X
Annons
X

Trädgårdsexperten

Agneta Ullenius

Agneta Ullenius

Fråga:

Jag älskar schersmin. Och i sommar såg jag för andra året i rad att en mycket gammal schersmin som står ganska skuggigt och i en jord som egentligen aldrig förbättrats (utom på naturlig väg av nedfallande blad) blommade med vackra stora och doftande blommor. Men trädet (för det är ett träd snarare än en buske) är pinnigt och fult. Ålder? Ja, cirka 40, 50 år. Ska jag försöka beskära dess pinniga grenar? När i så fall? Eller ska jag bara lugna mig och njuta av de blommor de trots allt ger mitt i pinnigheten?

/Helena

Svar:

Jag tycker absolut att du ska göra ett försök att pigga upp din gamla schersmin. Egentligen brukar man göra kraftigare beskärning av den här sortens buskar tidigt på våren, före knoppsprickningen. En schersmin tål faktiskt att skäras ner helt, ända ner till marken, det som brukar kallas föryngringsbeskärning. Men du kan om du vill börja lite försiktigt och bara kapa några av de allra äldsta (tjockaste) grenarna 1-2 dm över marken. Upprepa den här gallringen nästkommande vår och ta då bort fler gamla och pinniga grenar. Så bör man helst göra varje vår med schersminer för att de ska hålla sig fräscha och blomvilliga under många år.

 

 

Om bloggen

SvD har avslutat trädgårdsbloggen. Om du har en trådgårdsfråga kan du dock fortfarande hitta svar. Skriv in ditt problem i sökrutan på svd.se så kan du hitta lösningen genom de många frågor som publicerats genom åren.
Agneta Ullenius

Fråga:

Kan man spara tomatfrön från tomater och hur gör man då? En odlarkamrat fick en hel mängd tomatplantor i sitt land i våras från övervintrande tomatfrön. Vad gäller för gödsling av tomatplantor? /Bengt

Svar:

Det är inte alla tomatsorter som man kan fröföröka, men om det inte handlar om en steril hybridsort utan en riktig namnsort brukar det gå hur bra som helst. Låt först tomatens blöta fröer torka upp på ett hushållspapper i rumstemperatur. Förvara dem sedan torrt och svalt i papperspåsar under vintern och så tidigt på våren, i mars-april, gärna i miniväxthus och under extra belysning. Tomatexperten Åke Truedsson har ett annat och lite mer proffsigt tillvägagångssätt som du kan läsa mer om ifall du blir medlem i hans tomatklubb på nätet. Där sprids också fröer av goda och odlingsvärda tomatsorter mellan odlingsroade människor.

När det gäller gödsling är flytande medel att rekommendera, lätt att vattna ut i tomatjorden. Vanlig krukväxtnäring som används till blommande krukväxter inomhus fungerar perfekt även för tomater som ju också skall uppmuntras till riklig blomning. Du kan förstås också gödsla med speciell tomatgödsel eller Blåkorn och hönsgödsel. Men tänk på att de två sistnämnda är mycket kväverika så du kommer att få massor av blad, men tomatsmaken kan påverkas. Och gödsla inte så mycket nu på sensommaren, då är ju tomaterna färdigbildade och för mycket gödsel i kombination med ojämn vattning brukar orsaka att de spricker.

 

 

 

 

 

 

Agneta Ullenius

Fråga:

Jag köpte ett hus 1988 där det på framsidan växte praktfulla, vita buskrosor. Under årens lopp har de dött av kyla (Göteborg). Men en finns kvar. Nu sägs det ju att man bland rosor ska försöka om möjligt fortsätta med att plantera samma sort. Jag försökte då med Schneewittchen som tycks vara den vanligaste vita rosen. Men denna är rosa-vit som knopp, och i den ursprungliga rosen som finns kvar finns inte ett uns av rosa, inte ens som knopp. Går det härav att sluta sig till vad den ursprungliga kan ha varit för sort?

