Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

spinning_man

Spinning är toppen, men kan vara irriterande när folk omkring en stönar högt. Foto: Colourbox.

Nu är det femte gången på en månad det händer. Vad, undrar ni kanske. Jo, att jag befinner mig på ett spinningpass och hamnar bredvid en man som stönar/hyperventilerar/flåsar i högan sky.

Senast i morse under spinninglångpasset hade jag en manlig granne som hyperventilerade högljutt under större delen av passet. Under de avslutande, riktigt snabba låtarna skrek han dessutom. Till och med instruktörerna såg förvånade ut och utbytte menande blickar. Jag kände ett starkt behov av öronproppar som tyvärr inte fanns att tillgå.

Där och då saknade jag löpningen väldigt intensivt, det är så skönt att bara dra på sig hörlurarna och stänga ute alla irriterande ljud. Jag längtar verkligen till den dag då jag återigen kan springa mina långpass. Men i morse hade jag inget annat val än att lyssna på den hyperventilerande mannen. Visst, just den här mannen kanske hade glömt sin astmamedicin hemma – eller så hade han inte lärt sig hur man djupandas. Men vid tidigare tillfällen har ljuden mer låtit som porrfilmsinspelningar. Och det har varit stört omöjligt att fokusera på den egna träningen utan att irriteras över den störande grannen.

Jag fattar att vi snackar gruppträning och man då får stå ut med vissa saker, som en och annan fis eller stönande deltagare. Men det jag frågar mig är varför man måste stöna så högt (kan det ibland handla om filmningar, månne?) och varför det uteslutande är män som står för oljudet. För jag har aldrig varit med om en kvinna som låter som ett tröskverk under ett spinningpass. Dock kan jag tillstå att jag ibland kunde låta så när jag sprang löpintervaller. Men då var det långt till nästa löpare och endast skogen (alternativt banan) hörde på.

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar