SVD Offert - Bästa sättet att få offerter.

Få offerter från tusentals kvalitetssäkrade företag - snabbt, enkelt och tryggt.

POPULÄRAST  JUST  NU:

SvD i samarbete med

Snabbt, svettigt och avklätt på Stadion…

Intervaller på Stadion

Tre av alla de löpare som körde fyrhundringar i Running Swedens regi på Stockholms Stadion tidigare ikväll. Foto: Cecilia Fager.

Nästa vecka är det Göteborgsvarvet, så idag blev det sista riktigt jobbiga intervallpasset inför detta. Passet bestod av fyrhundringar enligt följande: 3-4 x (5 x 400 m), 100 meters joggvila mellan intervallerna och 400 m joggvila mellan seten. Riktfarten var tävlingsfarten på 5 km men i praktiken gick det lite fortare än så. Men för min del var det helt enligt plan, jag ville ha rejäl överfart i benen för att få upp snabbheten.

Pulskurva

Pulsdiagram som visar hela passet, inklusive upp- och nerjogg. Rejäla toppar, som ni ser. Skärmdump från Garmin Connect.

För min del blev det tre set, det innebär sex kilometer kvalitet i bra fart och det räcker gott och väl. Hur kändes det då? Jo, det var superjobbigt. Under intervallerna låg jag i snitt på 95-96 % av max. Men inte en enda gång tappade jag tekniken och höll andningen i schack. Visst flåsade jag, men inte ohämmat och läget var under kontroll hela tiden. Och mellanjoggarna gick mycket lugnt, precis enligt plan.

Vi avrundade med att jogga runt ett varv barfota på gräset innan vi begav oss tillbaka till Planet Fitness. Jag är riktigt, riktigt nöjd med det här passet som jag räknar som det bästa kvalitetspasset hittills den här säsongen. Tar med mig känslan till Göteborg i nästa vecka…

Vad körde ni idag?

Petra Månström 1 maj 2012 | | kommentarer(View Comments)

No mercy på Stora Skuggan…

Intervallpass på Stora Skuggan

Undertecknad fick något rejält att bita i under gårdagens intervallpass med Running Sweden på Stora Skuggan. Foto: Christer Schapiro.

Igår var det återigen intervalldags med Running Sweden. Passet såg ut som följer: 3 km + 2 x 2 km + (2-3) x 1 km. Vilan mellan byte av intervallängd var 2 minuter och mellan intervallerna 45 sekunder. Syftet med passet var enligt Rubin McRae att få deltagarna att inse att man egentligen kan springa en mil mycket snabbare än man tror. Längsta intervallen skulle nämligen gå i milfarten (tänkt tävlingsfart på 10 km), 2-kilometersintervallerna skulle gå 10-15 sekunder snabbare och tusingarna ännu lite snabbare. Jag insåg dock att jag inte skulle kunna genomföra ett sådant pass med lördagens SpringCross 18 km och söndagens 10 km i benen, så jag justerade farterna en aning. 3- och 2-kilometersintervallerna gick ungefär lika snabbt, runt 4:45 min/km. De två sista tusingarna gick runt 4:35 min/km. Totalt alltså nio kilometer kvalitet för oss som avslutade med två tusingar. Ett mycket tufft pass som landade på hela 15 km totalt inklusive upp- och nerjogg. Och ja, det blir helvila imorgon… Puh!

Petra Månström 25 april 2012 | | kommentarer(View Comments)

Hjärnspöken…

Tusingar i Hagaparken.

Från vänster: undertecknad, Therese och Clara under intervallpasset med Running Sweden i Hagaparken i tisdags. Foto: Privat.

”Usch, vad benen är tunga. Fy, inte den där backen igen. Varför springer alla förbi mig? Nu skulle man ha musik i öronen. Hoppas det här är över snart. Och nu kommer mjölksyran. Kommer säkert inte orka nästa intervall…”

Ja, det var lite av det som snurrade i mitt huvudet under intervallpasset i tisdags. På schemat stod 5 x 1 000 m i 10K-tävlingsfart med en minuts ståvila – alltså ett pass jag verkligen behöver eftersom det bygger snabbuthållighet. Men jag lyckades inte så bra med att komma upp i fart – harvade på runt 4:38-4:40 min/km fast jag helst hade velat komma ner mot 4:30. Visst – nu var banan kuperad med en jobbig backe i början, men jag hade alldeles för mycket tankar som snurrade runt i skallen, för mycket negativa tankar där och då. Så det blev inte riktigt som jag tänkt mig även om jag var nöjd med passet som helhet. Uppvärmningen och nerjoggen var lugn (för mig, dvs ca 6 min/km). Sista intervallen var den snabbaste och tekniken var god hela tiden, det är saker jag tar med mig.