/Leif Stenson

Svar:

Det är svårt att säga vilken ros du har utan att se den. Men historien bakom’Schneewittchen’ är onekligen lite komplicerad. Ursprungligen är det en gammal polyantharos som introducerades 1901 av en tysk rosodlare. Blomfärgen är krämvit och nyutslagna blommor har ofta en svag rosa ton innan blomman bleknar till vit. Problemet är bara att denna gamla rabattros i handeln ofta förväxlas med en nyare och betydligt vanligare ros från 1958 som egentligen heter ’Korbin’ men säljs under två andra namn: antingen SCHNEEWITTCHEN, en handelsbeteckning som alltid skrivs med versal och kapitäler, eller sortnamnet ’Iceberg’ som brukas i den engelskspråkiga trädgårdsvärlden.

Det är troligt att det är en sådan som du nu har köpt. Men bekymra dig inte. Det är en mycket bra vit floribundaros, en av de bästa rosorna över huvud taget, menar Sveriges främste rosexpert Lars-Åke Gustavsson. SCHNEEWITTCHEN/’Icebergs’ valdes också till världens bästa ros 1983 av de internationella rosensällskapen. Rosens vita blommor brukar kunna få en svag rosa ton framåt hösten och den blommar näst intill oavbrutet hela sommaren med en fin doft.

Jag tycker inte att du behöver fundera så mycket på vilken ros du egentligen har, så länge den är frisk och vacker. Dessutom kan du köpa till ytterligare en jättefin och härdig vit rabattros som är intill förväxling lik ’Schneewittchen’ – den vita ’Katharina Zeimet’, även den från början av 1900-talet. Jag lovar, du kommer att få en vacker vit och doftande rosenträdgård med dessa lättodlade och motståndskraftiga sorter.

 


Agneta Ullenius

Fråga:

Vad har hänt med mina röda och svarta vinbärsbuskar? Båda busksorterna har lössknutor längst upp, massor med löss på bladens baksida och de krusar då ihop sig. För första gången någonsin gav jag buskarna rejält med hönsgödsel på försommaren. Röda busken dignar av bär medan de svarta buskarna har ränt i höjden, men ger knappast någon skörd alls. Är det något man bör åtgärda – i så fall hur och när?

/Anna N

Svar:

Vinbärsbladlöss åstadkommer bladskador som liknar bucklor. På röda vinbärsbuskar blir bladen buckliga med rödvioletta eller orangeröda fläckar, på svarta vinbär blir de mer gulgröna. Misstänker att den stora mängden kväverik hönsgödsel bäddade för angreppen, i synnerhet om buskarna också utsattes för torka. Det är dock ingen större fara, plocka bara bort alla angripna blad så snart du ser dem.

Om du med knutor menar knoppar som sväller upp till små runda kulor är det allvarligare. Då är det mikroskopiskt små kvalster, vinbärsgallkvalster, som huvudsakligen angriper svarta vinbärsbuskar. Varje kula kan innehålla tusentals kvalster och det finns inget botemedel. De sprider en virussjukdom som så småningom gör busken steril vilket ju betyder noll bär. I så fall bör du gräva upp och bränna de buskarna och i stället köpa nya plantor av sorter som är resistenta mot gallkvalster. Fråga efter de skotska sorterna ’Ben Hope’ och ’Be Gairn’ och undvik sorten ’Storklas’ E som är mycket känslig för just vinbärsgallkvalster.

 

 

 

 

Agneta Ullenius

Fråga:

Jag har försökt få tag i en ros, vet ej vad rostypen kallas, men den heter Amsterdam. En vanlig rabattros med en härlig skarp rödorange färg och ett vackert mörkgrönt bladverk med rödgröna kanter. Har försökt på diverse små plantskolor och även på Zetas trädgård, Ulriksdals och Plantagen. Vet du om den rosen finns att få tag på i idag? Och i så fall var? Hade den i min rabatt vid det huset jag flyttade ifrån för tolv år sedan. Skulle vilja ha den igen.

/Elisabeth Strååt.

