japanska lönnar: ’Tsumagaki’ – gulbladig med röda bladspetsar och ’Summergold’,  limegul hela sommaren.

 

PS. Om ni vill se hur en mästare jobbar med torvblock och sten samt hur man anlägger blötbäddar, föreslår Folke Mattsson ett studiebesök hos Peter Knutsson utanför Oxelösund i juni. Han har förmodligen också alla dessa växter. Mejla mig för hans telefonnummer!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Agneta Ullenius

Fråga:

Vi är så lyckliga efter att ha köat till oss en liten kolonistuga i stan. Trädgården var helt igenvuxen men nu efter fyra år börjar vi få lite ordning. Längs en svag sluttning norr-söder inne på tomten växer idag hallonbuskar. De ger inte mycket bär och varje buske har en enorm tova av rötter som liksom häver sig upp ur jorden. Dessutom en massa rotskott. Nu undrar vi om det vore möjligt att helt enkelt gräva upp alla dessa rötter och anlägga en syrenhäck/berså här istället? Vilken syren rekommenderar du? Vilken slags jord? Bör det ske på hösten? Vi vill att det så snabbt som möjligt ska finnas insynsskydd åt en uteplats. Visst skall förbiflanerande kunna njuta av vår trädgård men vi vill också kunna sitta ifred någonstans. /Karin

Svar:

Alla syrener växer extremt långsamt, även vanliga bondsyrener.  Det handlar om cirka 15 cm per år vilket betyder att det kommer att ta många år innan ni har en insynsskyddande häck. Dessutom ska ni tänka på att syrenhäckar tar mycket plats på er lilla kolonitäppa, och de breder även ut sig med rotskott. Vill ni likväl ha syren skulle jag nog föreslå dvärgsyrenen ’Palibin’ som växer runt, tätt och vackert. Plantera på våren med 75-80 cm mellanrum mellan plantorna i vanlig lerhaltig jord. Syrener gillar kalkhaltiga jordar, inte jord med lågt pH-värde.

Men om det primärt är ett stiligt insynsskydd ni är ute efter föreslår jag att ni planerar idegran. Välj sorten ’Adams’ och klipp häcken så att den aldrig blir bredare än 40 cm. Då får ni ett snabbväxande insynsskydd som också är mörkgrönt året runt. Lägg en rad med plattor närmast häcken så blir det lättare att samla upp klippet. Sedan kan ni plantera vilka blomster som helst i en rabatt innanför plattorna – varför inte blanda vitblommiga växter med blåbladiga växter?

 

Agneta Ullenius

Fråga:

Varför blir bladen skrumpna på mina brudorkidéer? De står i västerfönster och får vatten med cirka tio dagars mellanrum.

/Marita

Svar:

Om bladen skrumpnar tyder det på att rötterna inte mår bra. Misstänker att de står för blött. En phalaenopsis, liksom många andra orkidéer, bör absolut inte bli stående med vatten på fatet eller i ytterkrukan. Bäst är att vattna rikligt, som ett tropiskt regn över komposten, och sedan låta allt överskottsvatten rinna ut i en hink eller liknande. Men vattna bara varannan vecka nu under vintern. Och se för allt i världen till att det inte blir kvar något vatten i bladrosetten, det kan i sig vara orsaken till att bladen börjar skrumpna (och ruttna). Rötterna mår också bäst av att få ljus, det är därför som orkidéerna säljs i genomskinliga plastkrukor. Tänk på att deras naturliga växtsätt i regnskogarna är uppe i träden som epifyter, det vill säga växter som klättrar med luftrötter på värdväxter.

Agneta Ullenius

Fråga:

Vi har blivit med balkong, en rätt stor och solig. Nu funderar vi på vad vi kan ha där. Vinrankor vore underbart, tror du att det funkar på en balkong?

/Frida Eriksson.

Svar:

Det beror på var ni bor. Är det i Stockholmstrakten, det vill säga växtzon 2, eller längre söderut kan ni absolut ha vinrankor i stora krukor eller lådor. Bor ni i norr är det ett mer vanskligt projekt. Börja med att välja en sort som tål kyla, det vill säga är mer härdig. Så kallade staketdruvor hör till de härdigaste, och sorten ’Zilga’ brukar många lyckas bra med. Det är en blå druva som dessutom är riktigt god. Tänk bara på att staketdruvor bör planteras i jord med lägre pH-värde, förslagsvis rododendronjord.Välj också en stor kruka eller låda med rejält djup så att vinrankans rötter får plats. De har en tendens att söka sig neråt. Efter några år kan ni sedan behöva plantera om vinet i en ännu större och djupare kruka.

På sommaren krävs ständig vattning så att krukjorden inte torkar ut. Men håll igen lite på växtnäringen. Alltför mycket kvävegödning brukar kunna medföra risk för mjöldagg. Skydda också bladen från brännskador av solen om ni kan.