Men skallen, måste jobba med den. Våga springa fort. Inte alltid det lättaste.

Petra Månström 19 april 2012 | | kommentarer(View Comments)

Nära maxpuls i Hagaparken

Löparskor

Regn, motvind och blåst – igår kväll var det tuffare än på länge att springa intervaller. Foto: Petra Månström.

Nu har vi april månad och perioden med lite tuffare träning inför Göteborgsvarvet i maj är inledd. Igår stod följande pass på programmet: 4-5 x (3 + 2 + 1 + 1 min) – vilan lika lång som längden på halva intervallen innan och sista minutintervallen gick rakt uppför en riktigt seg och jobbig backe. Vi skulle springa den längsta intervallen i vår tänkta tävlingsfart på milen och de kortare intervallerna lite snabbare. Syftet var att förbättra kondition, snabbuthållighet och benstyrka.

Jag ville hålla ihop passet bra och inte ta ut mig på första setet, vilket jag lyckades med också. Treminutersintervallen gick på en riktigt jobbig sträcka där vinden låg på rätt bra och mitt i härligheten fanns dessutom en liten backe. Pust, pust och allt det där. Jag försökte verkligen tänka på hållning, andning och löpteknik. Falla framåt, jobba med armarna och inte börja ”slugga”.

Pulsdiagram

Ingen rast, ingen ro. Var bara tio slag från maxpuls på backkrönet under enminutersintervallerna – puh! Skärmdump från Garmin Connect.

Favoritintervallen under gårdagens pass var helt klart minuten uppför backen. Backlöpning gillar jag, där får jag lite mer nytta av min benstyrka än på platten. Hatintervallen var treminutaren och vilken slutsats drar vi därav? Jo, Petra måste köra mer längre intervaller och snabbdistanser. Pass jag hatar ännu mer än treminutersintervaller. Men de är grymma för såväl psyke som form… Vill tacka det grymma Running Sweden-gänget och speciellt Rubin som gjorde gårdagskvällen uthärdlig trots tjurig väderlek.

Fler som kört kvalitet igår i ”lite sämre” väderlek? Hur gick det?

Petra Månström 11 april 2012 | | kommentarer(View Comments)

Från lätt till aptungt…

Efter långpass på 28+ km.

Från vänster: vår ledare Rebecca, Titti och underteckand. Lätt manglade efter två timmar och en kvart i snömodden. Foto: Privat.

Det är verkligen fascinerande det här med hur snabbt kroppen kan gå från superpigg till aptrött. På bara några minuter. Det hände idag, under långpasset med Running Sweden. Första 20 kilometerna gick det hur lätt som helst och jag pratade en hel massa med mina medlöpare. Men sedan blev det tungt, så tungt.

28km_karta

Dagens bansträckning. Skärmdump från Garmin Connect.

Varje steg i den eländiga snömodden togs med möda och jag kände mig tung som en blyklump. All energi som fanns kvar fick ägnas till att hålla kursen och inte tappa hållningen. Inte pendla med armarna i sidled som jag brukar göra när jag blir trött utan rikta dem framåt. Ett steg i taget, snart framme. Inte kolla Garmin onödigt ofta. Snart framme. Puh. 28,35 kilometer på 2:48:39. Resten av dagen tillbringas i fosterställning i soffan framför Vinterstudion…

Fler som kämpat i modden idag? Eller är det kanske barmark där ni befinner er?

Petra Månström 18 februari 2012 | | kommentarer(View Comments)

Grispass i Hagaparken

Intervallpass i Hagaparken.

Några av kvällens hjältar som körde intervaller i snömodden, ovan från vänster: Therese, Petra, Göran, Nina, yours truly och Patrik. Foto: Privat.