Svar:

Din rabattros ’Amsterdam’ är inte så lätt att få tag i här. Ser att den inte heller finns med i Lars-Åke Gustavssons stora verk om rosor för Nordiska trädgårdar. Men du kan beställa barrotade plantor på postorder och plantera till hösten. Har bara hittat den hos Löta Trädgårdscentrum i Sverige. Annars kan du ju beställa från holländska plantskolor. Ser att exempelvis buyarose.eu har den och de säljer även till kunder i Sverige.

 

 

Agneta Ullenius

Fråga:

Vi har tre medelstora rododendronbuskar men vill gärna behålla höjd och bredd. Hur mycket och på vilket sätt och när kan vi beskära?

/Birgitta och Lennart

Svar:

Tycker ni att era rododendronbuskar har vuxit sig för stora, eller om de har blivit glesa och rangliga kan ni beskära dem under vårvintern, mars-april. Klipp då ovanför ett bladpar och försök att inte skada knopparna i bladveckan. Ni kan också göra en lättare beskärning direkt efter blomningen. Och det främjar alltid nästa års blomning om man tar sig tid att ta bort de gamla blomställningarna.

Men i allmänhet behövs ingen beskärning alls av rododendron, så varför inte låta dem vara ett tag till? Om de är färdigvuxna blir de inte blir större än de är idag. Och om de blir för stora för den nuvarande växtplatsen kanske det är en bättre idé att gräva upp dem nu och flytta dem till ett ställe där de fungerar bättre. Rododendron är mycket mer lättflyttade än man kan tro, de brukar faktiskt kallas trädgårdens möbler av den anledningen. Sedan kan ni plantera nya sorter som är mindre storväxta, det finns mängder att välja mellan. Till och med sorter som inte blir mer än en meter höga.

 

Agneta Ullenius

Fråga:

Vi har en ros som varje år får löss. Vissa blad och stjälkar blir även ”mjölkvita”, det ser ut som en hinna som lagt sig ovanpå. Ingen av våra andra rosor brukar drabbas av detta. Jag vet tyvärr inte vad det är för sort – om det skulle kunna påverka – men den har många, ganska små, ljusrosa blommor. Den är väldigt stor, har växt över hela väggen och upp på balkongen, så det råder inga tvivel om att den trivs.

/Anna

Svar:

Att klätterrosen får bladlöss är en sak, och inte särskilt allvarligt. Men när den också drabbas av mjöldagg, den mjölkvita beläggningen på blad och stjälkar som du talar om, är det mindre roligt. Svampsporerna övervintrar på rosorna och därför kommer ständigt nya angrepp varje sommar. Av den anledningen bör man beskära drabbade rosor kraftigt varje vår. Det finns olika medel mot denna svampsjukdom, Kumulus är ett av de vanligare. En väl beprövad huskur är att blanda 2 tsk bikarbonat och 2 tsk såpa i en liter vatten och ihärdigt spruta på angripna delar.

Men den allra bästa försäkringen mot både mjöldagg, svartfläcksjuka och rosrost är att bara plantera friska och motståndskraftiga rossorter. Den ljusgula/vita honungsrosen ’Hybrida’ är förmodligen den friskaste av alla klätterrosor. Buskrosen ’Isphahan’ , Årets ros 2009, är också synnerligen motståndskraftig.

Sedan handlar det också om god roshygien, det vill säga skötsel. Rosor vid en husvägg får oftast inte tillräckligt med vatten och uttorkning gör dem mer utsatta för mjöldagg. Om ni vill ha kvar er ros bör ni därför se till att vattna den mycket mer, speciellt under torkperioder. Investera i en rotvattnare som sprider vattnet en halv meter djupt nere i jorden där rötterna finns. Att vattna rosor uppifrån, på bladen, är aldrig någon bra idé.

 

Agneta Ullenius

Fråga:

Jag har en gammal oxelhäck som jag avser att skära ner helt till marken. Kan man göra detta under JAS-perioden eller ska jag vänta tills vintern?

/Bengt Carlsson

Svar:

Oxel hör till de träd som tål en hård beskärning. En sådan görs alltid på vårvintern, före lövsprickningen. Februari-mars är lämplig tidpunkt i sydligaste Sverige, mars-april längre norrut. Fast man ska så klart undvika att skära i träden en riktigt kall dag, när det är neråt minus 10 grader.