Vintertid bäddar ni in krukan med vinet ordentligt och ställer den skyddad från kyla såväl underifrån som ovanifrån. Gärna mot en varm husvägg, insvept i bubbelplast och säckväv eller gamla trasmattor. På det sättet bör vinrankan klara mildare vintrar. Men blir det rejält kallt där ni bor är det säkrast att flytta in krukan inomhus för vinterförvaring. I så fall i ett svalt, gärna kallt fast frostfritt förråd, eftersom vinrankan mår bra av sin vintervila och inte bör stå så varmt att den fortsätter växa genom hela vintern. Det gör inget om den står mörkt, eftersom vin ändå tappar alla blad när det går i vila.

 

 

 

 

 

 

 

 

Agneta Ullenius

Fråga:

Jag har börjat bli orolig för mina rosor – en Austinros bland annat. Står just nu i uterum med minusgrader, insvepta i filtar men troligen bottenfrusna efter de stränga temperaturer som varit. De tinar väl sen och värms upp när marssolen kommer. Eller? Något jag ska göra eller inte göra? När kan de flyttas utomhus?
/Karin

Svar:

Om jorden var blöt när den frös till is är det illavarslande. I så fall kan dina rosor både ha ruttnat och frusit ihjäl. Har du möjlighet att ta in krukorna nu och låta jorden tina upp så kan det vara räddningen. När rosrötterna har tinat planterar du om dem i ny jord och förvarar sedan krukan frostfritt men gärna kallt under resten av vintern. Rosorna behöver sin vintervila och ställer du dem inomhus kommer de att börja växa. Flytta inte ut dem förrän till våren. Om du har tur kan de klara sig.

Rosor som odlas i kruka blir mycket mer frostkänsliga än rosor som planteras ner i marken. Även sådana måste skyddas från vinterkylan, och det gäller i synnerhet ömtåliga sorter. Det är därför man ska kupa upp jord kring stammen. Även om jorden blir genomfryst skyddar den stammen och det känsliga okuleringsstället. Ny rosjord är bra att kupa med, men täckbark och torvmull bör undvikas. Barken stjäl näring ur jorden på våren och torvmullen suger upp så mycket vatten att det kan uppstå rötskador på rosorna.

Den allra farligaste tiden för rosor, och andra växter i trädgården, är längre fram på våren när solen får dem att vakna till liv alldeles för tidigt. Temperaturskillnaderna mellan natt och dag blir helt enkelt för stora. Så länge nätterna fortfarande är iskalla måste känsliga växter skyddas med säckväv, granris, fiberduk eller liknande.

 

 

 

 

Agneta Ullenius

Fråga:

Jag har en stor brudorkidé som har blommat två år med bara en månads uppehåll. Nu är den väldigt spretig med tunna stjälkar. Kan jag beskära den utan att skada den? /Anne-Christina Knudsen

Svar:

En phalaenopsis, även kallad brudorkidé, är otroligt blomvillig. Så länge blomstjälkarna är gröna ska du inte skära ner dem. Du kan klippa bort lite längst upp om det är en bit brun stjälk i topparna. De här gröna stjälkarna blommar ganska lätt om efter några månader. Men eftersom din orkidé har blommat så flitigt under två år kanske den behöver en längre återhämtningspaus för att orka komma igen.

Är det fråga om helt bruna och torkade stjälkar klipper du bort dem. Orkidén kan dock fortfarande komma att blomma om eftersom nya blomstjälkar kan utvecklas. Så ställ krukan ljust och fortsätt vattna som vanligt. Jag brukar hälla rikligt med vatten över komposten och låta det rinna rakt igenom krukan ner i en hink. Försök att inte vattna inne i bladrosetten, blir vatten stående där kan orkidén börja ruttna inifrån.

 

Agneta Ullenius

Fråga:

Vi har massor av snödroppar på tomten som har börjat blomma när det har varit så milt väder så länge. Men nu när det blir kallt och snö undrar vi vad som händer med snödropparna. Blir det ingen blomning till våren, fryser de ihjäl nu när de redan är uppe?

/Hillevi i Sörmland

Svar:

Var inte orolig, snödroppar är mycket tåliga och klarar både snö och frost som få andra växter. Vilket ju namnet antyder: Galanthus nivalis, ungefär mjölkvit blomma vid snö. I södra Sverige brukar de dyka upp ur marken redan i januari-februari. Det är förstås Carl von Linné som ligger bakom snödroppens botaniska namn. På svenska kallades den snödroppe, efter tyskans schneetropfen, redan på 1700-talet och det namnet blev sedan allmänt etablerat under 1800-talet. Innan dess hade växten haft många olika namn: vit gårdsviol, snöblomma, snövita, snölilja, marsmånadsblomster och snögalant.

Det händer ofta att snödroppar fryser ner av nattkylan och ligger utslagna, till synes bortom all räddning, på marken. Men så snart solen värmer dem reser de sig igen och fortsätter blomma i åtminstone en månad. De har en förmåga att lagra vatten på ett sätt som gör att blomman inte sprängs sönder av kylan. Du kan nog förvänta dig att se dem blomma igen, bara det inte blir ett alltför tjockt snötäcke under så lång tid att deras blomningstid hinner ta slut.

