Penséer och violer

Har
storleken någon betydelse?
Vad är skillnaden mellan penséer och violer?

Dessa
två frågor och några fler ställde Blomsterfrämjandet till
besökarna på Sveriges största trädgårdsmässa Nordiska
Trädgårdar i Älsvjö härom veckan.

Bland
drygt tusen svarspersoner uppgav nära hälften att de köper 11-24
penséer varje vår och nästan lika många, 512 personer, tycker
bäst om småblommiga sorter. Främst kvinnor, framgick det, medan
männen uppgav att de lika gärna köper penséer med större
blommor. Favoritfärgen är dock gemensam: blått i olika nyanser.
Och helst ska penséerna passa till färgen på husfasaden.

Men
ingen, inte ens Blomsterfrämjandets egna representanter, kunde svara
på frågan om skillnaden mellan pensé och viol.

Vad man däremot vet är att penséerna är släkt med den vilda styvmorsviolen och har
korsats fram i oräkneliga sorter alltsedan mitten av 1800-talet. I den botaniska världen är de mer kända under namnet Viola x wittrockiana,
efter botanikprofessorn Veit Brecher Wittrock som under större delen
av sitt liv studerade violer i Bergianska trädgården.

Det
folkliga namnet pensé, pansy på engelska, har förstås en fransk
koppling. Pensé betyder ju tanke och tittar man närmare på en
fullvuxen penséblomma ser den nästan ut som ett ansikte, kattansikte menar
många, djupt i tankar.

De
småblommiga är definitivt tåligast och klarar även värme bättre än
storblommiga. De håller sig därför fina mycket längre, under
förutsättning att man flitigt nyper bort vissna blommor och
frökapslar så att blomman inte ägnar all kraft åt att försöka
föröka sig. På det sättet kan penséerna fortsätta blomma ända
till i slutet av juni och då är det ju i alla fall hög tid att
ersätta dem med pelargoner och andra sommarblommor.