Det förekommer att den här typen av radikal beskärning av buskar/träd kallas föryngringsbeskärning. Men det är nog en missvisande benämning för, som det påpekas i Beskärningsboken av Klaus Vollbrecht, Gustaf Alm och Han Veltman: Ingen planta blir direkt yngre av en total nedskärning.

Det kan ändå vara en lösning för en risig buske som har försummats under många år men ändå inte är för gammal för att återhämta sig. Havtorn, syren och vresrosor skjuter rotskott som snart växer upp till nya buskage. Lagerhägg, schersmin, pil, forsythia, berberis och ölandstok samt andra tokar är andra buskar som kan klippas ända ner till marken på vårvintern.

 

 

Agneta Ullenius

Fråga:

Jag har tvestjärtar i blomkrukorna på min balkong, hur blir jag av med dessa djur? Jag bor på andra våningen i en bostadsrätt.

/Irene Baer

Svar:

Tvestjärtar kan vara både nyttiga och skadliga, men allra mest är de ju äckliga. I trädgården äter de insekter och skadedjur som man inte vill ha i exempelvis fruktträd. Men de tuggar ju också på blad och favoritfödan tycks vara buddleja, dahlia, rododendron, klematis och rosor. Har inte hört talas om något bättre bekämpningsmedel än Myrr eller Radar. Men betydligt vänligare är förstås att försöka fånga in dem och förpassa dem ut i naturen. Eftersom de är nattdjur och gömmer sig i skrymslen och vrår på dagarna kan du försöka fånga in dem i bambukäppar eller små rullar av wellpapp som du lägger ut intill tänkbara gömställen.

 

Agneta Ullenius

Fråga:

Hur ser det ut när buxbomen är smittad med den farliga svampsjukdomen? Mina bollar har fått flera gula, torkade blad men ser i övrigt ganska friska ut. Ska jag börja bli orolig? Vad bör jag göra? /Karin Gustafsson

Svar:

Om skadorna har funnits ända sedan i våras och bladen är gulvita behöver du inte oroa dig. I så fall är det förmodligen bara vinterskador och du kan enkelt klippa bort de frystorkade bladen. Men om bladen har börjat bli gula, åt det orange-bruna hållet, nu i sommar kan det finnas anledning till oro. Titta noga på stjälkarna – om de också har bruna fläckar/streck är det ett tydligt tecken på att dina buxbomsbollar har smittats av den aggressiva svampsjukdomen, Cylindrocladium buxicola. Så småningom bildas också vitt ludd på baksidan av bladen. Till sist vissnar bladen och faller av vartefter hela plantan dör.

Det finns ett sätt att undersöka om buxbomsplantorna är smittade: Klipp av en misstänkt kvist och lägg den i en plastpåse i rumstemperatur under några dagar. Om det då bildas luddiga sporkuddar på blad och stjälkar är det ett tecken på att din buxbom har drabbats av en svampsjukdom som mycket väl kan vara den farliga varianten.

Det du då bör göra för att vara på den säkra sidan är att gräva upp och bränna de infekterade plantorna. Det är nämligen inte säkert att det hjälper att bara klippa bort angripna blad eller ens att helt skära ner plantorna. Svampsporerna kan överleva i jorden i flera år och det finns ännu inget effektivt botemedel. Det räcker med att besöka ett smittat område och sedan bara nudda sina egna buxbomsplantor för att smittan ska överföras. Och då är det för sent. Så illa är det att seriösa plantbutiker i år helt avstår från att sälja buxbom. Smittan sprids med importerade plantor och de kan se helt friska ut i butiken. Först en tid efter planteringen kan sjukdomssymptomen börja visa sig.

Hörde i veckan att en kyrkogårdsvaktmästare i Skåne verkar ha lyckats rädda sina smittade buxbomsplantor genom att klippa bort precis all växtlighet ovan jord (och elda upp klippet). Tydligen hade svampsporerna inte hunnit tränga ner i jorden och buxbomsplantorna kunde växa upp igen, till synes helt friska.