 

Agneta Ullenius

Fråga:

Vi har flyttat till ett radhus med en inglasad uteplats som är cirka 4 x 6 meter. Det blir nog lite väl kallt där när det är som kallast på vintern så vi vågar inte ha pelargoner och andra känsliga växter där. Men vi vill ju gärna ha något som ser grönt och fint ut under vintern och undrar om du kan föreslå några växter som lämpar sig bra där?

/Familjen Ekström

Svar:

Det finns många fina och härdiga vintergröna växter som nog kan trivas på er inglasade uteplats. Rododendron fungerar hyfsat i kruka eftersom de har ett relativt litet rotsystem. Man kan också lyckas med både buxbom, dvärgcypress och en. Men egentligen bara under förutsättning att växterna skyddas ordentligt från vårsolen som väcker dem till liv innan rötterna riktigt har vaknat. Det bästa är att täcka dem med säckväv när vårsolen kommer. Och glöm för allt i världen inte att vattna de vintergröna växterna under hela vintern. Men blir det för kallt och krukjorden fryser torkar växterna lätt ut och blir bruna.

Om ni inte bangar för att bära krukor in och ut kan ni också satsa på en rumslind, Sparrmannia, som har fått sitt namn från en av Linnés lärjungar. Den är ganska storvuxen med lönnliknande blad och vita blommor i klasar men klarar inte många minusgrader. En mild vinter kan det gå hur bra som helst, men om och när kylan slår till måste den skyddas inomhus. Så länge det bara blir några enstaka minusgrader kan också bambu klara sig fint. Men om det blir minus tio eller ännu kallare måste ni också lyfta in krukan med bambu inomhus tills det blir lite varmare igen.

 

 

 

 

 

 

Agneta Ullenius

Fråga:

Det känns lite synd att slänga alla julens hyacinter och amaryllisarna har ännu inte blommat färdigt. Vet att man kan spara lökarna och få dem att blomma om, men hur gör man exakt och är det värt mödan?

/Eva-Lotta K.

Svar:

Visst kan du spara både amaryllis och hyacinter, och många skulle nog definitivt säga att det är värt besväret. Hyacinterna får ett nytt liv som vårblommande lökar i din eller någon annans trädgård, och amaryllislökarna kommer att blomma om inomhus efter en längre viloperiod. Förmodligen inte lagom till nästa jul, utan snarare framåt vårkanten om drygt ett år.

Så här gör du med:

Hyacinterna. Klipp bort blomstänglarna när de har vissnat och ställ alla utblommade lökar i lite blomjord på ett djupt fat eller i en stor bunke eller kruka. Fortsätt att vattna försiktigt, då och då med krukväxtnäring, så länge bladen är gröna. När även bladen börjat vissna ner slutar du vattna och låter lökarna vila sig i form fram till våren då det är planteringsdags. Bäst mår hyacintlökarna någonstans där det är svalt och torrt och det kan gärna vara mörkt. Du kan plantera ut dem så snart jorden är grävbar på våren, och har du ingen egen trädgård kan du ge bort dem eller gräva ner dem någonstans på innergården eller i planteringar utanför huset. Räkna inte med några blommor den första våren, men om de inte ruttnar bort under kommande vintrar så kommer de sedan att blomma troget under många vårar framöver.

Amaryllisarna. Om du inte redan har klippt eller skurit bort de vissna blomklockorna så börjar du med att göra det. Utblommade amaryllisar försöker gå i frö vilket betyder att viktig näring då stjäls från löken. Därefter väntar du tills även blomstängeln/blomstänglarna har vissnat innan du skär av allt. Så länge stänglarna och bladen är gröna levererar de nämligen näring ner till löken. Sköt sedan amaryllisarna som vanliga krukväxter under våren och sommaren. Krukan kan gärna stå ljust och varmt och du bör vattna regelbundet med krukväxtnäring ända fram till september. Under sommaren mår amaryllisarna jättebra ute i trädgården på en regnskyddad och halvskuggig plats. Ta sedan in dem när nattfrosten nalkas. Börja trappa ner på vattningen i oktober och sluta helt efter en månad. Under tiden ställer du krukan mörkt och framför allt svalt, i en källare eller liknande.

Nu tar det ett par månader innan nya gröna blad eller en ny knoppspets dyker upp. Då är det också läge att plantera om amaryllisen i ny krukväxtjord. Sätt ner löken mitt i krukan, cirka två cm från krukkanten och inte djupare än att minst en tredjedel av löken sticker upp ovanför jorden. Vattna försiktigt igenom jorden och placera sedan krukan varmt och ljust, gärna på en fönsterbräda med element under. Värmen gör att hela växprocessen går lite snabbare. Vattna bara pyttelite då och då, tills blomknoppen börjar visa sig efter några veckor. Nu behövs aningen mer vatten under tiden den nya blomstängeln växer upp. Men se upp för övervattning, det kan göra att löken ruttnar. Vattna sparsamt, aldrig direkt på löken utan på jorden omkring den. Om amaryllisen får för mycket vatten blir blomstänglarna också onödigt höga och gängliga.