X
Annons
X

Trädgårdsexperten

Agneta Ullenius

Agneta Ullenius

Fråga:

Sedan jag var barn har jag tyckt så mycket om pärlhyacinter, eftersom min mormor hade hela lister av dem utmed sina rabatter. Numera kan man köpa dem krukvis i livsmedelsaffärerna, men färgen – den blekblå – har ingenting gemensamt med det som i äldre tider faktiskt kallades pärlhyacintblått. Varifrån kommer alla bleknosarna och var finns den gamla klarblå sorten? Har besökt den kända blomsterträdgården Keukenhof i Holland, och där fanns bara ett fåtal av den blekblå sorten och stora ruggar av den jag kallar den ursprungliga. Jag gillar inte bleknosnarna och är dessutom rädd att de skall beblanda sig och späda ut mina fina bestånd som jag tagit med mig hem från England.

/Inga-Lena Hellberg

Svar:

Den fina gamla pärlhyacint som du minns så väl har fått se sig utkonkurrerad av nyare arter och hybrider, inte sällan från holländska odlare. Jag tror du tänker på Muscari botryoides, den art som var vanligast i gamla svenska trädgårdar och även brukar påträffas vid gamla ödetorp. Den har odlats här sedan mitten av 1600-talet, läser jag i Björn och Marie Hanssons förträffliga bok Lökar & Knölar. Numera säljs huvudsakligen den vita sorten av den arten, ’Album’, i butikerna trots att den är mer ömtålig än den gamla blå. Det är i stället armenisk pärlhyacint, Muscari armeniacum, som har tagit över som storsäljare. Den anses mer lättodlad och förekommer i en uppsjö av blåvioletta färger och även tvåfärgad. Du får botanisera bland de många sorterna för att finna en blomfärg som mest liknar den gamla klassiska pärlhyacinten. En ny och fin mörkare blå pärlhyacint hos svenska odlare är Muscari aucheri ’Blue Magic’, den kan nog finnas i ute i butikerna på våren.

 

Om bloggen

SvD har avslutat trädgårdsbloggen. Om du har en trådgårdsfråga kan du dock fortfarande hitta svar. Skriv in ditt problem i sökrutan på svd.se så kan du hitta lösningen genom de många frågor som publicerats genom åren.