Annons

Trädgårdsexperten

Agneta Ullenius

Agneta Ullenius

Fråga:

Vid röjning av en gammal igenvuxen rabatt upptäcker jag (och liljebaggarna) en för mig obekant sort. En gammal förteckning över trädgårdens växter nämner saffranslilja – finns det? Ännu spinkiga och tunna och utan antydan till blommor har de dock rikligt med bulbiller, och min fråga är hur jag bäst tar hand om dessa. Måste de falla av sig själva eller kan jag plocka dem nu? Ska de ligga ovanpå jordytan eller täckas? Och till sist – hur ser blomman ut?/ Bertil Eriksson

brandlilja pom

 

 

 

 

Brandlilja. Foto: POM, Programmet för odlad mångfald

Svar:

Saffranslilja är en varietet av den kära gamla torparliljan brandlilja, Lilium bulbiferum. Brandliljan blommar mitt i sommaren i en skarp orange färg med mörka prickar på insidan av kronbladen. Artnamnet kommer av latinets bulbus som betyder lök och ferre som betyder bära och syftar just på liljans små bulbiller, smålökar, i bladvecken. Dessa små groddknoppar lossnar lätt av sig själva och faller ner på marken där de sedan blir nya plantor. Brandliljorna sprider sig också med sidolökar och de kan därför fortsätta växa på samma ställe i många herrans år. Men saffransliljan (L. Bulbiferum croceum) skiljer sig från brandliljan genom att den saknar dessa bulbiller i bladvecken. Den har också lite ljusare, mer gulorange blommor.

Om bloggen

SvD har avslutat trädgårdsbloggen. Om du har en trådgårdsfråga kan du dock fortfarande hitta svar. Skriv in ditt problem i sökrutan på svd.se så kan du hitta lösningen genom de många frågor som publicerats genom åren.