Puh. Pust. Urk. Så HIMLA skönt att dagens pass är överstökat. 2 km + 3 x 1 km + 4 x 500 m i snömodd och ymnigt snöfall sätter sina spår i kroppen, kan jag meddela. Och ett är säkert: utan sällskap hade jag aldrig i livet kört detta pass just idag. Dessutom lyckades jag skrämma upp kroppen i en rätt hygglig fart med tanke på underlaget: tvåtusingen gick i strax under 5 min/km, tusingarna i 4:40-4:50 min/km och femhundringarna i strax under 4:30 min/km. Och ändå maxade jag inte riktigt – maxningar spar jag tills det blir torrt på vägarna och varmare i luften.

Nu – sängen! Fler som kämpat i snömodden idag?

Petra Månström 15 februari 2012 | | kommentarer(View Comments)

Fartlek i kylan…

Fartlek med Running Sweden.

Så här glad var jag efter dagens kvalitetspass med Running Sweden, mest glad över att det var över. Foto: Privat.

Ibland får man liksom bara göra. Inte fundera så mycket utan bara göra. På med alla klädlager, på med extratjockt pannben och iväg. På schemat stod fartlek med ett överraskningsmoment som bestod i att vi inte visste hur lång nästa fartökning skulle vara – vi visste bara att den kunde vara mellan 90 sekunder och fyra minuter. Farten under ökningarna skulle vara milfarten eller lägre och joggvilan skulle vara hälften av tiden för närmast föregående intervall.

Karta från fartlekspasset.

Så här sprang vi – min Garmin hittade tyvärr (som framgår) inte alla satelliterna förrän en bit in på uppjoggen. Själva fartlekspasset kördes nere vid Karlberg. Skärmdump från Garmin Connect.

Pulskurva under fartlekspass.

Pulsdiagram från dagens pass, inklusive upp- och nerjogg. Skärmdump från Garmin Connect.

Totalt nio fartökningar blev det – med ben segare än kola. Det kändes faktiskt som om jag sprang i sirap och om det berodde på dagsformen, snömodden, mörkret eller kylan låter jag vara osagt. Men det var skönare än någonsin att få påbörja nerjoggen tillbaka mot Planet Fitness. Soffan har sällan varit så här skön…

Fler som kört kvalitet idag? Utomhus eller inomhus?

Petra Månström 7 februari 2012 | | kommentarer(View Comments)

Tuffa tusingar

Delar av det glada gäng som körde tusingar vid Stora Skuggan tidigare ikväll. Foto: Privat.

När jag körde intervaller ute vid Stora Skuggan tidigare ikväll slog det mig att här springer jag frivilligt fram och tillbaka på en asfaltsväg, det är mörkt och kallt men ändå alldeles underbart. Det är faktiskt rätt fascinerande, för det här hade jag aldrig utsatt mig för i mitt ”tidigare liv” när jag enbart körde jympa dag ut och dag in.

Stor del i att det var så roligt hade förstås Running Sweden-gänget jag körde med. Jag, Kattis och Thomas var väldigt jämna och turades om att dra: jag var piggast i början, Kattis i mitten och Thomas hade en vass spurt, så vi kompletterade varandra bra. Hade redan från början bestämt mig för att inte ta i för kung och fosterland på det här passet. Inte komma hem som en urvriden trasa utan full av ny energi. Det lyckades jag med också – flåsade bara riktigt mycket mot slutet av sista intervallen och så här såg intervalltiderna ut (en minuts ståvila mellan varje):

4:45 – 4:41 – 4:39 – 4:40 – 4:36 – 4:35 – 4:34 – 4:32

Ja, det gick ju riktigt snabbt det där. Kul att sista tusingen gick snabbast också. Lyckas jag springa nio kilometer till i den farten så lever ju milperset riktigt farligt… En annan iakttagelse jag gjorde var att det gick mycket lättare att ta ut steget nu – är övertygad om att idrottsmassagen jag fick i förra veckan har stor del i detta. Baksidan och sätesmusklerna var mycket mer avslappnade idag och har varit sedan förra onsdagen. Faktiskt en fantastisk känsla. Fler som kört intervaller idag?

Petra Månström 11 januari 2012 | | kommentarer(View Comments)

Kenyanskt pass + after run!

Jag och Sirpa efter gårdagens progressiva pass med Running Sweden. Foto: Katarina Carlén.

När jag igår eftermiddag kollade i Running Sweden-schemat vad det skulle springas för pass så stod det bara lite kryptiskt ”surprise”. Överraskningen visade sig vara ett kenyanskt pass, alltså ett progressivt pass där man ökar farten successivt. De grupper som kunde komma i fråga för mig att springa med var grupp tre som startade på 5:10 min/km och gick ner till 4:20 min/km samt grupp fyra som startade på 6:10 min/km och gick ner till 5:20 min/km.

Lite irriterande att det inte fanns en grupp däremellan (det hade passat mig perfekt) men eftersom ingen sprang i grupp fyra valde jag att hänga på grupp tre och sedan släppa om jag tyckte det gick för fort. Det här är ju vinter, lågsäsong och inga hjältedåd ska utföras mer än kontinuerlig mängdträning för att bygga upp kroppen inför vårens och sommarens äventyr. Vill inte springa kvalitetspass där man måste riva och slita, sådant spar vi till säsongsträningen och tävling – på sin höjd tänker jag komma upp i tröskelfart så här års. Så jag accepterade att jag hamnade långt efter resten av gruppen, det gäller bara att veta vad man pysslar med och varför. Fick till ett riktigt bra pass som mer liknade ett tröskelpass än ett kenyanskt pass. Startade på 5:10 min/km och senare delen av det 6,4 kilometer långa kvalitetsblocket gick i en fart strax under 5 min/km. Perfekt!

Sedan följde nedvarvning och stretching på Planet Fitness, därefter gemensam promenix till närliggande O’Learys där jag och Kattis körde en uppskattad after run. Mer sånt, tycker jag – alltid kul att snacka lite mer avslappnat med sina löparpolare (inte alltid lätt att klämma fram det man har på hjärtat medan man kämpar sig genom en intervall, haha).

Petra Månström 28 december 2011 | | kommentarer(View Comments)

Flåsbacke!

Från vänster: Kattis, jag och Nina – lika snabba och snygga före passet som efter! Foto: Privat.

Tisdag betyder Tough Tuesday med Running Sweden – även om det lackar mot jul. Finns inget bättre än att för en stund lämna julruschen för att klämma lite härliga intervaller med Rubin och hans underbara gäng. Idag stod det återigen korta backintervaller – 12 x 60 s med joggvila nedför backen – på schemat. Ja – och så två kilometer tröskel på det. Med andra ord inget man snyter ur näsan bara så där; sju kilometer kvalitet är ändå sju kilometer kvalitet.

Efter uppjogg och löpskolning kickade vi igång första intervallen uppför slakmotan som startade i närheten av Haga Forum. Jublade inombords för att vi sprang här och inte uppför ”Hill of tears” som ligger alldeles i närheten, men det här  krävde ändå sin kvinna (och man). Hakade på Abbes gäng med löpare som gör milen runt 45-47 minuter och tempot skulle ligga runt 4:30 min/km. Första vändan gick på 4:37 och det innebar att jag hamnade lite efter täten, men farten kändes lagom tuff för dagen och årstiden. Med undantag för en av intervallerna i mitten som gick lite extra snabb (4:20 min/km, blev sugen på att kruta på lite just då) så höll jag mig runt 4:35 min/km.

Efter 90 sekunders gåvila blev det sedan dags att sparka igång tröskelintervallen på två kilometer. Halka och mörker (samt avsaknad av dubbskor) gjorde att jag fegkörde lite här och där, särskilt i utförsbackarna, men 4:50 min/km kändes ändå som en helt okej fart och visst var det ”obehagligt utan att vara megajobbigt”. Alltså som en hederlig tröskel ska kännas. Nerjoggen blev bara runt 800 meter idag men det gjorde absolut ingenting…

Nu – soffan och laddning inför morgondagens pt-timme med Nicklas som lär bli något i hästväg. Fast då för överkroppen. Fler som kört intervaller idag?

Petra Månström 20 december 2011 | | kommentarer(View Comments)
« Äldre inlägg